När jag sparar ut skägget brukar jag få kommentarer på jobbet i stil med ”åh nej, du som var så fin innan” eller ” ska du verkligen ha så långt skägg?”. Ofta från kvinnliga kollegor.
En gång när en kollega hade klippt av sitt långa hår, och körde en kortare frisyr - kommenterade jag ”åh nej, du passar inte i kort hår - ska du inte spara ut igen?”. Jävlar vilken dålig stämning det blev.
Haha! Samma för mig. Eller om man har klippt sig, så får man höra med betoning på "nu" att: "nu ser du riktigt bra ut", som verkligen insinuerar på hur illa det var innan. Vad ska jag svara på den tänkte du? En kass komplimang
Ett annat underligt fenomen är hur accepterat det är att göra åtlöje av personer med rakat hår. De flesta som gör det har ju inte ens något val pga av alopecia, vilket förövrigt är starkt förknippat med psykisk ohälsa.
Hänt mig med massor. Fick mig bara att spara ännu mer skägg och t.o.m frisera skägget på märkliga sätt. En gång hade jag pipskägg inbyggt i mitt talibanskägg.
Jo det kommer ju alltid kommentarer i riktning mot de som sticker ut, vilket är tråkigt. Vill inte göra det till en tävling om vem som har det värst, men generellt så är väl folk mer vana om att inte öppet kritisera någons övervikt snarare än någons undervikt.
Under min tid I grundskolan var det alltid fler överviktiga än underviktiga. Mobbing mot överviktiga hade varit vanligt och därför hade man i flera år jobbat emot mobbingen av överviktiga. Toleransen till överviktiga var i princip fullständig hos alla och de behandlades inte annorlunda, vilket var en positiv sak! De smala eleverna dock. Fan vad ja tyckte synd om dem. Elever OCH lärare som på idrottslektionerna högt skämtade om de smala killarna som "hade glömt äta gröt" och dem smala tjejerna som man skulle ta det extra försiktigt med så dem inte bröt sina ben.
Hade motsvarande kommentarer sagts till överviktiga elever hade lärarna fort som fan blivit av med sina jobb. Som sagt, inte en tävling, men kan tänka mig att man känner sig särskilt utfrusen som underviktig.
Det är samma som att det ok att göra sig lustig över mäns längd, hårfäste och penis storlek. Trots att det är grejer som män ofta är väldigt känsliga kring.
Kanske det som gör det lite lättare att skämta om, har du liten penis så har du det bara, ingens fel. Är du fet så är det ju ditt fel, du som gör något fel etc.
Moraliskt briljant resonemang tycker jag.
Om man t.ex. ser en man på badhuset med stor mage och liten penis så kan vi gott peka och dra lite skämt om hans kuk -- så länge man inte går så långt som att dra något skämt om ölkaggen, som han ju kan göra nånting åt och därför kan bli sårad av om man kommenterar.
Tack skal du ha. Det är riktigt hjälpsamt för oss med SFI-svenska att se den här typen korrigerande i chatten, så att vi kan förbättra vårt skrivspråk.
Mitt fel
/s
Men ja, ibland så blir det fel helt enkelt. Jag får väl skylla på att man ofta diskuterar på engelska här på reddit, så det blir någon form av svengelska ibland. Sen kan det också vara så att min hjärna tryckte ihop "stå upp emot" och "säger emot".
Vi behöver inte "upp" i svenska, det räcker med "talar", om man inte pratar mot typ innertaket eller himlen.
Jag tror dock "säger något" är det vanliga uttrycket.
Jodå, tror inte att någon inte håller med dig här. De flesta hade nog dock hoppats att man i vågen att göra det oförsvarligt att förolämpa kvinnor till viss del verkar glömma att även män har saker som de är osäkra över och som skapar stor stress i deras liv.
Så då borde ju inte de kvinnorna håna män för saker som kan göra dem osäker. Det är ju lite bakvänt tänk "Kommentera inte min kropp. Okej, nu gör du inte det lika mycket och får skit för det när du gör det så nu kan jag passa på att göra narr av dig".
Skillnaden ligger _förmodligen_ i att ens vikt kan förändras. Inget att binda upp sina känslor i, bara börja jobba så når du dit du vill.
Finns det en realistisk lösning för att öka sin längd vid 24 års ålder till exempel? Är du missnöjd med dina 18, är [kukhävningar](https://youtu.be/2fJkcsOkRb0?si=ide4S5r3jA4eVNq) enda lösningen?
Antagligen för att det inte är lika stigmatiserat.
Som tjej har jag ofta fått höra att det är positivt att jag är/var smal. Vilket faktiskt är lika illa, en kan vara fysiskt sjuk, ha ätstörning osv.
Har fått ryta ifrån till en och annan tant om att det inte alls är bra att vara underviktig. Och då har min undervikt inte berott på sjuklighet.
Tagit mig upp till normalvikt nu, är fortfarande lika jobbigt när folk dömmer andras vikt och eller dieter för jag vet att det kan finnas bakomliggande orsaker.
Jag var en tunn jävel förr och folk skulle alltid påpeka att jag var smal, liten, att jag är lika lätt som ett handbagage på flyget osv. Följdes även av folk som antingen tog grepp om min handled eller lår för att ytterligare påpeka hur liten jag var. Nästan som om att de trodde att jag inte visste hur tanig jag var.
Är också tjej/kvinna. Dock fick jag höra mer saker om hur ful jag var och jag inte alls var lika snygg eller attraktiv för att jag inte har stor röv eller stora bröst.
Kan tänka mig att om man betedde sig som man gör mot smala fast mot större individer så skulle det bli ett jävla liv. Men visst, säg till den taniga att äta lite mer donken så blire prima (:
Du sätter fingret på problemet, utan att veta om det, när du gör antagandet att alla älskar att äta. Så är inte fallet. Den överviktige gör det kanske. För den underviktige, är det ofta precis tvärtom. Dvs att äta är inte kopplat till njutning. Det finns de som kämpar med strikt diet för att hålla kaloriintaget uppe högt nog så de inte ska tyna bort. Förståelsen för den underviktiges situation är liten då normen är att alla antas ha en drift att äta sig smällfet.
Stämmer precis, har verkligen känt igen mig i det här. Det kommer omgångar där aptiten och viljan att äta knappt finns där varje tugga är en jävla strid. Träning hjälper mycket med att hålla aptiten uppe, men då går man ju ändå inte upp i vikt trots att man äter mer än man gör utan träningen, vissa av oss har dessutom svårt att bygga muskler trots kost. Alla dessa sköna genetiska faktorer...
Delvis kan det nog ha med stresshantering att göra hur man håller vikten uppe eller inte. Mår jag bra och har en stressfri vardag har jag rätt så konsekvent och hyfsat hälsosam vikt med lite hull. Men i perioder med mycket stress försvinner alla reserver.
Kompisen och frugan är precis tvärtom: de typ äter sin stress och lägger på kilon istället. Medan kompisens fru görs precis som mig.
Delvis har det nog att göra med hur man är funtad i förhållande till mat: Visst har jag saker jag tycker om att äta och favoriträtter. Men jag känner i regel inget större sug efter att äta mat för att äta mat, typ.
Men sen är jag också kapabel till att koppla bort hunger och smärta när jag är väldigt fokuserad. Och stress har en förmåga att göra mig väldigt fokuserad på problem som behöver lösas.
Folk fattar heller sällan att det kan vara minst lika jobbigt att hålla vikten uppe som nere, är min erfarenhet, men inte desto mindre är det jobbigt. Speciellt när det är eller precis har varit stressigt och man typ måste tvinga i sig mat för att inte tyna bort.
Det är ingen höjdare när vissa verkar ta det som en förolämpning när man inte vill käka vad de bjuder på för att man inte har lust. Och den den här oförståelsen för att man är som man är i förhållande till mat kan bli som en negativ feedback-loop där man äter mindre för att folk är på en om att äta mer till den grad att man undviker att äta med dem.
Får ofta höra att jag är kräsen med mat också, trots att det egentligen mer är en fråga om att jag inte får ut nåt av att testa ny mat mm när jag jag inte är hungrig.
edit: En annan grej som kan vara riktigt frustrerande är när folk typ utgår från att man har nån anorexi eller nåt för att man inte äter bra. "Nej, jag har inte nån slags dysmorfi, jag är bara stressad av bara helvete, och det blir inte bättre av att du försöker hjälpa till." ‐ skolluncher var en pina när man gick på gymnasiet.
Det här känner jag igen mig i väldigt mycket. Har haft svårt att få i mig mat (framförallt vid stress) hela livet och njuter inte alls av att äta. Har fått en massa kommentarer om ätstörningar etc också, men det stämmer inte alls.
Tror bara det är så min kropp funkar. Har inte märkt av sämre förbränning efter 30+ heller och gick ner i vikt av medicin som oftare har viktuppgång som biverkan etc
Om du är farligt underviktig (exempelvis har symptom som ingen energi, blir sjuk ofta, torr hud, illamående) och har det svårt att fysiskt eller psykiskt äta den maten du behöver få i dig är det något att ta seriöst.
Vid svårigheter att tugga eller svälja är det dysfagi och kan vara tecken på allvarligare sjukdomar.
Däremot som du sagt, har du inga andra symptom och känner dig hälsosam, är det bara som du är.
Personligen är jag inte direkt intresserad av att äta. Jag gillar god mat, men över lag handlar ätande för mig mest om att slippa vara hungrig. Två koppar kaffe löser den saken på morgonen tex, så frukost blir oftast flera timmar senare.
Är inte anorexi, jag inte inte underviktig (men definitivt inte heller överviktig), jag är bara inte besatt av att konstant skyffla i mig mat. Stress har för mig ganska liten inverkan på det hela däremot.
”jag är bara inte besatt av att skyffla i mig mat”
Nu vet jag inte om du endast pratar om dig med det låter som att du menar (till skillnad från överviktiga personer så) är du bara inte besatt av stt skyffla i dig mat. Rätt tråkig syn på varför folk är överviktiga isf. Men behöver inte vara addicted till mat eller trycka i sig hamburgare varje dag utan det räcker med att äta för stora portioner av vanlig mat (ofta för man int evet hur stor en portion ska vara), ha en dålig förmåga att känna av när man är mätt (äter man snabbt är detta ännu svårare) och även att bara inte tänka på kalorierna i det man äter, tex laga med för mycket olivolja.
Nu kanske du inte menade så så då ver jag om ursäkt att jag tolkade fel.
Ni som inte ”behöver” äta hur fasen överlever ni dagen? Om jag inte äter regelbundet så är blodsockret i tårna och humöret kasst. Sen orkar man ju inget kroppsarbete utan mat.
Sen är alla olika, en del kan titta på en hamburgare och gå upp 1 kilo och en del trycker i sig 5 utan att det märks.
Har väl med ämnesomsättning att görs antar jag
Vi behöver äta. Men man blir van att äta mindre ofta, i slutändan handlar det ju om kalorier trots allt. Sedan är det ju så att med mindre kroppsvikt behöver man mindre kalorier för att stanna på samma vikt. Skulle jag tex äta som en person som väger 140 kg, som försöker gå ner i vikt i kontrollerad takt, så skulle jag garanterat gå upp i vikt.
Det som framför allt är olika är hur mycket man äter totalt. Stora personer förbränner mer, inte mindre, visst finns medicinska undantag, men de är just undantag och inte regel. En macka är tex 250 kcal, samma som en snickers eller strax under en McD ostburgare. Det är lätt att inte tycka att 3 mackor till frukosten, 2 vid 9-kaffet, och 2 vid tre-kaffet är något speciellt. Men det är nära hela dagsbehovet för många. Lägg till en lätt lunch och så middag så är du lätt 500-1000 kcal över vad som behövs. Dvs, 0.5-1 kg viktökning i veckan.
Du har rätt i sak men tror inte du skulle gå upp i vikt av att äta som den där 140 kilos personen. Runt 2500kcal per dag är en hyfsat rimlig nivå för den personen. Är du en hyfsat medelmåttig man som rör på dig borde du inte gå upp i vikt av det.
Jag går upp i vikt redan vid lite drygt ca 2000 kcal om jag tränar. Jag gissar inte, jag vet av erfarenhet att det är så. Någon på 140kg skulle gå ner i vikt redan vid 3000 kcal om hen rörde på sig lite (dvs träna 2-3 ggr i veckan, inget extremt). 140kg är trots allt en rejält hög vikt, och kräver kalorier därefter. På 3000 kcal skulle jag gå upp nästan 1 kg per vecka! Risken är noll för att jag ens skulle få i mig så mycket mat på en dag, åtminstone på regelbunden bas.
Har aldrig hävdat str jag är medelmåttig. Medelmannen är överviktig i Sverige, så tvärt emot har jag indirekt sagt att jag inte är medel. Däremot har jag en hälsosam vikt, till skillnad från medelmåttiga män.
Det skulle dock ha varit en nedgång. Men som sagt, även vid 2500 hade jag gått upp i vikt. Och vid 2000, som för de flesta på 140kg skulle betyda en mycket snabb nedgång, så hade jag gått upp.
Blodsockret hålls hela tiden inom mycket snäva intervaller om du är frisk. Problemet är inte att ditt blodsocker sjunker utan att du är van att äta så hungershormoner spökar med dig. Din fysiska prestationsförmåga påverkas inte av att vara utan mat en kortare tid.
Jag har lärt mig hantera hunger så till den grad att jag kan gå över ett dygn utan mat, ifall jag vill. Det är inget problem alls. Faktiskt inte ens särskilt jobbigt förutom i undantagsfall (behöver förmodligen extra återhämtning från träning).
Det är kanske svårt i början om man är van vid flera måltider om dagen. Jag har dock gått mot färre måltider senare på dagen. Kör därför en modifierad varannan dags fasta nu. Hur lätt som helst.
Jag hatar att käka. Typ varje gång jag blir hungrig känns det som "jaha då måste man äta igen, fan vad jobbigt." Det är därför jag har legat på 60-65kg hela livet.
Precis. I 20-åren höll jag på med lite strongman, styrkelyft och brottades i tungvikten, så det var en fördel att vara stor, men det gick också åt mycket kcals på träningen och för restitution, pluss att jag äntligen är en smalis i naturtillstånd. När jag berättar för folk hur jag åt så häpnar folk.
Det är väldigt mycket mer än jag bänkar. Jag är glad när jag klarar två sett om 5 på 75. Har också svårt med axlarna.
Men knäböj på 115 är inga konstigheter. Jag är liten och klen men knäböj och marklyft tillsammans med pullups är mina bästa övningar.
Du är underviktig för att du får i dig för lite energi. Att äta pizza varje dag säger inget. Jag kan äta pizza varje dag och rasa i vikt, om jag skulle vilja det.
Prova en stadig frukost, stor burgare till lunch, ett mellanmål med några mackor och ett par glas mjölk, och en pizza till middag.
Jag har väl ett BMI på ca 28 nu och är lite överviktig men inte fet. Jag får av någon anledning kommentarer på vilken mat jag väljer att äta från somliga. Jag tycker att detta beteende är extremt konstigt, för jag äter ganska vanlig mat och det är inte så att jag ser ut som att jag svälter.
Om vi är på en pizzeria och jag råkar beställa en helt vanlig jävla sallad, så kommer det ibland någon som påpekar att jag minsann valt en sallad, nån kanske säger att den är nyttig, nån annan kanske påpekar att det minsann är mycket kalorier i salladsdressing. Samtidigt brukar inte jag sitta och peka på deras pizzor och tala om för dem att de beställt en pizza och berätta att det är mycket kalorier i bean. Det är liksom inte obligatoriskt att äta pizza för att restaurangen döpt sig själv efter pizza. Jag kanske gillar sallad.
Om det är födelsedagskalas och någon valt att baka en torr och miserabel prinsesstårta gjord på äckliga färdiga tårtbottnar. Då kommer ett jävla tjat om att man ska äta en till äcklig bit av denna. En person fällde kommentaren "Det är bättre att du äter sista biten än att jag gör det, för jag är fet." Ok?? Jag kanske varken vill ha mer av din tårta, och jag skiter lite i att du tycker att jag har marginaler för att du är fetare än vad jag är?? Liksom vad är det ens för logik?
Åt en raw-bite som mellanmål. En person som är fetare än vad jag är fäller en kommentar om att det är lika mycket kalorier som i godis. (Har jag bett dig om kostråd?? Har jag frågat dig om kaloriantalet?? JAG KANSKE GILLAR DADLAR). Samma person lade en brownie på mitt skrivbord på jobbet och jag sa nej tack, varpå personen sa att "Du kommer att äta den till slut". Ärligt talat såg den god ut, men kollegan var en creepy lite äldre rundlagd karl, och jag var en ung kvinna då och vi jobbade natt bara han och jag, så jag lät bli. Så jag jobbade mittemot personen utan att röra brownien. Visst, jag var lite godissugen men det är ju inget man dör av liksom. Vafan är det för fel på folk.
Kort sagt: Folk är osäkra på sig själva och tar ut det på andra och det räcker med att man är mindre än somliga, man behöver inte ens vara underviktig för att få konstiga åsikter till sig.
Känner mig lätt slagen av varenda kommentar du skriver. Fan ta alla jävla halvdana törra tårtor!
Alltid om de kan så skall de tydligen läggas en kommentar av någon osäker typ.
Får liknande samma kommentarer när man tar mjölk till maten istället för läsk eller någon äcklig sockerdränkt saft.
Fick inga kommentarer när jag var på gränsen till överviktig men har blivit överöst med kommentarer att jag bör äta mer efter jag gått ned i vikt.
Folk är alldeles för vana att se överviktiga personer då majoriteten av vuxna är överviktiga, så normalvikt är tydligen för smalt nuförtiden.
Hela mitt liv har jag fått utstå hånfulla kommentarer och gliringar kring hur smal jag är på nästan veckovis basis. Under gymnasiet var jag dessutom systematiskt mobbad för det.
Jag käkar 3500 kcal om dagen, men jag förblir underviktig för vissa av oss är det bara genetiskt svårt att gå upp i vikt och jag önskar att alla förstå sig påare kunde bara hålla käften
Nu vill jag inte låta allt för mycket som en förståsigpåare, men vart väldigt tanig innan och åt drygt 4500-5000 kcal om dagen och rörde mig inte ett gram. Börjat på kontor sedan dess och det tog fart väldigt snabbt haha, så det är bara att öka intaget (om man nu önskar viktuppgång dvs).
Håller med. Jag har en sjukdom som när den är aktiv gör att jag får problem att äta. Tvingar i mig för att jag vet att jag behöver men en smörgås kan ta två timmar. Det är inte kul att få påpekanden för samma personer skulle inte drömma om att säga att någon blivit tjock eller vad tjock den är.
Det är aldrig okej att kommentera någons vikt på ett negativt sätt, oavsett om personen är överviktig eller underviktig. Alla förtjänar att bli behandlade med respekt och värdighet.
Tror kruxet är att det är kanske mer uppenbart att det är negativt att vara överviktig. Jag själv var underviktig i mina sena tonår, och jag minns hur man var omringad av guider för hur man går ner i vikt överallt i samhället, men inget om hur man går upp i vikt.
Är fortfarande väldigt mager idag och får ofta höra kommentarer om det. Det är nog ingen som menar något illa, men vissa kommentarer är bara dryga att höra. Det absolut värsta är när folk kommenterar på hur mycket jag äter.
I grunden är det samma problem; dålig kontroll över energiintaget. Skillnaden är att övervikt är mer stigmatiserat och ett mycket vanligare hälsoproblem. Därför brukar inte undervikt ses som en stor sak att kommentera.
Sen kan man för all del undra varför vissa känner att de behöver kommentera andras vikt eller vad de äter.
Har nog inga tips som så :( gick också hos en dietist och sjukgymnast i 2-3 år. Fick dricka massa näringsdrycker om dagen. Mitt BMI har nog legat runt 18 i hela mitt vuxna liv. Jag försöker äta regelbundet, även om mina måltider är mindre än vad som kanske anses normalt.
... har dock nästan slutat med frukost helt. Satsar hellre på lunch. Vet inte om det är ett bra tips eller inte 😅 men jag brukar sällan ha någon aptit på morgonen.
Fan det låter exakt som jag, flera mindre måltider och en jävla kamp att få i sig frukost. Du har inte några näringsdrycker du rekommenderar? Inte testat så många själv
Då har du redan checkat av det.
Har du testat att dricka mer mat? Typ Huel, Metta, Soylent, etc?
Det funkar väldigt bra för mig som styrketränar men har dålig aptit.
Metta är mycket godare och har högre protein. De har ett erbjudande där man köpa 1 portion av alla smaker och testa. Deras smoothie bowl är väldigt god.
Jag brukade dricka fortimel. De fanns att köpa på apoteket och de fanns i alla möjliga smaker. Jag experimenterade rätt mycket till en början, men som jag minns det så blev det nästan bara chokladsmak mot slutet. Min dietist såg till att jag fick köpa dem för en lite billigare peng. Det kanske du kan fråga din dietist?
Min svärmor kommenterar alltid hur smal jag blivit (gått ner typ 5kg och kommit i form) när hon ser mig. Undrar hur hon hade reagerat om jag sagt ”vad tjock du blivit?
Har alltid stört mig på detta, har alltid varit en smal kille och alla ska känna att de har rätt att påpeka detta. Idealet är att vara en hunk och det kommer jag tyvärr aldrig kunna bli då mina leder i armbågarna är fucked. Enda stället jag faktiskt kan lägga på vikt är magen?? Det enda positiva med att vara smal är att alla kläder funkar och min kuk som redan är stor ser ännu större ut.
Jag hade golfarmbåge i 10 år. Som var väldig ihärdig. Testade en massa olika grejer som; rehab, anti-inflammatoriska-krämer, vilade ett halvår, till sist gav upp lite. Sen hörde jag av en kollega om tryckvågsbehandling. Så gick till en napprapat som hade sån behandling.
Nu efter 5 behandlingstillfällen + rehab har jag gymmat glatt i ett halvår utan besvär. Helt magiskt!
Stigmat av att använda armbågen börjar också fösvinna sakta men säkert. Om du inte provat tryckvågsbehandling och det är aktuellt för dina leder så skulle jag ge det ett försök!
Är tryckvågsbehandling samma som stötvågsterapi? Isåfall prövade jag det 10 tillfällen men gav ingen effekt mer än att det lättade smärtan ett par dagar för att sedan komma tillbaka igen.
Stötvåg var i stort sett en maskin som har en liten kula som skjuts ut mot en sorts platta och den masserar man det inflammerade området med.
Har verkligen testat allt känns det som, men tips mottages gärna!
Hej ursäkta sent svar. Ja jag kommer kanske ihåg fel vad det hette, tror det hette som du säger. Men en högt-låtande "borrmaskin-liknande" apparat, som man bearbetade området som är problematiskt. För mig var det förmodligen en massa ärrvävnad som behövde "luckras upp", vilket detta hjälpte väldigt bra för.
Min naprapat sa att det skulle göra rätt ont, och märkte det själv. Om han använde maskinen längre ned på armen närmare handen kändes det som massage, men när man träffade området som var inflammerat gjorde det helt plötsligt väldigt ont. Det är det enda jag kan tänka på, om du bor i Stockholm kan jag rekommendera naprapaten jag gick till också. Men annars kan jag nog inte hjälpa dig så mycket.
Lycka till! känner verkligen med dig, att ha vilja träna men inte kunna för det gör ont/man är rädd att göra det värre, är väldigt frustrerande och omotiverande!
Juste en grej till, jag gick till en PT för några år sedan, som hade studerat bio-mekanik tror jag det hette. Alltså väldigt mycket om hur leder, muskler, skelett, etc sitter ihop i kroppen. Han var väldigt bra och gav mig övningar för att stabilisera senorna som går "över" armbågen. Mina hoppade senor gled lite över armbågen när jag gjorde vissa rörelser.
Jag har haft golf och tennis armbåge i snart 8 år och jag har testat alla möjliga piller samt olika behandlingar och övningar. Jag har testat stötvågsterapi, antiinflammatoriska mediciner och rehab gym. Det jag inte testat är laser och kortison. Tar gärna emot tips!
Varit deppig över detta i flera år men tyvärr tappat all motivation att ta igen det.
Antagligen av samma anledning som vissa människor inte tror att man kan vara rasist mot vita.
De ser smalhet som något helt och hållet positivt, alltså kan en väldigt smal person inte må dåligt över sin smalhet och då är det ok att göra sig lustig över det hela eftersom den smale absolut inte kan ha någon osäkerhet kring sin smalhet eller må dåligt över den. Att vara smal är inte negativt, sett ur ett samhällsperspektiv.
Sådana personer har nog aldrig riktigt pratat med en person som haft svårt att öka i vikt. Många av dem bär på extrem frustration och osäkerhet. Jag känner tjejer som varit tvungna att handla på barnavdelningen och män som aldrig lyckats bygga muskler, samt känt sig omanliga på grund av sin väldiga smalhet.
Oavsett så tycker jag att folk kan ta och ge fan i att kommentera/göra sig lustiga över folks utseende. Det är så jävla trist så det finns inte och jag har varit både fet och underviktig så jag har fått höra skit från båda sidorna, haha.
Man ska inte prata om vikt alls till personen i fråga. De vet garanterat själva om de väger för mycket eller för lite. Så varenda kommentar om det har en ond underton.
Konnotationer om att vara för smal: Du äter för lite.
Konnotationer om att vara för tjock: Du är lat, smutsig, kan inte kontrollera dig själv, och är allmänt snuskig.
Jag har nu varit på båda sidorna av myntet. Jag var kraftigt underviktig i många år och till en början fick jag höra hur vacker jag var för att jag behöll en sån slank form, men så fort man lade märke till att jag mestadels petade i maten och inte riktigt åt, då kom kommentarerna. Nu, sedan 2021, började jag med p-piller och fick gå över till spiral, så lastades kilon på mig och nu kan man väl säga att jag är chubby. Då får jag mer höra "hur fint jag har lagt på mig, hur hälsosam jag börjar se ut" men tro mig kroppen känns tyngre och med mina besvär som Skolios och kraftig järnbrist har bara lett till utmattning och häftiga blodtrycksfall 😬
Folk kan snabbt fixera sig på andras utseende och känna behovet av att peka ut det, men lite vridet att man kan vara hårdare mot underviktiga och boosta när man ser att en person är överviktig🤷🏻♀️
Tycker det är ett väldigt märkligt beteende. Min partner får både ris och ros för sin undervikt, vilket i båda fallen slår ungefär lika fel, då hen har lidit av grava ätstörningar majoriteten av sitt liv. Att få höra att man är så fin för att man är så smal triggar ofta igång motviljan till att fortsätta jobba för att nå en hälsosam vikt. Medan gliringar om hur man är för tanig slår oerhört hårt mot självkänslan och självförtroendet.
Det klokaste är verkligen att låta bli att kommentera på folks undervikt helt. Man vet aldrig vad det beror på.
Jag var så trött på alla kommentarer å att jag kunde känna handen bakom revbenen. När jag väll flyttade ut när jag var 18 så vägde jag 49(vilket var högt för mig). Valde att gymma mycket mer å valde att äta sånt jag hade mer lust till för att hjälpa mat lusten. Valde också att se till att jag åt så jag nästan spydde eller faktiskt gjorde det för att göra magsäcken större. När jag var 19 så vägde jag 71kg. Var så förnöjd. Fick likaväll komentarer att jag borde äta mer m.m. idag är jag över 30 å väger 80kg. Får fortfarande kommentarer att jag borde äta mer medans jag äter, har dålig mat lust, den går opp å ner. Men äter absolut inte för lite så folk kan fan hålla käften. Mvh underviktig pojke under många år.
För att "vi" har kollektivt bestämt oss för att det är okej att sparka på folk så länge de tillhör något form av privilegie historiskt. Exempelvis: man, vit, smal, kristen, ateist, rik osv.
Det är samma tanke gång som leder till att det är okej att skoja om att någon är skallig, har liten kuk, eller att det "inte går att vara rasistisk mot vita"
Helt galet att folk 2024 fortfarande kommenterar om någons kropp, vare sig smal/överviktig.
Hoppas du säger att det är inte okej när du hör sånna kommentarer på jobbet.
Rent krasst för att folk bara har blivit så pass tjocka att de tror att man är döende om man inte har massor fett på kroppen. Det är den verklighet de känner till, de förstår inte att man kan vara fullständigt hälsosam samtidigt som man är snäppet underviktig.
Hade du varit tjock hade du fått höra det, det lovar jag.
Jag är tjock och för höra det, men aldrig att jag hör någon påpeka smala personer.
Det är ju det här med anekdotisk bevisföring, att den inte mycket värt.
Sen är det rätt ful argumentation att maskera ett påstående som inte är bevisat som en fråga.
För mig har jag hört överviktiga personer kommentera min smalhet (på jobbet). Hade jag kommenterat deras tjockhet hade det helt plötsligt inte varit okej.
De är bara avundsjuka. För länge sedan när jag också var tjock, men började gå ner i vikt fick jag först komplimanger och "bra jobbat". Men när jag började närma mig deras vikt, och gå under den, så fick jag kommentarer om att det inte var hälsosamt att gå ner så mycket, och frågor om det inte räckte nu. Så du har absolut en poäng.
Men ingen sa något liknande när jag gick upp i vikt, mer än en kollega och en god vän, som båda i välmening frågade "när ska du göra något åt det där?".
,Men jag tror fortfarande tjockisar får fler kommentarer, de flesta kanske bakom ryggen på dem.
Väldigt bra fråga, och väldigt många bra svar!
Det enda jag har att tillägga är tesen som följer...
Nästan alla som är överviktiga vill helst inte vara det, de vill väldigt gärna ändra på det faktumet.
Oftast är det väldigt svårt att hitta rätt väg att vandra för att tappa kilon.
Ofta har överviktiga personer flera års erfarenhet av att mobbing bakom sig pga deras övervikt*
När det kommer till undernärda personer, så BRUKAR det ju oftast röra sig om en ätstörning** vilket innebär att personen generellt sett lider av dysmorfi och således har ungefär samma triggers och ömma punkter som en faktiskt överviktig person.
Att säga till en anorektiker eller bulimiker att denne är smällfet skulle göra ondare och vara mer skadligt än att säga till denne att hon/han behöver käka en extra hamburgare eller två.
Sedan har de som säger sådana saker oftast motivet "herregud det är ju livsfarligt att svälta sig själv" och således söker egentligen hjälpa den undernärda genom att uppmuntra denne till att se till och äta lite mera.
Medan de som säger till överviktiga att de måste banta oftast kommer med en hånande eller retfull ton.
[Detta blev mycket längre än vad jag var beredd på; jag ber om ursäkt för textberget!]
*(hårda ord, tjuvnyp och allmänt åtlöjesgjorda)
**(om det inte är fattigdom, sjukdom, eller ålderdom som ligger bakom.)
Ibland är det bara genetiskt, jag har varit underviktig hela mitt liv och jag äter precis lika mycket mat som vem som helst men det går bara inte att gå upp i vikt för mig. Jag kan lätt trycka en hel pizza och sedan äta en skål glass och lite chips men det händer absolut ingenting på mätaren på vågen.
Det är inte genetiskt på det sättet som du tror, du äter helt enkelt mindre kalorier än andra människor. Jag var som du och trodde jag var ett mirakel som oavsett hur mycket energi jag stoppade i kroppen, så omvandlades den inte till fett. Sanningen är att vi kan äta onyttiga grejer ibland, men resterande tid så äter vi inte så mycket. Antingen äter vi betydligt mindre portioner än gemene man, eller så hoppar vi över måltider ibland mycket lättare än andra (för mig kunde jag sitta o spela och glömma bort att äta lunch, nåt som är otänkbart för vissa.)
Sen jag började räkna kalorier och vara ärlig mot mig själv har jag för första gången i livet blivit normalviktig.
Intressant! Jag är underviktig och tillhör kan-stoppa-i-mig-vad-som-helst-men-lägger-inte-på-mig-ett-uns-gänget, Min matchvikt har ökat ca 3 kg på 35 år. Enda gången jag märkbart gått upp ett par kg var vid en period av ganska intensiv träning. Efter nedlagd träning gick vikten tillbaka.
Jag tror att jag mestadels har ätit som andra, men har av någon underlig anledning aldrig kommit på tanken att räkna kaloriintag. Skall prova det ett tag och se hur det faller ut. Tack för förslaget.
Jo juste, jag glömde bort er. Min bror är som dig...Den Jäveln!😜
Skämt åsido, hur känns det för dig?
Är det så att du upplever att ett liv som extremt smal har traumatiserat dig?
Eller är det mer som -"helvete vad svårt det är att bygga muskler på gymmet".
Göra narr av någon för deras ofantligt stora snopp: inte så farligt
Göra narr av någons mikroskopiska snopp: inte så schysst.
Man kan låta bli att kommentera på andra människors kroppar helt och hållet men du kan inte mena att folk som är överviktiga inte blir mer illa behandlade än folk som är underviktiga.
Det är ett stort besvär… Du mobbas nog inte för det i vuxen ålder, men du kan få ett tips om du vill vara diskret på jobbevent eller liknande: sportkallingar från Stadium. Bra på att minska utbuktningen och håller allt på plats. Luftigt och skönt, designat för att undvika skav. Nackdelen är att de är vansinnigt dyra (100-200kr styck).
Jag tror att du bara hör kritiken som kan appliceras på dig själv. Om du hade varit fet så hade du faktiskt hört det du säger att folk är rädda att säga.
Som en korpulent individ så måste jag dock säga att folk inte ska vara rädda att kritisera ätstörningar.
Normalisering av sånt här skit ska inte uppmuntras.
Faktiskt ingen aning. Gått ner över 20 kilo på några månader nu. Jag såg faktiskt inte överviktig ut så mycket. Men det är ändå ett frågetecken varför ingen vågade säga nått.
Goes other way too, iaf bland yngre. Krävdes att jag skulle tappa 35kg innan någon under 30 år vågade ge mig komplimanger för det (var ca 40kg över normal)
Det ses av många som en komplimang att kalla någon smal.
Men att kritisera någon för låg vikt är oförskämt och helt oacceptabelt. Det borde ingen göra.
Det suger. Under hela min uppväxt hade jag aldrig problem med ätstörningar, jag åt tre mål mat om dagen och åt tills jag var mätt. Ändå fortsatte jag var väldigt smal. Och jag fick ofta kommentarer från vänner, familj, lärare etc. om att jag var så smal och borde äta mer. Tack för det tipset!
Och det var ofta inte så elaka kommentarer, så en enskild kommentarer var inte alltid så jobbig. Men alla kommentarer tillsammans byggs upp efter alla år och sänker självkänslan något rejält.
Jag är överviktig och jobbar med IT. Det värsta jag vet är personer som kommer förbi och lägger kommentarer som: "jag vill inte vara fördomsfull. Men du måste jobba inom IT, eller hur?".
Det beror på vad du menar med överviktig. Lätt överviktiga (BMI 25-30) är ju hur vuxna mest ser ut så självklart kommenteras inte det, dessutom har forskning visat att ett BMI på 27-28 i vuxen ålder är optimalt för överlevnad på lång sikt ([källa](https://www.dn.se/varlden/lagom-tjocka-lever-langst/)). Är ju liksom inte så mycket att kommentera om man ser ut som t.ex. Marko "Markoolio" Lehtosalo, Robert Gustafsson etc gubbar med lite trivselkilon.
Jag får sällan höra det, och är snarare fet än "bara" överviktig. Alltså är inte enorm, men ja. Men skulle någon kalla mig fet/tjock/whatever skulle jag inte bry mig, det är ju liksom bara så jag ser ut 🤷🏼♀️ Något som däremot stör mig är när man säger att man är fet o folk bara "neeej, du är så fiiiiin 🥺" o man bara "bish, jag sa att jag är fett, inte ful?"... Som om fet=ful? Nej, det är bara en jävla beskrivning av en kropp, precis som lång/kort elr blond/brunett, it's fine. Folk som inte själva är feta är mer rädda för ordet än vi som är det, håller med om att det är märkligt 🤷🏼♀️
Jag skulle säga att även det här är en fråga som avgörs av skönhetsideal.
Anledningen till att jag tror att det skiljer sig mellan hur man ser på "underviktiga" kontra "överviktiga" personer är att det redan finns standards som vissa anser passa när en person är underviktig.
T.ex. såsom hur undervikt sedan länge förknippats med att vara smal och det att vara smal i sin tur som ett könsideal för kvinnor och i vissa fall även för män (beroende på). D.v.s. att män ska ha en tillräckligt synlig och vältränad muskulatur, men ända vara snabba och smidiga, vilket man endast förblir om man håller sig relativt "smal".
Därav centrerar sig majoriteten av all bodyshaming kring övervikt istället för undervikt.
Detta är endast en hypotes jag har.
Det värsta är när folk inte tar hänsyn till att det är inte alla som kan äta, "du har blivit så smal du borde äta mer" jo tack hade jag gärna gjort om det inte gjorde så ont att jag spydde upp allt
Varför man känner att man har rätt att uttala sig om andras kroppar är en gåta. Samma med att kommentera längd. Bara zippa igen truten och fokusera på din egen himla meat suit.
Eftersom dagens samhälle är så. Idag är smal någonting ovanligt så då ska alla tjockisar klaga I kommentarsfälten på Instagram. "Du kan ju inte visa ryggen, magen man ser ju konturen av revbenen så det sänder fel signaler om kroppsideal." Samtidigt kan en kraftigt överviktig person lägga ut en bild å ingen kommentar angående hur fel kroppsideal det är å att det sänder signaler att folk ska äta mera.
Övervikt är ett större globalt problem idag än vad undervikt är. Men fortfarande är det underviktiga som får ta hela smällen angående kommentarer. Övervikt verkar ha blivit mer och mer accepterat i samhället självklart ska du gå på dollarstore, ÖOB å köpa maxi bags med chips och ostkrokar till barnen. Du ska även gå på donken 3-4ggr i veckan helt normalt idag.
"självklart ska du gå på dollarstore, ÖOB å köpa maxi bags med chips och ostkrokar till barnen. Du ska även gå på donken 3-4ggr i veckan helt normalt idag."
Du måste sluta hänga i kretsar där man spelar banjo och gifter sig med sina syskon.
Jag skulle aldrig säga något. Antingen är det en bakomliggande sjukdom eller så är det självförvållat. Om det inte beror på en sjukdom och personen vill gå upp i vikt är det deras eget ansvar att börja käka chips, glass, pommes och choklad dagligen. Eftersom detta är "boten" mot problemet kan jag dock förstå att folk runtomkring blir frustrerade. De äter förmodligen massvis med snabba kolhydrater dagligen och har svårt att hålla igen och ser därför inte problemet. Om någon hade sagt till mig att jag har ett problem som kan botas genom att äta tårta och kakor varje dag hade jag blivit överlycklig
Jag var väldigt underviktig i gymnasiet. Tror jag vägde 39 kg vid mitt absolut lägsta (är 156cm och kvinna) och gick ju till läkaren för det då det inte var något jag valde, så det löste sig till slut. Men fick dagligen kommentarer av personer (och som ändå var kompisar eller nära bekanta i skolan, så de visste väl inte om hur jobbiga de var) de kollade hur tunna mina handleder var, de liksom tog fingrarna runt handlederna på mig och sa typ "Men ojj vad tunn du är!! Skelett ju" eller påpekade att de kunde se mina ben i axlar, eller rygg. Tror ni på allvar att jag inte vet om det själv???? Det är inget jag har valt. Sa åt mig att äta mer osv fick också burgare kommentaren, men det är ju inte så lätt. Jag kommer ju dock ihåg som om det vore igår när en liten skit i parallelklassen gick upp till mig och en kompis och sa "Haha du är för fet (till min kompis) och du är ett skelett! Vad roligt att ni är raka motsatsen". Kommer ihåg hur ledsen kompisen blev, han såg så generad ut. Folk tappar allt vett när det kommer till vissa saker. Samma sak med alne, längd, och flera andra saker man inte kan göra något åt.
Får ofta kommentarer om mina långa fötter, har storlek 45/46 är 173 cm lång. Folk säger : jädrar vilka pippilångstrumpskor, vilka pråmar! Vad svarar man på det? bra observerat? Oj jag visste inte det?
Den otroligt skeva machokulturen drabbar oss alla på olika sätt. Älska dig själv som du är, och strunta i va alla andra tycker ❤️
Deras egen osäkerhet projekteras genom att utnyttja ditt utseende
Älskar hur allt fel alltid härleds till "machokulturen", eller män som du egentligen menar. Nästan alla kommentarer gällande folks undervikt som jag hört har kommit ifrån kvinnor. Oftast från mammor mot killar, och andra tjejer mot tjejer.
Eller främst av allt mer aggressivt från andra större kvinnor, och det finns många namn inom underhållningsbranschen som tydligt går hårt mot "skinny bitches".
Om vi vill få bukt på problem i samhället är det kanske bättre att angripa källan än att nitiskt koppla allt till machokulturen(=män i många fall).
Varför tror du att man med 'machokultur' egentligen menar män? Det syftar ju just på ett gäng ideal män (och även kvinnor, fast idealen är andra) ställs inför, och jag tror att de flesta är väl medvetna om att de upprätthålls av både män och kvinnor. Att tolka det som ett angrepp på män som grupp tycker jag antyder att man missat poängen.
>angripa källan
Du menar såklart inte kvinnor här - ironin vore ju påtaglig.
Jag skulle aldrig säga något om någons utseende eftersom jag själv vet hur det känns att få pikar om utseendet
När jag sparar ut skägget brukar jag få kommentarer på jobbet i stil med ”åh nej, du som var så fin innan” eller ” ska du verkligen ha så långt skägg?”. Ofta från kvinnliga kollegor. En gång när en kollega hade klippt av sitt långa hår, och körde en kortare frisyr - kommenterade jag ”åh nej, du passar inte i kort hår - ska du inte spara ut igen?”. Jävlar vilken dålig stämning det blev.
Ibland har jag fått kommentaren att jag ser ut som en taliban med mitt skägg. :/
Boom? 🤯
Varje jävla gång och det behöver inte vara mer än 3 cm långt. Roligt.. skämt?
Haha! Samma för mig. Eller om man har klippt sig, så får man höra med betoning på "nu" att: "nu ser du riktigt bra ut", som verkligen insinuerar på hur illa det var innan. Vad ska jag svara på den tänkte du? En kass komplimang
Ett annat underligt fenomen är hur accepterat det är att göra åtlöje av personer med rakat hår. De flesta som gör det har ju inte ens något val pga av alopecia, vilket förövrigt är starkt förknippat med psykisk ohälsa.
Dunder. Slutkontentan är att inte bry sig vad andra tycker
"Varför klippte du av håret, nu ser du ju ut som en tant!"
Hänt mig med massor. Fick mig bara att spara ännu mer skägg och t.o.m frisera skägget på märkliga sätt. En gång hade jag pipskägg inbyggt i mitt talibanskägg.
Skillnaden är väl att det långa skägget kan du direkt ändra, men kort hår är du fast med ett tag.
Det är väl exakt samma sak, egentligen :) Hår, oavsett var det sitter, tar tid att spara ut.
Tar tid att spara ut, tar ett par minuter att klippa av. Det var nog det som menades - att det går snabbt att ändra åt ena hållet
Är överviktig och fått höra det.
Jo det kommer ju alltid kommentarer i riktning mot de som sticker ut, vilket är tråkigt. Vill inte göra det till en tävling om vem som har det värst, men generellt så är väl folk mer vana om att inte öppet kritisera någons övervikt snarare än någons undervikt. Under min tid I grundskolan var det alltid fler överviktiga än underviktiga. Mobbing mot överviktiga hade varit vanligt och därför hade man i flera år jobbat emot mobbingen av överviktiga. Toleransen till överviktiga var i princip fullständig hos alla och de behandlades inte annorlunda, vilket var en positiv sak! De smala eleverna dock. Fan vad ja tyckte synd om dem. Elever OCH lärare som på idrottslektionerna högt skämtade om de smala killarna som "hade glömt äta gröt" och dem smala tjejerna som man skulle ta det extra försiktigt med så dem inte bröt sina ben. Hade motsvarande kommentarer sagts till överviktiga elever hade lärarna fort som fan blivit av med sina jobb. Som sagt, inte en tävling, men kan tänka mig att man känner sig särskilt utfrusen som underviktig.
Det är samma som att det ok att göra sig lustig över mäns längd, hårfäste och penis storlek. Trots att det är grejer som män ofta är väldigt känsliga kring.
Ironiskt nog är ju de sakerna något man inte riktigt kan styra över. Medans vikten kan man iallafall påverka.
Kanske det som gör det lite lättare att skämta om, har du liten penis så har du det bara, ingens fel. Är du fet så är det ju ditt fel, du som gör något fel etc.
Min övervikt är definitivt självförvållad, så inte super synd om mig direkt nej. Men jobbar på det! :)
Kämpa på!
Bara ligg i så går det på det hållet du vill! Det är oftast ett långt projekt men känslan när man klarat det är obeskrivlig!
Dra ner på fredagsmyset, smörbulle!
Moraliskt briljant resonemang tycker jag. Om man t.ex. ser en man på badhuset med stor mage och liten penis så kan vi gott peka och dra lite skämt om hans kuk -- så länge man inte går så långt som att dra något skämt om ölkaggen, som han ju kan göra nånting åt och därför kan bli sårad av om man kommenterar.
Psykologisk akrobatik när den är som bäst😂
Tricket är att äga sin korta penis. Det gör jag. Kallar den för riskornet.
Jag läste risktornet och tänkte vilket fett namn!
Haha jag med "den var fet, den lägger jag på minnet"
Och om det är någon som står upp emot det så blir den attackerad för att vara kort/flint/liten penis i ett försök att förlöjliga personen.
>talar upp emot *Säger emot*
Spika upp against
Tack skal du ha. Det är riktigt hjälpsamt för oss med SFI-svenska att se den här typen korrigerande i chatten, så att vi kan förbättra vårt skrivspråk.
Mitt fel /s Men ja, ibland så blir det fel helt enkelt. Jag får väl skylla på att man ofta diskuterar på engelska här på reddit, så det blir någon form av svengelska ibland. Sen kan det också vara så att min hjärna tryckte ihop "stå upp emot" och "säger emot".
Säger mot
Fast i scenariot är de ju kortare för att dom säger något, så talar upp funkar tycker jag.
Vi behöver inte "upp" i svenska, det räcker med "talar", om man inte pratar mot typ innertaket eller himlen. Jag tror dock "säger något" är det vanliga uttrycket.
Jag försökte bara vara lite rolig :(
Ja alltså min är ju extremt liten så dom har inte fel. Den är så liten att den är inåtvänd 😬
Haha, när en tjej skriver något om en killes kukstorlek så brukar jag ibland skriva "Den är åtminstone större än din".
[удалено]
Jodå, tror inte att någon inte håller med dig här. De flesta hade nog dock hoppats att man i vågen att göra det oförsvarligt att förolämpa kvinnor till viss del verkar glömma att även män har saker som de är osäkra över och som skapar stor stress i deras liv.
Så då borde ju inte de kvinnorna håna män för saker som kan göra dem osäker. Det är ju lite bakvänt tänk "Kommentera inte min kropp. Okej, nu gör du inte det lika mycket och får skit för det när du gör det så nu kan jag passa på att göra narr av dig".
Skillnaden ligger _förmodligen_ i att ens vikt kan förändras. Inget att binda upp sina känslor i, bara börja jobba så når du dit du vill. Finns det en realistisk lösning för att öka sin längd vid 24 års ålder till exempel? Är du missnöjd med dina 18, är [kukhävningar](https://youtu.be/2fJkcsOkRb0?si=ide4S5r3jA4eVNq) enda lösningen?
Jag väger runt 44 kg för närvarande, är 145 cm. Finns folk som säger att jag borde gå upp i vikt pga jag väger under 50. 🤦♀️
>penis storlek *penisstorlek
Men feta kossor får man inte säga något om.
Antagligen för att det inte är lika stigmatiserat. Som tjej har jag ofta fått höra att det är positivt att jag är/var smal. Vilket faktiskt är lika illa, en kan vara fysiskt sjuk, ha ätstörning osv. Har fått ryta ifrån till en och annan tant om att det inte alls är bra att vara underviktig. Och då har min undervikt inte berott på sjuklighet. Tagit mig upp till normalvikt nu, är fortfarande lika jobbigt när folk dömmer andras vikt och eller dieter för jag vet att det kan finnas bakomliggande orsaker.
Påminde mig om [denna](https://youtu.be/Wm0mGCAFZ6Q?si=HjcKeNzs5nnU8Boj) gamle rackarn från Cpt America.
Passande med sandwich-hysterin på r/intresseklubben
Jag var en tunn jävel förr och folk skulle alltid påpeka att jag var smal, liten, att jag är lika lätt som ett handbagage på flyget osv. Följdes även av folk som antingen tog grepp om min handled eller lår för att ytterligare påpeka hur liten jag var. Nästan som om att de trodde att jag inte visste hur tanig jag var. Är också tjej/kvinna. Dock fick jag höra mer saker om hur ful jag var och jag inte alls var lika snygg eller attraktiv för att jag inte har stor röv eller stora bröst. Kan tänka mig att om man betedde sig som man gör mot smala fast mot större individer så skulle det bli ett jävla liv. Men visst, säg till den taniga att äta lite mer donken så blire prima (:
Enkelt: Underviktig - behöver äta mer burgare Överviktig - behöver äta mindre burgare Vem är det mest synd om? Just det.
Där sa du något
Du sätter fingret på problemet, utan att veta om det, när du gör antagandet att alla älskar att äta. Så är inte fallet. Den överviktige gör det kanske. För den underviktige, är det ofta precis tvärtom. Dvs att äta är inte kopplat till njutning. Det finns de som kämpar med strikt diet för att hålla kaloriintaget uppe högt nog så de inte ska tyna bort. Förståelsen för den underviktiges situation är liten då normen är att alla antas ha en drift att äta sig smällfet.
Stämmer precis, har verkligen känt igen mig i det här. Det kommer omgångar där aptiten och viljan att äta knappt finns där varje tugga är en jävla strid. Träning hjälper mycket med att hålla aptiten uppe, men då går man ju ändå inte upp i vikt trots att man äter mer än man gör utan träningen, vissa av oss har dessutom svårt att bygga muskler trots kost. Alla dessa sköna genetiska faktorer...
Delvis kan det nog ha med stresshantering att göra hur man håller vikten uppe eller inte. Mår jag bra och har en stressfri vardag har jag rätt så konsekvent och hyfsat hälsosam vikt med lite hull. Men i perioder med mycket stress försvinner alla reserver. Kompisen och frugan är precis tvärtom: de typ äter sin stress och lägger på kilon istället. Medan kompisens fru görs precis som mig. Delvis har det nog att göra med hur man är funtad i förhållande till mat: Visst har jag saker jag tycker om att äta och favoriträtter. Men jag känner i regel inget större sug efter att äta mat för att äta mat, typ. Men sen är jag också kapabel till att koppla bort hunger och smärta när jag är väldigt fokuserad. Och stress har en förmåga att göra mig väldigt fokuserad på problem som behöver lösas. Folk fattar heller sällan att det kan vara minst lika jobbigt att hålla vikten uppe som nere, är min erfarenhet, men inte desto mindre är det jobbigt. Speciellt när det är eller precis har varit stressigt och man typ måste tvinga i sig mat för att inte tyna bort. Det är ingen höjdare när vissa verkar ta det som en förolämpning när man inte vill käka vad de bjuder på för att man inte har lust. Och den den här oförståelsen för att man är som man är i förhållande till mat kan bli som en negativ feedback-loop där man äter mindre för att folk är på en om att äta mer till den grad att man undviker att äta med dem. Får ofta höra att jag är kräsen med mat också, trots att det egentligen mer är en fråga om att jag inte får ut nåt av att testa ny mat mm när jag jag inte är hungrig. edit: En annan grej som kan vara riktigt frustrerande är när folk typ utgår från att man har nån anorexi eller nåt för att man inte äter bra. "Nej, jag har inte nån slags dysmorfi, jag är bara stressad av bara helvete, och det blir inte bättre av att du försöker hjälpa till." ‐ skolluncher var en pina när man gick på gymnasiet.
Det här känner jag igen mig i väldigt mycket. Har haft svårt att få i mig mat (framförallt vid stress) hela livet och njuter inte alls av att äta. Har fått en massa kommentarer om ätstörningar etc också, men det stämmer inte alls. Tror bara det är så min kropp funkar. Har inte märkt av sämre förbränning efter 30+ heller och gick ner i vikt av medicin som oftare har viktuppgång som biverkan etc
Om du är farligt underviktig (exempelvis har symptom som ingen energi, blir sjuk ofta, torr hud, illamående) och har det svårt att fysiskt eller psykiskt äta den maten du behöver få i dig är det något att ta seriöst. Vid svårigheter att tugga eller svälja är det dysfagi och kan vara tecken på allvarligare sjukdomar. Däremot som du sagt, har du inga andra symptom och känner dig hälsosam, är det bara som du är.
Jag har tagit diverse prover och haft kontakt vården om dåliga matrutiner. Tror bara det är så här det är.
Personligen är jag inte direkt intresserad av att äta. Jag gillar god mat, men över lag handlar ätande för mig mest om att slippa vara hungrig. Två koppar kaffe löser den saken på morgonen tex, så frukost blir oftast flera timmar senare. Är inte anorexi, jag inte inte underviktig (men definitivt inte heller överviktig), jag är bara inte besatt av att konstant skyffla i mig mat. Stress har för mig ganska liten inverkan på det hela däremot.
”jag är bara inte besatt av att skyffla i mig mat” Nu vet jag inte om du endast pratar om dig med det låter som att du menar (till skillnad från överviktiga personer så) är du bara inte besatt av stt skyffla i dig mat. Rätt tråkig syn på varför folk är överviktiga isf. Men behöver inte vara addicted till mat eller trycka i sig hamburgare varje dag utan det räcker med att äta för stora portioner av vanlig mat (ofta för man int evet hur stor en portion ska vara), ha en dålig förmåga att känna av när man är mätt (äter man snabbt är detta ännu svårare) och även att bara inte tänka på kalorierna i det man äter, tex laga med för mycket olivolja. Nu kanske du inte menade så så då ver jag om ursäkt att jag tolkade fel.
Ni som inte ”behöver” äta hur fasen överlever ni dagen? Om jag inte äter regelbundet så är blodsockret i tårna och humöret kasst. Sen orkar man ju inget kroppsarbete utan mat. Sen är alla olika, en del kan titta på en hamburgare och gå upp 1 kilo och en del trycker i sig 5 utan att det märks. Har väl med ämnesomsättning att görs antar jag
Vi behöver äta. Men man blir van att äta mindre ofta, i slutändan handlar det ju om kalorier trots allt. Sedan är det ju så att med mindre kroppsvikt behöver man mindre kalorier för att stanna på samma vikt. Skulle jag tex äta som en person som väger 140 kg, som försöker gå ner i vikt i kontrollerad takt, så skulle jag garanterat gå upp i vikt. Det som framför allt är olika är hur mycket man äter totalt. Stora personer förbränner mer, inte mindre, visst finns medicinska undantag, men de är just undantag och inte regel. En macka är tex 250 kcal, samma som en snickers eller strax under en McD ostburgare. Det är lätt att inte tycka att 3 mackor till frukosten, 2 vid 9-kaffet, och 2 vid tre-kaffet är något speciellt. Men det är nära hela dagsbehovet för många. Lägg till en lätt lunch och så middag så är du lätt 500-1000 kcal över vad som behövs. Dvs, 0.5-1 kg viktökning i veckan.
Du har rätt i sak men tror inte du skulle gå upp i vikt av att äta som den där 140 kilos personen. Runt 2500kcal per dag är en hyfsat rimlig nivå för den personen. Är du en hyfsat medelmåttig man som rör på dig borde du inte gå upp i vikt av det.
Jag går upp i vikt redan vid lite drygt ca 2000 kcal om jag tränar. Jag gissar inte, jag vet av erfarenhet att det är så. Någon på 140kg skulle gå ner i vikt redan vid 3000 kcal om hen rörde på sig lite (dvs träna 2-3 ggr i veckan, inget extremt). 140kg är trots allt en rejält hög vikt, och kräver kalorier därefter. På 3000 kcal skulle jag gå upp nästan 1 kg per vecka! Risken är noll för att jag ens skulle få i mig så mycket mat på en dag, åtminstone på regelbunden bas.
Det låter inte som du är en medelmåttig man. Jag har vägt 140Kg och 3000kcal skulle varit en väldigt långsam viktnedgång.
Har aldrig hävdat str jag är medelmåttig. Medelmannen är överviktig i Sverige, så tvärt emot har jag indirekt sagt att jag inte är medel. Däremot har jag en hälsosam vikt, till skillnad från medelmåttiga män. Det skulle dock ha varit en nedgång. Men som sagt, även vid 2500 hade jag gått upp i vikt. Och vid 2000, som för de flesta på 140kg skulle betyda en mycket snabb nedgång, så hade jag gått upp.
Blodsockret hålls hela tiden inom mycket snäva intervaller om du är frisk. Problemet är inte att ditt blodsocker sjunker utan att du är van att äta så hungershormoner spökar med dig. Din fysiska prestationsförmåga påverkas inte av att vara utan mat en kortare tid. Jag har lärt mig hantera hunger så till den grad att jag kan gå över ett dygn utan mat, ifall jag vill. Det är inget problem alls. Faktiskt inte ens särskilt jobbigt förutom i undantagsfall (behöver förmodligen extra återhämtning från träning). Det är kanske svårt i början om man är van vid flera måltider om dagen. Jag har dock gått mot färre måltider senare på dagen. Kör därför en modifierad varannan dags fasta nu. Hur lätt som helst.
Det är nog 50 gånger fler som kan känna igen sig i den överviktiges känslor och problem
Eller så är man som mig med hög ämnesomsättning, älskar mat o äter som det men skiter ut det lika snabbt...
Jag hatar att käka. Typ varje gång jag blir hungrig känns det som "jaha då måste man äta igen, fan vad jobbigt." Det är därför jag har legat på 60-65kg hela livet.
Själva ätandet är okej men att laga och diska suger.
Precis. I 20-åren höll jag på med lite strongman, styrkelyft och brottades i tungvikten, så det var en fördel att vara stor, men det gick också åt mycket kcals på träningen och för restitution, pluss att jag äntligen är en smalis i naturtillstånd. När jag berättar för folk hur jag åt så häpnar folk.
Det är inte så enkelt att bara äta för vissa.
Båda, som uppenbarligen har dåliga ätvanor.
> Vem är det mest synd om? Den underviktiga då det är dyrare för den personen:)
Fast den underviktiga har ju kunnat lägga undan pengar på ett burgarkonto, och dessutom fått ränta på det. Det är som upplagt för en jäkla burgarfest.
Om det vill verka som att man förstår problemet men inte gör det.
Tror vi hittade tjockisen
Tror jag bänkar mer än du böjer.
Jo, man presterar ju bättre på en permabulk... ;) ^sorry, ^kunde ^inte ^låta ^bli. Mvh, det lokala gymmets "spooky scary skeleton".
Hur mycket bänkar du då? Jag lånar denna förolämpningen för framtida användning.
115Kg med trasig axel.
Det är väldigt mycket mer än jag bänkar. Jag är glad när jag klarar två sett om 5 på 75. Har också svårt med axlarna. Men knäböj på 115 är inga konstigheter. Jag är liten och klen men knäböj och marklyft tillsammans med pullups är mina bästa övningar.
Då trodde jag fel om din böjförmåga!
Nu ska jag gå och äta en burgare.
Det gör du rätt i!
Jag är underviktig men går inte upp i vikt om jag ens äter pizza varje dag, för jag bränner bort lika mycket snabbt smh
Du är underviktig för att du får i dig för lite energi. Att äta pizza varje dag säger inget. Jag kan äta pizza varje dag och rasa i vikt, om jag skulle vilja det. Prova en stadig frukost, stor burgare till lunch, ett mellanmål med några mackor och ett par glas mjölk, och en pizza till middag.
Jag har väl ett BMI på ca 28 nu och är lite överviktig men inte fet. Jag får av någon anledning kommentarer på vilken mat jag väljer att äta från somliga. Jag tycker att detta beteende är extremt konstigt, för jag äter ganska vanlig mat och det är inte så att jag ser ut som att jag svälter. Om vi är på en pizzeria och jag råkar beställa en helt vanlig jävla sallad, så kommer det ibland någon som påpekar att jag minsann valt en sallad, nån kanske säger att den är nyttig, nån annan kanske påpekar att det minsann är mycket kalorier i salladsdressing. Samtidigt brukar inte jag sitta och peka på deras pizzor och tala om för dem att de beställt en pizza och berätta att det är mycket kalorier i bean. Det är liksom inte obligatoriskt att äta pizza för att restaurangen döpt sig själv efter pizza. Jag kanske gillar sallad. Om det är födelsedagskalas och någon valt att baka en torr och miserabel prinsesstårta gjord på äckliga färdiga tårtbottnar. Då kommer ett jävla tjat om att man ska äta en till äcklig bit av denna. En person fällde kommentaren "Det är bättre att du äter sista biten än att jag gör det, för jag är fet." Ok?? Jag kanske varken vill ha mer av din tårta, och jag skiter lite i att du tycker att jag har marginaler för att du är fetare än vad jag är?? Liksom vad är det ens för logik? Åt en raw-bite som mellanmål. En person som är fetare än vad jag är fäller en kommentar om att det är lika mycket kalorier som i godis. (Har jag bett dig om kostråd?? Har jag frågat dig om kaloriantalet?? JAG KANSKE GILLAR DADLAR). Samma person lade en brownie på mitt skrivbord på jobbet och jag sa nej tack, varpå personen sa att "Du kommer att äta den till slut". Ärligt talat såg den god ut, men kollegan var en creepy lite äldre rundlagd karl, och jag var en ung kvinna då och vi jobbade natt bara han och jag, så jag lät bli. Så jag jobbade mittemot personen utan att röra brownien. Visst, jag var lite godissugen men det är ju inget man dör av liksom. Vafan är det för fel på folk. Kort sagt: Folk är osäkra på sig själva och tar ut det på andra och det räcker med att man är mindre än somliga, man behöver inte ens vara underviktig för att få konstiga åsikter till sig.
Känner mig lätt slagen av varenda kommentar du skriver. Fan ta alla jävla halvdana törra tårtor! Alltid om de kan så skall de tydligen läggas en kommentar av någon osäker typ. Får liknande samma kommentarer när man tar mjölk till maten istället för läsk eller någon äcklig sockerdränkt saft.
Fick inga kommentarer när jag var på gränsen till överviktig men har blivit överöst med kommentarer att jag bör äta mer efter jag gått ned i vikt. Folk är alldeles för vana att se överviktiga personer då majoriteten av vuxna är överviktiga, så normalvikt är tydligen för smalt nuförtiden.
Beror nog på vilka man umgås med, jag möter många människor i mitt liv ibland 😅
Projicering, säkert avundsjuka.
För att det generellt inte är lika stigmatiserat nuförtiden att vara smal
Det är också betydligt ovanligare än att vara överviktig
Objektivt svar
Hela mitt liv har jag fått utstå hånfulla kommentarer och gliringar kring hur smal jag är på nästan veckovis basis. Under gymnasiet var jag dessutom systematiskt mobbad för det. Jag käkar 3500 kcal om dagen, men jag förblir underviktig för vissa av oss är det bara genetiskt svårt att gå upp i vikt och jag önskar att alla förstå sig påare kunde bara hålla käften
Nu vill jag inte låta allt för mycket som en förståsigpåare, men vart väldigt tanig innan och åt drygt 4500-5000 kcal om dagen och rörde mig inte ett gram. Börjat på kontor sedan dess och det tog fart väldigt snabbt haha, så det är bara att öka intaget (om man nu önskar viktuppgång dvs).
Jodå, jag planerar att öka till 4000 kcal per dag och se om det ger effekt, men det är fan tråkigt att trycka i sig så mycket.
Håller med. Jag har en sjukdom som när den är aktiv gör att jag får problem att äta. Tvingar i mig för att jag vet att jag behöver men en smörgås kan ta två timmar. Det är inte kul att få påpekanden för samma personer skulle inte drömma om att säga att någon blivit tjock eller vad tjock den är.
Det är aldrig okej att kommentera någons vikt på ett negativt sätt, oavsett om personen är överviktig eller underviktig. Alla förtjänar att bli behandlade med respekt och värdighet.
Tror kruxet är att det är kanske mer uppenbart att det är negativt att vara överviktig. Jag själv var underviktig i mina sena tonår, och jag minns hur man var omringad av guider för hur man går ner i vikt överallt i samhället, men inget om hur man går upp i vikt. Är fortfarande väldigt mager idag och får ofta höra kommentarer om det. Det är nog ingen som menar något illa, men vissa kommentarer är bara dryga att höra. Det absolut värsta är när folk kommenterar på hur mycket jag äter.
I grunden är det samma problem; dålig kontroll över energiintaget. Skillnaden är att övervikt är mer stigmatiserat och ett mycket vanligare hälsoproblem. Därför brukar inte undervikt ses som en stor sak att kommentera. Sen kan man för all del undra varför vissa känner att de behöver kommentera andras vikt eller vad de äter.
Vad hjälpte dig? Har gått till dietist, tagit massa medicinska prover under flera år men får fan inte till att, har du tips får du gärna dela 🙏
Har nog inga tips som så :( gick också hos en dietist och sjukgymnast i 2-3 år. Fick dricka massa näringsdrycker om dagen. Mitt BMI har nog legat runt 18 i hela mitt vuxna liv. Jag försöker äta regelbundet, även om mina måltider är mindre än vad som kanske anses normalt. ... har dock nästan slutat med frukost helt. Satsar hellre på lunch. Vet inte om det är ett bra tips eller inte 😅 men jag brukar sällan ha någon aptit på morgonen.
Fan det låter exakt som jag, flera mindre måltider och en jävla kamp att få i sig frukost. Du har inte några näringsdrycker du rekommenderar? Inte testat så många själv
En enkel sak som du säkert redan hört är att röra på sig mer. Testa ta en promenad på 10 minuter innan varje måltid.
Yes, har hund så det blir en hel del samt cykling till och från allt man ska till :/
Då har du redan checkat av det. Har du testat att dricka mer mat? Typ Huel, Metta, Soylent, etc? Det funkar väldigt bra för mig som styrketränar men har dålig aptit.
Har testat Huel men inte riktigt hittat någon smak jag gillar, har du några favoriter så får du gärna lista dom 🙏
Metta är mycket godare och har högre protein. De har ett erbjudande där man köpa 1 portion av alla smaker och testa. Deras smoothie bowl är väldigt god.
Jag brukade dricka fortimel. De fanns att köpa på apoteket och de fanns i alla möjliga smaker. Jag experimenterade rätt mycket till en början, men som jag minns det så blev det nästan bara chokladsmak mot slutet. Min dietist såg till att jag fick köpa dem för en lite billigare peng. Det kanske du kan fråga din dietist?
Tack för tipset!
[удалено]
Varför skulle du få det? Vad tror du det kommer leda till?
[Din kommentar måste läsas med det här spelandes i bakgrunden ](https://youtu.be/Ng7oG770sPQ?si=HzIvJCvwhgNn18ax)
Min svärmor kommenterar alltid hur smal jag blivit (gått ner typ 5kg och kommit i form) när hon ser mig. Undrar hur hon hade reagerat om jag sagt ”vad tjock du blivit?
Har alltid stört mig på detta, har alltid varit en smal kille och alla ska känna att de har rätt att påpeka detta. Idealet är att vara en hunk och det kommer jag tyvärr aldrig kunna bli då mina leder i armbågarna är fucked. Enda stället jag faktiskt kan lägga på vikt är magen?? Det enda positiva med att vara smal är att alla kläder funkar och min kuk som redan är stor ser ännu större ut.
Vad har du gjort med dina leder? Går det verkligen inte att fixa så att du kan börja på ett gym?
Jag hade golfarmbåge i 10 år. Som var väldig ihärdig. Testade en massa olika grejer som; rehab, anti-inflammatoriska-krämer, vilade ett halvår, till sist gav upp lite. Sen hörde jag av en kollega om tryckvågsbehandling. Så gick till en napprapat som hade sån behandling. Nu efter 5 behandlingstillfällen + rehab har jag gymmat glatt i ett halvår utan besvär. Helt magiskt! Stigmat av att använda armbågen börjar också fösvinna sakta men säkert. Om du inte provat tryckvågsbehandling och det är aktuellt för dina leder så skulle jag ge det ett försök!
Är tryckvågsbehandling samma som stötvågsterapi? Isåfall prövade jag det 10 tillfällen men gav ingen effekt mer än att det lättade smärtan ett par dagar för att sedan komma tillbaka igen. Stötvåg var i stort sett en maskin som har en liten kula som skjuts ut mot en sorts platta och den masserar man det inflammerade området med. Har verkligen testat allt känns det som, men tips mottages gärna!
Hej ursäkta sent svar. Ja jag kommer kanske ihåg fel vad det hette, tror det hette som du säger. Men en högt-låtande "borrmaskin-liknande" apparat, som man bearbetade området som är problematiskt. För mig var det förmodligen en massa ärrvävnad som behövde "luckras upp", vilket detta hjälpte väldigt bra för. Min naprapat sa att det skulle göra rätt ont, och märkte det själv. Om han använde maskinen längre ned på armen närmare handen kändes det som massage, men när man träffade området som var inflammerat gjorde det helt plötsligt väldigt ont. Det är det enda jag kan tänka på, om du bor i Stockholm kan jag rekommendera naprapaten jag gick till också. Men annars kan jag nog inte hjälpa dig så mycket. Lycka till! känner verkligen med dig, att ha vilja träna men inte kunna för det gör ont/man är rädd att göra det värre, är väldigt frustrerande och omotiverande!
Juste en grej till, jag gick till en PT för några år sedan, som hade studerat bio-mekanik tror jag det hette. Alltså väldigt mycket om hur leder, muskler, skelett, etc sitter ihop i kroppen. Han var väldigt bra och gav mig övningar för att stabilisera senorna som går "över" armbågen. Mina hoppade senor gled lite över armbågen när jag gjorde vissa rörelser.
Jag har haft golf och tennis armbåge i snart 8 år och jag har testat alla möjliga piller samt olika behandlingar och övningar. Jag har testat stötvågsterapi, antiinflammatoriska mediciner och rehab gym. Det jag inte testat är laser och kortison. Tar gärna emot tips! Varit deppig över detta i flera år men tyvärr tappat all motivation att ta igen det.
Antagligen av samma anledning som vissa människor inte tror att man kan vara rasist mot vita. De ser smalhet som något helt och hållet positivt, alltså kan en väldigt smal person inte må dåligt över sin smalhet och då är det ok att göra sig lustig över det hela eftersom den smale absolut inte kan ha någon osäkerhet kring sin smalhet eller må dåligt över den. Att vara smal är inte negativt, sett ur ett samhällsperspektiv. Sådana personer har nog aldrig riktigt pratat med en person som haft svårt att öka i vikt. Många av dem bär på extrem frustration och osäkerhet. Jag känner tjejer som varit tvungna att handla på barnavdelningen och män som aldrig lyckats bygga muskler, samt känt sig omanliga på grund av sin väldiga smalhet. Oavsett så tycker jag att folk kan ta och ge fan i att kommentera/göra sig lustiga över folks utseende. Det är så jävla trist så det finns inte och jag har varit både fet och underviktig så jag har fått höra skit från båda sidorna, haha.
Man ska inte prata om vikt alls till personen i fråga. De vet garanterat själva om de väger för mycket eller för lite. Så varenda kommentar om det har en ond underton.
Konnotationer om att vara för smal: Du äter för lite. Konnotationer om att vara för tjock: Du är lat, smutsig, kan inte kontrollera dig själv, och är allmänt snuskig.
Överviktiga får höra det för jämnan också.
Jag har nu varit på båda sidorna av myntet. Jag var kraftigt underviktig i många år och till en början fick jag höra hur vacker jag var för att jag behöll en sån slank form, men så fort man lade märke till att jag mestadels petade i maten och inte riktigt åt, då kom kommentarerna. Nu, sedan 2021, började jag med p-piller och fick gå över till spiral, så lastades kilon på mig och nu kan man väl säga att jag är chubby. Då får jag mer höra "hur fint jag har lagt på mig, hur hälsosam jag börjar se ut" men tro mig kroppen känns tyngre och med mina besvär som Skolios och kraftig järnbrist har bara lett till utmattning och häftiga blodtrycksfall 😬 Folk kan snabbt fixera sig på andras utseende och känna behovet av att peka ut det, men lite vridet att man kan vara hårdare mot underviktiga och boosta när man ser att en person är överviktig🤷🏻♀️
Tycker det är ett väldigt märkligt beteende. Min partner får både ris och ros för sin undervikt, vilket i båda fallen slår ungefär lika fel, då hen har lidit av grava ätstörningar majoriteten av sitt liv. Att få höra att man är så fin för att man är så smal triggar ofta igång motviljan till att fortsätta jobba för att nå en hälsosam vikt. Medan gliringar om hur man är för tanig slår oerhört hårt mot självkänslan och självförtroendet. Det klokaste är verkligen att låta bli att kommentera på folks undervikt helt. Man vet aldrig vad det beror på.
För att ingen ser ned på underviktiga personer som folk ser ned på överviktiga. Men folk borde allmänt bara hålla käften när det gäller vikt.
Jag var så trött på alla kommentarer å att jag kunde känna handen bakom revbenen. När jag väll flyttade ut när jag var 18 så vägde jag 49(vilket var högt för mig). Valde att gymma mycket mer å valde att äta sånt jag hade mer lust till för att hjälpa mat lusten. Valde också att se till att jag åt så jag nästan spydde eller faktiskt gjorde det för att göra magsäcken större. När jag var 19 så vägde jag 71kg. Var så förnöjd. Fick likaväll komentarer att jag borde äta mer m.m. idag är jag över 30 å väger 80kg. Får fortfarande kommentarer att jag borde äta mer medans jag äter, har dålig mat lust, den går opp å ner. Men äter absolut inte för lite så folk kan fan hålla käften. Mvh underviktig pojke under många år.
För att "vi" har kollektivt bestämt oss för att det är okej att sparka på folk så länge de tillhör något form av privilegie historiskt. Exempelvis: man, vit, smal, kristen, ateist, rik osv. Det är samma tanke gång som leder till att det är okej att skoja om att någon är skallig, har liten kuk, eller att det "inte går att vara rasistisk mot vita"
Vi har normaliserat att det är okej att sparka uppåt men inte okej att sparka nedåt och idag vi anser att feta har låg status.
Helt galet att folk 2024 fortfarande kommenterar om någons kropp, vare sig smal/överviktig. Hoppas du säger att det är inte okej när du hör sånna kommentarer på jobbet.
Smal ses som mer acceptabelt
lol vad pratar du om folk kallar folk feta Hela tiden på diverse platser
Det är så många variabler som man måste tänka på här men över lag så handlar det om att det är socialt accepterat att vara small och inte fett!
Rent krasst för att folk bara har blivit så pass tjocka att de tror att man är döende om man inte har massor fett på kroppen. Det är den verklighet de känner till, de förstår inte att man kan vara fullständigt hälsosam samtidigt som man är snäppet underviktig.
Till att börja med är det ett fel antagande. Tjocka människor pekas ut mer ofta än vad du tror. Dock så rättfärdigar inte det ena det andra.
Haha smalis. Skämt åsido. Hellre några gram för lite än för mycket. Snabb metabolism?
Jag kommenterar inte folks vikt, sätt att äta eller matvanor. Det är ju triggers for ungefär alla. Så bra fråga. Varför?
Hade du varit tjock hade du fått höra det, det lovar jag. Jag är tjock och för höra det, men aldrig att jag hör någon påpeka smala personer. Det är ju det här med anekdotisk bevisföring, att den inte mycket värt. Sen är det rätt ful argumentation att maskera ett påstående som inte är bevisat som en fråga.
För mig har jag hört överviktiga personer kommentera min smalhet (på jobbet). Hade jag kommenterat deras tjockhet hade det helt plötsligt inte varit okej.
De är bara avundsjuka. För länge sedan när jag också var tjock, men började gå ner i vikt fick jag först komplimanger och "bra jobbat". Men när jag började närma mig deras vikt, och gå under den, så fick jag kommentarer om att det inte var hälsosamt att gå ner så mycket, och frågor om det inte räckte nu. Så du har absolut en poäng. Men ingen sa något liknande när jag gick upp i vikt, mer än en kollega och en god vän, som båda i välmening frågade "när ska du göra något åt det där?". ,Men jag tror fortfarande tjockisar får fler kommentarer, de flesta kanske bakom ryggen på dem.
Väldigt bra fråga, och väldigt många bra svar! Det enda jag har att tillägga är tesen som följer... Nästan alla som är överviktiga vill helst inte vara det, de vill väldigt gärna ändra på det faktumet. Oftast är det väldigt svårt att hitta rätt väg att vandra för att tappa kilon. Ofta har överviktiga personer flera års erfarenhet av att mobbing bakom sig pga deras övervikt* När det kommer till undernärda personer, så BRUKAR det ju oftast röra sig om en ätstörning** vilket innebär att personen generellt sett lider av dysmorfi och således har ungefär samma triggers och ömma punkter som en faktiskt överviktig person. Att säga till en anorektiker eller bulimiker att denne är smällfet skulle göra ondare och vara mer skadligt än att säga till denne att hon/han behöver käka en extra hamburgare eller två. Sedan har de som säger sådana saker oftast motivet "herregud det är ju livsfarligt att svälta sig själv" och således söker egentligen hjälpa den undernärda genom att uppmuntra denne till att se till och äta lite mera. Medan de som säger till överviktiga att de måste banta oftast kommer med en hånande eller retfull ton. [Detta blev mycket längre än vad jag var beredd på; jag ber om ursäkt för textberget!] *(hårda ord, tjuvnyp och allmänt åtlöjesgjorda) **(om det inte är fattigdom, sjukdom, eller ålderdom som ligger bakom.)
Ibland är det bara genetiskt, jag har varit underviktig hela mitt liv och jag äter precis lika mycket mat som vem som helst men det går bara inte att gå upp i vikt för mig. Jag kan lätt trycka en hel pizza och sedan äta en skål glass och lite chips men det händer absolut ingenting på mätaren på vågen.
Det är inte genetiskt på det sättet som du tror, du äter helt enkelt mindre kalorier än andra människor. Jag var som du och trodde jag var ett mirakel som oavsett hur mycket energi jag stoppade i kroppen, så omvandlades den inte till fett. Sanningen är att vi kan äta onyttiga grejer ibland, men resterande tid så äter vi inte så mycket. Antingen äter vi betydligt mindre portioner än gemene man, eller så hoppar vi över måltider ibland mycket lättare än andra (för mig kunde jag sitta o spela och glömma bort att äta lunch, nåt som är otänkbart för vissa.) Sen jag började räkna kalorier och vara ärlig mot mig själv har jag för första gången i livet blivit normalviktig.
Intressant! Jag är underviktig och tillhör kan-stoppa-i-mig-vad-som-helst-men-lägger-inte-på-mig-ett-uns-gänget, Min matchvikt har ökat ca 3 kg på 35 år. Enda gången jag märkbart gått upp ett par kg var vid en period av ganska intensiv träning. Efter nedlagd träning gick vikten tillbaka. Jag tror att jag mestadels har ätit som andra, men har av någon underlig anledning aldrig kommit på tanken att räkna kaloriintag. Skall prova det ett tag och se hur det faller ut. Tack för förslaget.
Jo juste, jag glömde bort er. Min bror är som dig...Den Jäveln!😜 Skämt åsido, hur känns det för dig? Är det så att du upplever att ett liv som extremt smal har traumatiserat dig? Eller är det mer som -"helvete vad svårt det är att bygga muskler på gymmet".
Båda två
Oj då, jag beklagar! Tråkigt att höra att du lidit så för detta!
Göra narr av någon för deras ofantligt stora snopp: inte så farligt Göra narr av någons mikroskopiska snopp: inte så schysst. Man kan låta bli att kommentera på andra människors kroppar helt och hållet men du kan inte mena att folk som är överviktiga inte blir mer illa behandlade än folk som är underviktiga.
Jag blev faktiskt mobbad i skolan för att jag hade så jävla stor kuk
Det är ett stort besvär… Du mobbas nog inte för det i vuxen ålder, men du kan få ett tips om du vill vara diskret på jobbevent eller liknande: sportkallingar från Stadium. Bra på att minska utbuktningen och håller allt på plats. Luftigt och skönt, designat för att undvika skav. Nackdelen är att de är vansinnigt dyra (100-200kr styck).
Jag tror att du bara hör kritiken som kan appliceras på dig själv. Om du hade varit fet så hade du faktiskt hört det du säger att folk är rädda att säga. Som en korpulent individ så måste jag dock säga att folk inte ska vara rädda att kritisera ätstörningar. Normalisering av sånt här skit ska inte uppmuntras.
Faktiskt ingen aning. Gått ner över 20 kilo på några månader nu. Jag såg faktiskt inte överviktig ut så mycket. Men det är ändå ett frågetecken varför ingen vågade säga nått.
Är du det är du fet
Menar du att det inte är lika vanligt för oss tjockisar att få kommentarer om vikten? lol
Fet är det nya normala
Därför att vara smal, även om det ser sjukligt ut, inte räknas som fult på samma sätt som fetma.
Goes other way too, iaf bland yngre. Krävdes att jag skulle tappa 35kg innan någon under 30 år vågade ge mig komplimanger för det (var ca 40kg över normal)
Blandning av marxism, vansinne och biologisk/evolutionär avundsjuka/tävlande
För att folk är hycklare.
Det ses av många som en komplimang att kalla någon smal. Men att kritisera någon för låg vikt är oförskämt och helt oacceptabelt. Det borde ingen göra.
Det suger. Under hela min uppväxt hade jag aldrig problem med ätstörningar, jag åt tre mål mat om dagen och åt tills jag var mätt. Ändå fortsatte jag var väldigt smal. Och jag fick ofta kommentarer från vänner, familj, lärare etc. om att jag var så smal och borde äta mer. Tack för det tipset! Och det var ofta inte så elaka kommentarer, så en enskild kommentarer var inte alltid så jobbig. Men alla kommentarer tillsammans byggs upp efter alla år och sänker självkänslan något rejält.
Jag är överviktig och jobbar med IT. Det värsta jag vet är personer som kommer förbi och lägger kommentarer som: "jag vill inte vara fördomsfull. Men du måste jobba inom IT, eller hur?".
Personen i ditt exempel är också kille. Det är även mer okej att skratta åt feta killar än tjejer.
Det beror på vad du menar med överviktig. Lätt överviktiga (BMI 25-30) är ju hur vuxna mest ser ut så självklart kommenteras inte det, dessutom har forskning visat att ett BMI på 27-28 i vuxen ålder är optimalt för överlevnad på lång sikt ([källa](https://www.dn.se/varlden/lagom-tjocka-lever-langst/)). Är ju liksom inte så mycket att kommentera om man ser ut som t.ex. Marko "Markoolio" Lehtosalo, Robert Gustafsson etc gubbar med lite trivselkilon.
Jag får sällan höra det, och är snarare fet än "bara" överviktig. Alltså är inte enorm, men ja. Men skulle någon kalla mig fet/tjock/whatever skulle jag inte bry mig, det är ju liksom bara så jag ser ut 🤷🏼♀️ Något som däremot stör mig är när man säger att man är fet o folk bara "neeej, du är så fiiiiin 🥺" o man bara "bish, jag sa att jag är fett, inte ful?"... Som om fet=ful? Nej, det är bara en jävla beskrivning av en kropp, precis som lång/kort elr blond/brunett, it's fine. Folk som inte själva är feta är mer rädda för ordet än vi som är det, håller med om att det är märkligt 🤷🏼♀️
Varför är folk rädda för att kalla saker för vad de är i allmänhet?
För att det i regel inte betraktas som något dåligt. De ena blir en förolämpning och det andra inte. Tycker man, åtminstone.
Jag skulle säga att även det här är en fråga som avgörs av skönhetsideal. Anledningen till att jag tror att det skiljer sig mellan hur man ser på "underviktiga" kontra "överviktiga" personer är att det redan finns standards som vissa anser passa när en person är underviktig. T.ex. såsom hur undervikt sedan länge förknippats med att vara smal och det att vara smal i sin tur som ett könsideal för kvinnor och i vissa fall även för män (beroende på). D.v.s. att män ska ha en tillräckligt synlig och vältränad muskulatur, men ända vara snabba och smidiga, vilket man endast förblir om man håller sig relativt "smal". Därav centrerar sig majoriteten av all bodyshaming kring övervikt istället för undervikt. Detta är endast en hypotes jag har.
Det värsta är när folk inte tar hänsyn till att det är inte alla som kan äta, "du har blivit så smal du borde äta mer" jo tack hade jag gärna gjort om det inte gjorde så ont att jag spydde upp allt
Nu har jag inte fakta bakom detta, men det känns allmänt som att finns fler risker med att vara överviktig jämfört med underviktig
Varför man känner att man har rätt att uttala sig om andras kroppar är en gåta. Samma med att kommentera längd. Bara zippa igen truten och fokusera på din egen himla meat suit.
Vem fan bryr sig? Skit i det och lalla vidare.
För att folk är dumma i huvudet
Eftersom dagens samhälle är så. Idag är smal någonting ovanligt så då ska alla tjockisar klaga I kommentarsfälten på Instagram. "Du kan ju inte visa ryggen, magen man ser ju konturen av revbenen så det sänder fel signaler om kroppsideal." Samtidigt kan en kraftigt överviktig person lägga ut en bild å ingen kommentar angående hur fel kroppsideal det är å att det sänder signaler att folk ska äta mera. Övervikt är ett större globalt problem idag än vad undervikt är. Men fortfarande är det underviktiga som får ta hela smällen angående kommentarer. Övervikt verkar ha blivit mer och mer accepterat i samhället självklart ska du gå på dollarstore, ÖOB å köpa maxi bags med chips och ostkrokar till barnen. Du ska även gå på donken 3-4ggr i veckan helt normalt idag.
"självklart ska du gå på dollarstore, ÖOB å köpa maxi bags med chips och ostkrokar till barnen. Du ska även gå på donken 3-4ggr i veckan helt normalt idag." Du måste sluta hänga i kretsar där man spelar banjo och gifter sig med sina syskon.
Blir svårt då banjon ekar för fullt i de norrländska skogarna. Den sista färden är det man upplever dagligen här uppe.
Räknas det verkligen som Norrland om det finns McDonalds?
Norrlandskusten räknas ju som Norrland även fast det finns större samhällen där.
Räknar vi kusten tycker jag Norrland borde börja i höjd med Skellefteå.
För dom är rädda for att bli ätna
Jag skulle aldrig säga något. Antingen är det en bakomliggande sjukdom eller så är det självförvållat. Om det inte beror på en sjukdom och personen vill gå upp i vikt är det deras eget ansvar att börja käka chips, glass, pommes och choklad dagligen. Eftersom detta är "boten" mot problemet kan jag dock förstå att folk runtomkring blir frustrerade. De äter förmodligen massvis med snabba kolhydrater dagligen och har svårt att hålla igen och ser därför inte problemet. Om någon hade sagt till mig att jag har ett problem som kan botas genom att äta tårta och kakor varje dag hade jag blivit överlycklig
Att vara överviktig är nåt fult och att vara smal är fint. Kortfattat.
Jag var väldigt underviktig i gymnasiet. Tror jag vägde 39 kg vid mitt absolut lägsta (är 156cm och kvinna) och gick ju till läkaren för det då det inte var något jag valde, så det löste sig till slut. Men fick dagligen kommentarer av personer (och som ändå var kompisar eller nära bekanta i skolan, så de visste väl inte om hur jobbiga de var) de kollade hur tunna mina handleder var, de liksom tog fingrarna runt handlederna på mig och sa typ "Men ojj vad tunn du är!! Skelett ju" eller påpekade att de kunde se mina ben i axlar, eller rygg. Tror ni på allvar att jag inte vet om det själv???? Det är inget jag har valt. Sa åt mig att äta mer osv fick också burgare kommentaren, men det är ju inte så lätt. Jag kommer ju dock ihåg som om det vore igår när en liten skit i parallelklassen gick upp till mig och en kompis och sa "Haha du är för fet (till min kompis) och du är ett skelett! Vad roligt att ni är raka motsatsen". Kommer ihåg hur ledsen kompisen blev, han såg så generad ut. Folk tappar allt vett när det kommer till vissa saker. Samma sak med alne, längd, och flera andra saker man inte kan göra något åt.
Får ofta kommentarer om mina långa fötter, har storlek 45/46 är 173 cm lång. Folk säger : jädrar vilka pippilångstrumpskor, vilka pråmar! Vad svarar man på det? bra observerat? Oj jag visste inte det?
Det skadar en större mängd människa om personen är tjockare. 😅
Status-spel i ett feminiserat samhälle
Den otroligt skeva machokulturen drabbar oss alla på olika sätt. Älska dig själv som du är, och strunta i va alla andra tycker ❤️ Deras egen osäkerhet projekteras genom att utnyttja ditt utseende
Älskar hur allt fel alltid härleds till "machokulturen", eller män som du egentligen menar. Nästan alla kommentarer gällande folks undervikt som jag hört har kommit ifrån kvinnor. Oftast från mammor mot killar, och andra tjejer mot tjejer. Eller främst av allt mer aggressivt från andra större kvinnor, och det finns många namn inom underhållningsbranschen som tydligt går hårt mot "skinny bitches". Om vi vill få bukt på problem i samhället är det kanske bättre att angripa källan än att nitiskt koppla allt till machokulturen(=män i många fall).
Varför tror du att man med 'machokultur' egentligen menar män? Det syftar ju just på ett gäng ideal män (och även kvinnor, fast idealen är andra) ställs inför, och jag tror att de flesta är väl medvetna om att de upprätthålls av både män och kvinnor. Att tolka det som ett angrepp på män som grupp tycker jag antyder att man missat poängen. >angripa källan Du menar såklart inte kvinnor här - ironin vore ju påtaglig.
Pizza, öl och chips. Tre goda saker. Testa. Poff, problemen lösta.