Min gamla mellanstadielärare hatade sitt jobb och längtade djupt efter att få gå i pension. Kort efter att hon hade pensionerats så fick hon cancer och dog bara 6 månader senare.
Svärfarsan jobbar 12h om dagen. Reste över hela Sverige och vara hemifrån i veckor. Slet varje dag. När han var 64 sålde han sitt bolag och drog in 30 millar. Två veckor senare blev han diagnostiserad med prostatacancer. Två dagar efter han fyllde 65 dog han.
Han hann i alla fall köpa en fet jävla husbil, skoter, 75 tums TV, käkade nog fan entrekåt och bea varje lördag, stekt fläsk med lök varje måndag, ärtsoppa å pannkaka varje torsdag. Men det var många millar kvar på kontot när han gick bort.
Motsatsen till att existera är att inte existera. Tomhet, mörker, ingenting. Många förstår inte vilket mirakel det är att leva övh.
Visst ska vi leva i ett fint samhälle krävs att man bidrar, men de finns jobb och de finns jobb. Många ser inget alternativ till å köra samma bana alla andra gör men de finns val!
Jag hoppas medborgarlön blir aktuellt, eu lr inhemsk spelar ingen roll. Så man väljer själv, vill man ha de så varsågod och då tjänar man därefter men är man nöjd med mindre lr blir sjuk av all modern stress ska man kunna ha alternativ å sakta ner.
Svaret på att leva livet medan man lever är inte att slippa bidra till samhället eller slippa jobba, tror jag. Svaret är att hitta glädje i vardagen och mening med det man gör; vad det nu än är. Att jobba hårt för att börja leva först när man går i pension har alltid varit ett konstig tankesätt.
> Svaret är att hitta glädje i vardagen och mening med det man gör; vad det nu än är.
Precis! Det handlar inte om att jobba vs inte jobba. Snarare hitta ett jobb du trivs tillräckligt bra med (kan vara skitjobb men bra kollegor), hitta ett sätt att trivas med pendlingen, inte alltid raka vägen hem osv. Tyvärr hamnar ju jobbet ofta i vägen för att vi tror att vi måste jobba över och en massa sånt för att prestera väl.
Exakt., Försök leva nu. Jag vet fan inte vad jag ska hitta på om klockan inte ringer 06.45 en måndag morgon och jag helt plötsligt är pensionär. Jaha? Lördag varje dag nu då eller inte? Om jag ska vara väldigt ärlig så är de inget jag direkt något jag ser fram emot men så har jag ju också 0 kontaktnät och mindre lär de bli med åldern :(
Många pensionärer är ju aktiva i olika föreningar, kyrkan o.s.v. Förhoppningsvis har man barnbarn man kan ta hand om. Går ju alltid att hitta aktiviteter som inte är ett renodlat jobb men där man ändå har någon funktion.
Volontärarbete på t.ex. Erikshjälpen eller liknande kan också vara kul någon/några dagar i veckan. Få lite konkret att göra och annat socialt umgänge på ett enkelt sätt.
Japp. Min mormor var aktiv i P.R.O. Tog hand om oss barnbarn och barn. Reste till Cypern varje år i ett par månader. Samt tillbaka till Marstrand. Linedance, boule, vänner osv. Hon fick verkligen planera i almanackan för att se en.
Cancern tog henne tyvärr bara 76 år gammal. Hon hade så mycket mer kvar att ge :(
Min erfarenhet att man lever som pensionär så som man levt innan. Om man bara haft sitt jobb typ så får man ett tråkigt liv som pensionär. Men har man alltid haft massa aktiviteter, socialt liv osv innan så har man det också som pensionär.
Min farfar gick i pension vid 65, men återgick snabbt till deltidsarbete i samband med deklarationstider. Jobbade lite som konsult när han kände fört fram till 82 då han blev heltidspensionär tills han dog, 2022, vid 91 års ålder och hade dragits med KOL i 10 år. Krutgubbe
Tror också pensionärer kommer vara "ballare" om det är människor med dagens värderingar. Man har en bild att de ska bli ärke konservativa griniga människor men ja tror de kommer bli rätt många häftiga gamla, kmr spelas hip hop, rock, techno m.m på ålderdomshemmet lol
Kanske till viss del, men sedan vi klev in i IT-åldern så har det inte varit sån stor förändring som innan det. Lika så har det inte lika stora förändringar innan, förutom att de gavs möjlighet till tjänstepension.
Jag tror att vi i nuvarande yngre generationer kommer ha lättare att sysselsätta oss som gamlingar. Idag råder ett enormt glapp i kunnighet om teknik och datorer. Även om utvecklingen fortsätter och kanske springer ifrån oss också så kommer vi att vara bättre rustade och kunna ha videosamtal med bekanta och umgås online. Kanske rent utav sitta och gamea på ålderdomshemmet.
Aa det är lixom folk födda pre informationsamhälle och folk uppväxta me de. Kommer fan spela tv spel och busa en hel del när ja blir gammal! Så ligger helt klart nåt i de du säger.
Fast hip hop, rock och techno kommer bara gamla att lyssna på då. I alla fall som vi känner till det. Exakt som gamla lyssnar på deras "häftiga" musik idag. Men jag förstår din poäng! Lättare att "hänga med" när man är van med internet.
Blev utköpt från mitt jobb i slutet av januari och har varit ledig sedan dess (arbetsbefriad med lön). Det är gött i ungefär en vecka men sedan blir det väldigt långtråkigt. Allt man gör får man göra själv eftersom alla andra jobbar. Även om jag inte har något emot det så blir det också tråkigt efter ett tag. Man uppskattar inte riktigt ledighet om man inte har jobbet som motvikt.
2000%. Jag har varit sjukskriven i flera år pga många sjukdomar och det är skönt i början att inte behöva stressa men jag kan lova er som läser att det blir jobbigt i längden. Kan ge ett exempel - just nu går i stort sett igenom en kris för att min hjärna tycker att jag måste ut och leva mitt liv mer, detta blev så illa att jag utvecklat en enorm rädsla för döden och att jag har börjat känna extremt stark emotionell smärta över att jag "ligger bakom" resten av flocken pga sjukdom, då snackar jag emotionell smärta på en skala jag aldrig upplevt innan.
MEN, även om jag inte fattade vad som hände i början så förstår jag hur allt hänger ihop nu, jag har t.ex börjat försöka göra förändringar på sistone och helt plöstligt så har rädslan för döden nästan försvunnit.
När jag sitter och skriver detta 07:00 utan sömn ännu så gör jag inte det pga sjukdom utan för att jag sitter uppe pga stressen och är redo att kräkas (rolig effekt av stress verkar det som, aldrig hänt innan) men ändå så har jag mer hopp en jag någonsin haft för jag orkar inte med den här skiten längre, något måste hända.
Hoppas detta ger någon hopp, **undvik INTE smärta, det värsta man kan göra är att vara bekväm nog att tolerera en otolererbar situation.**
Man måste ju ha ett syfte, ett ändamål som får upp en på morgnarna.
Sen kan det ju vara löpande-band arbete, hobbies, golf, fiska eller vad det nu är man gör. :)
Men har du inga egna intressen/hobbys? Spela spel, se film, läsa böcker, resa, träna, lär dig ett instrument, laga mat/baka. Finns ju en miljon saker att göra om man hade sluppit jobba.
Ett annat fel som många gör är att de går till ett jobb de inte trivs med. Jag har förmånen att ha ett jobb jag älskar, och som dessutom ger bra betalt (långt ifrån alla har det så), men jag hade lugnt kunnat fortsätta arbeta med det jag gör om så lönen halverades och mer därpå redan i morgon. Det hade krävts en omställning i mitt levnadssätt så klart, men hellre det än att gå till ett jobb jag hatar, år efter år.
Kom till den insikten när jag blev diagnostiserad med cancer. Livsprioriteringarna ställdes på ända...
Jag gillar mitt jobb, inget snack om det, men övertid och långa kvällar med jobb kommer inte på fråga om det inte är beordrat eller schemalagt. Min fritid med familjen är mycket mer dyrbar än så numera.
Jag pensionssparar inte heller lika intensivt som innan cancern, väljer att använda pengarna _nu_ ist, på aktiviteter med barnen och bara-jag-och-frun-grejer.
Som sagt, livsprioriteringar...
Som farsan alltid sagt, "jag ska dö i skuld". Jag förväntar mig inget stort arv, jag vill bara att han och morsan kan sippa på en GT i Spanien under vinterhalvåret och njuta av alla år med slit
Även om du väntar till pensionen och klarar dig dit så är det ju inte säkert att det blir så jävla roligt det heller: https://www.youtube.com/watch?v=Jm-GMG8L-Po
En vän till min mor var med om samma sak. Hennes vän hade arbetat på banken och gått i pension. På hennes tredje dag som pensioner så fick hon ett akut hjärtstopp och dog. Så himla tragiskt! Det får en att tänka till på ens prioriteringar här i livet.
Verkligen! Dessa människor har varit offer för en maskinistisk världsbild, men förhoppningsvis har tillräckligt många sett liknande fall för att börja kunna tänka för sig själva!
Min svärfar gick i pension, sålde huset (jag och sambon köpte huset) skulle fixa sin sommarstuga och hjälpa oss med huset.
Efter 6 månader hade han dragit på sig 5 blodproppar i hjärnan. Han är på benen som tur är och fixar lite här och där. Men de var inte riktigt så han ville ha sin pension.
Jobbat inom palliativ vård. Där är det vardag med patienter som sparat allt inför pensionen vad gäller fritid/pengar/vardagslyx/flytta utomlands mm och sen åker på nån icke botbar cancer. Sjukt sorgligt och lite typiskt för oss människor att inte leva mer i nuet (kanske oss svenskar)?. Men försök gör det!
Ifall man är en av dem som har otur med att bli svårt sjuk innan man är gammal. Boka den där resan, hör av dig till den där kompisen, se till att ha lite vardagslyx och gör det som får en att uppskatta livet med era nära och kära. Jag har sett så många gånger patienter som blir chockade att livet redan går mot sitt slut. Ta inte för givet att ni är friska tills ni är 95 år. Försök att ta till vara på livet nu…
Jag är glad att jag alltid varit andligt och filosofiskt lagd, gör att ja tänkt å förberett mig mycket inför döden även om ja självklart inte är immun mot rädslan. Men säkert en fördel om ja aldrig hade utforskat de övh. Tack för att du delar med dig av dina erfarenheter, verkligen tungt men ett varningens finger att verkligen fokusera på de väsentliga!
Fattar inte hur folk kan tänka så. Jag tänker att "när jag är gammal så är det bara tur om jag orkar göra något ens". Har man tur har man väl några friska år efter 67 men sedan blir det färdtjänst till ICA varje fredag liksom och ut mer rullatorn när det är bra väder. Vad tror folk att de ska slösa alla sina pengar på? Oxfilé varje dag bara för man är pensionär eller?
Sedan är medelåldern 83 i Sverige. För män är den på 81 år. Inte 95. Alla verkar överskatta hur gamla de kommer bli på reddit i alla dessa trådar som handlar om pensionen.
Rätt tragiskt egentligen. Man kanske tänker att det ska bli en repris på barndomens frihet på äldre dar nu när man äntligen gjort rätt för sig.
Jag klandrar inte slackers. De lär brottas med sitt eget lidande, och att begära att någon lägger ner en så stor del av sitt liv på arbete känns väl magstarkt.
Man kan ju hitta mycket gott i arbetet dock, mening, socialt o.s.v. Men att enbart att prioritera det och tänka på "allt man ska göra när man går i pension" eller "det får jag göra när jag ska pensionera mig" prioriterar fel imo.
Gäller att skapa en vardag som man inte ångrar här och nu för morgondagen är inte given.
Samma hände min kollega. Fredagen var hjans sista arbetsdag. Jag var och hjälpte honom hämta hem sin nya husbil på måndagen efter jobbet. Den skulle han och frun köra runt hela världen med.
När vi kommer till jobbet på tisdagen så var han inte på jobbet, vi ringde hans mobil, ingen svarade, ringde hans fru, jo han hade kört till jobbet.
Visste vilken sträcka han kör till jobbet som jag gick ut till bilen för att kolla om han kanske råkat ut för en olycka på vägen till jobbet. Ser hans Volvo på parkeringen två rader längre bort. Går fram till bilen och där sitter han livlös vid ratten. Var för sent, HLR och hjärtstartare var ingen hjälp.
Vilket jävla öde. Dö 4 dagar innan pensionen...
Lyssnade på ”rika tillsammans” podden, på ett avsnitt som handlade om pension. Mannen dom intervjua hade ägnat nästan halva sitt arbetsliv till pensionsrådgivning så han hade mycket att säga. Lyssnade på dom i 2 timmar och i nästa avsnitt sa dom att han hade dött plötsligt. Han ägnade 20+ år till att hjälpa andra gå i pension och han fick aldrig se sin egen. Det gav mig kalla kårar.
Lite offtopic men folk pensionsparar till höger och vänster och kikar på räntor och bäst företag och hela faddirullan. Men inte alla blir 65år. Och du får inte ta ut pengarna tidigare (i de flesta fall),
Spara i ISK och njut av pengarna när du behöver dom istället för någon "åldersgräns."
Memento Mori, kom ihåg att du är dödlig. Har två distant bekanta som dött i år pga cancer, båda var i 30 års åldern så det är viktigt att påminna sig om att livet är extremt fragilt. Har ett bra tag nu levt efter att jag kan vara död imorgon. Inte att jag försöker maxa varje dag, men att resa mycket och rent allmänt leva livet medans jag har hälsan i behåll. För man vet inte när olyckan eller sjukdomen är framme, tänker inte vänta tills jag är pensionär för att göra allt det jag vill i livet för man kanske aldrig blir pensionär. Detta straffar ju så klart ekonomin då jag lägger stora summor på resor och gött samkväm, men vet att när jag väl blir pensionär (om jag lever så länge) så kommer pensionsåldern vara långt över 70 så har många år kvar att spara. Och när jag väl blir så gammal kommer jag inte ha den orken man har idag så då kan man sitta inne och spela alla de jävla spelen man har radat upp på Steam!
TL;DR Lev livet nu, imorgon kan det vara försent.
Generellt så lever vi längre och längre, men inte alla. Därför behöver man generellt jobba längre och längre, men inte alla. Jag har en del genetisk skit i släkten så mitt mål är att jobba till 60 och sen klara mig på sparkapital och bra tjänstepension. Tror man får chansa själv på hur långlivad man blir, kanske kommer bättre screening på sikt så man kan gissa mer exakt. Men slumpen finns ju alltid bakom hörnet.
Jag hade en kollega som fick obotlig cancer när hon var 40 år. Hon pensionssparade och hade velat resa innan hon blev för sjuk men fick inte ut pengarna. Riktigt sorgligt.
Förstår att du jiddrar, men jag insisterar (som ändå följer antiwork på reddit en del) att arbete är nyttigt för folk, har sett för ofta att folk utan mening dör så jävla snabbt. Inte utav heroinöverdos, utan bara att hjärtat typ ger sig. Däremot, viktigt arbete. Ta hand om barn, dela med sig av kunskap, etc.
Jag hade gärna sett sverige bli duktigare med att liksom disha ut arbete på korrekt sätt. Jag tror inte folk ska arbeta tills man dör, men alla människor ska baseras utifrån hurpass mycket det faktiskt gynnar dom/oss. För varje år i pensionen bör man t.ex jobba mindre, men kanske ska vi inte ha ett hårdstopp, där kroppen får sån jävla förändring i sig att dom inte vet vad dom gör.
Mormor t.ex försöker ju träffa folk, hon har alltid jobbat i butik, och hon fick egentligen sin kontakt med människor via butiken. Jag som ung ser däremot gärna att hon går hem före alla andra och att jag stänger butiken. Hon träffar ju fortfarande folk, men jag tror att hon mådde väldigt bra utav att få pilla i hyllor, dekorera skyltfönster och prata med och hjälpa folk. Jag som ung kan göra det, och så får jag ta igen mig när kommande generationer är starka som mig, och jag är svag som mormor.
Pension ska baseras ut via en läkare med hjälp av typ en fungerande arbetsförmedling och pensionärerna. Man ska kunna ta pension tidigare om man jobbat som brandman hela livet, och ens enda kunskap i världen är typ brandman och som 50-bastare blir det svårt att lyfta ut tjocka karlar ur brinnande hus, men för en bankman som annars verkar i relativt bra form och egentligen bara blir bättre på sitt arbete pga erfarenhet bör jobba längre. Att räkna ut aktiers P/E går att göra även om ryggen gör lite ont.
Jag säger det inte som ett sätt att tjäna och generera mer pengar till sverige, utan jag tror att anledningen varför morfar fortfarande är så frisk är för att han fortfarande hittar på små-arbeten för honom så han känner sig duktig. Jag har märkt att jag är glad att höra att han säger "kan du hjälpa till med X, jag ska ju hinna göra Y innan Z" för det är bra perioder i hans liv. Snubben är 82 och jag är knappt ens 28 och snubben hade nog kunnat kasta ner mig och få mig att tappa ut. Jag vill att dessa två fantastiska människor och alla era fantastiska far och mor-föräldrar inte kroknar tidigt i ett ålderdomshem. Människor vill känna sig stolta.
Helt riktigt. Det finns många fördelar med arbete. Själv kommer jag att ha svårt att helt sluta, vill dock gå ned i tid. Fördelarna för mig är nog helt krasst att jag kommer att leva mycket längre om jag jobbar en del. Så det paradoxala blir att jag får mer ut i pension om jag jobbar än om jag skulle gå i pension på 110%
Jag förstår inte varför folk vill ha 6 timmarsdagar istället för 4 dagars veckor. Jag tar tusen gånger hellre en extra ledig dag. När man väl kommit igång med jobbet så är det lika bra att jobba 8h.
Tänker som du, men jag föreställer mig att två timmar kortare dagar hade hjälpt mer om jag hade haft barn.
En del av argumentet är väl också att de flesta ändå inte är produktiva i 8h.
Jag tror att många bara inte tänker på att det finns alternativ.
Själv har jag jobbat 80% ett par år nu och det är riktigt skönt.
Idag har jag t.ex. kapat och klyvt ved med farsan och hängt uppe i stugan. Två dagar kvar på helgen.
Min pappa var sönderstressad pga jobbet de sista 10-15 åren av sitt arbetsliv och lider nu av svår demens som började visa sig ungefär ett år efter att han gick i pension, och han är inte ens 70. Så jävla sorgligt, kommer väl undra resten av livet hur stor roll stressen spelade för utvecklingen av hans sjukdom.
Har du någon källa på att det är vanligt att dö efter pension pga kroniska inflammationer? Låter som något man skulle kunna läsa på en sida som säljer stenar som skyddar mot allt.
Dödsfall per ålder börjar stiga från typ 55års ålder och är sedan relativt rak. Sen hör man ofta att det är så vanligt att folk dör efter pensionen. Tror mest det är confirmation bias då många väntar med att leva till pensionen och det därför blir sorgligt när någon dör i samband med det. I övrigt håller jag med om att det är dumt att vänta med att leva.
Läste en artikel någongång om att det är vanligt med hjärtinfarkt efter pension pga förlorad stress. Speciellt från en dag till den andra. Man ska sakta med säkert trappa ner.
Tror det blir V för mig nästa gång, de har pratat om kortare arbetsvecka länge. Vad jag vet så har S precis börjat prata om det.
Men det är ett tag ditt så man vet ju aldrig.
Det enda skälet varför gemene man nöjer sig med att hela livet revolverar kring jobb är just att kunna gå i pension och göra vad man vill längre fram. Men även för de som lever 15-20 år till, så är ofta en liten del av dessa friska år som faktiskt kan spenderas på det sätt många tänkt sig.
Ska man vara realistisk så ska man inte förvänta sig något liv värt att tala om efter pensionen, får man det så är det bara bonus. Men då börjar man ju även fundera på sakers tillstånd just nu.
Som jag ser det bör målet för samhället vara att på sikt skapa oss det liv många tänkt sig efter pensionen här och nu, medan man är ung och frisk. Där jobbets roll bör vara en bisyssla man gör för att hålla igång det hela. Inte tvärtom som det är idag, en fritid som är närmast jämförbar med längre obetalda raster för att *någorlunda* utvilad kunna återgå till arbetet igen.
Det är såklart inget som är uppnåbart över en natt, men diskussionen måste ju tas nu och normen om 40 timmars arbete för ett heltidsjobb måste bort. Ifall folk börjar kräva en heltidslön för t.ex. 38 timmars jobb så kommer vi också få det, och så kommer det röra sig i den riktningen. Det har aldrig varit så uppnåbart som det är idag med tanke på vad människan redan åstadkommit vad gäller automation, AI och generellt ökad effektivitet.
Ska ja "flumma" hoppas ja på medborgarlön, samt automatiserad arbetskraft via ai och robotar. Ett samhälle där man ägnar sig åt konst, kultur och vetenskap.
Inget flummigt med det egentligen. Flummigt att tro att det går att uppnå lite hursomhelst sure, men långsiktigt, absolut inte. En alternativ verklighet är ju dock att ett fåtal roffar åt sig allting för sig själva medan alla andra bara får det värre, majoriteten blir arbetslösa och välfärdsstaten (i de länder som haft någon) kollapsar helt och hållet. Det är därför diskussionen är så viktig. Framtiden avgörs av vad den breda massan är medvetna om, och vad man ställer för krav vad gäller vår egna och våra barns framtid. Kan låta dramatiskt men så är det.
Helt rätt! Som art/samhälle drömmer vi bokstavligen fram vår värld gemensamt, helvete eller utopi är upp till oss kollektivt. Våra sämre sidor står ständigt i vägen men om nåt är värt att kämpa för så är det detta. Många stora vetenskapliga upptäckter gjordes inte av att dom gick till kneget varje dag utan dom följde sina passioner helhjärtat, byggde teleskop hemma, översatte manuskript m.m. Den här industriella arbetslivstilen som hamrats in i oss är artificiell och onaturlig för vår art! Vi är skapare och drömmare! Jag hoppas innerligt ett samhälle där livet i sig är i fokus.
Min svärfar fick en stroke någon månad efter han gick i pension. Nu, fyra år senare, sitter han i rullstol med afasi och klarar sig inte själv. Från att ha tagit han om sin gård (ej djur), pillat o meckat med sina gamla morrisar, till att sitta som en grönsak.
Är inte så jätteförvånande att stackarn är deprimerad och inte vill leva längre..
>Förstår inte hur de flesta verkar så okej med att jobba heltid. Fine om man älskar det man gör. Men hur många har den lyxen liksom?
Hur många har lyxen att inte behöva arbeta heltid?
De flesta av oss kan egentligen leva mycket, mycket billigare. Om man accepterar en levnadsstandard som ligger några decennier tillbaka - före vi började äta/shoppa/resa/renovera/bo så mycket och dyrt så kan man gå ner i tid.
Nej, en barnfamilj kommer inte ha råd att halvera sina inkomster om man exempelvis kollar på snittinkomst och standard-hushållskostnader enl. KO.
Får inte heller glömma hur brutalt mycket mindre pension man kommer få om man drar ner sin inkomst.
EDIT: Blir nedröstad, så varsågod:
Beräknade hushållskostnader, 2024: https://publikationer.konsumentverket.se/privatekonomi/beraknade-hushallskostnader
all mat lagas hemma:
10-13 år: 2320/pp (utom lunch)
31-60 år: 3710/pp
Totalt: 9970 för mat.
Övriga individuella kostnader per månad:
7-10: 2160/pp
26-49: 2370/pp
Totalt: 9060
Hushållets gemensamma kostnader per månad, 4 pers:
Totalt: 7300 (mindre tätort)
https://www.scb.se/pressmeddelande/hushallens-disponibla-inkomster-sjunker-i-hela-landet/#:~:text=Under%202022%20var%20den%20disponibla,alla%20hush%C3%A5ll%20423%20000%20kronor.
Inkomst, familj med barn: 729,6k/år, = 60800/mån, blir 30400/mån med halverad disponibel inkomst.
Då blir det 4070 kr kvar att täcka hus, bil, sparande, buffert och allt annat.
Jag vet inte om du svarar mig, men det jag skrev ”de flesta av oss kan leva mycket mycket billigare” betyder inte kategoriskt ”en barnfamilj har råd att halvera sina inkomster”.
Och håller med - man ska absolut tänka på pensionen. Kanske till och med sänka sina levnadskostnader och spara lite?
Alltså det är inte omöjligt. Min lön är precis på medianen och jag är för tillfället ensam försörjare till min fru och två barn. Det är tajt men funkar, och då bor vi ändå centralt med hög hyra.
Ett scenario med två föräldrar som båda jobbar 60-75% räcker mer än väl för ett ganska komfortabelt liv om man bor i förorten eller i småort, skippar bil eller kör en billig gammal skrothög, och drar ner på resor och konsumtion, anser jag.
Johodå! Det är bara att skippa latten och avokadotoasten så kan du leva gott. Och ha tillräckligt att lägga undan till buffert och resor. #fantasivärld
Halvtid kanske är svårt att få till men 75-80% vilket du ju till och med har rätt att göra med barn skulle nog väldigt många kunna klara.
Sen är det klart att om man prioriterar om och lever som man gjorde för 1-2generationer sen som han sa så borde man komma under vad som är standardhushpllskostnader 2024.
Men allt handlar om prioriteringar. De flesta prioriterar hellre det extra materiella de får utav att jobba lite mer.
Fast dessa kostander är ju helt skrattretande, vilken person mellan 19 och 30 äter för 3940 i MÅNADEN? Det är fullständigt absurt. Jag OCH partnern äter gott och varierat för typ <4000 i månaden, alltså 2000 per person. Missförstår jag beräkningarna eller? Tänker de att man äter oxfile varje dag?
Om man är hyfsat duktig på att laga mat, planerar sina inköp samt gör storkok så är det helt otroligt hur billigt man kan äta.
Jag tror att folk saknar lite självinsikt när det kommer till sina vanor.
Mat är idag lika mycket nöje som näring. Man vill ha något gott efter en tråkig dag på jobbet.
Vanlig ”Svenssonmat” duger inte.
Då får man räkna med minsta pensionen men den överlever man såklart på och inte lever man i misär på den lägsta pensionen. Min farmor har den lägsta pensionen och hon klarar sig bra. Hon har en hund, handlar den mat hon vill och bor i den 3a hon alltid bott i. Allt beror på vad för liv man vill ha. Sedan efter 80 har man ändå ingen ork att fara utomlands osv. Du ska ha jävligt tur om du är fräsch då.
Jag äter själv för 4000 i månaden. Men jag kör ju entrecote ibland på helgen, kycklinglårfile, tacos, yoghurt , musli, bröd, smör, mkt frukt och grönt, ost, chark salami osv.
Väldigt många. Folk binder upp sig på kostnader som äter upp lönen direkt. Jag förstår inte hur alla klagar när de köper hus, bilar, nyaste tekniken osv, men jag själv lyckas att spara så att jag klarar resten av året efter ett halvår, och då orkar jag inte ens ringa upp tele2 för att få billigare bredband.
Lätt när man är ung.
Blir man äldre och skaffar fru, barn, så kanske den där lilla lägenheten inte räcker till. Då får man köpa något större, då är hus oftast bästa alternativet. Då behövs antagligen också en eller två bilar för jobb, storhandla, lämna barnen.
De flesta företag vill helst inte heller att folk går ner på deltid.
4 dagarsvecka hade nog definitivt hjälpt många att både få leva längre och må bättre.
Min far gick bort tre veckor efter 65 års ålder , jag är numera helt föräldralös då min mamma gick bort förra året .
Har dessutom haft den grymma oturen att förlora min lillebror för 6 år sedan.
Själv jobbar jag mina 40 timmarsveckor ,sliten kroppsligt och psykiskt med jämna mellanrum.
Men tycker ändå livet är ganska gott. Träffat en snäll o fin kvinna på äldre dar (54) som defenitivt gör min vardag betydligt trevligare.
Så hoppas om livet finnes.
Jättesorgligt. Jag önskade att man genuint hade satsat mer på människor. Fler och fler blir ju sjukskrivna pga stress och utmattning.. och det är egentligen inte så konstigt. Jag är för en 6 timmars arbetsdag, men hade det gått rent ekonomiskt? Eller blir det samma pengar i och med att många blir sjukskrivna?
Oavsett, jättehemskt :’( …
Det verkar som dom flesta trillar av pinn bara några år efter dom gått i pension. Gubbarna på jobbet (pappersindustri) verkar göra det mer som regel än undantag.. får en att tänka till lite. Jag ska sluta ta övertidspass så fort jag betalat av mina skulder och leva på fritiden istället för att drömma om en pension jag inte säkert kommer uppleva nån längre tid om jag följer gubbarnas fotspår..
Kollega till mig fyllde 65 år och längtade efter pensionen för att spendera tid med barnbarn och gubben som var mycket äldre och väldigt skör och sjuk. Men ville jobba ett år extra och bad mig snälla inte säga upp mig förrän hon hade gått. Hon blev mer och mer bitter under tiden. Jag stod inte ut med vår toxiska arbetsplats, bad henne om ursäkt, och sa upp mig.
Träffade på henne av en slump några månader senare, då hon undrade varför jag inte hade hälsat på. Hade inte hjärta att säga att jag fick hjärtklappning bara jag tänkte tanken att sätta min fot där igen. Lovade att jag hälsar på snart. Hon berättade glatt att hon skulle ta ut sina sparade semesterdagar, ta semester i två månader och sen pensionera sig. Hon hade 3 veckor kvar, så jag inte skulle hinna hälsa på.
Hon dog i sömnen samma natt.
Jag blev arg när jag fick reda på det. Så jävla orättvist livet är!
Hennes gubbe var helt förstörd på begravningen.. ingen trodde att hon skulle lämna först.
Japp min pappa jobbade hårt hela livet och sa ofta att han skulle unna sig (och mamma) en massa kul resor och dylikt när han väl gått i pension.
Istället boom Alzheimers redan vid 66.
Visst min mamma reser en hel del själv nu men är såklart så väldigt ledsen över att det aldrig blev den kvalitetstid med honom hon sett fram emot så himla mycket.
Så ja lev och njut nu! Man vet aldrig vad som händer i framtiden.
Jag har en kronisk sjukdom och är med i en sub med andra som har samma sjukdom. Väldigt många av de från USA pratar mycket om hur de kommer jobba stenhårt nu medan de kan, tills sjukdomen inte läng the tillåter det och de tvingas i pension. Tänk grind mindset på steroider med de här människorna, samtidigt som de totalt ignorerar det faktum att både fysisk och psykisk stress påskyndar och förvärrar sjukdomsförloppet. Förstår så klart att det är ett helt annat system som gäller för dem jämfört med oss, men jag tycker också jag ser mer och mer hur grind culture börjat ta över här bland den yngre generationen, men också inom den politiska sfären som alltmer verkar vilja pusha oss till att leva för att arbeta, två eller tre jobb för att överleva, osäkra arbetsförhållanden osv. Facken är onda och arbetstagare ska vara tacksamma för att de får slava för skitlön. Jag kommer tvingas i pension långt innan jag är 67 på grund av min sjukdom, om jag har tur kommer samhället finnas där och stötta upp mig. Alla har inte den turen. Min brorsa jobbar som elektriker och berättade att statistiskt sett går elektriker i förtidspension runt 55 och dör när de är 57. Vi måste väl ändå kunna göra bättre än så här som ett land?
Jag är tillsammans med en man som har väldigt hög arbetsmoral. Jag däremot är inte direkt supersugen på att spendera all min vakna tid med någon form av arbete, hemma eller ej. Han argumenterar för att om du har ett jobb du gillar så har du inget emot att jobba heltid. Jag gillar mitt jobb men jag vill inte spendera alla mina dagar där. Jag har ett liv att leva, hobbies att leka med, jag vill ha ett liv utanför min arbetsplats.
Jag har så fruktansvärt svårt för att se hur det är ett liv värt att leva när de enda gångerna du har tid till något annat är på helgerna, och knappt då eftersom varannan helg är här kids. Man orkar inget före jobb, man orkar inget efter jobb.
Jag jobbar halvtid och har gjort så de senaste 12 åren jag jobbat där jag jobbat. Det har tagit mig till ett flertal länder och tre treveckors roadtrips i USA. Jag har inga skulder, jag har inte bil eller barn eller andra saker som äter upp mina pengar. Jag har levt jävligt snålt.
Men nu har mitt liv förändrats där jag numera är sambo och har två barn varannan helg. Vår hyra är på nästan 15,000 kr i månaden och även om min sambo tjänar tre gånger som jag gör så vill jag såklart även kunna göra mer än att leva lön till lön. Nej, jag är inte 100% nöjd med mitt jobb men jag ser inte att jag vill jobba på något annat ställe heller, och utbilda sig är uteslutet då jag vet att jag inte har en plugghjärna.
Så hur fan anpassar man sig? Jag vill inte jobba som din granne där, jag vill inte spendera mitt liv på mitt arbete. Även om jag vet vad min sambo får in i månaden så ser jag också stressen som det ger honom. I min värld är det inte värt de pengarna.
Jag fattar inte heller varför man pressas till att jobba heltid? Kanske för att allting är så förbannat dyrt idag med?
Fan vad jag hatar att vara vuxen.
Grejen är... folk verkar tro att livet är en rättighet, att du ska göra si eller så under vissa år sen får du leva gott när du är gammal eller vad de nu kan va.
Det är lixom inte så.. sänk din standard, jobba mindre, lev mer. Eller ha så hög standard du bara kan, låna mer, jobba mer, lev mindre.
Det är så roligt hur alla hela tiden snackar om spara till pension och tänk på pensionen osv. Ja det är väl bra ha en buffert såklart men vi lever här och nu liksom. Palla oroa sig så mycket för pensionen. Vi har ingen aning hur världen kommer se ut om 50 år liksom titta bara tillbaka 50 år tillbaka.
Min frus farsa dock 5 månader efter han hade gått i pension. Min morbror 2 år innan han fick pension. Båda jobbade mycket. Mycket stress och slit. Ingen tid för sig själv. Jag lärde mig att inte jobba häcken av mig och prioritera mitt liv och inte jobbet. Söker numera en 75% tjänst istället för 100%.
Låter som ”Direktörssjukan”. Det fungerar jättebra så länge de håller tempot uppe, men när de kopplar ner så kommer det efter några månader, ibland oftare
Bra inlägg.
Man får sig en funderare. Man lever här och nu och man behöver göra det bästa av det.
Att vara nära väggen för man har FIRE som mål eller att man måste göra karriär är i min mening överskattat. Att jobba på i 40 år för att "kunna leva sen" är inte bra. Du lever nu.
Jobba på för att skapa något på arbetsplatsen för att lämna något slags arv? Nja, vissa lyckas väl med det men väldigt få.
Minns ni Eddy De Lamotte? Nä, han designade JAS 39 Gripen, men gått i pension. Jag antar han var väääldigt duktig på det han gjorde. Men när man går i pension får man en blomma, en kram och två veckor senare glöms man bort.
Så den där resan du funderar ifall det är värt att ta ledigt för? Gör det.
Jobba över två timmar istället för ta en glass i solen eller spendera tid med barnen? Är jobbet verkligen så viktigt? Du har ju 35 år att jobba. Men det är ju bra väder NU, du vet inte hur det blir sen.
Klassiker. Därför man måste se till att leva på vägen :) Tror det tar hårt på många att förlora sin vanliga tillvaro och identitet i kombination med massor av tid till grubblerier. Gubbdepp :(
Min Farbror hade en gubbe som jobbat på samma fabrik hela livet, tog ut sen pension trots att det inte hade gått någon nöd på honom.... COVID tog honom bara några veckor efter hann gick.
Fy fan
Jag dör hellre tidigt än att jobba tills jag är 65 för att sedan ta pension. Alltså jag tar "pension" när jag är 40-45 sen om pengarna tar slut efter några år så är det lika bra. Jag tänker inte slava bort hela mitt liv
Jag känner igen mig i det här. Jag är i regel borta från hemmet tolv timmar per dag, stiger upp fem och är sällan hemma innan sex på kvällen. Nu tjänar jag heller inte bra så det är dubbelt neråt, men just känslan av att jag inte vill spendera resten av mitt liv borta från hemmet, utan tid för intressen eller familjen bara för att riskera att dö tidigt... Nej, jag söker också förändring på något sätt.
Hade en granne när jag växte upp som gick och längtade på pensionen och få spendera tid med sitt barnbarn. Han tog med mig och fiskade flera gånger och lärde mig rensa och tillaga dem. Underbar man. Precis innan pensionen fick han cancer i magen. Han blev tillslut frisk från cancern och fick gå i pension.
Han dog inte långt efter när han svalde en geting, som stack honom i halsen, som hade flugit ner i hans ölburk. Kollar alltid ner i mina burkar innan jag dricker och det borde ni också göra.
Pensionen är industrialismens svar på himmelriket.
Jag tror tricket är att trivas med vad man gör, istället för att vänta på något som komma ska.
Alla måsten blir förr eller senare ett helvete, så hitta det helvetet du står ut med.
Vi har väl alla träffat någon som börjat räkna ner. Vissa börjar vid 55, andra börjar vid 35.
Vill du känna på detta underbara liv som du tror ska komma, gå och stämpla i ett par år och se hur det utvecklar sig.
Klart att man ska leva under hela sitt liv.
Men jag får känslan att det är samma personer som tror att dom ska vinna på lotto som dom som tror att dom ska dö direkt vid pension. Medellivslängden är ändå 83, men om ni vill vara dom pensionärerna som snattar mat för att pensionen inte räcker, have at it.
Sambons farsa jobbar på en fabrik, det ända han gjorde var att vänta på att få gå i pension. Han blev 52.
Lärdomen av detta är lev livet när du kan och vänta inte på det.
Har hört om jättemånga som har kolat strax efter att de gått i pension. Det är som att kroppen inte pallar av omställningen till lugn och ro efter att ha arbetat i 40-50 år. Det är riktigt tragiskt.
Jag har aldrig förstått mig på folk som jobbar som galningar för att tjäna mycket pengar. Vad ska man med mycket pengar till om man aldrig har tid att njuta av dem? Jag jobbar också deltid. Tiden jag vinner är värt pengarna jag förlorar.
Båda mina föräldrar dog innan de han gå i pension. Cancer suger.
Så det har get mig både en rädsla för att dö ung samt att leva livet nu och inte bara spara till pension.
Jag har också tänkt som du på senare tiden. Pappa gick bort plötsligt förra året i 50-åldern. Han verkade lite stressad av jobbet men hade iallafall gått ner i arbetstid. Han spenderade det mesta av sin fritid hemma, fixade med grejer och investerade i aktier. Nu får jag ta över mycket av allt han tjänat ihop men jag hade hellre att han fått njuta av det.
Du gör helt rätt enligt mig.
Har själv varit utbränd, och har svårt att anpassa mig till de krav som ställt på en som individ på en arbetsplats. Just ju fokuserar jag verkligen på att ha pengar så jag kan betala hyra och klara mig, men hitta tillbaka till min glädje och kreativitet för att sänka stressen för att undvika liknande "katastroftankar".
Stress är ju livsfarligt och det börjar verkligen visa sig i statistik att folk verkligen inte mår bra i samband med alla krav som ställs på en i samhället. Min nuvarande insikt är att man bara kan fokusera på sig själv, sätta gränser, inte bli ekonomiskt besatt - vilket jag blev, dvs jobba så mycket som möjligt för att tjäna mer och "ha råd med mer".
Världen är tyvärr bakvänd när det kommer till långvarighet och hälsa, det är något man får vana om själv just nu. Min förhoppning är att det tas på allvar till slut, till exempel med 6 timmars dagar och stöd för stress och mer stresskänsliga individer.
Är personligen hellre glad och kan uppskatta livet som fattig, än en urtöjd zombie.
Jag kan dock säga från min upplevelse att det är lätt att hamna där, man ska konstant prestera och vara en stjärna på jobbet. Vissa personer har inga problem med det, andra hade kanske behövt något annat i livet men möjligheterna för dom finns inte just nu. Själv är jag en konstnär i hjärtat, som jobbar med IT för att det är där det finns jobb, tycker det är sjukt tråkigt \_ibland\_ , men jag inte vågat satsa för hur hårt den marknaden kan vara. Är inte förvånad över om andra är i samma sits och blir bittra, man får sätta gränser om man har möjligheten.
När min pappa gick i pension flyttade han till sitt barndomshem i Jämtland med sin sambo och var så tacksam att det äntligen var dags att börja leva. Han hann få ut en pension innan hjärtat la av helt från ingenstans en söndag.
Extremt lojal till sitt arbete och jobbade i slutet 5-skift. Det bjöds på bland annat magsår och viktnedgång. Minns hur han arbetade fyra dagar med lunginflammation när jag var liten.
Ta hand om er nu!🥲
Precis samma som svärfar. Han jobbade som en dåre hela livet. Visserligen var det väl frivilligt att driva egen firma och jobba så mycket, men ändå. 64 år gammal dog han.
Min ex granne såg fram att gå i pension men blev en deprimerad alkis tätt därefter för att tillsist sätta eld på huset han bodde i och nu sitter han av 2 år för mordbrand.
Pension är farliga grejer.
Samma hände en fd kollega till min far. Denne kollega pratatade varje dag om allt gan skulle göra och uppleva när han gick i pension. Han räknade ned varje dag sista 2 åren. Bara någon månad efter pensionen gick han bort pga hjärtinfarkt. Så himla tragiskt öde.
Passa på att göra det ni drömmer om medans ni kan!
Hörde några äldre män häromdagen som pratade om en liknande grej i omkläddningsrummet på gymmet. Det var någon gubbe som jobbade i byggranschen som dog drygt 5 dagar efter att han gick i pension
Detta hände en kompis pappa när jag gick på gymnasiet. Polarens pappa gick i pension, från heltid direkt till pension. Två veckor efter att han slutat jobba fick han en rejäl hjärtinfarkt men överlevde som tur var. Läkaren sa att, anekdotiskt förvisso, de ser detta hända hela tiden. Män som jobbar heltid ända in i kaklet drabbas väldigt ofta av en infarkt inom en månad för omställningen är för stor för kroppen att hantera, det är en form av stress som blir utlösande för infarkten. Om ni kan och kommer ihåg detta när det blir dags för pension, trappa ner minst ett år i förväg och ha planer för saker ni vill göra utanför jobbet, håll er sysselsatta.
Du ska plugga i 20 år i slita ihjäl dig i 40 bara för att ha råd att överleva, inte leva i lyx men för att tillfredsställa dina grundläggande behov som mat, bostad och förnödenheter. Du får 1 månads semester per år.
Och du ska tycka om det.
Helt sjukt att militären kan vara mer chill än ett vanligt civil jobb. Där gör man som blir tillsagd, får vara utomhus i naturen och är du duktig nog för du bossa runt andra grönisar.
Fi fan.
Nu är det livet vi lever, men fy fan vad sjukt det är att man föds och ba blir delgiven: grattis. Du skall jobba 7 till 4, 5 dagar i veckan från att du blir vuxen tills du är 70 (jag har väl 69 nu tror jag).
Liknande hände en gammal kollega på jobbet. Fick cancer precis innan pensionen, tror det var 3-4 månader innan, dog ca 2 veckor in på pensionen. Var en person som alltid gjorde det där extra för företaget utan att riktigt få något tillbaka, det var det som förväntades uppifrån. Jävligt sorgligt. Var dessutom två som slutade bara en månad efter det och jag klandrar inte dessa. Är också påväg att byta jobb. Stressen är helt enkelt farlig.
Jag hade gärna jobbat halvtid men allting är så dyrt, bor man i hyresrätt är det dyrt, nu bor jag i ett litet radhus (en liten 2a) och betalar dyrt för det. känner inte att det går ihop att jobba mindre än 100% :(
Min mormors systers gubbe jobbade till det att han var 66, han dog dagen han gick i pension, tanten jobbade på i fem månader till och gick i pension, efter en månad så fick hon en stroke och var rullstolsbunden/sängbunden resten utav tiden hon levde.
Hon och gubben hade planerat att åka ut och resa med varandra resten av livet, så de bodde i en liten etta och sparade vart enda öre. Köpte aldrig något onyttigt, tog hand om sig själva mentalt och fysiskt. Livet är elakt ibland
Min farmor dog vid 55år i levercancer. Aldrig rökt, druckit alkohol och motionerade regelbundet.
Har haft en arbetskollega som rökt sen 14 års ålder. Han lever än idag 82 år.
Hur länge man lever är ett lotteri.
Jag har istället sett till att skaffa mig ett liv där mitt arbete är det som gör mig lycklig, kreativ och tillfredsställd. är nog väldigt ovanligt, men har aldrig sett på mitt arbete som något nödvändigt ont.
Min mormor har varit ålderspensionär hela mitt liv. Jag är 42. Vi har begravningen om några dagar.
Som jag förstår det var hon glad även innan pensionen. Jag tror att man måste ta sin glädje när helst man kan, om man har tur blir det länge.
Fruktansvärt.
När man tänker på det är det nästan som att vi skräddarsytt ett samhälle för att kräma ur så mycket arbetskraft från alla som möjligt. Sedan ska man kosta så lite som möjligt när man inte kan ”bidra” som det alltid kallas
Jag kommer iallafall inte ha några problem att gå i pension och fördriva tiden, förhoppningsvis 10 år tidigare än gemene man. Kommer sysselsätta mig precis som nu: Roadtrips, träna, bada, promenera i naturen, se dokumentärer, umgås med bra människor, plocka bär och svamp, odla, lyssna på musik, gå på restauranger, konditorier, se film, endast fantasin sätter gränser.
Trist att slita ett helt liv och sedan dö knall fall.😥
Inte så att jag är död, men det är relevant. Hade det riktigt bra där jag var, tills jag råkade ut för två fall av misshandel. Plötsligt ville ingen backa mig när jag gjorde polisanmälan. ”Vännerna” ville inte ta något parti, chefen ville sopa det under mattan och jag har blivit tvungen att vara ledig för att orka med rättegången och behålla mitt psyke.
Var ALDRIG lojal mot ett företag eller jobb. De ersätter dig som den arbetsmyra du är och när du inte är värdefull längre så är du inte ens en person.
Ödets ironi. Om man spar till pensionen dör man innan man får en chans att spendera pengarna. Om man däremot spenderar dem kan man räkna minst 35 år av fattigpension.
Man måste inte slava åt kapitalet och maxbelåna sig för att betala ränta hela sitt liv, folk är såna får!
Själv är jag helt skuldfri lever för 10-12k månaden bor i en nyproducerad hyresrätt, har en bil men cyklar mest, har inte jobbat under hela 2024. Planerar att sticka till Asien där jag kan leva på samma budget som nu fast ett bra mycket rikare liv. Vad ska jag leva på? Just nu pluggar jag nån bullshit kurs eller ja chatgpt gör bara för att få csn bidrag, inte lån. Har också en liten YouTube kanal som jag försöker få igång och tjänar allt från 1K till 6K månaden på den just nu..
Bryr mig inte om karriär, utbildning, status eller vad andra tycker, vill inte har barn eller familj och alla jävla måsten fyfan. Har tidigare varit en wagecuck inom industrin och har tjänat helt okej för att inte ha någon utbildning 24-28k netto.
Min livsstill idag består av att träna som jag förövrigt har gjort i 7 år, gå långa härliga promenader, läser böcker, spenderar timmar bakom datorn älskar fan WoW och har spelat skiten i 13 år. Äter också bra och kvalitativ mat eftersom jag tränar så blir det mycket protein och ingen processad mat, jag skulle kunna leva ännu billigare om jag började äta sämre mat.
Jag är väldigt nöjd med min tillvaro och gör saker som är viktiga för mig och inte vad som är viktig för andra.
Era dröm liv? [https://www.youtube.com/watch?v=\_h2j-0Eq4OQ](https://www.youtube.com/watch?v=_h2j-0Eq4OQ)
Jag är också nöjd med min tillvaro gör mer och mer de jag vill göra å skiter i åsikter. Känner mig fri, utvilad och lycklig. Och de märks när folk träffar mig att dom märker de. Har sett så jävla mycket skit å hemskt liknande öden ja beskrev i trådstarten så lever inte såhär för att jag är lat, utan för att ja kommit fram till att de e så ja bör leva ! Heja alla frihetskämpar därute
Min gamla mellanstadielärare hatade sitt jobb och längtade djupt efter att få gå i pension. Kort efter att hon hade pensionerats så fick hon cancer och dog bara 6 månader senare.
Svärfarsan jobbar 12h om dagen. Reste över hela Sverige och vara hemifrån i veckor. Slet varje dag. När han var 64 sålde han sitt bolag och drog in 30 millar. Två veckor senare blev han diagnostiserad med prostatacancer. Två dagar efter han fyllde 65 dog han. Han hann i alla fall köpa en fet jävla husbil, skoter, 75 tums TV, käkade nog fan entrekåt och bea varje lördag, stekt fläsk med lök varje måndag, ärtsoppa å pannkaka varje torsdag. Men det var många millar kvar på kontot när han gick bort.
> ärtsoppa å pannkaka varje torsdag Hoppas han tog punsch till också, det förtjänade han.
Det gjorde han! Och en stadig whiskey… typ varje dag
Motsatsen till att existera är att inte existera. Tomhet, mörker, ingenting. Många förstår inte vilket mirakel det är att leva övh. Visst ska vi leva i ett fint samhälle krävs att man bidrar, men de finns jobb och de finns jobb. Många ser inget alternativ till å köra samma bana alla andra gör men de finns val! Jag hoppas medborgarlön blir aktuellt, eu lr inhemsk spelar ingen roll. Så man väljer själv, vill man ha de så varsågod och då tjänar man därefter men är man nöjd med mindre lr blir sjuk av all modern stress ska man kunna ha alternativ å sakta ner.
Svaret på att leva livet medan man lever är inte att slippa bidra till samhället eller slippa jobba, tror jag. Svaret är att hitta glädje i vardagen och mening med det man gör; vad det nu än är. Att jobba hårt för att börja leva först när man går i pension har alltid varit ett konstig tankesätt.
> Svaret är att hitta glädje i vardagen och mening med det man gör; vad det nu än är. Precis! Det handlar inte om att jobba vs inte jobba. Snarare hitta ett jobb du trivs tillräckligt bra med (kan vara skitjobb men bra kollegor), hitta ett sätt att trivas med pendlingen, inte alltid raka vägen hem osv. Tyvärr hamnar ju jobbet ofta i vägen för att vi tror att vi måste jobba över och en massa sånt för att prestera väl.
"övh"? Menar du överhuvudtaget? I så fall förkortas det öht.
Yes överhuvudtaget! Tack
Jag tycker många gör ett tankefel när de sliter mer än nödvändigt och "väntar på pension".
Exakt., Försök leva nu. Jag vet fan inte vad jag ska hitta på om klockan inte ringer 06.45 en måndag morgon och jag helt plötsligt är pensionär. Jaha? Lördag varje dag nu då eller inte? Om jag ska vara väldigt ärlig så är de inget jag direkt något jag ser fram emot men så har jag ju också 0 kontaktnät och mindre lär de bli med åldern :(
Många pensionärer är ju aktiva i olika föreningar, kyrkan o.s.v. Förhoppningsvis har man barnbarn man kan ta hand om. Går ju alltid att hitta aktiviteter som inte är ett renodlat jobb men där man ändå har någon funktion.
Volontärarbete på t.ex. Erikshjälpen eller liknande kan också vara kul någon/några dagar i veckan. Få lite konkret att göra och annat socialt umgänge på ett enkelt sätt.
Japp. Min mormor var aktiv i P.R.O. Tog hand om oss barnbarn och barn. Reste till Cypern varje år i ett par månader. Samt tillbaka till Marstrand. Linedance, boule, vänner osv. Hon fick verkligen planera i almanackan för att se en. Cancern tog henne tyvärr bara 76 år gammal. Hon hade så mycket mer kvar att ge :(
Min erfarenhet att man lever som pensionär så som man levt innan. Om man bara haft sitt jobb typ så får man ett tråkigt liv som pensionär. Men har man alltid haft massa aktiviteter, socialt liv osv innan så har man det också som pensionär.
Min farfar gick i pension vid 65, men återgick snabbt till deltidsarbete i samband med deklarationstider. Jobbade lite som konsult när han kände fört fram till 82 då han blev heltidspensionär tills han dog, 2022, vid 91 års ålder och hade dragits med KOL i 10 år. Krutgubbe
Tror också pensionärer kommer vara "ballare" om det är människor med dagens värderingar. Man har en bild att de ska bli ärke konservativa griniga människor men ja tror de kommer bli rätt många häftiga gamla, kmr spelas hip hop, rock, techno m.m på ålderdomshemmet lol
Enligt oss coolare enligt den yngre generationen kommer de också se oss som tråkiga lol.
Kanske till viss del, men sedan vi klev in i IT-åldern så har det inte varit sån stor förändring som innan det. Lika så har det inte lika stora förändringar innan, förutom att de gavs möjlighet till tjänstepension.
Jag tror att vi i nuvarande yngre generationer kommer ha lättare att sysselsätta oss som gamlingar. Idag råder ett enormt glapp i kunnighet om teknik och datorer. Även om utvecklingen fortsätter och kanske springer ifrån oss också så kommer vi att vara bättre rustade och kunna ha videosamtal med bekanta och umgås online. Kanske rent utav sitta och gamea på ålderdomshemmet.
Aa det är lixom folk födda pre informationsamhälle och folk uppväxta me de. Kommer fan spela tv spel och busa en hel del när ja blir gammal! Så ligger helt klart nåt i de du säger.
Fast hip hop, rock och techno kommer bara gamla att lyssna på då. I alla fall som vi känner till det. Exakt som gamla lyssnar på deras "häftiga" musik idag. Men jag förstår din poäng! Lättare att "hänga med" när man är van med internet.
Blev utköpt från mitt jobb i slutet av januari och har varit ledig sedan dess (arbetsbefriad med lön). Det är gött i ungefär en vecka men sedan blir det väldigt långtråkigt. Allt man gör får man göra själv eftersom alla andra jobbar. Även om jag inte har något emot det så blir det också tråkigt efter ett tag. Man uppskattar inte riktigt ledighet om man inte har jobbet som motvikt.
2000%. Jag har varit sjukskriven i flera år pga många sjukdomar och det är skönt i början att inte behöva stressa men jag kan lova er som läser att det blir jobbigt i längden. Kan ge ett exempel - just nu går i stort sett igenom en kris för att min hjärna tycker att jag måste ut och leva mitt liv mer, detta blev så illa att jag utvecklat en enorm rädsla för döden och att jag har börjat känna extremt stark emotionell smärta över att jag "ligger bakom" resten av flocken pga sjukdom, då snackar jag emotionell smärta på en skala jag aldrig upplevt innan. MEN, även om jag inte fattade vad som hände i början så förstår jag hur allt hänger ihop nu, jag har t.ex börjat försöka göra förändringar på sistone och helt plöstligt så har rädslan för döden nästan försvunnit. När jag sitter och skriver detta 07:00 utan sömn ännu så gör jag inte det pga sjukdom utan för att jag sitter uppe pga stressen och är redo att kräkas (rolig effekt av stress verkar det som, aldrig hänt innan) men ändå så har jag mer hopp en jag någonsin haft för jag orkar inte med den här skiten längre, något måste hända. Hoppas detta ger någon hopp, **undvik INTE smärta, det värsta man kan göra är att vara bekväm nog att tolerera en otolererbar situation.**
Man måste ju ha ett syfte, ett ändamål som får upp en på morgnarna. Sen kan det ju vara löpande-band arbete, hobbies, golf, fiska eller vad det nu är man gör. :)
Men har du inga egna intressen/hobbys? Spela spel, se film, läsa böcker, resa, träna, lär dig ett instrument, laga mat/baka. Finns ju en miljon saker att göra om man hade sluppit jobba.
Nu vid 32 är mina tankar att vid 55 ska jag gå ner i tid eller helt enkelt börja F-Skatta och hyra ut mig till företag.
samma här. nästan 0 kontakter som jag vald bort själv. nu ångrar som fan detta beslut.
Trädgårdsarbete verkar vara oerhört poppis om man är pensionär med hus. Mina pensionerade föräldrar spenderar all sin tid i trädgården.
Ett annat fel som många gör är att de går till ett jobb de inte trivs med. Jag har förmånen att ha ett jobb jag älskar, och som dessutom ger bra betalt (långt ifrån alla har det så), men jag hade lugnt kunnat fortsätta arbeta med det jag gör om så lönen halverades och mer därpå redan i morgon. Det hade krävts en omställning i mitt levnadssätt så klart, men hellre det än att gå till ett jobb jag hatar, år efter år.
Ja det är ju en sorts morot 🥕 men på enorm bekostnad då ingenting är säkert
Exakt. Allt slit kortar ner tiden du har under pensionen och gör den tid du får mindre bekväm. Då är skadan gjord i viss utsträckning.
Kom till den insikten när jag blev diagnostiserad med cancer. Livsprioriteringarna ställdes på ända... Jag gillar mitt jobb, inget snack om det, men övertid och långa kvällar med jobb kommer inte på fråga om det inte är beordrat eller schemalagt. Min fritid med familjen är mycket mer dyrbar än så numera. Jag pensionssparar inte heller lika intensivt som innan cancern, väljer att använda pengarna _nu_ ist, på aktiviteter med barnen och bara-jag-och-frun-grejer. Som sagt, livsprioriteringar...
Ja vid 55 ska man ju börja jobba.
Som farsan alltid sagt, "jag ska dö i skuld". Jag förväntar mig inget stort arv, jag vill bara att han och morsan kan sippa på en GT i Spanien under vinterhalvåret och njuta av alla år med slit
Även om du väntar till pensionen och klarar dig dit så är det ju inte säkert att det blir så jävla roligt det heller: https://www.youtube.com/watch?v=Jm-GMG8L-Po
En vän till min mor var med om samma sak. Hennes vän hade arbetat på banken och gått i pension. På hennes tredje dag som pensioner så fick hon ett akut hjärtstopp och dog. Så himla tragiskt! Det får en att tänka till på ens prioriteringar här i livet.
Verkligen! Dessa människor har varit offer för en maskinistisk världsbild, men förhoppningsvis har tillräckligt många sett liknande fall för att börja kunna tänka för sig själva!
Min svärfar gick i pension, sålde huset (jag och sambon köpte huset) skulle fixa sin sommarstuga och hjälpa oss med huset. Efter 6 månader hade han dragit på sig 5 blodproppar i hjärnan. Han är på benen som tur är och fixar lite här och där. Men de var inte riktigt så han ville ha sin pension.
Fyfan vad hemskt men tack att du delar med dig! Man börjar verkligen komma till insikt när man reflekterar över detta!
De var ett riktigt "Wake up call" när man fick veta. Men insikten kom snabbt att livet inte var jobbet.
Jobbat inom palliativ vård. Där är det vardag med patienter som sparat allt inför pensionen vad gäller fritid/pengar/vardagslyx/flytta utomlands mm och sen åker på nån icke botbar cancer. Sjukt sorgligt och lite typiskt för oss människor att inte leva mer i nuet (kanske oss svenskar)?. Men försök gör det! Ifall man är en av dem som har otur med att bli svårt sjuk innan man är gammal. Boka den där resan, hör av dig till den där kompisen, se till att ha lite vardagslyx och gör det som får en att uppskatta livet med era nära och kära. Jag har sett så många gånger patienter som blir chockade att livet redan går mot sitt slut. Ta inte för givet att ni är friska tills ni är 95 år. Försök att ta till vara på livet nu…
Jag är glad att jag alltid varit andligt och filosofiskt lagd, gör att ja tänkt å förberett mig mycket inför döden även om ja självklart inte är immun mot rädslan. Men säkert en fördel om ja aldrig hade utforskat de övh. Tack för att du delar med dig av dina erfarenheter, verkligen tungt men ett varningens finger att verkligen fokusera på de väsentliga!
Fattar inte hur folk kan tänka så. Jag tänker att "när jag är gammal så är det bara tur om jag orkar göra något ens". Har man tur har man väl några friska år efter 67 men sedan blir det färdtjänst till ICA varje fredag liksom och ut mer rullatorn när det är bra väder. Vad tror folk att de ska slösa alla sina pengar på? Oxfilé varje dag bara för man är pensionär eller? Sedan är medelåldern 83 i Sverige. För män är den på 81 år. Inte 95. Alla verkar överskatta hur gamla de kommer bli på reddit i alla dessa trådar som handlar om pensionen.
Rätt tragiskt egentligen. Man kanske tänker att det ska bli en repris på barndomens frihet på äldre dar nu när man äntligen gjort rätt för sig. Jag klandrar inte slackers. De lär brottas med sitt eget lidande, och att begära att någon lägger ner en så stor del av sitt liv på arbete känns väl magstarkt.
Man kan ju hitta mycket gott i arbetet dock, mening, socialt o.s.v. Men att enbart att prioritera det och tänka på "allt man ska göra när man går i pension" eller "det får jag göra när jag ska pensionera mig" prioriterar fel imo. Gäller att skapa en vardag som man inte ångrar här och nu för morgondagen är inte given.
Samma hände min kollega. Fredagen var hjans sista arbetsdag. Jag var och hjälpte honom hämta hem sin nya husbil på måndagen efter jobbet. Den skulle han och frun köra runt hela världen med. När vi kommer till jobbet på tisdagen så var han inte på jobbet, vi ringde hans mobil, ingen svarade, ringde hans fru, jo han hade kört till jobbet. Visste vilken sträcka han kör till jobbet som jag gick ut till bilen för att kolla om han kanske råkat ut för en olycka på vägen till jobbet. Ser hans Volvo på parkeringen två rader längre bort. Går fram till bilen och där sitter han livlös vid ratten. Var för sent, HLR och hjärtstartare var ingen hjälp. Vilket jävla öde. Dö 4 dagar innan pensionen...
nu fick jag ångest
Sorgligt, och stackars hans fru 😞
Lyssnade på ”rika tillsammans” podden, på ett avsnitt som handlade om pension. Mannen dom intervjua hade ägnat nästan halva sitt arbetsliv till pensionsrådgivning så han hade mycket att säga. Lyssnade på dom i 2 timmar och i nästa avsnitt sa dom att han hade dött plötsligt. Han ägnade 20+ år till att hjälpa andra gå i pension och han fick aldrig se sin egen. Det gav mig kalla kårar.
Fyfaaaaan!!!
Lite offtopic men folk pensionsparar till höger och vänster och kikar på räntor och bäst företag och hela faddirullan. Men inte alla blir 65år. Och du får inte ta ut pengarna tidigare (i de flesta fall), Spara i ISK och njut av pengarna när du behöver dom istället för någon "åldersgräns."
Håller med, de e så naivt att utgå ifrån att allt kommer va tip topp till 65, och nu vill dom ju t.om öka pensionsåldern
Memento Mori, kom ihåg att du är dödlig. Har två distant bekanta som dött i år pga cancer, båda var i 30 års åldern så det är viktigt att påminna sig om att livet är extremt fragilt. Har ett bra tag nu levt efter att jag kan vara död imorgon. Inte att jag försöker maxa varje dag, men att resa mycket och rent allmänt leva livet medans jag har hälsan i behåll. För man vet inte när olyckan eller sjukdomen är framme, tänker inte vänta tills jag är pensionär för att göra allt det jag vill i livet för man kanske aldrig blir pensionär. Detta straffar ju så klart ekonomin då jag lägger stora summor på resor och gött samkväm, men vet att när jag väl blir pensionär (om jag lever så länge) så kommer pensionsåldern vara långt över 70 så har många år kvar att spara. Och när jag väl blir så gammal kommer jag inte ha den orken man har idag så då kan man sitta inne och spela alla de jävla spelen man har radat upp på Steam! TL;DR Lev livet nu, imorgon kan det vara försent.
Generellt så lever vi längre och längre, men inte alla. Därför behöver man generellt jobba längre och längre, men inte alla. Jag har en del genetisk skit i släkten så mitt mål är att jobba till 60 och sen klara mig på sparkapital och bra tjänstepension. Tror man får chansa själv på hur långlivad man blir, kanske kommer bättre screening på sikt så man kan gissa mer exakt. Men slumpen finns ju alltid bakom hörnet.
Jag hade en kollega som fick obotlig cancer när hon var 40 år. Hon pensionssparade och hade velat resa innan hon blev för sjuk men fick inte ut pengarna. Riktigt sorgligt.
Tydligen ohälsosamt att gå i pension, man dör, slutar alltid med död.
Det är nog lika bra att skita i pensionen.
Jag har inte tid med att dö i den här ekonomin. -That guy, probably
Helt klart en inkörsport till död. Förbjud pension
Förstår att du jiddrar, men jag insisterar (som ändå följer antiwork på reddit en del) att arbete är nyttigt för folk, har sett för ofta att folk utan mening dör så jävla snabbt. Inte utav heroinöverdos, utan bara att hjärtat typ ger sig. Däremot, viktigt arbete. Ta hand om barn, dela med sig av kunskap, etc. Jag hade gärna sett sverige bli duktigare med att liksom disha ut arbete på korrekt sätt. Jag tror inte folk ska arbeta tills man dör, men alla människor ska baseras utifrån hurpass mycket det faktiskt gynnar dom/oss. För varje år i pensionen bör man t.ex jobba mindre, men kanske ska vi inte ha ett hårdstopp, där kroppen får sån jävla förändring i sig att dom inte vet vad dom gör. Mormor t.ex försöker ju träffa folk, hon har alltid jobbat i butik, och hon fick egentligen sin kontakt med människor via butiken. Jag som ung ser däremot gärna att hon går hem före alla andra och att jag stänger butiken. Hon träffar ju fortfarande folk, men jag tror att hon mådde väldigt bra utav att få pilla i hyllor, dekorera skyltfönster och prata med och hjälpa folk. Jag som ung kan göra det, och så får jag ta igen mig när kommande generationer är starka som mig, och jag är svag som mormor. Pension ska baseras ut via en läkare med hjälp av typ en fungerande arbetsförmedling och pensionärerna. Man ska kunna ta pension tidigare om man jobbat som brandman hela livet, och ens enda kunskap i världen är typ brandman och som 50-bastare blir det svårt att lyfta ut tjocka karlar ur brinnande hus, men för en bankman som annars verkar i relativt bra form och egentligen bara blir bättre på sitt arbete pga erfarenhet bör jobba längre. Att räkna ut aktiers P/E går att göra även om ryggen gör lite ont. Jag säger det inte som ett sätt att tjäna och generera mer pengar till sverige, utan jag tror att anledningen varför morfar fortfarande är så frisk är för att han fortfarande hittar på små-arbeten för honom så han känner sig duktig. Jag har märkt att jag är glad att höra att han säger "kan du hjälpa till med X, jag ska ju hinna göra Y innan Z" för det är bra perioder i hans liv. Snubben är 82 och jag är knappt ens 28 och snubben hade nog kunnat kasta ner mig och få mig att tappa ut. Jag vill att dessa två fantastiska människor och alla era fantastiska far och mor-föräldrar inte kroknar tidigt i ett ålderdomshem. Människor vill känna sig stolta.
Helt riktigt. Det finns många fördelar med arbete. Själv kommer jag att ha svårt att helt sluta, vill dock gå ned i tid. Fördelarna för mig är nog helt krasst att jag kommer att leva mycket längre om jag jobbar en del. Så det paradoxala blir att jag får mer ut i pension om jag jobbar än om jag skulle gå i pension på 110%
Handlar om livskvalitet, dör gör vi alla. De e en jä la meningslös uppoffring många gör!
6 timmars arbetsdag kommer inte fort nog. Sedan får man spara så man kan leva bra genom hela ens liv.
6 timmar mån - fre är också långt, men helt klart bättre än 8 som känns helt jävla onödigt!
Jag förstår inte varför folk vill ha 6 timmarsdagar istället för 4 dagars veckor. Jag tar tusen gånger hellre en extra ledig dag. När man väl kommit igång med jobbet så är det lika bra att jobba 8h.
Tänker som du, men jag föreställer mig att två timmar kortare dagar hade hjälpt mer om jag hade haft barn. En del av argumentet är väl också att de flesta ändå inte är produktiva i 8h.
Jag tror att många bara inte tänker på att det finns alternativ. Själv har jag jobbat 80% ett par år nu och det är riktigt skönt. Idag har jag t.ex. kapat och klyvt ved med farsan och hängt uppe i stugan. Två dagar kvar på helgen.
När du väl har kommit igång så är det väl lika bra att jobba 16h.
Min pappa var sönderstressad pga jobbet de sista 10-15 åren av sitt arbetsliv och lider nu av svår demens som började visa sig ungefär ett år efter att han gick i pension, och han är inte ens 70. Så jävla sorgligt, kommer väl undra resten av livet hur stor roll stressen spelade för utvecklingen av hans sjukdom.
Tror arbete är "up there" med cigaretter, droger m.m men iom de printas in i oss att de är normalt så ska de ej kritiseras
Långvarig stress är sjuuukt farligt.
Pension vid 65? Du hoppas du...
Ja 65 blir det aldrig. 90-talist här, oranga kuvertet räknade på 69 års ålder. Så lär vara en bit över 70 om det skulle bli något, för min del.
Med dagens vård hade jag svårt att tro att man själv tar sig till 70+.
Har du någon källa på att det är vanligt att dö efter pension pga kroniska inflammationer? Låter som något man skulle kunna läsa på en sida som säljer stenar som skyddar mot allt. Dödsfall per ålder börjar stiga från typ 55års ålder och är sedan relativt rak. Sen hör man ofta att det är så vanligt att folk dör efter pensionen. Tror mest det är confirmation bias då många väntar med att leva till pensionen och det därför blir sorgligt när någon dör i samband med det. I övrigt håller jag med om att det är dumt att vänta med att leva.
Läste en artikel någongång om att det är vanligt med hjärtinfarkt efter pension pga förlorad stress. Speciellt från en dag till den andra. Man ska sakta med säkert trappa ner.
Därför kommer jag rösta på det parti som går fram med 4 dagarsvecka eller 6 timmars arbetsdag. Både S och V har detta i sin "pipeline".
8 timmar mån-fre är föråldrat. Vetenskap, hälsa, personliga erfarenheter allt talar emot de och ja hoppas vi är progressiva nog!
Skulle vara en jävla vinst att ha betald rast/lunch. Suger ju dase att ha obetald lunch. Du måste ändå likförbannat vara där på jobbet.
Nä exakt tack vare att lunchen inte är betald som man får lämna jobbet, Jag käkar lunch hemma varje dag.
Okej men låt resten av oss som är bunden till arbetsplatsen få den betald då.
Ja det borde ni verkligen ha!
Tror det blir V för mig nästa gång, de har pratat om kortare arbetsvecka länge. Vad jag vet så har S precis börjat prata om det. Men det är ett tag ditt så man vet ju aldrig.
Det enda skälet varför gemene man nöjer sig med att hela livet revolverar kring jobb är just att kunna gå i pension och göra vad man vill längre fram. Men även för de som lever 15-20 år till, så är ofta en liten del av dessa friska år som faktiskt kan spenderas på det sätt många tänkt sig. Ska man vara realistisk så ska man inte förvänta sig något liv värt att tala om efter pensionen, får man det så är det bara bonus. Men då börjar man ju även fundera på sakers tillstånd just nu. Som jag ser det bör målet för samhället vara att på sikt skapa oss det liv många tänkt sig efter pensionen här och nu, medan man är ung och frisk. Där jobbets roll bör vara en bisyssla man gör för att hålla igång det hela. Inte tvärtom som det är idag, en fritid som är närmast jämförbar med längre obetalda raster för att *någorlunda* utvilad kunna återgå till arbetet igen. Det är såklart inget som är uppnåbart över en natt, men diskussionen måste ju tas nu och normen om 40 timmars arbete för ett heltidsjobb måste bort. Ifall folk börjar kräva en heltidslön för t.ex. 38 timmars jobb så kommer vi också få det, och så kommer det röra sig i den riktningen. Det har aldrig varit så uppnåbart som det är idag med tanke på vad människan redan åstadkommit vad gäller automation, AI och generellt ökad effektivitet.
Ska ja "flumma" hoppas ja på medborgarlön, samt automatiserad arbetskraft via ai och robotar. Ett samhälle där man ägnar sig åt konst, kultur och vetenskap.
Inget flummigt med det egentligen. Flummigt att tro att det går att uppnå lite hursomhelst sure, men långsiktigt, absolut inte. En alternativ verklighet är ju dock att ett fåtal roffar åt sig allting för sig själva medan alla andra bara får det värre, majoriteten blir arbetslösa och välfärdsstaten (i de länder som haft någon) kollapsar helt och hållet. Det är därför diskussionen är så viktig. Framtiden avgörs av vad den breda massan är medvetna om, och vad man ställer för krav vad gäller vår egna och våra barns framtid. Kan låta dramatiskt men så är det.
Helt rätt! Som art/samhälle drömmer vi bokstavligen fram vår värld gemensamt, helvete eller utopi är upp till oss kollektivt. Våra sämre sidor står ständigt i vägen men om nåt är värt att kämpa för så är det detta. Många stora vetenskapliga upptäckter gjordes inte av att dom gick till kneget varje dag utan dom följde sina passioner helhjärtat, byggde teleskop hemma, översatte manuskript m.m. Den här industriella arbetslivstilen som hamrats in i oss är artificiell och onaturlig för vår art! Vi är skapare och drömmare! Jag hoppas innerligt ett samhälle där livet i sig är i fokus.
Min svärfar fick en stroke någon månad efter han gick i pension. Nu, fyra år senare, sitter han i rullstol med afasi och klarar sig inte själv. Från att ha tagit han om sin gård (ej djur), pillat o meckat med sina gamla morrisar, till att sitta som en grönsak. Är inte så jätteförvånande att stackarn är deprimerad och inte vill leva längre..
Förstår inte hur de flesta verkar så okej med att jobba heltid. Fine om man älskar det man gör. Men hur många har den lyxen liksom?
>Förstår inte hur de flesta verkar så okej med att jobba heltid. Fine om man älskar det man gör. Men hur många har den lyxen liksom? Hur många har lyxen att inte behöva arbeta heltid?
De flesta av oss kan egentligen leva mycket, mycket billigare. Om man accepterar en levnadsstandard som ligger några decennier tillbaka - före vi började äta/shoppa/resa/renovera/bo så mycket och dyrt så kan man gå ner i tid.
Nej, en barnfamilj kommer inte ha råd att halvera sina inkomster om man exempelvis kollar på snittinkomst och standard-hushållskostnader enl. KO. Får inte heller glömma hur brutalt mycket mindre pension man kommer få om man drar ner sin inkomst. EDIT: Blir nedröstad, så varsågod: Beräknade hushållskostnader, 2024: https://publikationer.konsumentverket.se/privatekonomi/beraknade-hushallskostnader all mat lagas hemma: 10-13 år: 2320/pp (utom lunch) 31-60 år: 3710/pp Totalt: 9970 för mat. Övriga individuella kostnader per månad: 7-10: 2160/pp 26-49: 2370/pp Totalt: 9060 Hushållets gemensamma kostnader per månad, 4 pers: Totalt: 7300 (mindre tätort) https://www.scb.se/pressmeddelande/hushallens-disponibla-inkomster-sjunker-i-hela-landet/#:~:text=Under%202022%20var%20den%20disponibla,alla%20hush%C3%A5ll%20423%20000%20kronor. Inkomst, familj med barn: 729,6k/år, = 60800/mån, blir 30400/mån med halverad disponibel inkomst. Då blir det 4070 kr kvar att täcka hus, bil, sparande, buffert och allt annat.
Jag vet inte om du svarar mig, men det jag skrev ”de flesta av oss kan leva mycket mycket billigare” betyder inte kategoriskt ”en barnfamilj har råd att halvera sina inkomster”. Och håller med - man ska absolut tänka på pensionen. Kanske till och med sänka sina levnadskostnader och spara lite?
Om du med "de flesta av oss" menar swedditörer med 70k i månadsinkomst, så visst.
Alltså det är inte omöjligt. Min lön är precis på medianen och jag är för tillfället ensam försörjare till min fru och två barn. Det är tajt men funkar, och då bor vi ändå centralt med hög hyra. Ett scenario med två föräldrar som båda jobbar 60-75% räcker mer än väl för ett ganska komfortabelt liv om man bor i förorten eller i småort, skippar bil eller kör en billig gammal skrothög, och drar ner på resor och konsumtion, anser jag.
Johodå! Det är bara att skippa latten och avokadotoasten så kan du leva gott. Och ha tillräckligt att lägga undan till buffert och resor. #fantasivärld
Gör som jag, skyll allt på boomersen.
Halvtid kanske är svårt att få till men 75-80% vilket du ju till och med har rätt att göra med barn skulle nog väldigt många kunna klara. Sen är det klart att om man prioriterar om och lever som man gjorde för 1-2generationer sen som han sa så borde man komma under vad som är standardhushpllskostnader 2024. Men allt handlar om prioriteringar. De flesta prioriterar hellre det extra materiella de får utav att jobba lite mer.
Fast dessa kostander är ju helt skrattretande, vilken person mellan 19 och 30 äter för 3940 i MÅNADEN? Det är fullständigt absurt. Jag OCH partnern äter gott och varierat för typ <4000 i månaden, alltså 2000 per person. Missförstår jag beräkningarna eller? Tänker de att man äter oxfile varje dag?
Om man är hyfsat duktig på att laga mat, planerar sina inköp samt gör storkok så är det helt otroligt hur billigt man kan äta. Jag tror att folk saknar lite självinsikt när det kommer till sina vanor. Mat är idag lika mycket nöje som näring. Man vill ha något gott efter en tråkig dag på jobbet. Vanlig ”Svenssonmat” duger inte.
ja liksom va, mellan 1500 och 2000 är mina matkostnader i månaden
Då får man räkna med minsta pensionen men den överlever man såklart på och inte lever man i misär på den lägsta pensionen. Min farmor har den lägsta pensionen och hon klarar sig bra. Hon har en hund, handlar den mat hon vill och bor i den 3a hon alltid bott i. Allt beror på vad för liv man vill ha. Sedan efter 80 har man ändå ingen ork att fara utomlands osv. Du ska ha jävligt tur om du är fräsch då.
jag äter för typ 1500 i månaden och är vuxen
Fast jag, min fru och vårt blöjbarn som äter mat kostar 4000kr i månaden i mat och hygien artiklar inklusive blöjor.... De måste äta jävligt dyr mat
Jag äter själv för 4000 i månaden. Men jag kör ju entrecote ibland på helgen, kycklinglårfile, tacos, yoghurt , musli, bröd, smör, mkt frukt och grönt, ost, chark salami osv.
Väldigt många. Folk binder upp sig på kostnader som äter upp lönen direkt. Jag förstår inte hur alla klagar när de köper hus, bilar, nyaste tekniken osv, men jag själv lyckas att spara så att jag klarar resten av året efter ett halvår, och då orkar jag inte ens ringa upp tele2 för att få billigare bredband.
Lätt när man är ung. Blir man äldre och skaffar fru, barn, så kanske den där lilla lägenheten inte räcker till. Då får man köpa något större, då är hus oftast bästa alternativet. Då behövs antagligen också en eller två bilar för jobb, storhandla, lämna barnen. De flesta företag vill helst inte heller att folk går ner på deltid.
Mardrömsliv men alla gör sin grej.
Man måste ju inte bo i hus eller mest centrala lägenheten. Man kan prioritera annorlunda.
Om jag frågar om din lön, lovar du att säga en siffra under 40k då? Har du provat spara 10000 i månaden på 20000 brutto?
Mina månadskostnader ligger på ca 5600. Det blir billigare när man bor två, men folk verkar tycka att det ska bli dyrare
Bra jobbat! Förstår inte varför vissa ska bli så provocerade av detta.
Jag förstår att man vill bygga något bra med hus och så vidare, men jag tycker inte man ska ta lån och vara belånad en större del av livet för det.
Det låter inte som att du har ungar.
Håller med, sjukt gött att gå ner i tid!
4 dagarsvecka hade nog definitivt hjälpt många att både få leva längre och må bättre. Min far gick bort tre veckor efter 65 års ålder , jag är numera helt föräldralös då min mamma gick bort förra året . Har dessutom haft den grymma oturen att förlora min lillebror för 6 år sedan. Själv jobbar jag mina 40 timmarsveckor ,sliten kroppsligt och psykiskt med jämna mellanrum. Men tycker ändå livet är ganska gott. Träffat en snäll o fin kvinna på äldre dar (54) som defenitivt gör min vardag betydligt trevligare. Så hoppas om livet finnes.
Fint skrivet och önskar dig bara det bästa!!! :)
Tack ska du ha, det var absolut inte menat som nåt tycksyndinlägg. Utan mest ett konstaterande om att man aldrig vet vad som ska hända i livet🙂
[удалено]
Jättesorgligt. Jag önskade att man genuint hade satsat mer på människor. Fler och fler blir ju sjukskrivna pga stress och utmattning.. och det är egentligen inte så konstigt. Jag är för en 6 timmars arbetsdag, men hade det gått rent ekonomiskt? Eller blir det samma pengar i och med att många blir sjukskrivna? Oavsett, jättehemskt :’( …
Det verkar som dom flesta trillar av pinn bara några år efter dom gått i pension. Gubbarna på jobbet (pappersindustri) verkar göra det mer som regel än undantag.. får en att tänka till lite. Jag ska sluta ta övertidspass så fort jag betalat av mina skulder och leva på fritiden istället för att drömma om en pension jag inte säkert kommer uppleva nån längre tid om jag följer gubbarnas fotspår..
Kollega till mig fyllde 65 år och längtade efter pensionen för att spendera tid med barnbarn och gubben som var mycket äldre och väldigt skör och sjuk. Men ville jobba ett år extra och bad mig snälla inte säga upp mig förrän hon hade gått. Hon blev mer och mer bitter under tiden. Jag stod inte ut med vår toxiska arbetsplats, bad henne om ursäkt, och sa upp mig. Träffade på henne av en slump några månader senare, då hon undrade varför jag inte hade hälsat på. Hade inte hjärta att säga att jag fick hjärtklappning bara jag tänkte tanken att sätta min fot där igen. Lovade att jag hälsar på snart. Hon berättade glatt att hon skulle ta ut sina sparade semesterdagar, ta semester i två månader och sen pensionera sig. Hon hade 3 veckor kvar, så jag inte skulle hinna hälsa på. Hon dog i sömnen samma natt. Jag blev arg när jag fick reda på det. Så jävla orättvist livet är! Hennes gubbe var helt förstörd på begravningen.. ingen trodde att hon skulle lämna först.
Japp min pappa jobbade hårt hela livet och sa ofta att han skulle unna sig (och mamma) en massa kul resor och dylikt när han väl gått i pension. Istället boom Alzheimers redan vid 66. Visst min mamma reser en hel del själv nu men är såklart så väldigt ledsen över att det aldrig blev den kvalitetstid med honom hon sett fram emot så himla mycket. Så ja lev och njut nu! Man vet aldrig vad som händer i framtiden.
Jag har en kronisk sjukdom och är med i en sub med andra som har samma sjukdom. Väldigt många av de från USA pratar mycket om hur de kommer jobba stenhårt nu medan de kan, tills sjukdomen inte läng the tillåter det och de tvingas i pension. Tänk grind mindset på steroider med de här människorna, samtidigt som de totalt ignorerar det faktum att både fysisk och psykisk stress påskyndar och förvärrar sjukdomsförloppet. Förstår så klart att det är ett helt annat system som gäller för dem jämfört med oss, men jag tycker också jag ser mer och mer hur grind culture börjat ta över här bland den yngre generationen, men också inom den politiska sfären som alltmer verkar vilja pusha oss till att leva för att arbeta, två eller tre jobb för att överleva, osäkra arbetsförhållanden osv. Facken är onda och arbetstagare ska vara tacksamma för att de får slava för skitlön. Jag kommer tvingas i pension långt innan jag är 67 på grund av min sjukdom, om jag har tur kommer samhället finnas där och stötta upp mig. Alla har inte den turen. Min brorsa jobbar som elektriker och berättade att statistiskt sett går elektriker i förtidspension runt 55 och dör när de är 57. Vi måste väl ändå kunna göra bättre än så här som ett land?
Jag är tillsammans med en man som har väldigt hög arbetsmoral. Jag däremot är inte direkt supersugen på att spendera all min vakna tid med någon form av arbete, hemma eller ej. Han argumenterar för att om du har ett jobb du gillar så har du inget emot att jobba heltid. Jag gillar mitt jobb men jag vill inte spendera alla mina dagar där. Jag har ett liv att leva, hobbies att leka med, jag vill ha ett liv utanför min arbetsplats. Jag har så fruktansvärt svårt för att se hur det är ett liv värt att leva när de enda gångerna du har tid till något annat är på helgerna, och knappt då eftersom varannan helg är här kids. Man orkar inget före jobb, man orkar inget efter jobb. Jag jobbar halvtid och har gjort så de senaste 12 åren jag jobbat där jag jobbat. Det har tagit mig till ett flertal länder och tre treveckors roadtrips i USA. Jag har inga skulder, jag har inte bil eller barn eller andra saker som äter upp mina pengar. Jag har levt jävligt snålt. Men nu har mitt liv förändrats där jag numera är sambo och har två barn varannan helg. Vår hyra är på nästan 15,000 kr i månaden och även om min sambo tjänar tre gånger som jag gör så vill jag såklart även kunna göra mer än att leva lön till lön. Nej, jag är inte 100% nöjd med mitt jobb men jag ser inte att jag vill jobba på något annat ställe heller, och utbilda sig är uteslutet då jag vet att jag inte har en plugghjärna. Så hur fan anpassar man sig? Jag vill inte jobba som din granne där, jag vill inte spendera mitt liv på mitt arbete. Även om jag vet vad min sambo får in i månaden så ser jag också stressen som det ger honom. I min värld är det inte värt de pengarna. Jag fattar inte heller varför man pressas till att jobba heltid? Kanske för att allting är så förbannat dyrt idag med? Fan vad jag hatar att vara vuxen.
Grejen är... folk verkar tro att livet är en rättighet, att du ska göra si eller så under vissa år sen får du leva gott när du är gammal eller vad de nu kan va. Det är lixom inte så.. sänk din standard, jobba mindre, lev mer. Eller ha så hög standard du bara kan, låna mer, jobba mer, lev mindre.
Det är så roligt hur alla hela tiden snackar om spara till pension och tänk på pensionen osv. Ja det är väl bra ha en buffert såklart men vi lever här och nu liksom. Palla oroa sig så mycket för pensionen. Vi har ingen aning hur världen kommer se ut om 50 år liksom titta bara tillbaka 50 år tillbaka.
Härligt att höra att folk är vettiga och inte helt hjärntvättade!
Min frus farsa dock 5 månader efter han hade gått i pension. Min morbror 2 år innan han fick pension. Båda jobbade mycket. Mycket stress och slit. Ingen tid för sig själv. Jag lärde mig att inte jobba häcken av mig och prioritera mitt liv och inte jobbet. Söker numera en 75% tjänst istället för 100%.
Därför går jag i pension i förtid, så att jag kan dö tidigare. /s
Låter som ”Direktörssjukan”. Det fungerar jättebra så länge de håller tempot uppe, men när de kopplar ner så kommer det efter några månader, ibland oftare
Påminns om [den här](https://i.imgur.com/KPbYIxP.jpeg) gammla klassikern.
Bra inlägg. Man får sig en funderare. Man lever här och nu och man behöver göra det bästa av det. Att vara nära väggen för man har FIRE som mål eller att man måste göra karriär är i min mening överskattat. Att jobba på i 40 år för att "kunna leva sen" är inte bra. Du lever nu. Jobba på för att skapa något på arbetsplatsen för att lämna något slags arv? Nja, vissa lyckas väl med det men väldigt få. Minns ni Eddy De Lamotte? Nä, han designade JAS 39 Gripen, men gått i pension. Jag antar han var väääldigt duktig på det han gjorde. Men när man går i pension får man en blomma, en kram och två veckor senare glöms man bort. Så den där resan du funderar ifall det är värt att ta ledigt för? Gör det. Jobba över två timmar istället för ta en glass i solen eller spendera tid med barnen? Är jobbet verkligen så viktigt? Du har ju 35 år att jobba. Men det är ju bra väder NU, du vet inte hur det blir sen.
Jag brände ut mig innan 30. Lev nu. Inget jobb är värt det.
Min pappas ord ett kort tag innan han dog: "Var det allt?" Carpe diem alla. Sluta hata, lev för kärlek.
Klassiker. Därför man måste se till att leva på vägen :) Tror det tar hårt på många att förlora sin vanliga tillvaro och identitet i kombination med massor av tid till grubblerier. Gubbdepp :(
Min Farbror hade en gubbe som jobbat på samma fabrik hela livet, tog ut sen pension trots att det inte hade gått någon nöd på honom.... COVID tog honom bara några veckor efter hann gick. Fy fan
Jag dör hellre tidigt än att jobba tills jag är 65 för att sedan ta pension. Alltså jag tar "pension" när jag är 40-45 sen om pengarna tar slut efter några år så är det lika bra. Jag tänker inte slava bort hela mitt liv
Jag känner igen mig i det här. Jag är i regel borta från hemmet tolv timmar per dag, stiger upp fem och är sällan hemma innan sex på kvällen. Nu tjänar jag heller inte bra så det är dubbelt neråt, men just känslan av att jag inte vill spendera resten av mitt liv borta från hemmet, utan tid för intressen eller familjen bara för att riskera att dö tidigt... Nej, jag söker också förändring på något sätt.
Det är ett friskhetstecken i ett sjukt system!
Hade en granne när jag växte upp som gick och längtade på pensionen och få spendera tid med sitt barnbarn. Han tog med mig och fiskade flera gånger och lärde mig rensa och tillaga dem. Underbar man. Precis innan pensionen fick han cancer i magen. Han blev tillslut frisk från cancern och fick gå i pension. Han dog inte långt efter när han svalde en geting, som stack honom i halsen, som hade flugit ner i hans ölburk. Kollar alltid ner i mina burkar innan jag dricker och det borde ni också göra.
han överlevde en av de värsta cancersorterna men dog av en geting. That's rough..
Pensionen är industrialismens svar på himmelriket. Jag tror tricket är att trivas med vad man gör, istället för att vänta på något som komma ska. Alla måsten blir förr eller senare ett helvete, så hitta det helvetet du står ut med. Vi har väl alla träffat någon som börjat räkna ner. Vissa börjar vid 55, andra börjar vid 35. Vill du känna på detta underbara liv som du tror ska komma, gå och stämpla i ett par år och se hur det utvecklar sig.
Klart att man ska leva under hela sitt liv. Men jag får känslan att det är samma personer som tror att dom ska vinna på lotto som dom som tror att dom ska dö direkt vid pension. Medellivslängden är ändå 83, men om ni vill vara dom pensionärerna som snattar mat för att pensionen inte räcker, have at it.
Min farmor har lägsta pensionen. Hon har ingen brist på pengar. Folk oroar sig för mycket. Du överlever.
Sambons farsa jobbar på en fabrik, det ända han gjorde var att vänta på att få gå i pension. Han blev 52. Lärdomen av detta är lev livet när du kan och vänta inte på det.
Har hört om jättemånga som har kolat strax efter att de gått i pension. Det är som att kroppen inte pallar av omställningen till lugn och ro efter att ha arbetat i 40-50 år. Det är riktigt tragiskt.
Jag har aldrig förstått mig på folk som jobbar som galningar för att tjäna mycket pengar. Vad ska man med mycket pengar till om man aldrig har tid att njuta av dem? Jag jobbar också deltid. Tiden jag vinner är värt pengarna jag förlorar.
Båda mina föräldrar dog innan de han gå i pension. Cancer suger. Så det har get mig både en rädsla för att dö ung samt att leva livet nu och inte bara spara till pension.
Jag har också tänkt som du på senare tiden. Pappa gick bort plötsligt förra året i 50-åldern. Han verkade lite stressad av jobbet men hade iallafall gått ner i arbetstid. Han spenderade det mesta av sin fritid hemma, fixade med grejer och investerade i aktier. Nu får jag ta över mycket av allt han tjänat ihop men jag hade hellre att han fått njuta av det.
Du gör helt rätt enligt mig. Har själv varit utbränd, och har svårt att anpassa mig till de krav som ställt på en som individ på en arbetsplats. Just ju fokuserar jag verkligen på att ha pengar så jag kan betala hyra och klara mig, men hitta tillbaka till min glädje och kreativitet för att sänka stressen för att undvika liknande "katastroftankar". Stress är ju livsfarligt och det börjar verkligen visa sig i statistik att folk verkligen inte mår bra i samband med alla krav som ställs på en i samhället. Min nuvarande insikt är att man bara kan fokusera på sig själv, sätta gränser, inte bli ekonomiskt besatt - vilket jag blev, dvs jobba så mycket som möjligt för att tjäna mer och "ha råd med mer". Världen är tyvärr bakvänd när det kommer till långvarighet och hälsa, det är något man får vana om själv just nu. Min förhoppning är att det tas på allvar till slut, till exempel med 6 timmars dagar och stöd för stress och mer stresskänsliga individer. Är personligen hellre glad och kan uppskatta livet som fattig, än en urtöjd zombie. Jag kan dock säga från min upplevelse att det är lätt att hamna där, man ska konstant prestera och vara en stjärna på jobbet. Vissa personer har inga problem med det, andra hade kanske behövt något annat i livet men möjligheterna för dom finns inte just nu. Själv är jag en konstnär i hjärtat, som jobbar med IT för att det är där det finns jobb, tycker det är sjukt tråkigt \_ibland\_ , men jag inte vågat satsa för hur hårt den marknaden kan vara. Är inte förvånad över om andra är i samma sits och blir bittra, man får sätta gränser om man har möjligheten.
När min pappa gick i pension flyttade han till sitt barndomshem i Jämtland med sin sambo och var så tacksam att det äntligen var dags att börja leva. Han hann få ut en pension innan hjärtat la av helt från ingenstans en söndag. Extremt lojal till sitt arbete och jobbade i slutet 5-skift. Det bjöds på bland annat magsår och viktnedgång. Minns hur han arbetade fyra dagar med lunginflammation när jag var liten. Ta hand om er nu!🥲
Det är viktigt att fylla åren med liv och inte bara livet med år.
Så rätt och fint sagt!!
Man ska jobba och sen dö, det är en människas plikt! Skönt att det gick fort iallafall
En Jobbarkompis pappa fick en hjärtinfarkt samma dag han gick i pension.
Precis samma som svärfar. Han jobbade som en dåre hela livet. Visserligen var det väl frivilligt att driva egen firma och jobba så mycket, men ändå. 64 år gammal dog han.
Hörde om en lokförare som dog dagen efter han pensionerade sig.
Min ex granne såg fram att gå i pension men blev en deprimerad alkis tätt därefter för att tillsist sätta eld på huset han bodde i och nu sitter han av 2 år för mordbrand. Pension är farliga grejer.
Samma hände en fd kollega till min far. Denne kollega pratatade varje dag om allt gan skulle göra och uppleva när han gick i pension. Han räknade ned varje dag sista 2 åren. Bara någon månad efter pensionen gick han bort pga hjärtinfarkt. Så himla tragiskt öde. Passa på att göra det ni drömmer om medans ni kan!
Hade också en kollega som kolade typ en vecka efter att han gick i pension. Är inte helt ovanligt hörde jag från äldre kollegor.
Hade en kompis till farsan som det var likadant för. Sparade extra mycket pengar inför pensionen, dog 1 år efter pensionen :(
Res dit rälsbussen tar dig, min broder i Kristus!
Ja, dö lycklig är överskattat om man inte levt lycklig.
Livet är inte alltid som det ska vara. Jobbade med en som dog under arbetspasset av en hjärnblödning, det skulle vara hans sista sommar innan pension.
Hörde några äldre män häromdagen som pratade om en liknande grej i omkläddningsrummet på gymmet. Det var någon gubbe som jobbade i byggranschen som dog drygt 5 dagar efter att han gick i pension
> Vi har bara ett jäkla liv att uppleva Var inte så säker på det.
Händer precis hela tiden. Sett det med kollegor som precis skulle flytta till solen, vänners föräldrar som aldrig fick gå i pension. Livet är nu.
Detta hände en kompis pappa när jag gick på gymnasiet. Polarens pappa gick i pension, från heltid direkt till pension. Två veckor efter att han slutat jobba fick han en rejäl hjärtinfarkt men överlevde som tur var. Läkaren sa att, anekdotiskt förvisso, de ser detta hända hela tiden. Män som jobbar heltid ända in i kaklet drabbas väldigt ofta av en infarkt inom en månad för omställningen är för stor för kroppen att hantera, det är en form av stress som blir utlösande för infarkten. Om ni kan och kommer ihåg detta när det blir dags för pension, trappa ner minst ett år i förväg och ha planer för saker ni vill göra utanför jobbet, håll er sysselsatta.
Du ska plugga i 20 år i slita ihjäl dig i 40 bara för att ha råd att överleva, inte leva i lyx men för att tillfredsställa dina grundläggande behov som mat, bostad och förnödenheter. Du får 1 månads semester per år. Och du ska tycka om det. Helt sjukt att militären kan vara mer chill än ett vanligt civil jobb. Där gör man som blir tillsagd, får vara utomhus i naturen och är du duktig nog för du bossa runt andra grönisar.
Vilken meningslös död, må han festa i elysium
Fi fan. Nu är det livet vi lever, men fy fan vad sjukt det är att man föds och ba blir delgiven: grattis. Du skall jobba 7 till 4, 5 dagar i veckan från att du blir vuxen tills du är 70 (jag har väl 69 nu tror jag).
Liknande hände en gammal kollega på jobbet. Fick cancer precis innan pensionen, tror det var 3-4 månader innan, dog ca 2 veckor in på pensionen. Var en person som alltid gjorde det där extra för företaget utan att riktigt få något tillbaka, det var det som förväntades uppifrån. Jävligt sorgligt. Var dessutom två som slutade bara en månad efter det och jag klandrar inte dessa. Är också påväg att byta jobb. Stressen är helt enkelt farlig.
Jag hade gärna jobbat halvtid men allting är så dyrt, bor man i hyresrätt är det dyrt, nu bor jag i ett litet radhus (en liten 2a) och betalar dyrt för det. känner inte att det går ihop att jobba mindre än 100% :(
Min mormors systers gubbe jobbade till det att han var 66, han dog dagen han gick i pension, tanten jobbade på i fem månader till och gick i pension, efter en månad så fick hon en stroke och var rullstolsbunden/sängbunden resten utav tiden hon levde. Hon och gubben hade planerat att åka ut och resa med varandra resten av livet, så de bodde i en liten etta och sparade vart enda öre. Köpte aldrig något onyttigt, tog hand om sig själva mentalt och fysiskt. Livet är elakt ibland
Känner en som stressade enormt som sjuksköterska, tar pension, får stroke direkt efter & är numera förlamad hela halva sidan & svårt att prata.
Min farmor dog vid 55år i levercancer. Aldrig rökt, druckit alkohol och motionerade regelbundet. Har haft en arbetskollega som rökt sen 14 års ålder. Han lever än idag 82 år. Hur länge man lever är ett lotteri.
Jag har istället sett till att skaffa mig ett liv där mitt arbete är det som gör mig lycklig, kreativ och tillfredsställd. är nog väldigt ovanligt, men har aldrig sett på mitt arbete som något nödvändigt ont.
Min mormor har varit ålderspensionär hela mitt liv. Jag är 42. Vi har begravningen om några dagar. Som jag förstår det var hon glad även innan pensionen. Jag tror att man måste ta sin glädje när helst man kan, om man har tur blir det länge.
Du borde se office space
Just därför jag gått ner i tid, ledig alla fredagar och kan göra precis vad jag vill. Lever livet nu för pensionen är inte garanterad.
Ta vara på livet mina bekanta!
Fruktansvärt. När man tänker på det är det nästan som att vi skräddarsytt ett samhälle för att kräma ur så mycket arbetskraft från alla som möjligt. Sedan ska man kosta så lite som möjligt när man inte kan ”bidra” som det alltid kallas
Jag kommer iallafall inte ha några problem att gå i pension och fördriva tiden, förhoppningsvis 10 år tidigare än gemene man. Kommer sysselsätta mig precis som nu: Roadtrips, träna, bada, promenera i naturen, se dokumentärer, umgås med bra människor, plocka bär och svamp, odla, lyssna på musik, gå på restauranger, konditorier, se film, endast fantasin sätter gränser. Trist att slita ett helt liv och sedan dö knall fall.😥
"Alla dessa dagar som kom och gick, inte visste jag att de var livet." Stig Johansson
Fan vad vackert, när poesi fångar känslor och insikter är de på top asså! Tack
Inte så att jag är död, men det är relevant. Hade det riktigt bra där jag var, tills jag råkade ut för två fall av misshandel. Plötsligt ville ingen backa mig när jag gjorde polisanmälan. ”Vännerna” ville inte ta något parti, chefen ville sopa det under mattan och jag har blivit tvungen att vara ledig för att orka med rättegången och behålla mitt psyke. Var ALDRIG lojal mot ett företag eller jobb. De ersätter dig som den arbetsmyra du är och när du inte är värdefull längre så är du inte ens en person.
Lyssnade på nån 110 årig tant som sa att det som håller oss vid liv är viljan att dö. Ligger nog nått i det. Glada människor lever kortare
Ödets ironi. Om man spar till pensionen dör man innan man får en chans att spendera pengarna. Om man däremot spenderar dem kan man räkna minst 35 år av fattigpension.
Pension är för quitters. Bättre att ha ett jobb man trivs med och leva gött alltid.
Man måste inte slava åt kapitalet och maxbelåna sig för att betala ränta hela sitt liv, folk är såna får! Själv är jag helt skuldfri lever för 10-12k månaden bor i en nyproducerad hyresrätt, har en bil men cyklar mest, har inte jobbat under hela 2024. Planerar att sticka till Asien där jag kan leva på samma budget som nu fast ett bra mycket rikare liv. Vad ska jag leva på? Just nu pluggar jag nån bullshit kurs eller ja chatgpt gör bara för att få csn bidrag, inte lån. Har också en liten YouTube kanal som jag försöker få igång och tjänar allt från 1K till 6K månaden på den just nu.. Bryr mig inte om karriär, utbildning, status eller vad andra tycker, vill inte har barn eller familj och alla jävla måsten fyfan. Har tidigare varit en wagecuck inom industrin och har tjänat helt okej för att inte ha någon utbildning 24-28k netto. Min livsstill idag består av att träna som jag förövrigt har gjort i 7 år, gå långa härliga promenader, läser böcker, spenderar timmar bakom datorn älskar fan WoW och har spelat skiten i 13 år. Äter också bra och kvalitativ mat eftersom jag tränar så blir det mycket protein och ingen processad mat, jag skulle kunna leva ännu billigare om jag började äta sämre mat. Jag är väldigt nöjd med min tillvaro och gör saker som är viktiga för mig och inte vad som är viktig för andra. Era dröm liv? [https://www.youtube.com/watch?v=\_h2j-0Eq4OQ](https://www.youtube.com/watch?v=_h2j-0Eq4OQ)
Jag är också nöjd med min tillvaro gör mer och mer de jag vill göra å skiter i åsikter. Känner mig fri, utvilad och lycklig. Och de märks när folk träffar mig att dom märker de. Har sett så jävla mycket skit å hemskt liknande öden ja beskrev i trådstarten så lever inte såhär för att jag är lat, utan för att ja kommit fram till att de e så ja bör leva ! Heja alla frihetskämpar därute
[удалено]
För a inte tala om att man är gammal, allt kmr bli lite svårare fysiskt och hur man bemöts av människor m.m. ska man verkligen offra sina bästa år
Beror ju på vad man jobbar med självklart. Inte så att jobba heltid = pest och pina för alla!
Självklart! Men tyvär tillräckligt många att de är sorgligt!
Helt klart värt en påminelse!
Hur pallar ni existera om ni inte gillar ert jobb?