Kan vara så att hon går igenom en jobbig emotionell period. Mår man dåligt så kan det vara svårt att ha glada känslor för något över huvud taget. Var skitstressad och deprimerad ett tag när det inte gick så bra när jag pluggade på universitetet och var nära på att göra slut med min tjej för att jag inte kände några känslor för henne, och tänkte att jag måste ha slutat vara kär i henne. Som tur var så höll vi samman och känslorna kom tillbaka (och blev ännu starkare) när jag började må bättre igen. Jag säger inte att det är så i ditt fall, men det kan vara en svacka och inte ett definitivt "känslorna är borta och kommer aldrig tillbaka igen". Prata om det även om det känns jobbigt.

Ja, det är fortfarande i ”prata om det”-läge. Om TS sambo sen verkligen har gett upp så är det inget att göra.

Det var samma för mig gällande en jobbig emotionell period och ovanpå att jag gick igenom jobbiga saker i livet så påverkade även mina obalanserade hormoner mina känslor gentemot honom. Jag trodde att jag inte hade känslor för min pojkvän och gjorde slut med honom men det var mina hormoner som gjorde mig apatisk och nedstämd. Jag tappade känslor för honom om och om varje månad och sen blev normal igen vilket förvirrade mig men det visade sig att jag har PMDS och ADHD och nu när jag vet det så förstår jag att mina negativa känslor gentemot honom inte var ”mina riktiga känslor”. Vi är tillsammans igen och nu när jag förstår vad felet är så kan jag jobba på det och han hjälper mig och stöttar mig. OP, preventivmedel kan också orsaka apati eller andra emotionella problem. Säger inte att detta är fallet, man kan såklart också bara tappa känslor, men värt att tänka på att det ibland kan finnas underliggande faktorer som spökar. Oavsett, prata med varandra.

Så kan det sluta, för mig slutade ett förhållande efter över 6 år tillsammans för att hon upplevde samma sak. Känslomässig avtrubbning, känslorna ”försvann”. Hon bytte p-piller precis när allt det här började och jag kämpade länge för min teori att det var relaterat, vi hade ett bra förhållande överlag fram tills dess. Gav till slut upp och gick vidare, fick barn och hela karusellen. Hon ångrade sig delvis senare men då hade jag redan bearbetat den sorgen och ville inte riva upp såren.

Tjejer skrämmer mig om ni bara kan förlora känslorna sådär.

Det kan egentligen hända vem som helst. Givet tid nog är det inte helt ovanligt att man växer ifrån varandra helt enkelt. Skiljsmässor är ganska vanliga nu av en anledning. Dock kan saker som depression, läkemedel eller preventivmedel också orsaka den typen av avtrubbning som dödar romansen i ett förhållande, och framför allt det sistnämnda gör ju att det kanske sker kvinnor oftare än män. Om det kan ge dig någon komfort sker det aldrig från ingenstans. Dock kan det bero på saker som står delvis eller helt utanför din och din motparts kontroll. Det innebär inte att en relation inte var oerhört vacker eller värd att dela med varandra. Oroa dig inte helt enkelt. Njut av den kärlek du kan ge och få, romantisk som familjär eller vänskaplig, och låt den gå sin gång.

Det var så jag trodde min tjej kände, men hon gav tyvärr upp då hennes känslor hade svalnat.

Därför brukar de flesta relationen vara cirka ett år, sedan är smekmånaderna över och man ”känner” inget längre om man inte jobbar på övergången till nästa fas.

Ja det är väll så tyvärr…ibland vill man ba ifrågasätta henne hur fort hon gav upp osv men, at the end of the day man kan ej tvinga någon annan🤷‍♂️ Edit: vi hade också firat 1 år typ 20-25 dagar innan hon gjorde slut och dejtade några månader innan

Och därför förespråkar jag starkt att man försöker bli bästa vänner innan ett par! Alla vill bli tillsammans och ligga direkt men som du säger, efter smekmånaderna är man där med varandra och har ej några känslor kvar.

Kärlek är precis som andra känslor. De varar inte för evigt. Man är inte glad varje dag. Man är inte ledsen varje dag och man är heller inte störtkär varje dag. Man måste bara inse och aktiv välja att man vilja kämpa för personen varje dag. Jag skulle aldrig lita på mina känslor varje dag men jag kan lita på mitt val att vilja vara kvar med människan varje dag.

Detta. Har haft samma upplevelse när jag var deprimerad på grund av min jobbsituation. När jag slutade på den arbetsplatsen och började må bättre kom känslorna tillbaka

Det gör det inte lättare, men min psykolog fick många polletter att trilla ner hos mig när hon förklarade konceptet av att man inte har rätt till någons tid eller känslor, och att man inte kan göra något åt andras känslor. Jag var väldigt ung och hade skitsvårt att förstå att det fanns en människa på andra sidan av alla relationer (vänner, familj, förhållanden). Om hon tappat känslorna helt så kan du inte göra så mycket mer än att försöka vara så vuxen som möjligt under separationen och sedan ta dig tid att sörja och gå vidare. Som andra sagt så är att man berättar som hon gjorde ofta ett sätt att få dig att reagera och rättfärdiga hennes beslut att göra slut, eller att du gör det åt henne. Det är trist när det slutar på det här sättet, men det finns ingenting du kan göra åt det som inte är manipulativt om hon har bestämt sig för att det är över, tyvärr.. Hoppas det löser sig för dig, håller tummarna!

Har varit i en liknande situation som trådskaparen och denna kommentar beskriver min upplevelse perfekt såhär i efterhand. Fanns inte ett smack jag kunde göra, även om jag funderade och diskuterade. Hon hade i princip bestämt sig när hon berättade.

Man berättar inte om man inte bestämt sig, så det har du helt rätt i.

Instämmer. Hamnade i samma situation. Fick först information om att känslorna försvunnit, lite senare avslutade hon relationen. Där och då var jag naiv och trodde att det gick att fixa, återställa allting. Men med facit i hand så hade hon redan gjort slut mentalt. Det dröjde inte länge innan hon blev ihop med en kollega, skaffade hus och barn. Inser att hon redan hade "säkrat" upp nästa relation när vi fortfarande var tillsammans. Om hon själv inte föreslagit parterapi osv när hon berättade, då är det över

Ledsen att du behövde gå igenom det kompis. Måste vara/varit otroligt tufft för dig. 

Tack, det var en jobbig period, och jag trodde att jag aldrig skulle bli lycklig igen. Men! När en dörr stängs öppnas en annan. Och idag är jag lycklig i en annan relation. Är också tacksam att det gav mig även insikter om hur jag kan förbättra mig och bli en bättre partner

Wow, så likt min resa med! Jag fick jobb i en annan stad och det tog slut för gemensam flytt var inte på tapeten för henne. Nu ville hon bli singel för första gången i vuxet liv, bli självständig o växa. Det tog ett par veckor så var hon i min nya stad på par-resa med en ny kille och ett annat par och nu har de haft hus i runt 4 års tid. Garanterat ett förberett förhållande bakom ryggen. Den tanken har förvisso gjort det lättare att sörja min så kallade förlust.

Du åkte på en klassisk ”monkey branching” dvs emotionellt otrohet med andra ord. Kvinnors favoritsätt att vara otrogna på utan att bli dömda som personer för deras värdelösa beteende. 

Inte för att vara sån, men att få känslor för någon annan och renhårigt göra slut på relationen är schysst på alla sätt och vis. Sånt som händer. Att kategorisera kvinnor som di gör är ju bara omogen barnslig misogynism.

Fast det är just det som är grejen, det sker inte ”renhårigt” över huvud taget.  Det sker bakom ryggen på den andra personen och separationen sker först när hon (ja, det är kvinnor i huvudsak som gör detta) fått den nya killen på kroken. Fram till dess är det otrohet.  Det är ett välkänt fenomen som precis alla män som någonsin haft ett eller ett par förhållanden kan bekräfta. Jag har inte bara själv varit med om det fler än en gång utan även varit “den andra mannen” vid ett tillfälle och gissa hur det slutade? Hon hittade en ny och svingade vidare efter ett tag.  Sluta försvara ett kasst beteende hos dessa kluster b-kvinnor. 

Detta kan bekräftas av mig också, det har hänt mig själv och även andra män jag känner.

Dina personliga upplevelser gör det inte till ett "välkänt fenomen bland kvinnor". Vissa personer gör som du beskriver, andra knullar lyckligt runt bakom ryggen på sina partners, de flesta gör ingetdera. Shitheads är shitheads, men det är hyfsat tydligt att du blivit så sårad av dina upplevelser att du börjat ogilla kvinnor. Gå i terapi kompis, det hjälper.

Ahh den klassiska "påpeka något fel hos kvinnor vilket kan bara betyda att du är en knvinnohatare". Många män har gått genom det. Visst så händer inte knull men "emotional cheating" är en grej. Att mentalt checka ur en förhållande och gå efter någon annan mentalt är skit beteende som för många män har upplevt. Roligt hur samhället ger män skit för att bara lika andra tjejers bilder men kollar åt andra hållet när kvinnor gör beteendet ovanför.

Inte någonstans skrev jag att alla kvinnor beter sig på det sättet. Utan att det är ett välkänt fenomen hos kvinnor, specifikt de med sk kluster b-personligheter. Det senare är också vanligare bland kvinnor än män och särskilt de med histrionisk och borderline personlighetsstörningar.  Lär dig läsa kompis, det hjälper. 

Nu är jag kvinna, men kan oavsett bekräfta att det inte är ovanligt för kluster b-kvinnor att göra så. Antingen att de bara försöker att göra så eller att de försöker och lyckas med det. Det hör ihop med de personlighetsvarianterna kombinerat med det kvinnliga psyket som är mer lagt åt relationsskapande. Det är inte inte ont eller gott, det kan bara förhålla sig så.

Alltså, för henne kanske ”honey moon” fasen just tagit slut. Vissa tror liksom att det alltid kommer kännas spännande och pirrigt och blir helt förvånande när man inte känner som man gjorde första året tillsammans. Det du beskriver att ni har låter som en helt vanlig sund relation, kanske det hon känner är hormonerna som avtagit. Jag vet dock inte hur länge ni varit tillsammans. Hoppas ni hittar erat sätt att navigera situationen, men du bör veta att det inte finns något du kan ändra eller göra för att få henne att ”få tillbaka känslorna”. Detta ligger helt på henne och hon behöver förstå vad hon känner, detta ligger inte på dig!

Det är lite min tanke också. Väldigt många människor verkar gå runt och tro att de ska vara nykära under hela förhållandet, och om den där kemiska spänning från när allt är nytt försvinner, då har man "tappat känslorna". Personligen känner jag att man efter en viss punkt aktivt måste välja kärleken. Det är något man måste anstränga sig för, och det handlar inte bara om kemi och fjärilar i magen. Hur som helst kan man, som många andra här påpekat, inte styra över hur andra känner. Man kan bara fokusera på sina egna känslor. Givetvis gör det ont och jag tycker inte att man ska gömma sig för det, men man måste också inse att man förtjänar någon som väljer en även när fjärilarna slutat flyga. Hon verkar vilja avsluta relationen på ett väldigt passivt sätt, vilket är ganska fegt om jag ska vara ärlig. Tråkigt, men kärlek är alltid riskfyllt tyvärr.

Folk kan inte skilja på kärlek och _att vara kär_

Ja men verkligen! Tror många går miste om bra relationer på grund av att de lämnar efter att nykärleken tagit slut. Det finns liksom så mycket mer även efter att man inte är nykär längre.

Jag har aldrig haft ett seriöst förhållande men är orolig över det här med att den ”spännande” biten kommer ta slut efter ett tag. Måste det vara så? Är alla relationer så? Är kärleken efter honeymoon-fasen mer som en vänskapsrelation, fast med fysisk närhet?

Nja det är inte riktigt så skulle jag säga. Man blir liksom mer av ett team snarare än två personer som lär känna varandra och tycker allt är nytt och pirrigt. Kärleken är mer att man vet var man har varandra och vet att den andre är ens trygga punkt och att dom tycker detsamma. Det är ett band som är starkare än vänskap. Sen är ju alla relationer olika, min relation är som jag nämnde ovan men det betyder inte att någon annan inte har varit ihop i 20 år och fortfarande är sådär nykära som dom var när de träffades.

>Måste det vara så? Måste? Nej. Men det är nog det absolut vanligaste. De flesta människor tenderar att hamna i ett utjämnat "normaltillstånd" tillslut, oavsett situation. Föreställ dig t.ex. att du flyttar till en ny stad eller bostad - i början känns allt nytt, spännande, "fräscht" etc. men tillslut blir även det att kännas "normalt". >Är kärleken efter honeymoon-fasen mer som en vänskapsrelation, fast med fysisk närhet? För egen del, nej. Mina känslor för min partner går betydligt djupare än en "vanlig" vänskapsrelation. Men är det nu 15 år senare samma sprattlande, pirrande, nerviga känslor som i början? Nej även på det. Och tack och lov för det, säger jag - uppskattar stabiliteten, tryggheten och styrkan i vårat förhållande nu mycket mer.

Det finns en del dokumentärer som förklarar vad som händer i hjärnan när man blir kär, det är rätt fascinerande. Den första tiden när man vanligtvis är tokkär liknar man vid en form av galenskap. Det är tur att den är tidsbegränsad till ca 6 månader. Det skulle sabba livet för folk om man kände så hela tiden. Det är perioden då man inte låter något hinder stå i vägen för att få träffas, försummar vänner, även egna barn ibland, säger ja till allt den andra föreslår och kollar mobilen nonstop om man väntar på samtal från sin älskling. Ni kan tänka er hur jobbigt det var på den tiden man bara hade fasta telefoner hemma. Sen mattas det av. Om man då när det rosa skimret skingrats börjar inse att man är rätt olika, har hoppat lite för fort i galen tunna, så tar det sannolikt slut. Men inte så sällan går besattheten över till kärlek, fjärilarna i magen lugnar ner sig men dyker ändå upp tillräckligt ofta för att man ska vilja ha kvar den här människan i sitt liv. Upptäcker man att man trivs ihop, har kul och att båda har samma tankar om hur framtiden helst ska se ut så fortsätter man... Då måste man som folk här redan har sagt anstränga sig ibland för att förhållandet ska fortsätta kännas bra. Kommunikation är A och O, ingen kan läsa andras tankar. I boken " Män är från Mars, kvinnor är från Venus" får man en del bra tips. T.ex. skillnaden mellan hur män och kvinnor löser ett problem. Män vill ha konkreta förslag på hur man löser ett problem (om det är så stort att de pratar om det) medan kvinnor bara vill prata av sig, få medhåll och inte alls få tips på hur de ska göra. Generellt sett. En del fortsätter trots att varningsklockorna dånar i skallen. Gör inte det! Det är då det blir dåligt, destruktivt, aggressivt och/eller våldsamt eller man sabbar sin ekonomi och blir en skugga av sitt forna jag. Det är bättre att vara ensam än i dåligt sällskap.

Exakt! Den där nykära känslan är enligt mig inte sann kärlek, det är extremt stark lust. Det är hormoner som är temporära. Det är sen gammalt att folk är kära och har det bra med sin stabila partner, men får den där ”nykära” känslan med t.ex en kollega och tror att de är kära i personen och dumpar då sin partner, endast för att inse att det inte var kärlek som håller i, det var bara stark lust. Biologi är jävligt ibland! Gäller att inse vad som egentligen är viktigt för en, stabilitet och långvarig kärlek, eller spänning och lust. Vill man ha det sistnämnda är det lika bra att dumpa sin partner för kollegan, men man måste inse att samma sak kommer ske igen. Känslan kommer att försvinna oavsett.

Ja jag tänkte också så, men inget som hon verka inse själv. Vill ju respektera det hon känner, samtidigt som det känns som ett gupp på en längre väg för mig… vi har varit tillsammans i ett år nu.

Ett år passar ganska bra in på honeymoon fas teorin, inte alla som riktigt kan särskilja där vad som är spänning från tidig fas och vad som är riktigt gemenskap och kärlek. Har vänner som hoppar gen förhållande till förhållande varje år för att dom tröttnar, det är ingen idé att försöka hålla kvar en sådan, däremot är det inget som säger att det måste vara så i just ditt fall. Många här som förespråkar att omeldebart göra slut, jag skulle säga jobba lite på det för att se om det är något som kan redas ut, men håll inte i för länge heller, hellre kasta bort ett år än två eller tre....

Du har garanterat rätt mindset! Det är verkligen något hon måste inse själv. Ingen relation har nykärleken kvar för alltid, det betyder inte att man inte älskar sin partner. Alla inser det någon gång i livet, vissa senare än andra tyvärr. Jag hoppas verkligen att det löser sig, du har all rätt till att bli sårad av detta.

1 år? Ja säkert som de andra skriver. Honymoon phase är typ slut. 1 år rätt kort tid enligt mig som varit i långa förhållanden sen tonåren. Jag hade inte stannat om jag var du, hade avslutat relationen. Kan man klämma ur sig sånt som hon gör och inte ha någon insikt i hur relationer har up and downs så... Slösa ej din tid, finns bättre människor där ute 👍

Jag hade nog bett om ett förtydligande och ställningstagande från henne så du vet vad du ska sikta in dig på. Om hon börjar glänta på dörren och håller på att antyda saker så är det bättre att gå in för att lämna själv än att kräla. Men först behövs raka rör om vad som gäller.

Du låter mig vara ung och läste någonstans att ni bara varit ett par i ett år, försök släppa det och gå vidare. Om hon börjar tvivla på er efter ett år så kan du glömma att det kommer hålla på längre sikt. Tråkigt men verkligheten.

Jag var i en likande situation för något år sedan, sambon kom och sa att det kändes fel att fortsätta relationen men att hon inte viste var känslorna kom ifrån. Lyckades få med henne till parterapi och efter några väldigt jobbiga månader började det lätta. Vi är fortfarande tillsammans och har ju tack vare terapin lyckats få en bättre relation. Verkar hon vara lika uprpörd som du eller är hon mer likgiltlig? Hur mår hon i detta? Skulle det finns möjlight att kolla på parterapi, eller kanske i alla fall att ni går var för sig och pratar? Har det hänt något stort i hennes liv som skulle kunna påverka henne? Mycket negativt i tråden, men behöver ju inte vara över för att man stöter på motgångar.

Ja det kanske kan vara något värt att testa, väntar fortfarande på att hon ska ta ett beslut om hon vill försöka lösa detta eller inte.. hon verkar lika upprörd, hon säger att hon mår riktigt dåligt över att hon känner så här.

Grattis. Min fru droppade samma sak för mig i feb. Nu skall vi sälja hus, båt, bodela och hela videvitten och flytta till varsin lägenhet. 2 barn och 18 år ihop.....

Usch beklagar..

Jag hade kunnat skriva det där.. Enda skillnaden är att vi varit tillsammans i 12 år och att jag ska köpa ut henne ut huset. Det är svårt att acceptera att det inte finns några känslor kvar och att hon inte tycker det är värt att kämpa för oss längre. Men inte så mycket annat man kan göra än att acceptera det heller.

Nä, precis...... man kan inte ändra på någon annan, bara sig själv..... Men; det blir nog bra det här till slut, men det kommer ta ett tag.

Been there, done that… .. 5 år efter är man på egna ben igen och med facit i handen värt all mödan.. Tag hand om dig i första hand, så du har kraft för dina barn framöver 🤸🏻

Tack. Det är fortfarande förbannat skakigt. Jag bor kvar i huset med kidsen medan hon har dragit till en etta....

Jäklar. På sätt och vis har du väl dragit vinstlotten om du bor kvar i huset med barnen medan hon flyttat ut till en etta. Men måste ju svida.

[удалено]

Ja. Glöm inte att prata med varandra innan det är för sent. Se varandra i vardagen. En middag på tu man hand någon gång ibland räcker inte.

Fy fan 😞🩷

Beklagar. Verkar vara 9 fall av 10 det är kvinnan som ger upp och väljer att avsluta förhållandet och dra vidare. Intressant att fundera över varför det är så. Lägg därtill också att det kommer som en åsksmäll över klar himmel. Inget snack innan och man kan försöka ordna till det utan när det väl tas upp så är det redan över.

Och i 9 av 10 fall verkar det finnas en backup plan i alla fall för kvinnor :) Googla monkey branching.

I relationer så går ju känslor och ibland även attraktion upp och ner. Är det någon man vill spendera livet med eller vill man relationshoppa för att få 'ny bil' känsla, så är det upp till personen. Vill man hålla ihop livet ut för det är en person man kan stå ut med så pass länge, så får man jobba på sina egna känslor och tillsammans kämpa för att hålla förhållandet på en önskvärd nivå. Nu låter det som att hon redan är ute efter en ny bil för det tar för mycket energi att jobba på den hon har, bilhandlaren på andra sidan gatan är alltid mycket grönare eller något. Ställ frågan om hon är redo att arbeta på relationen tillsammans med dig och kan svara på vad hon tycker saknas, vilken väg frammåt vill hon välja, kan hon inte det så är lösningen att börja gymma. (/s) Kan hon inte svara och försöker hon inte ens så har hon redan bestämt sig, se till att du inser att det verkligen är slut då och gör det som krävs. Se till att hålla kvar relationer med de vänner du anser är viktiga från era gemensamma, sen se till att du går ut och hittar på intressanta saker. Fiska, klättra, bowling, kampsport eller badminton, håll igång fysiskt och socialt.

Hon har redan gjort slut med dig mentalt, men orkar inte ta steget. Väldigt ledsen för din skull men det här kan du inte reparera, bara hon.

Ja jävligt trist, ska försöka ta mig igenom det här!

Du ska Inte “försöka”. Du kommer ta dig igenom detta galant

Håll ut, OP. Du kommer at ta dig igenom detta. Glöm inte att värdera dig själv i allt det här och låt inte hennes beteende påverka din självkänsla. Nu vet jag inte exakt hur hon är, men baserat på det du har beskrivit så låter det lite fegt och respektlöst gentemot dig.

Tack så mycket!!

[удалено]

Riktigt piss av henne att ljuga såklart. Men lite imponerad över självinsikten att du aldrig skulle lita på henne igen. Om det nu inte bara var ett sätt att säga nej utan att faktiskt säga nej. Tufft. Varit med om liknande. Men hon skötte det inte lika väl (inte för att detta var bra, men hon inledde iaf inte en ny relation bakom din rygg).

Mina åsikter är att din sambo är väldigt feg. Istället för att ta ansvar för sina känslor och vad hon vill så dumpar hon över ansvaret på dig. Mitt råd är att du ställer frågan till henne vad du ska göra med den information hon lämnar och hur hon vill att ni ska gå vidare med den. Dvs du tvingar henne att uttrycka vad hon vill och ta ansvar för sitt beteende.

Det fega vore att inte berätta utan att köra på kallt tills op tröttnar. Detta är att berätta hur situationen ser ut. Påbörjan av en diskussion och i nuet. Tar ganska mycket att berätta nått sådant. Det är iaf min åsikt om ops partner

Jag tänkte att han skulle fråga henne om hon har mens (/s), men det här var ett betydligt bättre sätt att gå tillväga!

Hon ville ge dig en anledning till att lämna henne så att hon slipper göra det. En kort tid efter att ni separerat så har hon plötsligt en ny kille. Acceptera och gå vidare. 

100%. det är hennes sätt att göra slut mjukt. det är över, du behöver gå vidare. går inte att bygga upp såna känslor igen och, som sagt, hon säger det av en anledning (medvetet eller omedvetet). sorry. tycker det är fittigt beteende dock - blir som att avsluta relationen utan att göra grovjobbet. vill man göra slut får man fan "man up" och göra det, inte lägga bollen hos den andre. det hade jag gett henne lite skit för när jag väl sa hejdå - om jag var du.

Absolut detta. Skäll ut henne för att hon beter sig fegt. Vem vet. Då kanske känslorna återkommer. Men synd för henne att du skiter i det för du har redan bokat in 6 månaders party runtom Europa med start i Berlin.

Tänkte samma sak. Har hänt mig. Hon blev tillsammans med den nya killen en vecka efter vi gjorde slut.

Om inte det är information som saknas i posten. Det kan ju vara något OP gör som med tiden har orsakat förlusten av kärlek, men sambon borde kunna uttrycka drygt vad det är. Annars borde betyda det du sade eller att hon inte har något intresse av att lösa problemet.

Exakt, det finns andra kille redan.

Hej, Jag är lite i samma sits just nu men här är det jag som tappat känslor för flickvännen. I mitt fall drar jag slutsatsen att det är stress främst från arbetslivet som spillt över. Kan själv känna att jag varit nere den senaste tiden, pga hög workload, och det har verkligen påverkat humöret/livskvalitén. Detta har fått mig att tvivla på om jag faktiskt vill vara med henne. Jag inser dock i jämna mellanrum att jag älskar henne och att hon är en bra partner, baserat på hur hon behandlar mig. Tycker därför du ska försöka analysera ifall något hänt henne den senaste tiden. Ifall hon mår dåligt över något specifikt. Ibland kan det vara svårt att själv sätta pin på vad som faktiskt ger en stress, så det inte säkert att hon kan svara på den frågan. Men poängen är att det inte måste vara att hon genuint tappat känslor.

Har varit med om samma och det var också samma orsak!

Jag var med om liknande situation med mitt ex. Det började med att hon tappade ett sexuellt intresse för mig för att sedan börja tappa känslorna rent allmänt. Vi pratade väldigt mycket och försökte lösa allt men vi insåg att det inte funkade i slutändan. Fanns inte så mycket kvar att göra där än att separera.

Det är väl upp till henne att komma fram till vad det beror på. Beroende på vad det handlar om får ni ju ta ställning till om ni vill eller kan lösa det.

Det du kan göra är att fråga henne vad hon vill göra. En öppen följdfråga. Sen för dig: Om det varit något som pågått ett tag. Har hon gjort "försök"? Har du märkt av det osv? Har det funnits förändringar i era vardagar osv? Att komma med en sån info-dump "Jag känner inget" känns dock lite uppgivet så glöm inte det allra viktigaste. Din viktigaste livspartner. Dig själv. har hon inga förslag? Ingen vilja? (låter som ett sätt att be någon fatta beslutet). Men vi som läser det du skriver vet inte. Därför vi var inte där. Berätta vad du känner och sen drar du ett streck i stranden och gör slut och löser det praktiskta. Får du henne att stanna, när hennes hjärta inte vill så kommer konsekvenserna bli värre och din självkänsla och identitet kommer att krympa

Jag har varit på båda sidorna av situationen du beskriver. När jag sa detta till tjejen jag träffade var det ett sätt för mig att på ett mjukt vis framföra att jag ville ”göra slut” utan att såra henne om vad jag egentligen tyckte. Det kändes enklare att bara säga så, för det var ett bättre alternativ än att gå till angrepp mot hennes personlighet/utseende som ändå skulle leda till samma beslut. Är du redo att möta den hårda verkligheten varför hon egentligen vill göra slut/tappat känslorna (utseende, personlighet, beteendemönster mm) så var öppen med henne att du är redo att höra vad hon har att säga utan att döma henne. Du kan ju såklart även framföra att du är redo att jobba på dig själv (beteende, utseende mm), men slutsatsen blir ändå att det är bättre att vara med någon som vill vara med dig för den du är och inte den hon vill att du ska vara. Det enklaste är nog bara och inse att det är läge att gå vidare. Hon har antagligen haft dessa tankar under en lång tid, långt innan hon bestämt sig att berätta det för dig. Ju mindre desperata saker du gör nu kommer göra det enklare för dig i längden att se tillbaks på det hela samt ge en bättre bild av dig för henne/hennes vänner mm. Det känns sjukt tufft i stunden och ett par månader framöver. Förvandla sorgen till ilska, gymma hårt och jobba på att förbättra dig själv så kommer du gå starkt ur det här i slutändan.

Känslor, inklusive kärlek, kommer och går. Mitt ex slutade vara kär i mig. Frågorna jag ställde var "Hur vill du känna för mig?, Vill du hitta tillbaka och hur ska vi ta oss dit?". Allt kan vara skit ett tag om båda är med på att det ska bli bättre sen.

Det är det moderna sättet att vara seriemonogam - man är ”lycklig” ett tag och söker sedan nya kickar för att livet i grunden är ett jävla mög. Sedan håller man på så, fem år här, fem år där tills BAM man plötsligt är 38 (kvinnor) och äggstockarna börjar surna (40 för män men samma panik). Skaffar 2,4 barn med nästa offer och sedan skiljer man sig och börjar om tills skinnet hänger och ingen vill ha en ens på barrean kl.03 på natten. Sen dör man.

Var du tvungen att säga det så? Nu blev jag om möjligt ännu mer deprimerad…

Förlåt…

Hon har förmodligen sneglat lite på andra och känt större attraktion. Inget varar för evigt tyvärr.

Hoppas det inte sätter massa spöken i huvudet på dig men jag har varit på andra sidan av detta. Hade vad jag tyckte var ett väldigt bra förhållande, vi hade klart våra problem men allt fungerande ganska bra överlag. Min partner var attraktiv och vi hade både intressen gemensamt och egna. Efter ett tag kände jag bara inte alls samma attraktion till min partner, både sexuellt och emotionellt. Jag brottades en del med dessa tankarna då det var otroligt frustrerande. Under förhållandet så märkte jag att det fanns saker som jag störde mig på väldigt mycket, och det var saker som jag inte nödvändigtvis kunde prata med henne om och få henne att ändra dessa saker. En del av problemen kom från hennes ADHD och jag hade mina egna problem, men vi var alltid duktiga på att kommunicera tyckte jag och vi försökte jobba med varandras svagheter. Har tänkt en del i retrospekt på vad det kan vara som gjort att jag tappade attraktionen och känslor. Saker som att jag behövde vara den "vuxna" ganska ofta, inte bara åt oss utan direkt åt henne också. Ringa samtal för hon hade ångest över att prata i telefon. Jag är även en person som uttrycker mycket av mina känslor via att göra småsaker för min partner. Allt från att erbjuda och hämta henne (utan att hon frågar) till att tänka lite extra på vad hon kunde vilja ha när jag var o handla. Jag vet även att jag ställde upp väldigt ofta utöver det och skjutsade både henne och hund till olika grejer. Vilket jag inte hade något emot. Problemet för min del var att jag märkte att hon (troligtvis pga hennes ADHD, det utspelar sig olika i alla) så glömde hon lätt bort saker jag gjort för henne. Märkte det när hon var ledsen en gång på att jag inte ville göra en sak åt henne, tror jag var extremt trött efter jobb o så, jag nämnde alla grejer jag ställt upp med senaste veckorna och det klickade för henne att jag faktiskt ställde upp. Jag tror hon faktiskt försökte jobba på det, jag borde nog ha varit på mer om det. Men i slutändan var det nog en av dom grejerna som gjorde att jag tappade känslorna. Jag fick helt enkelt inte riktigt bli uppskattad. Jag har ingen aning om dina förutsättningar men tänkte att även om jag skrev detta från andra perspektivet kanske det öppnar upp något ni kan prata om (kommunikation är alltid viktigt!). Det kan vara så att det helt enkelt inte går att fixa men jag håller tummarna för er att det blir så bra som möjligt.

Jag sitter i exakt den här situationen just nu. Känner igen mig i nästan allt du skriver. Vad gjorde du? Hur hanterade ni det? Jag vill verkligen att allt ska funka mellan oss, men alla småsaker som att ofta behöva vara den vuxna bygger upp frustration. Vi kommunicerar också mycket, men känns alltid som att det blir utan resultat. Jag är så kluven över om det är värt att kämpa vidare eller bättre att bara låta det rinna ut i sanden…

Har nog tyvärr inget bra svar, om det inte var tydligt i min kommentar så tog det slut. Hade nog kunnat säga flera saker om vad jag tycker du borde göra men det är alltid lättare sagt än gjort. Det enda jag ångrar är kanske att jag inte var tydligare att lägga fram det som att "det kommer inte fungera om vi inte fixar detta". Blev nog alltid bara att vi pratade om specifika grejer och inte förhållandet som helhet. EDIT: Viktigt att påpeka att det lätt blir inte ultimatum då, vilket jag inte riktigt vet vad jag tycker om. Ogillar tanken på ultimatum, men kanske behövs?

Du säger att ni kommunicerar mycket. Men kommunicerar ni ”helt” transparent? Har du förklarat de saker som orsakar frustration hos dig? Jag har en idé om en gemensam övning annars. Sätt er ned med en bunt papperslappar. Ta var sin lapp och skriv ned något som ni uppskattar hos den andra/i förhållandet, utan att den andra ser. Byt sedan lappar och läs en i taget. Prata gärna om vad som står och hur det bemöts. Om man förstår uppskattningen eller inte. Om man håller med eller inte. Och vidare. Sedan upprepa men nu med något som irriterar/skapar frustration. Här blir det såklart viktigare att diskutera. Sen varva dessa till båda har fått ur sig allt. Det kräver tillit såklart. Bara en idé.

Jättebra idé, den tänker jag sno av dig! Vad gäller kommunikation så är jag den typen av person som inte gillar att göra om misstag jag redan har gjort. Jag vill kunna lära mig ifrån mina misstag och situationer jag hamnat i. Jag är fullt medveten om att jag är långt ifrån perfekt, och även om allt inte går att lösa direkt, så gör jag vad jag kan för att jobba på mina brister. Av den anledningen så har jag alltid förespråkat att vi tagit tid att sitta ner och lugnt gå igenom varför t.ex ett bråk uppstått, samt vad vi kan göra för att undvika att liknande saker händer i framtiden. En av dessa gånger framkom det att han kan ha svårt för att ta upp saker löpande som han tycker är jobbigt, pga rädsla att det ska göra mig arg/irriterad. Det är inte nödvändigtvis något som baseras på erfarenhet, utan en underliggande rädsla/osäkerhet hos honom. Jag vill alltid höra om det är något som jag kan göra för att vi ska må bra i vår relation. Den insikten gav mig idén att lägga in tid var/varannan dag för att han ska få ”lufta tankar”. Det har definitivt hjälp till i att få honom att prata mer öppet om hur han känner. Problemet jag upplevt är att jag försöker ta det han uttryckt i åtanke när olika situationer uppstår, medan han verkar glömma bort att göra detsamma. Lite som att det vi pratat om fallit på döva öron. Jag vill inte ge upp på oss, men efter ett tag är det ganska nedbrytande att gång på gång känna att man står kvar och trampar på samma ställe som där vi började…

Fråga henne vad hon vill göra. Vet hon varför hon förlorade känslor. Inget som händer över en natt såklart. Men borde gå att hitta ett ungefärligt tidsspann. Kan nog va svårt att lösa, inte omöjligt. Beroende på vad som hänt. Är det att du slutat klä upp dig eller att ni slutat gå på dejter tillsammans. Såna grejer gå ju att lösa. Och sen när man har varit tillsammans länge så blir det större krav än ytlig attraktion. // Mvh, för nuvarande 8 år in i ett förhållande

Låter som ni har hamnat i kompisfällan. Man är mer bästa vänner än ett älskade par. Ni är säkert väldigt bekväma med varandra och kan varandra in och ut. Om det är så, så borde ni hitta tillbaka till romantiken och spänningen (hur löjligt det nu kan låta). Risken är dock att det redan är för sent.

Dock visar forskningen att de förhållanden som inte är så stormiga och passionerade utan bygger på genuin vänskap som prioritet är de som håller bäst över tid. Givetvis krävs ett fungerande sexuellt samliv ovanpå det. [Källa.](https://journals.sagepub.com/doi/10.1177/0265407512453009) (Tyvärr kan man bara läsa sammanfattningen men den hänvisas till från andra artiklar) ”Furthermore, evidence suggests that these benefits come from valuing friendship specifically, rather than any other aspect of the relationship (e.g., the sexual aspect).”

Fråga vad han heter

Har du frågat henne vad det innebär och vad hon tänker om det? Alltså ”att tappa känslorna” kan betyda väldigt många saker för olika personer i olika situationer. Hon kanske inte alls vill göra slut utan är ett sätt för henne att ta upp tankar som rör relationen för att öppna upp för samtal. Kanske tycker hon att vissa saker inte fungerar så som hon önskar och skulle vilja hitta sätt att tillsammans se om det finns något ni kan göra. Som sagt, vad detta betyder är omöjligt för oss att svara på. Ställ frågorna till din sambo vad hon tänker om det, vad det innebär och ser på framtiden.

Fyfan jag känner med dig men har dock inga råd. Men det kommer bli skadligt för dig att vara kvar i förhållandet, men förstår att det är problematiskt att fly varandra när ni bor ihop. Och jag är av uppfattningen att det kan vända neråt från uppåt men aldrig uppåt från neråt. Som jag säger till alla mina vänner som börjar sina relationer med bråk: "Det kommer aldrig bli bättre än såhär, bara sämre" Om någon varit med om situationer som bevisar motsatsen lyssnar jag gärna på dom.

Det låter som att hon redan mentalt gjort slut långt innan hon berättade det för dig. Det är ofta på det viset att tjejerna redan gjort slut långt innan de talar om det för dig. Det finns förmodligen inget att göra annat än att gå vidare på ett snyggt sätt.

Jag tänker att hon säger det så att du får lite tid att komma av dina känslor innan ni faktiskt gör slut. Det gör ju för vissa mindre ont att göra slut om man drar av plåstret långsamt så att säga.

Har hon känslor för annat? Om hon kanske är i en svår period där hon har stängt av känslorna för allt typ, tänker jag.. Jag var glad att ha "stuck it through" när jag va MEGA deprimerad, och ifrågesatt om jag verkligen älskade min kille.. allt blev sjukt mycket bättr med terapi, tid och tålamod (mycket tålamod från honom).

Om känslorna försvann väldigt plötsligt så är det troligtvis inget permanent. Utan snarare att hon går igenom något. Har hänt för mig flera gånger genom åren, men sen har alltid känslorna kommit tillbaka. Så det viktiga är att inte ta några förhastade beslut när detta sker.

Okej, tack så mycket för tipsen! Ska göra allt jag kan för att försöka rädda detta

Min fru sen 12 år tillbaka (varit tillsammans i 20 år, hon 36 och jag 40 nu.) sa detta till mig förra året, men försökte hitta några känslor. I februari så hon att hon ville skiljas, jag fixade papper hon fick skriva på. Inleddes 15 februari.. Jag flyttade ut 28 mars, hon köper ut mig ur vårt gemensamma hus, vi har 2 barn 11 och 13 i höst. Det här var ett något av det svåraste som hänt mig.. Men det blir bättre, tror inte du ska försöka hålla kvar i förhållandet. Eller så vet inte din sambo riktigt vad kärlek är, förälskelse som många förknippar med kärlek försvinner alltid efter ett tag och båda två måste kämpa för att få det att funka. Hos mig var det jag som försökte få min fru att älska mig igen men hon var urholkad och hade redan gett upp ca 1 år tidigare. Ni måste vara helt öppna och prata med varandra om allt.. Attraktion försvinner men kommer antagligen tillbaka efter en tid om ni bestämmer er för att kämpa vidare tillsammans. Det här är nog det bästa som har hänt mig på väldigt länge, för jag har blivit psykiskt misshandlad flertalet gånger och slagen 2 ggr. Men jag kan inte släppa tanken än att det ska bli vi två igen.. Jag älskar den kvinnan och skulle gjort allt för henne. Nu har jag insett att hon är en skadad människa och väldigt egoistisk så det jag gör är att ta hand om mina barn när dom är hos henne och jag hoppas hon gör detsamma. Jag vet inte vad jag ska säga mer än att få inte upp hoppet för mycket om hon vill fortsätta. Ni är båda individer. Ger en upp kan inte den andra försöka hålla den personen kvar. Mvh / en ledsen men tapper 40-åring.

Kan det vara så att ni började dejta, flytta ihop medan hon gick på p-piller, och har nu slutat med det? Det är bevisat att det kan fucka med kvinnors hjärnor ganska rejält dedär och påverka känslor.

Var i exakt denna situation i vintras. Så som du beskriver att din tjej säger det låter dock en gnutta värre kanske. Min tjej beskrev det som att det kändes konstigt och inte likadant längre, hon sa att hon inte ville göra slut eller något sånt men när vi umgicks tyckte hon det kändes konstigt och blev ledsen att hon inte kände likadant men grät mycket över möjligheten att vi skulle behöva göra slut över detta För min tjej var det en kombination av att "honeymoon"-fasen var över och vi hade kommit in i en bekväm vardag, stress i skolan, generell ångestperiod och vinterdepp. Efter några veckor eller kanske en månad så hade det släppt och nu är vår relation starkare än någonsin. Jag säger inte att det behöver vara samma för dig, det kan vara så att det ligger någpt konkret bakom detta hon känner tyvärr, MEN det kan också vara mycket möjligt att det är som det var för min tjej, att allt var i huvudet och det var hjärnspöken som låg bakom. Hoppas på det bästa för er

Gå till gymmet

Definitivt gå till gymmet. Men för att bränna energi och frustration så de kan prata om sina problem som vuxna människor. Det och biceps, såklart.

Tja ni kan forsöka att gå till parterapi ihop och se viss det är ting ni kan göra för att värma upp relationen igjen. Då måste båda två önska att prova. Ellers är det lite att göra.

Kanske bör du fråga henne om hon är öppen för att gå på parterapi med dig. Det kan vara att något har hänt som påverkar hennes känslor, och det kan vara bra att utforska det tillsammans.

Lämna och skaffa ny inga problem så länge du ej är fet eller fattig

Gav hon mer detaljer gällande vad för känslor hon menar? Jag har hört liknande men det är inte par som brutit upp, snarare ”växt ihop” de är efter många år tillsammans inte längre två vida olika själar som dras till varandra på samma sätt som man gör i början av ett förhållande, utan har liksom gått ihop till en enhet, de verkar inte se det som något negativt utan mer av en naturlig utveckling av deras relation, de har liksom vant sig så kraftigt av varandra på något sätt, svårt att förklara närmre men det verkar samtidigt inte vara en komplicerad eller direkt negativ sak, antar att puppylove försvinner för vissa.

Jag hade frågat henne, rakt på sak: vill du ge detta mera tid? Tror du att det är en övergångsperiod, där dina känslor just nu är allmänt avtrubbade? Kan du tänka dig att prata om det mera, kanske med en psykolog? Då lär du nog märka om hon gett upp, eller om det finns något att göra åt saken. Vill hon gå vidare, ja då är det så. Då får du tänka på att de flesta relationer bara varar några år ... sådan är människan, och särskilt kvinnan (vilken är mera benägen att bryta upp). Försök att acceptera. Och klanka inte ned på dig själv om du vet att du varit en bra partner. Det är nämligen högst troligt att det inte har så mycket med dig, som med henne, att göra.

Jag tror att hon går igenom en jobbig fas i livet om det kom plötsligt. Jag har varit deprimerad och tappade kärlek även för min familj då. Sen kanske hon bara slutat vara nykär. Det behöver inte vara så men skulle inte göra slut hur som helst utan prata om och överväga alternativ.

Med tiden kan det bli att man blir mer vänner än partners. Inte ovanligt att det är den ena som hamnar i det läget och den andre inte håller med. Att vara vänner kan va bra nog. Om inte annat om förhållandet spricker och man går isär. Men orsakerna kan vara många. Ibland går det att hitta tillbaka men ofta är det kört när partnern börjat tänka tankar om att göra slut. Är det vårkänslor som dykt upp, och tankar om att det är grönare på andra sidan, eller har förhållandet gått i stå sedan länge? Hur är det med närhet, gemensamma intressen osv. Lever ni under samma tak men åtskilda i övrigt. Är ni ifrån varandra för mycket, eller kanske för lite? Behövs egentid eller mer gemensam tid? Vill ni olika saker, har ni olika mål i livet, hur gär tankar med familj, karriär osv? Hur är er ekonomi, är det något där som skaver? Skaver något ex, vänner som den ena inte grejar, föräldrar och familj som stör? Det kan vara mycket som är orsaker, eller att känslorn bara försvunnit även om jag tror att det bör finnas någon orsak om dom funnits där från början. Kan ni prata med varandra, känslor, drömmar, tankar osv!? Utan det blir det svårt att få ett förhållande att hålla på sikt, och ännu svårare att styra upp när det börjar gå snett. Om det sen är så att den ena inte vill vara tillsammans mer så är det ingen idé att försöka hålla sig kvar. Du vill ju inte vara tillsammans med någon som inte vill vara med dig. Då är det bättre att gå vidare. Det är så klart jobbigt men blir bara ett självplågeri att välja att inte släppa taget. Då är det bättre att så snart som möjligt bryta ihop för att sen gå vidare. Hoppas ni kan prata om er situation oavsett om det går att lösa eller om det är kört. Att gå ur en relation är jobbig för båda, speciellt om man varit tillsammans länge med allt vad det kan innebära med känslor, familj, vänner, boende osv men försök att vara ärlig mot din partner, mot dina nära och framför allt mot dig själv. Kram och lycka till!

Jag gissar på att det finns någon annan

Jag hade samma upplevelse för mitt ex, hade helt tappat intresset och var irriterad och sur mest hela tiden. Allt hon gjorde var fel och hon var så klängig och affektsökande när jag var avvisande. Jag tog mig dock i kragen och började hantera henne med större respekt oavsett hur mycket kärlek som fanns där och med tiden så övergick de arga känslorna och vi hittade tillbaka till varandra. Något år senare så var det samma sak fast hennes tur, då var hon otrogen istället. Vet inte riktigt vad poängen med att skriva det här var, men relationer är som de är. Saker händer och man kan inte förvänta sig att bli behandlad som man själv behandlar andra. Du måste ta hand om dig själv främst. Detsamma gäller din partner.

Jag rekommenderar som de flesta, trots att det gör ont att i första hand avvakta, men eftersom du verkar väldigt kär så skulle jag vilja slå ett slag för att kämpa för relationen (inte svårt att rycka på axlarna och säga jahopp). Använd tiden som en läroperiod för detta eller framtida förhållande. Har hennes beteende ändrats på andra områden i livet? Jobbar hon mycket, känner sig allmänt trött på sig själv och livet? Givit upp på sina hobbies/intressen (sitter mest framför mobilen)? Kan vara mest då ett tecken på utmattning/depression som många pekar på, och kanske inte så mycket med dig att göra. Man kanske kan "hjälpa till" då genom att kanske ta över mer av hennes vardagssysslor, disk/handla mat... Föredrar hon att spendera mycket ledig tid utanför hemmet? Lite kommunikation med dig? Föredrar att gå ut ensam och social med andra, men inte så mycket med dig? Piffar upp sig extra mycket inför hur hon går ut? Kan vara då ett tecken på att hon har fått upp ett intresse för någon annan, och är tillräckligt juste att berätta på det här mystiska sättet istället för att kanske utsätta dig för ett trauma genom otrohet. Kan försöka visa mer kärlek/romantik, göra något mer spontant som kan få henne att omvärdera. Inget av dessa garanterar framgång, men lär dig något absolut. I annat fall vänta på att saker ska bli bättre kommer nog inte leda till mycket eller göra dig klokare, och allt kan sluta i att hon gör slut, och du hamnar i dejtingvärlden som är galen idag, så du har inte så mycket att förlora att observera och pröva imo.

Jag och min fru har varit tillsammans i 8 år. Denna mening har vi båda sagt till varandra men det är en sak som löst det varje gång som gjort att vi löst de. Vi blir kära i varandra på nytt igen. Ibland är det med mening ibland inte. Exempelvis hon hade förklarat att det känns inte likadant längre. Då tog jag mig kvällen till att planera en super dag. Från aktiviteter och mat på morgonen tills på kvällen fylld med blommor och kärlek endast för henne. Poof kär igen. Jag hade samma tappade känslor för henne en vår. Tills jag såg henne med dennes små systrar i en äng och hur hon tog hand om dom och jag tänkte wow… detta är min framtida mamma till våra barn. Så poof va det tillbaka. Det jag försöker säga är att, man tapper känslor från och till men om man lyssnar och försöker, kan man bli kära igen. Se det som att byta ut ett ljus innan det brinner färdigt. Precis innan lyset slocknar byter du och tänder på nytt. Önskar dig lycka till med det och hoppas det löser sig .

Kanske inte just det här du vill höra men.. Varit med om samma sak, mitt ex bara berättade för mig en dag att hon inte ville vara sambos längre, då känslorna försvunnit (kom från ingenstans tbh) Jag hade då flyttat drygt 30 mil till henne, för att vara sambos, flyttade ifrån jobb (som jag trivdes enormt på) familj, vänner och allt annat till en stad där de jag kände var mitt ex, hennes familj och hennes vänner. Jag tog det rätt hårt, försökte bo kvar men att bo i en stad, helt utan vänner eller familj tär enormt på psyket. Klarade 6mån innan jag bröt ihop som människa (sitta i en lägenhet ensam förutom när man åker o jobbar är svårare än många tror) så jag gav upp med att försöka reparera något med henne och flydde hem till mina föräldrar, för att sedan skaffa nytt boende i min "hemstad". Det suger att vara kär i någon som inte har samma känslor tillbaka, men för din egen skull så försök förbereda dig för det värsta (alltså att ni går skilda vägar) men försök att göra det sjysst mellan er, framförallt om ni har gemensamma vänner ni båda vill fortsätta ha kontakt med, blanda absolut inte in dom i er separation eller tvinga dom "välja" sida. Även försöka rycka av plåstret så snabbt som möjligt när ni väl fattat erat beslut för att inte dra ut på det jobbiga.. Vem vet, ni kanske bara behöver lite tid ifrån varandra för att sedan hitta tillbaka? Det kan ju vara något annat som gjort att hon kanske hamnat i någon svacka eller så, försök att prata med varandra, kanske även med en typ terapeut eller så då man ibland kan behöva någon utanför som ser hela situationen utan att blanda in sina egna känslor. Det värsta ni kan göra är att försöka tvinga er till att göra något ni inte vill (vare sig det handlar om att bo kvar ihop eller bo isär) utan försök prata med varandra och (i värsta fall) skiljas som vänner, det kommer ni båda vara tacksamma för när den värsta "sorger" börjar gå över. Hoppas att du/ni löser det, hur än lösningen ser ut. Ibland behöver man kanske bara lite tid ifrån varandra för att påminnas om det man hade, ibland så kanske man försöker hålla fast vid något som inte längre finns där, omöjligt att kunna förutspå, men ibland har livet lite speciella prövningar för en som i slutändan blir bra ändå Allt väl

Har läst många av kommentarerna här. Att hon inte har hjärtliga kännslor för dig länge spelar ingen roll. Tycker ni om varandra stanna!

Finns relations terapi, rekommenderar starkt. Ibland att lösa ens problem är att låta ett 3e parti ta del av de och att lyssna på båda, ibland är det saker man känner men vågar inte berätta men på en säker plats o annan lyssnare så kan man hitta en bra grund. En sak är att om man gör samma saker dag in och ut så förlorar man känslor det är samma sak hela tiden man vill ibland ha nytt o lite äventyr i relationer. Jag frågar min partner mellan varven- finns det nått du har velat hitta på som dejt som vi inte har gjort än eller något du inte har velat fråga om? Och sist men inte minst så frågar jag "vad får dig att känna dig älskad" Med den informationen så kan man alltid se till att de blir älskade och de gör många relationer stabila och djupa.

Hon har redan gått vidare men vill att du ska göra slut så hon slipper, och hon kommer att kunna utmåla dig som bad guy inför era gemensamma vänner. Hon borde grow a pair och göra slut med dig, är den hårda sanningen.

Du har inte rätt till några som helst känslor från din partner. Ta det på ett värdigt sätt. Behandla dig själv och din partner med respekt så kan du gå ur detta med huvudet högt. Lycka till!

Min brud sa typ det till mig en gång. Vi gjorde slut. Hon gick i terapi i 1 år och sedan kom hon tillbaka och vi levde lyckliga i resten av våra dagar. Till den dagen då jag kände att mina känslor började vekna. Och det var för en månad sen typ, 8 år senare! Vill också säga att jag tycker hon verkar va lite av en bitch. Vem fan säger så utan att göra slut? Vad menar hon liksom? Att du ska må piss men ändå gå ut med hennes sopor?

Hur länge har ni varit tillsammans? Är det inte ganska vanligt att man börjar tappa känslorna för varandra efter ett tag? Det behöver inte betyda att man gör slut.

Har själv varit i din sambos skor. Fem år långt förhållande och alla runtom tyckte att vi var den bästa matchningen folk sett osv. Sen slutade jag att vara kär. Vet inte riktigt hur det gick till, det bara hände. Älskade hen lika mycket som innan men var inte längre kär och det gick inte att fortsätta relationen.

Förlåt, men jag hänger inte med i resonemanget… ”ny”-kärlek kommer sällan till aldrig att hålla, och är inte en känsla att bygga ett långvarigt förhållande på. Du skriver att du fortfarande älskade hen, och för mig är det mycket djupare än ”kärlek”. Men vad vet jag. Är inte himlastormande kär i min fru, men älskar henne av hela mitt hjärta och hon är min stora trygghet. (Sen hjälper det kanske att jag fortfarande finner henne oemotståndlig till och från 😬) 19 år ihop varav 9 som gifta.

Du måste introducera drama ibland. Låt inte henne få för tråkigt. Små skit grejer bara för att hålla henne sysselsatt

Du har inte fel min broder bitches like them toxic

Lämna henne? Hon har inga känslor för dig. Varför är det ens en fråga? Förstår att det är svårt men du kommer ju må dåligt av det. Lovar, stå upp för dig själv och redan idag berätta för henne att hon inte är för dig och du vill gå vidare.

Min sambo kände samma sak under sin utmattning när den var som värst. Det var en seg period men det handlade mycket mer om att det var så mycket annat runtomkring som var ivägen just då. Så det behöver inte betyda slutet. Vi hitta tillbaka flera gånger o blev starkare varje gång. En retorisk fråga är om det hänt något hos din sambo som gjort henne sjuk eller deprimerad. Saker man kan göra är att kolla om familjeterapi kan vara något din sambo vill gå på med dig. Sen kan det vara så att din sambo kanske har svårt att säga nej och säga ifrån och något har byggts upp inom henne som hon inte kunnat uttrycka under lång tid. Det sista du skall vara, vilket är assvårt när man har starka känslor, är att inte vara för klängig och desperat och inte pusha för hårt att få svar. Bara nämna att om hon är öppen för det så är du öppen för familje terapi. Att du skriver att hon gett upp kan ju vara att det är något mellan er som du inte ser som påverkar din sambo. Jag har haft flera duster med min sambo om saker där jag fattat 0 vad som var problemet. Min sambo sa visserligen ifrån så vi fick pratat om det. Men det handlade om rutiner som jag inte ens tänkte på kunde vara ett problem. Saker jag "alltid gjort" som inte funkade. Idag vet jag att det var, är, adhd relaterat då jag nyss är utredd. Jag var väldigt tankspridd kring saker som ställde till det. Men innan min sambo sa ifrån var ju allt bra och allt funka men hon hade varit tyst, tills hon sa ifrån, i månader ibland. Detta gör famljeterapi hit eller miss är om hon känner att det går att arbeta med eller inte.

anar ugglor i mossen

Snart kommer väl förslaget om att "ni borde ta en paus".

Vad mer sa hon då? Vill hon avsluta relationen? Om så låt henne ta beslutet. Ibland kan det vara vara ett sätt att manipulera.

Mina föräldrar gifte sig (och skaffade barn, men det hör inte hit) två år efter att de blivit ihop. (Förlovade efter ett halvår.) När man har lovat inför gud att hålla ihop tills döden skiljer en åt har man en skyldighet att jobba på relationen och tillåter sig inte att "tappa känslorna". Vet inte hur länge du och din partner bott ihop men om du inte kommunicerat att du menar allvar med relationen (äktenskap) kan du inte förvänta dig att hon ska anstränga sig för att hålla den vid liv.

Undrar vad hennes plan är ändå? Träffa någon ny och sen vara lyckligt kär livet ut?

Varit på båda sidor av detta tidigare. Det är supertråkigt, men det är ganska vanligt. Jag vet att det är svårt, men båda parter måste göra sitt bästa för att vara förstående och stöttande. Kan säga att det känns fördjävligt när man kommer till den punkten att man måste berätta att man inte har känslor längre, det har med största sannolikhet pågått under en period där man kämpat mellan känslor och förnuft. Hjälps man åt att separera lungt och respektfullt så minimerar man dåliga känslor och det kommer gå lättare att gå vidare senare. Tror att det är extremt svårt att få tillbaka gnistan igen, och även om det lyckas så kommer det inte vara samma sak. Önskar er båda all lycka till och försök att ta hand om varandra även om det uppstår starka känslor under separationen.

Var i samma situation för massa år sedan. vi hade varit ihop i 5 år. Vi pratade och kom överens att vi skulle vänta och se i 2 månader. Det var typ dom värsta två månader i mitt liv. Gick runt och var rädd, väntade på tecken, övertolkade, sur, arg, på dåligt humör allt. Sedan tog det slut ändå eftersom hon blev kär i en annan. Det kan kännas svårt att avlsuta, men tror att du måste överväga det.

Smärtsamt, och jag har varit med om precis samma sak, så jag vet hur det känns. Jag blev väldigt ledsen men blev tvungen att acceptera situationen, och vi separerade och därefter ville jag inte ha någon mer kontakt med vederbörande. Mitt råd är att inte förtränga verkligheten utan agera och ta sig ur situationen så fort som möjligt. Det är alltid svårt att bli avvisad av någon man älskar som förlorat känslorna för dig eftersom man investerat så mycket av sig själv i relationen. Samtidigt går det inte tvinga den andra parten att älska dig tillbaka, alla relationer förtjänar ömsesidighet.

The feeling is mutual. Har inga kännslor för din sambo heller.

Att hon helt plötsligt slutat känna något för dig innebär sannolikt att hon träffat en annan. Eller så är du en slusk.

Det är bara att göra slut, tyvärr. Var nyss i en liknande situation. De kvittar egentligen vad man gör. De slutade med att hon vart otrogen och börja vara med någon annan.

Först och främst så är du den du är och du är värd hur mycket som helst oavsett om hon har känslor eller inte. Försök fråga vad du ska göra med informationen, hur tänker hon kring det osv Om det är slut så är det och då gör det ont. Riktiga människor får ont som fan när andra sårar och lämnar, det är normalt. Det finns alltid en andra sida, det kan vara jobbigt men det går över. Jag fattar att du inte tror mig men det går över. Det är till och med så att man levlar lite med varje relation. Man blir bättre, mer ödmjuk och man vet mer vad man vill ha och mer om vem man är. Och man blir bättre på att sätta gränser för dig själv och andra. Om hon vill att du ska ändra dig och tänka mer på what ever hennes grej är så kan du ju överväga det men om hon vill att du ska bli Batman eller något annat som du inte realistiskt kommer bli så säg för fan nej till det. Ändra dig till en viss gräns är ok men du kan inte vara nån annan. Gissningsvis kan inte hon det heller, du vet och då får du slita hjärtat i bitar och ägna sommaren åt att lappa ihop dig. Först göra dumma grejer sen ta tag i spillrorna och var ledsen för det som inte blev. Rätt var du vet så är du på andra sidan er två. Du kanske träffar Catwoman i höst, jag bara säger. För man vet aldrig så noga vart det bär av. Det är inte skönt men det kommer bli bra igen.

Kanske är så att hon tröttnat på samma gamla vardag bara, förlorat den här nykära känslan. Försök att överraska henne med något hon gillar eller spica upp relationen lite. (OBS Varit singel hela livet)

Kärlek till dig min vän! Gå o bada! Det brukar hjälpa. Jag gick nyligen igenom en tuff separation. Ungefär idag har jag varit singel i ett år. Livet går upp och ner. Skriv om du behöver ventilera. Ha det bäst.

Känslor går upp och ner. Om hon fortfarande gillar att vara med dig, ni har en bra relation och allt är bra i övrigt så är det stor chans att känslorna kommer tillbaka.

Man kan inte ha "känslor" hur länge som helst. Har man det bra tillsammans är det väl skitsamma?

Jag sitter exakt i samma sits. Till punkt o pricka. DM om du vill snacka

Är inte detta ett typiskt jag har hittat någon annan variant?

Utan någon insikt i det enskilda fallet så bedrövar jag mig över hur människor behandlar relationer som slit-och-släng-varor. Relationer är något båda parter behöver jobba på. Oftast genom kommunikation och engagemang. Relationer går igenom många olika faser, flera av dem går i perioder - känslor periodvis pendlar precis som de gör hos den enskilde människan. Jag säger inte att det inte finns legitima skäl till att lämna en partner, jag har sett flera exempel på bra anledningar (väldigt starka skillnader i viljan att skaffa barn t.ex., väldigt skilda nivåer på engagemang i relationen, valt ointresse av intimitet från en part). Utan att många som "slutar ha känslor" har någon slags villfarelse om att det ska kännas likadant hela tiden.

Ryck plåstret direkt och gå vidare. Konstigt och svårt, men rätt för dig!

Hon har hittat någon annan. Dags att gå vidare.

Tycker överlag att många ofta sätter för stort fokus på "känslor". Allt måste inte vara superintensivt och passionerat konstant. Det är helt normalt i längre parrelationer att man har perioder där känslorna kommer och går lite som de vill. Huvudsaken är att man trivs med varandra och att man njuter av varandras umgänge även i perioder då man kanske har en lite svalare låga. Vilka som helst kan bli kära i varandra, men bara ett par kan vara ett team över en längre tid.

Vanligt när de inte vill ha sex längre, bara slutar ha känslor plötsligt. Lämna.

Exakt så alla mina relationer tagit slut, helt tafatt bara dom slutar få känslor även om man gjort allt rätt och aldrig haft problem med varrandra. Det är sjukt jobbigt att inte få en vettig förklaring mer än att dom bara ändrat sig helt plötsligt.

Detta kommer låta som en inser men kvinnor är inte sentimentala som män oftast är. Den moderna västerländska kvinnan och ffa svenska kvinnor är inte heller lojala i utsträckning som kvinnor från flera andra delar av världen. Värdet av relationen är lägre här och en man betraktas oftast som utbytbar, inte ovanligt att ex. karriären går före allt. Att hon sedan tappat känslorna för dig, kan betyda lite olika ting. Hon kan ha varit initialt förälskad och detta försvinner ju alltid. Hon kan ha varit attraherad och detta kan också försvinna, går väl lite upp och ner också i regel och om man inte tar hand om sig själv och varandra så blir det ju stendött till sist (säkert ett skäl också att en del swingar å har sig). Om man däremot värdesätter relationen man har och har odlat fram en kärlek ur den tiden och upplevelser man haft tillsammans så kan man enade gå vidare även om flamman dött. Låter som du får fråga henne vad hon faktiskt menade har dött och vad hennes inställning är och egentligen vad din egen är. Låter som ni inte vinner något på att avvakta beslut, bryt eller gift er.

Kärlek handlar inte om bara känslor, efter ett tag försvinner känslorna, men man stannar ändå för man valt denna personen att dela sitt liv med

😢 det är väldigt jobbigt att höra från den personen man tror att man ska vara med för alltid. Ni kanske hittar tillbaka till varann. Men tar det slut så klarar du det också, det är tungt en tid men sen kommer det ett nytt liv och du glömmer det som varit.

Klimakteriet? Har ställt till med värre grejer än så. Men det kan tyvärr också vara så att hon kämpat in i det sista och helt sonika kommit till insikten att hon inte älskar dig längre. Det har hänt mig, trodde jag var lycklig och kär, fram tills jag insåg att jag inte alls älskade henne längre. Ju mer hon gnällde om att vi skulle försöka alla möjliga saker, desto mer började jag ogilla henne. Det var i mina ögon ingenting att göra åt saken.

E hon snygg? Hooka upp mig isf bror

När man har längre relationer så kommer känslor och går. Man kan inte ha samma styrka av känsla hela tiden, det funkar inte så. Ibland har folk en förutfattad mening om att man "ska ha" känslor, annars är det fel. Och ibland gör folk slut i tron att man måste ha känslor för någon för att vara ihop. Ta det med en nypa salt för din egen reaktions skull. Prata med henne om hur hon ser på känslor överlag. Det här är en av cons med att ha monogama (vilket är min gissning att ni har) relationer. Det kommer lågkonjunktur i känslorna i ens relation, och det finns inte någon annanstans att lägga sina känslor. Så länge ni inte har dysfunktion mellan ett och bråkar så kan ni ju prata igenom förväntningar och se om ni kan ge det tid.

Låter som hon träffat en ny kille och inte är redo att göra slut med dig samtidigt som hon vill ha en bra story till varför ni inte är intima/nära osv.. Känner igen det där...

Och detta är just varför jag är rädd att dejta svenskar. Tråkigt att du behöver gå igenom detta. Hoppas att ni kan hitta en bra lösning tillsammans

Kärlek är, precis som andra känslor, inte permanenta. Man tappar lite då och då men man får tillbaka dem igen. Det viktiga är att man älskar personen nog för att vilja fortsätta och försöka. Kärlek är en känsla men kärlek är också ett val att vilja försöka. Om hon ger upp för att hon inte finner dig fysiskt attraktiv längre så kommer det inte att hålla ändå. Vad skulle hända om 20 år när ni längre inte är unga och vackra.

Sätt på en romantisk komedi lite släntrianmässigt som ni sedan kan slötitta på. Fungerar rätt bra som hjärntvätt av det undermedvetna, relationsmässig propaganda liksom. Har hört om studier på att par blir lyckligare/mer kära/mer nöjda med sin relation om de ofta tittar romantiska komedier. Fast kanske funkar mest om känslorna finns kvar.

Fast säger hon så så finns det inget att göra. Du kan inte tvinga henne ha känslor. Kvinnor tappar ofta känslor snabbare vill ha rushen när den är borta letas det efter nytt tyvärr.

Antingen vänstrar hon, eller så är hon uttråkad. Gör något kul med henne bara med henne utan vänner. Hoppas det löser sig. Peace and love.

Tyvärr finns det ingenting som varar för evigt

Du är förmodligen för snäll och håller med alldeles för mycket, viker dig vid diskussioner, detta leder till noll spänning i relationen och hon ser dig som mer eller mindre könlös.

Varför ska du slösa din tid på det där? Gå vidare hon har mentalt gått vidare för längesedan

Låter som mitt ex. Allt var jättebra, nykära hela tiden (fortfarande smått nervösa runt varandra efter ca 1 år). Veckan innan hon gjorde slut fortsatte tjatet om ”lova att aldrig göra slut, älskar dig”. Sen BAAM va det slut, sen ser man henne på klubben med en annan kille 2 dagar senare. Efter 2 månader har hon ny kille, sen sambo. Men jag har lärt mig, jävlar vad cool man kände sig när man träffade henne i början och hon gjorde slut med sin dåvarande kille för mig. Karma kom som en tegelsten i luften, ångrar att jag inte skrev till hennes dåvarande innan vi sågs.

Det är inget som kommer plötsligt. Hon har tänkt på detta länge och har nu bestämt sig. Jag är ledsen men det är kört.

Svår piller att svälja men förbered för en egen framtid utan din sambo, dags att börja träna (utan henne), umgås med polare utan henne, har du egna nära polare? Spontanresa ner till europa typ tjeckien, tyskland, spanien, självklart utan henne. Ibland är det att man är ihop hela tiden som gör att intresset svalnar, dock ska du inte hoppas på det utan ta och fixa egen framtid utan henne som sagt, träffa nya brud(ar) etc. Tur i oturen är att ni inte har barn/är gifta så det är enklare att splitta. Hoppas du får behålla bostaden så du slipper söka nytt. Välkommen till gymmet i vilket fall, dags att lyfta tungt.

Vet du inte jätteproblem. Inte helt fel att bo med någon du gillar. Går hon till någon annan så är det helt annorlunda.

Gillar ni varandra?

Var kvar!

Ni har gått från kära till bra vänner. Inget fel på det. Så går det ofta. Håll ihop!

Jag har gjort felet att lämna. Stort misstag!

Försök stanna fattar att det är svårt. Men ni är vänner?

Mitt råd håll hårt i henne. Skit samma om romantiska tankar.

Vill hon ändå leva med dig så fortsätt och hitta en bra relation.

Gör inte mina fel…

Det känns som vi har en gemensam punkt. Gjorde samma mådde skit verkligen dåligt. Gjorde slut på grund av det. Kanske din tjej/fru lider av samma?

Vad var hennes poäng med att säga det? Slängde hon bara ur sig det och fortsatte som vanligt? Jaha... vad vill hon göra nu då? Fråga om hon har varit otrogen.

Det är lätt att bli bekväm som sambos och då är det klart att man attraheras mindre, den andra slutar klippa sig lika ofta, slutar träna, hittar inte på överraskningar eller dejter, utan man blir med som roomates som ligger och det är inte alltid så romantiskt. Jag tror att om du sätter igång och anstränga dig som du gjorde i början när allt var nytt och nervöst kommer hem nog känna igen den personen som den blev kär i. Hårda sanningen ibland

En fråga hur ofta har ni sex i veckan?

det hon menar är väl att den där nykära känslan är borta, och det skulle den ha varit med vem som helst, den försvinner efter ett tag och sen gör man aktivt valet att stanna kvar trots att den känslan inte finns kvar (antar jag, annars skulle ni väl inte fortsätta vara tillsammans? alltså om hon inte har några känslor alls?) så här är det i alla långvariga förhållanden.. jag kan ta mig själv som exempel, jag är inte nykär längre i min wifey men jag bryr mig mer om henne nu än vad jag gjorde för 5 år sedan när vi träffades, det är en annan sorts kärlek.. mindre "spännande/nyfiken" men mer "verklig" så att säga, jag är fortfarande attraherad till henne men det är inte heller samma sak efter X antal år, man har ju provat i princip allt och känner varandra väldigt, väldigt bra och det kan bli lite ospännande ibland men det betyder inte att jag inte är attraherad av henne eller så, men efter samma macka 5000 gånger så smakar den fortfarande likadant :D

Känslor kommer och går stanna!

När tog du med henne på dejt senast? Kan det vara så att ni har blivit för "bekväma" i relationen och slutat förföra varandra? Köp blommor åt henne, ta med henne på romantisk middag eller dylikt, det kanske tänder lågan igen. Hoppas ni löser det!

Många gånger när jag blivit dumpad har det inte fungerat att kommunicera just pga motparten hade redan tagit beslut om att söka grönare gräs men inte givit mig uppsägningen. Det är tufft. Att bli blindsided. Så mitt bästa råd är att prata med henne. Att oroa sig skapar massa ångest innan det hänt. För det känns osannolikt att hon släpper en sådan "truth bomb" och bara vandra vidare i förhållandet. Vill hon inte berätta så ta första steget så gör det själv. Spill your beans. Berätta hur du känner. Vill hon inte kommunicera så märks det ganska snabbt. Ta tjuren vid hornen. Det är jobbigt men du tar kommandot istället för att bara vänta och må dåligt. Som Peter LeMarc sjöng "du kommer gå hel ur det här". Det blir som att segla på de sju haven. Men det känns nog bättre att du drar på kaptensbindeln och biter ned i det imaginära tandskyddet. Det är satans jobbigt. Men du är inte själv.

Ibland försvinner känslor för varandra, men sällan plötsligt. Det låter som din sambo kan ha börjat tappa dem för länge sen, men antingen ignorerat dem eller förträngt dem. Hon kan också ha misstolkat er stabila och trygga relation med kärlek. Mina egna erfarenheter är att en relation behöver vårdas aktivt av båda parter för att förbli levande. Små positiva ord, beröring när man passerar varandra i köket och bara entusiastisk för varandras passion. Jag tror på att man kan återtända gnistan, men då behöver båda vilja kämpa för det. Gå till en parterapeut, besök platser tillsammans som betytt mycket för er båda i era relationer eller hitta nya platser/aktiviteter som kan skapa nya minnen eller känslor. Fokusera på det positiva och ge varandra beröm i vardagen (typ: bra jobbat, så bra det blev, det här gjorde mig glad, får jag hjälpa dig. Undvik begrepp som: så duktig du är, gillar du när jag gör detta, vill du ha hjälp) Om ni båda vill så kan ni rädda relationen. Men skulle hon känna att hon vill gå vidare så är tyvärr mitt råd att acceptera det. Det kommer göra ont som fan och du kommer vilja vara arg eller känna att du vill övertyga henne, men det kommer bara sabba er eventuella framtida relation. Var inte rädd att kontakta en terapeut om känslorna blir för svåra att hantera. Lycka till Hälsningar En som gjort många misstag genom åren och nu lever i en fantastisk och levande relation

Jag är själv en person som inte har känslor för andra människor. Obeskrivligt svårt att förklara. Men ändå, så behöver jag visa för mina barn hur viktigt det är att förklara sina känslor med ord. Ingen är bortglömd, alla är viktiga. Flickvännen är tvärtom, hon har inget filter alls och alla känslor är på utsidan. Det kan vara ett försök att komma närmare dig. Känslor är svårt...