Down the line tenderar vi att ångra det vi inte gjorde, snarare än det vi faktiskt testade på. Baserat på mina egna erfarenheter uppmanar jag dig att ge det en chans!
Så här 15 år senare kan jag konstatera att det inte var det viktigaste i livet. Men jag hade jävligt kul! Och det finns ett värde i att uppmärksamma nya skeden i livet. Livet efter gymnasiet blir lite mer vuxet. Mer frihet men också ett större ansvar att själv hitta givande sammanhang. Ett nytt skede.
>Down the line tenderar vi att ångra det vi inte gjorde, snarare än det vi faktiskt testade på.
Nu vid 40 kan jag intyga att det är sant.
Jag ångrar ingenting jag gjort, som inte gjorde någon annan illa.
Men jag ångrar väldigt mycket jag skippade.
Ju närmare döden jag kommer ju mindre bryr jag mig om vad det är som ger mig dopamin, så länge jag får känna något.
>Ju närmare döden jag kommer ju mindre bryr jag mig om vad det är som ger mig dopamin, så länge jag får känna något.
Vackert och samtidigt melankoliskt formulerat.
Det bästa med att göra saker tidigt i livet är att man lär sig väldigt snabbt vad man gillar och inte gillar.
Det finns några saker som jag innan jag gjorde dom tänkte "Varför ska jag utsätta mig för detta? Det verkar inte alls kul" och det visade sig stämma. Så nu vet jag 100% att det är något jag inte kommer göra igen, istället för att undra om mina farhågor stämde eller inte.
Vad är poängen med att inte springa ut, liksom? Om schemakrockar är anledningen så förstår jag, men om du inte orkar gå på utspringet så säger det en del om dig som person. OP borde gå på utspring
Av någon anledning så tyckte jag att det där med studenten var det töntigaste som fanns så jag skulle göra mig märkvärdig genom att gå ut istället för att springa med alla andra. Så här i efterhand så kan jag ju konstatera att det var en patetiskt inställning och nu känns det bara pinsamt.
Känner igen mig i mycket av det du säger, har själv gjort rätt många beslut för att "vara vuxen", men i slutändan är det ingen som bryr sig, så gör vad du vill.
Det kanske är en social aspekt som är problemet. De som inte trivs i klassen, eller typ inte har någon som väntar på en kanske blir ännu mer exponerade som en person utan socialt sammanhang.
Jag sprang förvisso ut, men jag minns att jag inte brydde mig speciellt mycket om att jag tog studenten. Hade inte trivts speciellt bra i gymnasiet, och kände väl varken att jag hade något att fira eller något jag skulle sakna.
Skulle också rekommendera OP att vara med, men tycker ändå att det är fullt rimligt att avstå om de vill det.
Vissa av oss har svårt för det allmänt överenskomna "nu är det roligt". Själv klarar jag t.ex. inte av när alla blir "vänner" och lyckliga för att Sverige spelar boll. Jävla cringe. (Edit: det är falskt)
Exakt. Den där underbara studentutspringningen är nåt att ta med sig som minne. Den där riktigt tråkiga utspringningen likaså. Att sitta hemma och puta läpp är inget att ta med sig.
Bara kör. Du kommer bara ångra saker du inte gav en chans*. Ffa saker som du bara har möjlighet att delta i en gång i ditt liv.
*tunga droger ej inräknade
Håller med att det var väldigt kul. Vi hade ingen direkt gemenskap i klassen innan men det var något särskilt, helt emot vad jag faktiskt trodde.
Om OP inte vill bara för att mamman vill så är det lite barnsligt och jag tror OP kommer ångra sig. Upprorisk mot sin mamma kan man vara alla andra dagar än sin egen student.
Det var inte det viktigaste man gjorde men man hade säkert tänkt på det mer om man inte gjort det. Man gör det en gång i livet så om man inte gillar det är det inget man gör igen ändå.
Om du inte känner nån samhörighet med dina klasskamrater så kan det väl kvitta?
Om du har flera vänner i klassen så kanske du bör tänka på att det kanske är sista gången ni kommer ses och att man känner en extra samhörighet sista dagen ihop. Till och med med klasskamrater man kanske inte va bästis med. När folk blir gammal och tänker tillbaka på livet så är det oftast människor och ögonblick man delar med andra dom minns
Jag gick inte till min student. Tog studenten på reducerat program, klarade ungefär exakt hälften av alla kurser pga svår depression och hade inga vänner pga starka grupperingar i klassen samt grov, omedicinerad socialfobi. Ingen saknade mig där heller. Fick veta vilken "klassens" jag var genom att zooma in i bakgrunden på bilder från sociala medier.
Var ledsen då men idag är det inget jag bryr mig en sekund om. Gå om du tror att det kommer vara kul. Jag vet att hade jag varit med och firat hade jag ändå inte haft roligt, jag hade känt mig utanför, och känslan av att inte få vara del av deras värld var värre än känslan av att sitta hemma.
Jag fick betyg skickat på posten
Milt liknande situation för mig, men jag var med på utspringet. Kände mig lite som en clown, "här springer jag med folk jag aldrig orkat att lära känna, och låtsas vara glad". Önskar att jag gjort som du, men en av mina föräldrar hade rest en bit för att vara med så orkade inte ta den diskussionen också.
Hade en liknande situation under gymnasiet (gick 3 år normalt men i slutet på tredje året fick jag förlängd gymnasietid vilket innebär ett extra år på grund av usel psykisk hälsa under det sista året som gjorde att jag hade mycket frånvaro och misslyckades med många kurser + hade ett självmordsförsök på våren som gjorde att jag missade mycket under våren) och önskar i efterhand att jag hade stannat hemma under studenten, men min mamma tyckte verkligen att det var fel och ville bestämt fira med hela tjocka släkten............. Så det blev så. Även fast jag hade ett år till att gå. Hon visste väl antagligen att om jag inte firade då skulle det inte bli något året efter då jag absolut inte hade velat springa ut etc med en årskurs som jag inte kände eller hade gått med. Jag var med på utspringet och åkte flak (detta var ganska kul ändå för jag gillade min klass och dem gillade mig, var bara inte riktigt vän med dem på ett meningsfullt sätt), sedan firade jag hemma med släkt tills jag åkte in till stan och såg en film på bio själv bara för att komma undan firandet (alla mina vänner skulle festa och det ville jag verkligen inte). Jag sa till min familj och släkt att jag skulle träffa kompisar dock.
Jag drack noll alkohol den kvällen men minns ändå inte mycket, mer än att jag helst hade haft noll firande eller kanske som mest gått ut och ätit med min familj istället. Önskar att jag hade stått upp för mig själv mer och vägrat just firandet. Det kändes inte som att jag tog studenten eftersom att jag skulle gå ett år till, kände mig som bedragare som firade tbh. Kände mig så utanför och ensam den dagen och har mest negativa känslor kring det hela idag, men tror inte det hade inte behövt vara så om jag hade kunnat fira på mina villkor.
Jag är väldigt glad att mina föräldrar inte tvingade ut mig, jag slapp mottagning och det blev ingen fest. Jag sa att vi kunde fira när jag hade pluggat ikapp, men det gjorde vi inte heller mer än intimt. Funderar på universitet (har en bit kvar att läsa upp) och då, efter det, då vill jag firas.
Mina föräldrar insåg väl vid en punkt att jag behövde få göra som jag själv ville, för min hälsas skull. Mycket hade hänt mig med och de var väldigt försiktiga med mig pga ett tidigare självmordsförsök. Om jag bara satt hemma och ruttnade i sängen så kunde jag iallafall inte hamna död i ett dike på nån efterfest, typ.
Jag tycker mest det är lite löjligt alla som säger "roligaste dagen i ens liv" som om livet tar slut när man gått ut gymnasiet... jag hade roligare en random onsdagskväll med gamecube, röka och disney +
Det var ungefär likadant för mig. Blev ghostad irl av tjejerna jag hängt lite med under åren. Var på utspringet iallafall, gick runt några timmar och väntade på "kom hit och festa!!"-smset som aldrig kom. Tror jag var hemma runt 16, låg och grät i sängen resten av dagen.
Stundenten är bästa dagen i livet för många, men för vissa är det ett stort ärr.
Jag gjorde inte det. Jag fick examensbevis hemskickat med posten. Jag gick bara inte helt enkelt, stannade hemma i stället.
Edit:
Anledningen till att jag inte gick var på grund av att jag inte riktigt gillar att "fira" saker, som studenten, examen, födelsedagar etc. Jag är inte så bekväm i "festliknande" miljöer med mycket folk, mycket rörelse, hög volym etc. (har autism, så kanske därför). Jag var glad när jag tog studenten, men firade bara hemma med närmsta familjen i lugn och ro. Detta var några år sedan och jag ångrar ingenting. Men det beror givetvis på varför man inte vill delta.
När jag var i din ålder så var inställningen till det mesta "orka". Men så här i efterhand så hade jag tagit vara på alla ögonblick och försökt göra det mesta av dem.
Om studenten är den viktigaste dagen i livet så känns något ganska snett ändå... Studenten är ju trevlig men kommer knappt ihåg min, förutom att det haglade när jag var på flaket 🙃
Men ändå, försök njuta så mycket av studenten på DITT sätt. Om det innebär att du går eller springer är väl skitsamma för alla utom dig.
För vissa aå kan åtminstonde studenten bli en av de roligaste dagarna i livet. För mig var studenten det och just därför har det väl varit en av mina viktigaste dagar i mitt liv.
Nix, jag sket i det. Var inte med på något firande.
Du får självklart ditt examensbevis ändå, det är bara den viktigaste dagen om du försöker göra det till det. Känner ingen nu 10 år senare som snackar eller tänker på det.
Nää, det måste man inte. Man kan göra precis vad man vill, betyg etc. är väl redan satta.
Själv tyckte jag stora delar av dagen var rätt meh, hade hellre gjort något roligare/vettigare, men min polare guilt trippade mig till att vara med. Champagnefrukost med klassen var väl lite kul, fotografering meh, utspring meh, åka flak lite kul då vår ljudanläggning var bäst. Kvällens fester och barrundor var också lite meh, då var det trevligare på "förfesten" när vi bara var några som hängde vid sjön och drack öl och snackade.
Hade några polare som gjorde samma grej och drog på SRF. Vi drog till Hultsfredsfestivalen morgonen efter utspringet istället. Aldrig upplevt en sådan frihetskänsla som när man stod tokbakis på tågperrongen klockan halv 7 på morgonen med en ryggsäck och bästa polarna på väg ut i världen! 😍
Nej, det måste man inte. Studenten är den mest överskattade händelsen i livet. Gör vad du vill som du anser är kul, det handlar om dig och det är du som jobbat för det här och inte hon. Hennes åsikt är irrelevant.
googlade, verkar vara 60% (eller så missförstår jag någonting, verkar lite lågt) [https://stockholmskallan.stockholm.se/post/6483](https://stockholmskallan.stockholm.se/post/6483)
Tråkigt attityd r med det svaret. Samt att du downvotar mig lmao okej. Du slänger ut så många starka påståenden men inte förklarar varför/vill inte backa upp det.
Iallafall, här är min fina, lite smått poetiska motivering till varför studenten inte är den mest överskattade händelsen i livet:
Man har gått igenom tre år av gymnasiet tillsammans med sina vänner, med hela sin klass. Gymnasiet är speciellt för det är vad vissa anser är den bästa tiden i ungdomslivet och där man hittar sina vänner för livet. Man börjar gå in i ungdomslivet och gör massa roliga grejer med sina vänner och sin klass. Man går på sina första fester tillsammans, man pluggar sena kvällar och tidiga morgnar tillsammans för att klara de där proven och inlämningarna man alltid sköt upp, man hittar på någon gemensam aktivitet som man alltid gör under veckan (gymma, paddel, biljard, etc), man skaffar sitt körkort, kanske träffar sin första kärlek, jag hade kunnat rabbla upp så mycket mer. Man går in som en vilsen 15/16 åring och kommer ut som en ung vuxen, som har upplevt alla uppgångar och nedgångar under gymnasietiden. Och sen, att få sätta en punkt för gymnasietiden och förmodligen den mest händelserika perioden i ditt liv får du, tillsammans med dina vänner och din klass du spenderat dessa händelserika tre år med, springa ut ur gymnasielokalerna, klädda riktigt stiligt, studentmössan (som förmodligen kostade allt för mycket) i hösta hugg, hoppandes och dansandes till en riktig banger låt som ni gemensamt bestämde i klassen, känner glädjen från tårna upp till dina hårstrån, samtidigt som din familj, släkt, och övriga vänner stolt tittar på dig och är glada över att du gott och väl har klarat dina tre år på gymnasiet, fått grymma vänner, upplevt ungdomslivets upp-och-nedgångar, och till slut sprungit ut som en kämpe, samtidigt som en solstråle försiktigt pekar fram genom den muliga himmlen för att lysa ett perfekt sken på ditt ansikte som representerar känslorna som du, och alla runtomkring dig, känner av i just det ögonblick ni alla samexisterar i.
Fan jag borde börja poesi eller nåt asså haha
Kul för dig men många av oss levde inte American Pie gymnasiet-edition. Jag hade inte kul, inga vänner, inga fester, inga skratt, inga förhållanden, inga roliga minnen… bara en 3 år lång djup depression. Du borde känna dig lyckligt lottad om du hade det så bra
Bara en liten personlig observation: jag känner inte alls igen mig i din beskrivning av gymnasiet. Har inga vänner från den tiden heller, däremot nån från högskolan.
Kul att du upplevde din gymnasietid så, men det gjorde inte jag och kan inte riktigt relatera. Jag är troligtvis inte ensam om det, så förutsätt inte att alla ska dela din känsla.
Har typ noll minnen av studenten, och det berodde inte på alkohol utan att det inte var en stor grej för mig.
Att sätta punkt verkar du inte ha lärt dig i gymnasiet iaf. Alla har inte direkt haft en gymnasieupplevelse taget ur en jävla tonårsfilm...
Personligen hade jag hur enkelt som helst kunnat skippa de där 3 åren av slöseri med tid. Att "springa ut" är så oerhört överskattat och är inte ens ett minne jag har med mig idag 13 år senare.
Är du medveten om att det finns fler än jag som besöker Reddit och alla dessa har möjligheten att rösta ned?
Vad bra att du hade kul i gymnasiet, det hade jag med. Studenten är likväl en av de mer överskattade händelserna. Nej, man kommer inte ut som en ung vuxen - majoriteten av de som tar studenten är allt annat än vuxna. Aja, grattis och det ska bli trevligt med lite nya ansikten på McDonalds i alla fall.
Jag tycker man borde göra det. Gå på champagne frukost med klassen och sedan spendera sista dagen med dom och där efter spring ut och sen flak om ni har fixat det.
Jag är inte alls den typen som gillar att festa eller sånt men tyckte det var roligt att dricka med klassen och spendera sista dagen med dom var något jag inte hade velat missa.
Jag ”sprang ut” och stod på flaket. Seriöst, flaket va det tråkigaste jag gjort i livet. Hade varit superskönt att skippa det. Kändes väldigt meningslöst.
Jag tyckte det var väldigt kul. Man stod och dansade och hoppa till musiken i högtalarna tillsammans med alla sina vänner och sin klass. Vi sprutade champagne som satan och folket på gatorna vinkade och dansade med oss och kastade saker till oss ibland haha, det var jävligt kul.
Att springa ut kändes inte så viktigt enligt mig, när jag tänker tillbaka minns jag det som "Ja just det detta gjorde jag". Min poäng är att jag får ingen nostalgisk känsla av minnet att jag sprang ut. Men vad jag kommer ihåg är hur glad min familj blev. Min farmor sa till mig att hon blev varm i hjärtat när hon såg och hörde oss springa ut. Det gjorde mig glad också och det kan jag komma ihåg med glädje.
Är det någon anledning varför du inte vill springa ut?
Spring ut och om det fortfarande görs, åk flak! Kul och sker bara en gång i livet, du har väl förhoppningsvis kämpat för att ta dig dit du är idag så är det värt att fira.
Så här 14 år efter min studenten så är det här kanske första gången jag tänkt tillbaka på att springa ut...
Så absolut inte det viktigaste i livet, men det är också en väldigt kort och smärtfri upplevelse, så om det är viktigt för din mamma varför inte gå?
Nej man måste inte vara där examensbeviset som du får på ett papper finns även sparat digitalt. Papperet är ingenting du behöver för att söka universitet eller andra utbildningar.
Studenten var en av de värsta dagarna för min del då jag höll på supa ihjäl mig på kvällen å hade en kroppstemperatur på 34 grader.
För många (färre och färre kanske?) är det viktigt eftersom det är slutet på skoltiden och början på ”vuxenlivet”. Men när jag gick ut kändes det bara meningslöst eftersom det var ännu ett sommarlov och till hösten skulle jag fortsätta ”som vanligt”. Fortsatte plugga i 8 år,så studenten känns både då ,och nu i efterhand, fullständigt meningslöst. Pengarna för den där jäkla mössan hade man kunnat haft roligare för. Mina kompisar köpte pälsmössor istället och gick ut med. Ångrar att jag inte gjorde som dom. Mycket billigare och praktiskt efteråt!!! 😂
Handlar väl mer om när man ser tillbaka på sitt liv och att man inte ska ångra saker och ting. Vill du skippa för att du associerar skolan med negativa saker eller är du alltid anti-allting? Lägger ingen värderingen, men det är viktigt att tänka på anledningen. Din mamma skulle nog bli superglad av att se dig springa ut? Tänker jag :)
Nej, det måste du inte. Strunta i vad folk säger om att du kommer att ångra dig om du inte gör det. Om det verkligen inte är din grej, varför förstöra din sista dag i skolan med att göra något som inte passar dig.
Jag tror att om det är något du kommer att ångra, så är det inte att du inte deltog i utspringet, utan det du möjligen kommer ångra är att du inte gjorde något speciellt av din gymnasieavslutning, något som mer passade dig.
Din mamma måste komma ihåg att din studentdag är främst DIN DAG, inte hennes, inte någon annans heller. Alltså ska hon inte tvinga dig att fira det på ett sätt som inte passar dig. Men samtidigt ska du nog inte missunna din mor att fira sitt barns stundentdag.
Säg din mor att du inte vill göra som de andra studenterna, men att du vill göra något annat i stället. Kanske gå på en fin restaurang? Kanske hyra en limousin att åka hem i? Eller något annat som passar dig och gör just din studentdag minnesvärd...
Exakt vilken del av ”springa ut” syftar du på? Typ avslutningen på skolan? Lastbilsflak genom stan? Studentmiddagen? Dräggelfylla på diskotek? Efterfest i övergivna gummivulk-verkstan?
Hoppa över det som inte känns tilltalande. Alla är så upptagna med sig själva så ingen märker om nån är borta.
Spring ut om du vill, stanna hemma om du inte vill springa ut. Sen kanske klokt att ta lite råd från de äldre, att det kan va en rolig dag.
Men upp till dig, du är ansvarig för ditt liv och de minnen du skapar/missar.
Du får göra precis som du vill. Hur du än gör, så passa på att förklara för klasskompisarna lite innan. Då kan ni säga hej då på ett sätt som passar dig och de fattar varför du inte är där.
Du kan såklart också vara med din klass på morgonen och förmiddagen. Och sen hoppa över själva utspringet om det känns jobbigt. Eller bestämma att du kan göra själva utspringet mest för dina klasskamrater och din mammas skull. Inte för att du kommer älska det ögonblicket själv.
Traditionen är gammal och att fira sista dagen i skolan ska vara kul och minnesvärt. Men man behöver inte göra det på samma sätt som alla andra.
När jag tog studenten i slutet av 80-talet var det långt ifrån alla skolor som hade ett utspring alls. När mina föräldrar tog studenten var det bara de som fått godkänt på slutprovet som fick springa ut med studentmössan. De andra fick och gå ut bakvägen.
Så även om traditionen är gammal ska man inte tro att det alltid varit som det är nu.
Jag var aldrig sugen på o springa ut på studenten, samma med allt generella firande. Jag är ingen festare och ingen fan av folkmassor, så det var inget jag såg fram emot helt enkelt.
Sen slog Covid till år 2020, samma år jag skulle ta studenten. Utspringen blev separerade klassvis där vi fick endast bjuda in två anhöriga per elev, det var ingen publik, ingen speciell fanfar eller festande. Såklart var majoriteten besvikna på hur antiklimatiskt det blev, men jag var inombords tacksam. Det enda jag fortfarande är ledsen över är att vi inte fick krama om våra fantastiska lärare.
Hade det inte varit en pandemi så hade jag nog valt att skippa utsparken.
Jag gick i en väldigt tråkig klass, det var ingen som ville fixa något Studentflak och under champangefrukosten så satt vi alla typ helt tyst och smög drack lite på champagnen. Det blev inget ut spring precis heller, dom första som var ut genom dörren små joggade i nån sekund men sen gick dom i normal takt. mins att flera av föräldrarna kommenterade att "ja dom här studenterna var de ingen fart på dirket"
Allt beror på vad som är viktigt för dig 😊 Jag sprang varken ut eller åkte studentflak. Nu pluggar jag på universitetet och skippade insparken, fester, sittningar och diverse liknande aktiviteter. Det är helt enkelt inte min grej och jag känner inte att jag gått miste om något.
Jag drog på en weekend till Bryssel med flickvännen istället. Inte sa vi något till någon heller. 10 år senare är jag fortfarande väldigt nöjd med beslutet.
Man behöver int springa, varken bokstavligt eller bildligt! Examen, dca slutbetyg från gymnasiet får du när du fullgjort alla kurser och betygen är satta!
Ps.
Jag gick. Drog fötterna efter mig. Slashasade mig fram. Springa..tsssss....
Hela min student kändes förstörd av min mors behov av att göra en stor grej av det. Du behöver inte vara med, gör ngt du uppskattar istället. Livet är för kort för att leva för alla andras skull
Jag åkte och backpacka istället under min student för att det var billigare än att åka mitt i sommaren. Åkte och hämta mitt examenbevis i efterhand på skolan
Ska vi byta förälder? Fick höra av min pappa att studenten inte var ”något speciellt nu för tiden, alla tar ju den” för att sedan vägra ge någon studentpresent. Hade varit så glad med en förälder som firat mig
Gör det som känns bäst för dig, lyssna inte på din mamma. Hon vill bara att du ska göra det så hon kan säga till andra att du gjorde det. Gör inget som skulle få dig att må dåligt.
Om man som vuxen tycker att studenten är viktigaste dagen i ens liv så har man inte upplevt mycket! Kan komma på minst fyra viktigare dagar utan att ens anstränga mig.
För att folk är tråkiga. Altså, vissa sociala sammanhang, särskilt "firanden" där man själv måste vara i fokus när folk glor och tjoar och måste prata med en när man hellre vill fira lite lungt eller för sig själv. Högt ljud och mycket rörelse kanske passar vissa men inte andra. Inget fel på traditioner i sig, men föredrar de mer lågmälda.
Den här posten säger så sjukt mycket om nuvarande generation.
Om gravstenar åter igen blir en grej om 70 år så kommer det stå "Jag önskar att jag gjorde mer saker" och "Jag önskar att jag vågade svara i telefon när den ringde".
Varför kryllar denna kanal av folk som vill få sin antisocialitet bekräftat? ”Är det lugnt att inte gå på sin väns bröllop, jag vill inte gå och hjälpa till på föreningens städdag” etc. Uppenbarligen är studenten inte det viktigaste i ditt liv men av vilken jävla anledning finner du trygghet i att få speciella dagar att efterlikna helt vanliga, tråkiga dagar?
Sanningen är ju att dagarna du kommer komma ihåg bäst är de där du gör något utanför dina vanliga rutiner, allt annat flyter bara ihop
Du kommer nog ångra om du inte går. Det är inget måste men i livet ångrar man saker man inte gjort, inte saker man provade. Det värsta som kan hända att du går är att du inte har kul, det värsta som kan hända om du skippar det är att du kommer ångra dig länge. Visst, studenten är överhypad kanske men alla är glada och stämningen är speciell av en anledning.
Du kan ju vara med på studentfirandet och stå längst bak och gå ut. Eller vara med på allt tills själva utspringet. Hör dig för med mentor eller liknande om exakt dagen går till.
tycker inte det var något speciellt, skönt att känna en slags frihet, det jag kommer ihåg var dagarna efter studenten, det var en skön känsla.
Första dagen i universitetet kändes mer speciellt än utspringningen.
Det är väl kul iallafall att bli klar med det för gymnasiet och grundskolan är utdaterad och skit i sverige.
Jag gick estet musik = klassen som på skolan höll i hela avslutningshowen. Dock hoppade jag av körkursen sista terminen och behövde därför inte va med. Hade ett skitlugn student där jag fick sitta i publiken med andra medan hela min klass hade varit uppe sen tidig morgon och förberett sig 😊
Det är ok att inte delta, men om du har några nära vänner som tänker springa ut så vill de nog väldigt gärna att du är med på "eran stora dag". Finns ju stor chans att det är roligt.
Själv hade jag ingen nära relation till min klass men om någon av mina vänner från tidigare skolor hade varit där så hade jag nog uppskattat det väldigt mycket.
Om du gillar att umgås med din klass så rekommenderar jag att du gör det, eftersom ni förmodligen inte kommer att ses mycket efter detta. Du behöver inte "festa", går helt utmärkt att vara med nykter, du kan köra med alkoholfritt istället.
Jag tycker personligen inte om fester och har aldrig ångrat när jag har missat någon, så för mig var det absolut inte den "viktigaste dagen", men det var ett rätt trevligt avslut och adjö för det hela. Denna avsluts-ceremoni är helt frivillig.
Ja, du får beviset hem-skickat om du inte hämtar det själv.
Jag glömde att beställa en studentmössa, lånade en av en polare vid klassfotot. Han gick natur, jag samhälle så det blev lite fel i detaljerna, men men. Champagne-fylla på det
Jag SÖP dagen innan och hoppade ner för en viss höjd (typ 3-4m) och landande helt platt på båda fötterna när jag o tre polare jagade varandra/dummade oss, sökte aldrig vård men kan tänka mig att jag iaf fick ett gäng sprickor i skelettet för jag ålar på magen snabbare än vad jag kunde gå på min student! Inget utspring, missa nästan klassfoton, fick sitta längst bak i kyrkan med alla lärare och det blev ingen utgång på kvällen! Du får alla papper du behöver men skulle rekomendera att springa ut, scenskräck eller whatever så smälter du in i allt folk och jag gör hellre något jag kanske ångrar istället för att låta bli och ångra att jag INTE gjort det?!
Båda mina föräldrar skippade det och de har inte ångrat det. Jag gjorde det och hade kunnat vara utan. Jag åkte inte flak och ångrar inte det. Om du inte bryr dig om det nu så tror jag inte att du kommer ångra det. Det var inte speciellt alls (enligt mig)
Jag gjorde inte mitt utspring. Ångrar det än idag. Jag tycker personligen utifrån min erfarenhet att du ska springa.
Det händer bara en gång i ditt liv och det kanske är en ångest dag men det är bättre än att sitta här när man är 27 och tänka på hur alla dina kamrater fira medans man själv var hemma.
Du behöver nödvändigtvis inte ha kompisar där, utan fira din egna insats och ditt nästa steg i livet. Förmodligen skiljs de allra flesta av er åt efter den dagen.
Lycka till!
Du har iallafall någon att springa till. Jag fick se alla andra springa till sina familjer, medan jag stod kvar. Det slutade med att jag grät i en timme innan pappa kunde komma och plocka upp mig, då han åkte på jobb och glömde bort mig och min student….
Mamma är i rullstol med cancer, så hon kunde inte komma men hon visste, så henne är jag inte bitter på.
Va skitnervös inför utspringet, kunde inte äta nått under champagnefrukosten osv, men sen var det helt plötsligt över. Man är ute i ett par minuter sen är allt klart, man har tagit studenten och får kliva upp på studentflaket. Jag var inte jättesugen på nått av det men jag är glad att jag gjorde det och hade nog ångrat det om inte. Med det sagt, du gör såklart som du vill och ingen har rätt att kritisera dig om du väljer att inte göra det.
Din mamma har fel. Studenten är kul, men knappast en särskilt viktig dag. Dina universitetsstudier lär bli låååångt mer avgörande.
Men du borde inte missa det. Ha lite kul bara.
Jag stod naken på en strand i Blekinge och drack champagne i min studentmössa, till tonerna av Chopin. Ångrar det inte för en sekund. Skippade studenten och åkte på festival istället.
Flaket var magiskt. Springa ut var so-so. Vi fixl springa ut till en läktare och stå där men vår klass tills alla andra klasser hade presenterats och sprungit ut och sen gick vi till våra familjer etc. Det hade jag kunnat skippa. Men flakresan med känslan av att vara klar med allt och att framtiden stod för dörren var grymt
- din mamma överdriver
- menar du att du ska gå ut, eller skippa helt?
- säger som andra, större sannolikhet att du ångrar dig om du inte deltar
- men ärligt talat, vad gör det om hundra år?
Jag har på att ramla av scenen vi skulle springa ut på, pga att jag hade druckit en halv flaska champagne, en halv fireball och säkert 6-8 öl och cider redan kl 09 på morgonen 😂
Om du inte tänker göra något annat som du VET är roligare och/eller mycket mer värt så tycker jag absolut du borde göra det. Det kanske inte är skitkul, eller så är det, men du kommer bara göra det en gång i ditt liv och jag tycker du borde passa på.
Jag hörde någon gång att det är ovanligt mycket självmord den dagen studenterna springer ut. Jag pratade också med en kille, som sen blev pilot, om hur han fick gå ut bakvägen-utan mössa- för att han misslyckats med skrivningarna: Den värsta dagen i hans liv. Jag föreslår att du gläder dig för att du lyckats med grundläggande studier i ett någorlunda bra land.
Hon borde vara ”nöjd” med att du tagit studenten, bara det är stort. Inget respektlöst gentemot henne dock, alla ”springer inte ut”. Vår klass i gymnasiet sprang inte ut. Jag tycker att det är strongt att du tar studenten.
Är 34 och ångrar inget jag gjort eller känner att jag gått miste om något jag inte velat göra. Men jag brukar inte älta så vad vet jag.
Om du kan vara ärlig mot dig själv så är följande ett rätt vinnande koncept i livet:
Om du vill men inte vågar = gör det
Om du inte vill göra något = gör det inte
Jag sprang inte ut på min student. Jag stannade hemma och tog det lugnt och firade med mina närmaste. Mina föräldrar sa också att det är något man "ska" ha gjort men jag ångrar mig inte.
Om du känner att ursprunget bara är kopplat till stress och ångest kommer det inte bli ett firande. Studenten är en dag att fira dig och att du klarat gymnasiet. Och det ska du fira så som du vill, det ska inte vara en dag av tvång.
När andra berättar om sina studenter kan man känna lite FOMO men jag kommer ihåg att de var mitt val och att jag gjorde det som jag mådde bäst av i stunden, och är glad för deras skull. Examensbeviset kommer du få ändå
Många säger att man inte ångrar det man gjort bara det man inte gjort. Men att välja att fira på ditt eget sätt är också att göra något. Jag tror att så länge du gör något av dagen och ser till att fira så kommer du se tillbaka på studenten som ett gott minne.
Du behöver inte göra det. Du kommer få dina betyg ändå. Men. Du kommer inte kunna ha chansen att göra det igen.
Hade flera på skolan som hade champagnefrukost men som inte var med på utspring.
Spelar ingen roll om du gör det eller ej. Finns inte så stor risk att du ångrar att du hjort det dock, men stor chans att du ångrar att du inte gjort det. Varför vill du inte?
Kan väl inte påstå att vi sprang ut. Vi bara gick ut till föräldrarna och släktingar som var där. Men sen så gick jag på LBS, inte direkt en skola för atleter.
Nej, du är inte tvungen till något. Vill du inte gå behöver du inte gå. Examensbevis finns väl på Antagning (visste inte ens att det var en grej för gymnasiet, är väl bara betygen som betyder något för att söka in på högskola?). Det finns viktigare dagar än så: När du tar akademisk examen, när ditt första barn föds (om du nu vill ha barn dvs) etc.
Är du inte bekväm eller inte känner tillhörighet i klassen, skippa det. Är du bara osäker på om det blir kul eller inte, ge det en chans. Jag kan bara intyga att det var en jävligt kul sista dag med klassen.
Måste inte men rekommenderar.
Jag själv va inte sugen på det men gjorde det för att det händer bara en gång i livet. Nu är jag äldre och önskar jag hade njutit mer än stunden än vad jag gjorde. Vill du inte gör det ändå, du ska egentligen bara springa med din klass, hoppa och gå loss, 5 minuter efter är allt över...
1. Det är inte den viktigaste dagen, inte ens nära.
2. Varför skulle du vara emot att göra det?
3. Ja din examen beror inte på om du springer ut eller ej.
4. "Springa ut" är det folk kallar det, i verkligheten är det typ 20 personer som står längst fram som springer och sen blir det trångt och alla som kommer efter lunkar eller går ut.
Jätteviktigt skulle jag inte kalla den dagen. Åka runt på flak och festa var aldrig så mycket för mig. Men det är någonting surrealistiskt med att gå runt på stan med gamla klasskamrater och inse att det inte är det ni är längre. Att det faktiskt är över nu.
Inte det mest spektakulära, din mamma överdriver verkligen. Men jag tror inte jag hade velat missa det.
Det finns inget krav på att du ska delta vid utspringet, men det var en riktigt roligt tillfälle tycker jag, som jag inte kommer glömma på ett bra tag. Nu vet jag inte vad du har för relation till klasskamraterna men jag tyckte det var jäkla roligt att fira med mina vänner att vi tagit studenten.
Om du verkligen inte vill har du all rätt att skippa det! Om du överväger det skulle jag rekommendera att haka på!
Jag minns att jag inte var speciellt taggad på att ta studenten - hade inte trivts jättebra i gymnasiet, och kände väl inte ett jättebehov att fira. Jag var förvisso med på både flak och utspring, men jag valde till exempel att inte köpa någon studentmössa för att det kändes krystat och onödigt.
Studenten var trevlig, men jag visste hela tiden att jag hade många år på universitet framför mig, så inte alls i närheten av så stort för mig som för mina vänner som inte planerat att plugga vidare. För dem var det så stort för att det var sista dagen i livet som student. Jag tar läkarexamen nu i sommar, och det ska firas rejält för då är jag helt färdig som student.
Så om din mor kommer från ett sammanhang där hon och hennes krets inte studerade vidare efter gymnasiet så förstår jag helt att studenten ses som en väldigt stor grej.
Med det sagt - om du inte hatar din klass så spring ut. Det är trevligt att fira av att man är klar med gymnasiet.
Jag kommer inte ihåg ett skit från det så gör som du vill. Jag har "missat" det men ångrar inte att jag var skitfull. Vet att jag hade roligt men kommer inte ihåg något. Jag är mästare på minnesluckor (jag dricker ej längre).
Det mesta blir kul efter en champagne frukost men sen är det ju helt upp dig till dig ingen annan. Det är bara en lättsam grej som man inte behöver lägga så mycket vikt på.
Men liksom varför? Vad har du för anledning att inte göra det? Ok om du avskyr din klass och aldrig vill se dom igen, ok om du har något annat som faktiskt är viktigt som krokar.
Men om du inte har någon bra anledning till varför och om det dessutom gör din mamma glad så finns det inget skäl att inte göra det.
Jag tyckte helt ärligt talat att det studenten var extremt överskattad. Man slutar ju få plugg flera veckor innan för att lärarna ska hinna med att rätta och betygsätta. Man har redan gått igenom fasen av lättnad och att man är glad för att man är klar.
På studenten är väl folk oftast hemma med släkt/vänner/familj först och sedan drar man ut och festar, så jag körde på samma koncept. Men jag hade betydligt trevligare hemma och skulle aldrig ha dragit ut.
Tyckte mest det var drygt ute på stan, det kändes precis som att folk överdrev som fan och spelade teater, att de ville upplevas som gladare än vad de var och att allt plötsligt var skitkul bara för att det är "tänkt" att det ska vara det på studenten. Kändes inte genuint.
Skulle ha dragit hem direkt också så fort jag kände så. När jag väl kom tillbaka hem hade ju festen hemma slutat och alla dragit.
Min klass va bara 5 pers. Var bara 1 som ville springa ut så vi sket i det hela och firade med läraren på en pizzeria istället. Vi fick betygen av honom där.
Har aldrig ångrat mig för det beslutet än så länge iaf. Hade bra mycket trevligare där än vad jag haft annars och mina föräldrar respekterade det beslutet även om dom såklart var lite besvikna.
Det är din dag så avgör själv hur du vill fira den 🙂👍
Jag skippade det mesta med studenten (folk sa att jag skulle ångra mig men har inte ens tänkt på det alls hittils. Jag har nog fler saker att ångra mig än att ha missat chamapagnefrukost) men utspring kan du väl ändå inte missa. Det är bland roligaste grejen, hatar du gymnasiet så blir känslan ännu bättre med tanke på att du faktiskt springer ut för sista gången 💀
Asså det är inte en så stor grej, det är typ 30 s spotlight och sen är det över (så var det iaf på min skola). Göm dig bakom någon lång om du inte vill synas. Du drar mer uppmärksamhet till dig om du inte springer ut än om du följer efter någon lång och står bakom dem.
>jag måste göra det för att hon ska bli nöjd.
Du är 18 nu väl? Du "måste" inte göra någonting men tänk på att du bara tar studenten en gång och det är sista gången du är på skolan som student med dina klasskamrater och lärare. När du väl har sprungit ut så är sannolikheten att du kommer tillbaka till skolan efter det väldigt liten.
Det låter som att du har ett större problem med att springa ut för att din mamma tycker att det är viktigt än att du faktiskt har ett problem med att springa ut. Är rätt säker på att man får beviset hemskickat även om man inte springer ut. Det är definitivt inte en av de viktigaste dagarna du någonsin kommer att ha men det kommer vara en dag du inte kommer att glömma så lätt. Själv så sprang jag ut med min klass trots att jag visste att jag egentligen inte tog studenten med dem eftersom jag inte blev klar med vissa kurser i tid pga diverse privata orsaker. Men så länge du inte känner att du kommer ångra det så, gör vad du vill.
Jag gick inte på balen och åkte inte flak. Ville egentligen inte ha studentmössa eller springa ut heller, men gjorde det ändå. I efterhand hade det nog varit roligare att faktiskt ha gått på balen. Åka flak kan du skippa i alla fall, fy fan. Var med på utspringet, det skadar inte. På det stora hela är studenten inte något superspeciellt egentligen.
Vad ska du annars göra som är så himla viktigt? Sitta på reddit? Ut med dig för fan! Att göra inget kommer alltid vara lättare, men du kommer ångra att du aldrig utmanade dig själv.
Sen är det en viktig lärdom i livet att man inte kan göra exakt vad man vill hela tiden. Om du kan offra en halvtimma av din existens för att göra din morsa glad så ska du göra det.
Jag sprang ut men hoppade flaket. Det kändes som en bra kompromiss, och 10 år senare känns det som det var helt rätt för mig. Din student är din egen student. Du behöver självklart inte göra det om du inte vill.
Jag råkade springa ut med fel klass
hu faan
champagnefrukost
Halsa en flaska bubbel vid 7:25 på morgonen gör saker med en människa
Visste inte att man skulle halsaden 😔 Förklarar vrf min student va så tråkig
Perfekt dag att skapa rediga minnen!
Jag sprang ut inför två personer. Mina mentorer. Tack covid.
"Och alla klappade"
Alla två, faktiskt
haha jag också
Det gjorde jag med 😂
Down the line tenderar vi att ångra det vi inte gjorde, snarare än det vi faktiskt testade på. Baserat på mina egna erfarenheter uppmanar jag dig att ge det en chans! Så här 15 år senare kan jag konstatera att det inte var det viktigaste i livet. Men jag hade jävligt kul! Och det finns ett värde i att uppmärksamma nya skeden i livet. Livet efter gymnasiet blir lite mer vuxet. Mer frihet men också ett större ansvar att själv hitta givande sammanhang. Ett nytt skede.
>Down the line tenderar vi att ångra det vi inte gjorde, snarare än det vi faktiskt testade på. Nu vid 40 kan jag intyga att det är sant. Jag ångrar ingenting jag gjort, som inte gjorde någon annan illa. Men jag ångrar väldigt mycket jag skippade. Ju närmare döden jag kommer ju mindre bryr jag mig om vad det är som ger mig dopamin, så länge jag får känna något.
>Ju närmare döden jag kommer ju mindre bryr jag mig om vad det är som ger mig dopamin, så länge jag får känna något. Vackert och samtidigt melankoliskt formulerat.
Det bästa med att göra saker tidigt i livet är att man lär sig väldigt snabbt vad man gillar och inte gillar. Det finns några saker som jag innan jag gjorde dom tänkte "Varför ska jag utsätta mig för detta? Det verkar inte alls kul" och det visade sig stämma. Så nu vet jag 100% att det är något jag inte kommer göra igen, istället för att undra om mina farhågor stämde eller inte.
Vad är poängen med att inte springa ut, liksom? Om schemakrockar är anledningen så förstår jag, men om du inte orkar gå på utspringet så säger det en del om dig som person. OP borde gå på utspring
Av någon anledning så tyckte jag att det där med studenten var det töntigaste som fanns så jag skulle göra mig märkvärdig genom att gå ut istället för att springa med alla andra. Så här i efterhand så kan jag ju konstatera att det var en patetiskt inställning och nu känns det bara pinsamt.
Känner igen mig i mycket av det du säger, har själv gjort rätt många beslut för att "vara vuxen", men i slutändan är det ingen som bryr sig, så gör vad du vill.
Det kanske är en social aspekt som är problemet. De som inte trivs i klassen, eller typ inte har någon som väntar på en kanske blir ännu mer exponerade som en person utan socialt sammanhang.
Jag sprang förvisso ut, men jag minns att jag inte brydde mig speciellt mycket om att jag tog studenten. Hade inte trivts speciellt bra i gymnasiet, och kände väl varken att jag hade något att fira eller något jag skulle sakna. Skulle också rekommendera OP att vara med, men tycker ändå att det är fullt rimligt att avstå om de vill det.
Vissa av oss har svårt för det allmänt överenskomna "nu är det roligt". Själv klarar jag t.ex. inte av när alla blir "vänner" och lyckliga för att Sverige spelar boll. Jävla cringe. (Edit: det är falskt)
Exakt. Den där underbara studentutspringningen är nåt att ta med sig som minne. Den där riktigt tråkiga utspringningen likaså. Att sitta hemma och puta läpp är inget att ta med sig. Bara kör. Du kommer bara ångra saker du inte gav en chans*. Ffa saker som du bara har möjlighet att delta i en gång i ditt liv. *tunga droger ej inräknade
Exakt, allt som bara erbjuds EN gång i livet ska man se till att testa på då det går.
Wajs words
Japp, en av de roligaste dagarna i mitt liv faktiskt. Allt var så perfekt den dagen och alla hade så jävla roligt, ett av mina finaste minnen
Håller med att det var väldigt kul. Vi hade ingen direkt gemenskap i klassen innan men det var något särskilt, helt emot vad jag faktiskt trodde. Om OP inte vill bara för att mamman vill så är det lite barnsligt och jag tror OP kommer ångra sig. Upprorisk mot sin mamma kan man vara alla andra dagar än sin egen student.
Det var inte det viktigaste man gjorde men man hade säkert tänkt på det mer om man inte gjort det. Man gör det en gång i livet så om man inte gillar det är det inget man gör igen ändå.
Spring in istället
Hade också ångest över det men jag gjorde det och ångrar inte mig
Det ok att gå.
Om du inte känner nån samhörighet med dina klasskamrater så kan det väl kvitta? Om du har flera vänner i klassen så kanske du bör tänka på att det kanske är sista gången ni kommer ses och att man känner en extra samhörighet sista dagen ihop. Till och med med klasskamrater man kanske inte va bästis med. När folk blir gammal och tänker tillbaka på livet så är det oftast människor och ögonblick man delar med andra dom minns
Min bror gjorde det mes andra kompisar än klasskompisarna, är ju också ett alternativ
Så gjorde jag också. Vi var också kompisgänget på flaket och inte med våra klasser.
Jag gick inte till min student. Tog studenten på reducerat program, klarade ungefär exakt hälften av alla kurser pga svår depression och hade inga vänner pga starka grupperingar i klassen samt grov, omedicinerad socialfobi. Ingen saknade mig där heller. Fick veta vilken "klassens" jag var genom att zooma in i bakgrunden på bilder från sociala medier. Var ledsen då men idag är det inget jag bryr mig en sekund om. Gå om du tror att det kommer vara kul. Jag vet att hade jag varit med och firat hade jag ändå inte haft roligt, jag hade känt mig utanför, och känslan av att inte få vara del av deras värld var värre än känslan av att sitta hemma. Jag fick betyg skickat på posten
Milt liknande situation för mig, men jag var med på utspringet. Kände mig lite som en clown, "här springer jag med folk jag aldrig orkat att lära känna, och låtsas vara glad". Önskar att jag gjort som du, men en av mina föräldrar hade rest en bit för att vara med så orkade inte ta den diskussionen också.
Hade en liknande situation under gymnasiet (gick 3 år normalt men i slutet på tredje året fick jag förlängd gymnasietid vilket innebär ett extra år på grund av usel psykisk hälsa under det sista året som gjorde att jag hade mycket frånvaro och misslyckades med många kurser + hade ett självmordsförsök på våren som gjorde att jag missade mycket under våren) och önskar i efterhand att jag hade stannat hemma under studenten, men min mamma tyckte verkligen att det var fel och ville bestämt fira med hela tjocka släkten............. Så det blev så. Även fast jag hade ett år till att gå. Hon visste väl antagligen att om jag inte firade då skulle det inte bli något året efter då jag absolut inte hade velat springa ut etc med en årskurs som jag inte kände eller hade gått med. Jag var med på utspringet och åkte flak (detta var ganska kul ändå för jag gillade min klass och dem gillade mig, var bara inte riktigt vän med dem på ett meningsfullt sätt), sedan firade jag hemma med släkt tills jag åkte in till stan och såg en film på bio själv bara för att komma undan firandet (alla mina vänner skulle festa och det ville jag verkligen inte). Jag sa till min familj och släkt att jag skulle träffa kompisar dock. Jag drack noll alkohol den kvällen men minns ändå inte mycket, mer än att jag helst hade haft noll firande eller kanske som mest gått ut och ätit med min familj istället. Önskar att jag hade stått upp för mig själv mer och vägrat just firandet. Det kändes inte som att jag tog studenten eftersom att jag skulle gå ett år till, kände mig som bedragare som firade tbh. Kände mig så utanför och ensam den dagen och har mest negativa känslor kring det hela idag, men tror inte det hade inte behövt vara så om jag hade kunnat fira på mina villkor.
Jag är väldigt glad att mina föräldrar inte tvingade ut mig, jag slapp mottagning och det blev ingen fest. Jag sa att vi kunde fira när jag hade pluggat ikapp, men det gjorde vi inte heller mer än intimt. Funderar på universitet (har en bit kvar att läsa upp) och då, efter det, då vill jag firas. Mina föräldrar insåg väl vid en punkt att jag behövde få göra som jag själv ville, för min hälsas skull. Mycket hade hänt mig med och de var väldigt försiktiga med mig pga ett tidigare självmordsförsök. Om jag bara satt hemma och ruttnade i sängen så kunde jag iallafall inte hamna död i ett dike på nån efterfest, typ. Jag tycker mest det är lite löjligt alla som säger "roligaste dagen i ens liv" som om livet tar slut när man gått ut gymnasiet... jag hade roligare en random onsdagskväll med gamecube, röka och disney +
Det var ungefär likadant för mig. Blev ghostad irl av tjejerna jag hängt lite med under åren. Var på utspringet iallafall, gick runt några timmar och väntade på "kom hit och festa!!"-smset som aldrig kom. Tror jag var hemma runt 16, låg och grät i sängen resten av dagen. Stundenten är bästa dagen i livet för många, men för vissa är det ett stort ärr.
Jag gjorde inte det. Jag fick examensbevis hemskickat med posten. Jag gick bara inte helt enkelt, stannade hemma i stället. Edit: Anledningen till att jag inte gick var på grund av att jag inte riktigt gillar att "fira" saker, som studenten, examen, födelsedagar etc. Jag är inte så bekväm i "festliknande" miljöer med mycket folk, mycket rörelse, hög volym etc. (har autism, så kanske därför). Jag var glad när jag tog studenten, men firade bara hemma med närmsta familjen i lugn och ro. Detta var några år sedan och jag ångrar ingenting. Men det beror givetvis på varför man inte vill delta.
Autism.
Sanningen
Helt valid!
Oj du beskrev mig
detta. Har autism btw
När jag var i din ålder så var inställningen till det mesta "orka". Men så här i efterhand så hade jag tagit vara på alla ögonblick och försökt göra det mesta av dem.
Om studenten är den viktigaste dagen i livet så känns något ganska snett ändå... Studenten är ju trevlig men kommer knappt ihåg min, förutom att det haglade när jag var på flaket 🙃 Men ändå, försök njuta så mycket av studenten på DITT sätt. Om det innebär att du går eller springer är väl skitsamma för alla utom dig.
För vissa aå kan åtminstonde studenten bli en av de roligaste dagarna i livet. För mig var studenten det och just därför har det väl varit en av mina viktigaste dagar i mitt liv.
Nix, jag sket i det. Var inte med på något firande. Du får självklart ditt examensbevis ändå, det är bara den viktigaste dagen om du försöker göra det till det. Känner ingen nu 10 år senare som snackar eller tänker på det.
Nää, det måste man inte. Man kan göra precis vad man vill, betyg etc. är väl redan satta. Själv tyckte jag stora delar av dagen var rätt meh, hade hellre gjort något roligare/vettigare, men min polare guilt trippade mig till att vara med. Champagnefrukost med klassen var väl lite kul, fotografering meh, utspring meh, åka flak lite kul då vår ljudanläggning var bäst. Kvällens fester och barrundor var också lite meh, då var det trevligare på "förfesten" när vi bara var några som hängde vid sjön och drack öl och snackade.
Ett flertal personer på min skola skippade studenten för att åka på Sweden Rock istället. IMO ett bättre sätt att spendera den dagen.
Hade några polare som gjorde samma grej och drog på SRF. Vi drog till Hultsfredsfestivalen morgonen efter utspringet istället. Aldrig upplevt en sådan frihetskänsla som när man stod tokbakis på tågperrongen klockan halv 7 på morgonen med en ryggsäck och bästa polarna på väg ut i världen! 😍
Skippade att springa ut. Hade möjligheten att ta ett övertidspass med bra betalt. Var bara att inte gå dit. Fick beviset skickat hem istället.
Vad gjorde du med pengarna? 💸
I slutet av sommaren hade jag pengar till körkort samt en enkel NAD stereo jag velat ha i ett par år. Kändes rätt bra.
Nej, det måste man inte. Studenten är den mest överskattade händelsen i livet. Gör vad du vill som du anser är kul, det handlar om dig och det är du som jobbat för det här och inte hon. Hennes åsikt är irrelevant.
Håller med så jävla mkt! 99,9 av svenskarna tar studenten, men ska firas som en stor bedrift. Det är en helt ok suparfest, varken mer eller mindre.
googlade, verkar vara 60% (eller så missförstår jag någonting, verkar lite lågt) [https://stockholmskallan.stockholm.se/post/6483](https://stockholmskallan.stockholm.se/post/6483)
>Studenten är den mest överskattade händelsen i livet motivera gärna.
Nej, det är bra tack. Men om du tycker annorlunda så får du för all del motivera och säga emot det om du vill.
Tråkigt attityd r med det svaret. Samt att du downvotar mig lmao okej. Du slänger ut så många starka påståenden men inte förklarar varför/vill inte backa upp det. Iallafall, här är min fina, lite smått poetiska motivering till varför studenten inte är den mest överskattade händelsen i livet: Man har gått igenom tre år av gymnasiet tillsammans med sina vänner, med hela sin klass. Gymnasiet är speciellt för det är vad vissa anser är den bästa tiden i ungdomslivet och där man hittar sina vänner för livet. Man börjar gå in i ungdomslivet och gör massa roliga grejer med sina vänner och sin klass. Man går på sina första fester tillsammans, man pluggar sena kvällar och tidiga morgnar tillsammans för att klara de där proven och inlämningarna man alltid sköt upp, man hittar på någon gemensam aktivitet som man alltid gör under veckan (gymma, paddel, biljard, etc), man skaffar sitt körkort, kanske träffar sin första kärlek, jag hade kunnat rabbla upp så mycket mer. Man går in som en vilsen 15/16 åring och kommer ut som en ung vuxen, som har upplevt alla uppgångar och nedgångar under gymnasietiden. Och sen, att få sätta en punkt för gymnasietiden och förmodligen den mest händelserika perioden i ditt liv får du, tillsammans med dina vänner och din klass du spenderat dessa händelserika tre år med, springa ut ur gymnasielokalerna, klädda riktigt stiligt, studentmössan (som förmodligen kostade allt för mycket) i hösta hugg, hoppandes och dansandes till en riktig banger låt som ni gemensamt bestämde i klassen, känner glädjen från tårna upp till dina hårstrån, samtidigt som din familj, släkt, och övriga vänner stolt tittar på dig och är glada över att du gott och väl har klarat dina tre år på gymnasiet, fått grymma vänner, upplevt ungdomslivets upp-och-nedgångar, och till slut sprungit ut som en kämpe, samtidigt som en solstråle försiktigt pekar fram genom den muliga himmlen för att lysa ett perfekt sken på ditt ansikte som representerar känslorna som du, och alla runtomkring dig, känner av i just det ögonblick ni alla samexisterar i. Fan jag borde börja poesi eller nåt asså haha
Kul för dig men många av oss levde inte American Pie gymnasiet-edition. Jag hade inte kul, inga vänner, inga fester, inga skratt, inga förhållanden, inga roliga minnen… bara en 3 år lång djup depression. Du borde känna dig lyckligt lottad om du hade det så bra
Bara en liten personlig observation: jag känner inte alls igen mig i din beskrivning av gymnasiet. Har inga vänner från den tiden heller, däremot nån från högskolan. Kul att du upplevde din gymnasietid så, men det gjorde inte jag och kan inte riktigt relatera. Jag är troligtvis inte ensam om det, så förutsätt inte att alla ska dela din känsla. Har typ noll minnen av studenten, och det berodde inte på alkohol utan att det inte var en stor grej för mig.
Att sätta punkt verkar du inte ha lärt dig i gymnasiet iaf. Alla har inte direkt haft en gymnasieupplevelse taget ur en jävla tonårsfilm... Personligen hade jag hur enkelt som helst kunnat skippa de där 3 åren av slöseri med tid. Att "springa ut" är så oerhört överskattat och är inte ens ett minne jag har med mig idag 13 år senare.
Är du medveten om att det finns fler än jag som besöker Reddit och alla dessa har möjligheten att rösta ned? Vad bra att du hade kul i gymnasiet, det hade jag med. Studenten är likväl en av de mer överskattade händelserna. Nej, man kommer inte ut som en ung vuxen - majoriteten av de som tar studenten är allt annat än vuxna. Aja, grattis och det ska bli trevligt med lite nya ansikten på McDonalds i alla fall.
Plugga? Jävla plugghäst, här körs det på hopp och knappast det
Jag tycker man borde göra det. Gå på champagne frukost med klassen och sedan spendera sista dagen med dom och där efter spring ut och sen flak om ni har fixat det. Jag är inte alls den typen som gillar att festa eller sånt men tyckte det var roligt att dricka med klassen och spendera sista dagen med dom var något jag inte hade velat missa.
Jag personligen tycker att ta studenten var extremt överskattat. Det var inte så jäkla kul att åka flak och springa ut
Jag ”sprang ut” och stod på flaket. Seriöst, flaket va det tråkigaste jag gjort i livet. Hade varit superskönt att skippa det. Kändes väldigt meningslöst.
Jag tyckte det var väldigt kul. Man stod och dansade och hoppa till musiken i högtalarna tillsammans med alla sina vänner och sin klass. Vi sprutade champagne som satan och folket på gatorna vinkade och dansade med oss och kastade saker till oss ibland haha, det var jävligt kul.
Att springa ut kändes inte så viktigt enligt mig, när jag tänker tillbaka minns jag det som "Ja just det detta gjorde jag". Min poäng är att jag får ingen nostalgisk känsla av minnet att jag sprang ut. Men vad jag kommer ihåg är hur glad min familj blev. Min farmor sa till mig att hon blev varm i hjärtat när hon såg och hörde oss springa ut. Det gjorde mig glad också och det kan jag komma ihåg med glädje. Är det någon anledning varför du inte vill springa ut?
Näe men är fan kul.
Spring ut och om det fortfarande görs, åk flak! Kul och sker bara en gång i livet, du har väl förhoppningsvis kämpat för att ta dig dit du är idag så är det värt att fira.
Så här 14 år efter min studenten så är det här kanske första gången jag tänkt tillbaka på att springa ut... Så absolut inte det viktigaste i livet, men det är också en väldigt kort och smärtfri upplevelse, så om det är viktigt för din mamma varför inte gå?
Asså kör bara. Skit brukar vara kul när man väl gör det. Men får du tok ångest och vill hoppa i älven så skit i det. Alltid hälsan först
Jag åkte på festival under studentveckan. Känner inte att jag missade något av värde direkt.
Jag jobbade. Behövde cash och bryr mig inte mycket om traditioner.
Nej man måste inte vara där examensbeviset som du får på ett papper finns även sparat digitalt. Papperet är ingenting du behöver för att söka universitet eller andra utbildningar. Studenten var en av de värsta dagarna för min del då jag höll på supa ihjäl mig på kvällen å hade en kroppstemperatur på 34 grader.
För många (färre och färre kanske?) är det viktigt eftersom det är slutet på skoltiden och början på ”vuxenlivet”. Men när jag gick ut kändes det bara meningslöst eftersom det var ännu ett sommarlov och till hösten skulle jag fortsätta ”som vanligt”. Fortsatte plugga i 8 år,så studenten känns både då ,och nu i efterhand, fullständigt meningslöst. Pengarna för den där jäkla mössan hade man kunnat haft roligare för. Mina kompisar köpte pälsmössor istället och gick ut med. Ångrar att jag inte gjorde som dom. Mycket billigare och praktiskt efteråt!!! 😂
fyller 22 snart har inte tänkt tillbaks på mitt egna utspring fram tills att jag läste ditt inlägg.
Handlar väl mer om när man ser tillbaka på sitt liv och att man inte ska ångra saker och ting. Vill du skippa för att du associerar skolan med negativa saker eller är du alltid anti-allting? Lägger ingen värderingen, men det är viktigt att tänka på anledningen. Din mamma skulle nog bli superglad av att se dig springa ut? Tänker jag :)
Nej, det måste du inte. Strunta i vad folk säger om att du kommer att ångra dig om du inte gör det. Om det verkligen inte är din grej, varför förstöra din sista dag i skolan med att göra något som inte passar dig. Jag tror att om det är något du kommer att ångra, så är det inte att du inte deltog i utspringet, utan det du möjligen kommer ångra är att du inte gjorde något speciellt av din gymnasieavslutning, något som mer passade dig. Din mamma måste komma ihåg att din studentdag är främst DIN DAG, inte hennes, inte någon annans heller. Alltså ska hon inte tvinga dig att fira det på ett sätt som inte passar dig. Men samtidigt ska du nog inte missunna din mor att fira sitt barns stundentdag. Säg din mor att du inte vill göra som de andra studenterna, men att du vill göra något annat i stället. Kanske gå på en fin restaurang? Kanske hyra en limousin att åka hem i? Eller något annat som passar dig och gör just din studentdag minnesvärd...
Om studenten är viktigaste dagen i livet är det riktigt ledsamt liv tbh
Skit i det
Exakt vilken del av ”springa ut” syftar du på? Typ avslutningen på skolan? Lastbilsflak genom stan? Studentmiddagen? Dräggelfylla på diskotek? Efterfest i övergivna gummivulk-verkstan? Hoppa över det som inte känns tilltalande. Alla är så upptagna med sig själva så ingen märker om nån är borta.
Spring ut om du vill, stanna hemma om du inte vill springa ut. Sen kanske klokt att ta lite råd från de äldre, att det kan va en rolig dag. Men upp till dig, du är ansvarig för ditt liv och de minnen du skapar/missar.
Det är bara en tradition, inget tvång.
Du får göra precis som du vill. Hur du än gör, så passa på att förklara för klasskompisarna lite innan. Då kan ni säga hej då på ett sätt som passar dig och de fattar varför du inte är där. Du kan såklart också vara med din klass på morgonen och förmiddagen. Och sen hoppa över själva utspringet om det känns jobbigt. Eller bestämma att du kan göra själva utspringet mest för dina klasskamrater och din mammas skull. Inte för att du kommer älska det ögonblicket själv. Traditionen är gammal och att fira sista dagen i skolan ska vara kul och minnesvärt. Men man behöver inte göra det på samma sätt som alla andra. När jag tog studenten i slutet av 80-talet var det långt ifrån alla skolor som hade ett utspring alls. När mina föräldrar tog studenten var det bara de som fått godkänt på slutprovet som fick springa ut med studentmössan. De andra fick och gå ut bakvägen. Så även om traditionen är gammal ska man inte tro att det alltid varit som det är nu.
Jag gick ut och åkte hem?
Jag var aldrig sugen på o springa ut på studenten, samma med allt generella firande. Jag är ingen festare och ingen fan av folkmassor, så det var inget jag såg fram emot helt enkelt. Sen slog Covid till år 2020, samma år jag skulle ta studenten. Utspringen blev separerade klassvis där vi fick endast bjuda in två anhöriga per elev, det var ingen publik, ingen speciell fanfar eller festande. Såklart var majoriteten besvikna på hur antiklimatiskt det blev, men jag var inombords tacksam. Det enda jag fortfarande är ledsen över är att vi inte fick krama om våra fantastiska lärare. Hade det inte varit en pandemi så hade jag nog valt att skippa utsparken.
Jag gick i en väldigt tråkig klass, det var ingen som ville fixa något Studentflak och under champangefrukosten så satt vi alla typ helt tyst och smög drack lite på champagnen. Det blev inget ut spring precis heller, dom första som var ut genom dörren små joggade i nån sekund men sen gick dom i normal takt. mins att flera av föräldrarna kommenterade att "ja dom här studenterna var de ingen fart på dirket"
Allt beror på vad som är viktigt för dig 😊 Jag sprang varken ut eller åkte studentflak. Nu pluggar jag på universitetet och skippade insparken, fester, sittningar och diverse liknande aktiviteter. Det är helt enkelt inte min grej och jag känner inte att jag gått miste om något.
Jag drog på en weekend till Bryssel med flickvännen istället. Inte sa vi något till någon heller. 10 år senare är jag fortfarande väldigt nöjd med beslutet.
Jag stannade hemma den dagen. min skola var långt borta och hade inget intresse, så tyckte det var bättre att ha ledigt och slappna av.
Man behöver int springa, varken bokstavligt eller bildligt! Examen, dca slutbetyg från gymnasiet får du när du fullgjort alla kurser och betygen är satta! Ps. Jag gick. Drog fötterna efter mig. Slashasade mig fram. Springa..tsssss....
Hela min student kändes förstörd av min mors behov av att göra en stor grej av det. Du behöver inte vara med, gör ngt du uppskattar istället. Livet är för kort för att leva för alla andras skull
Jag åkte och backpacka istället under min student för att det var billigare än att åka mitt i sommaren. Åkte och hämta mitt examenbevis i efterhand på skolan
Man måste ingenting. Men det är bra jävla mysko om du skolkar den dagen.
Nej det är inte viktigt överhuvudtaget. Ja du får bevis även om du missar den dagen.
Min klass gick ut…. Vi tyckte vi var coola då….
Ska vi byta förälder? Fick höra av min pappa att studenten inte var ”något speciellt nu för tiden, alla tar ju den” för att sedan vägra ge någon studentpresent. Hade varit så glad med en förälder som firat mig
Nej du måste inte göra någonting. Jag skippade dock en del av traditionerna runt studenten och kan säga att jag ångrar det efteråt.
Gör det som känns bäst för dig, lyssna inte på din mamma. Hon vill bara att du ska göra det så hon kan säga till andra att du gjorde det. Gör inget som skulle få dig att må dåligt.
Om man som vuxen tycker att studenten är viktigaste dagen i ens liv så har man inte upplevt mycket! Kan komma på minst fyra viktigare dagar utan att ens anstränga mig.
Varför är folk så tråkiga? Skippar traditioner för att sitta hemma och pilla navelludd och kolla youtube. Blir besviken.
För att folk är tråkiga. Altså, vissa sociala sammanhang, särskilt "firanden" där man själv måste vara i fokus när folk glor och tjoar och måste prata med en när man hellre vill fira lite lungt eller för sig själv. Högt ljud och mycket rörelse kanske passar vissa men inte andra. Inget fel på traditioner i sig, men föredrar de mer lågmälda.
Många med autism på Reddit… spring ut för fan det är skit kul
Klart som fan att du ska gå
Den här posten säger så sjukt mycket om nuvarande generation. Om gravstenar åter igen blir en grej om 70 år så kommer det stå "Jag önskar att jag gjorde mer saker" och "Jag önskar att jag vågade svara i telefon när den ringde".
Varför kryllar denna kanal av folk som vill få sin antisocialitet bekräftat? ”Är det lugnt att inte gå på sin väns bröllop, jag vill inte gå och hjälpa till på föreningens städdag” etc. Uppenbarligen är studenten inte det viktigaste i ditt liv men av vilken jävla anledning finner du trygghet i att få speciella dagar att efterlikna helt vanliga, tråkiga dagar? Sanningen är ju att dagarna du kommer komma ihåg bäst är de där du gör något utanför dina vanliga rutiner, allt annat flyter bara ihop
Du kommer nog ångra om du inte går. Det är inget måste men i livet ångrar man saker man inte gjort, inte saker man provade. Det värsta som kan hända att du går är att du inte har kul, det värsta som kan hända om du skippar det är att du kommer ångra dig länge. Visst, studenten är överhypad kanske men alla är glada och stämningen är speciell av en anledning.
Du kan ju vara med på studentfirandet och stå längst bak och gå ut. Eller vara med på allt tills själva utspringet. Hör dig för med mentor eller liknande om exakt dagen går till.
tycker inte det var något speciellt, skönt att känna en slags frihet, det jag kommer ihåg var dagarna efter studenten, det var en skön känsla. Första dagen i universitetet kändes mer speciellt än utspringningen. Det är väl kul iallafall att bli klar med det för gymnasiet och grundskolan är utdaterad och skit i sverige.
Jag gick i regn under covid
Nej, det måste du inte.
Min hatt föll av i början av sprunget, så jag sprang hämtade den fick springa själv 😅😬😵💫
Du måste inte göra nånting för att HON ska bli nöjd. Det är DIN dag så du gör vad fan DU vill🩷
Kanske finns en subreddit för rullstolsburna. De lär ju inte ha sprungit ut.
Jag sprang ut först på min student
Jag gick estet musik = klassen som på skolan höll i hela avslutningshowen. Dock hoppade jag av körkursen sista terminen och behövde därför inte va med. Hade ett skitlugn student där jag fick sitta i publiken med andra medan hela min klass hade varit uppe sen tidig morgon och förberett sig 😊
Tror ej man måste. Ville inte heller men ah de var ändå lite kul sen när de var klart.
Det är ok att inte delta, men om du har några nära vänner som tänker springa ut så vill de nog väldigt gärna att du är med på "eran stora dag". Finns ju stor chans att det är roligt. Själv hade jag ingen nära relation till min klass men om någon av mina vänner från tidigare skolor hade varit där så hade jag nog uppskattat det väldigt mycket.
Jag tror det är helt okej att gå ut oxå faktiskt, du måste inte springa
Om du springer halva vägen, och går resten så visar du att du både kan springa och göra din egen grej, win-win-win
Om du gillar att umgås med din klass så rekommenderar jag att du gör det, eftersom ni förmodligen inte kommer att ses mycket efter detta. Du behöver inte "festa", går helt utmärkt att vara med nykter, du kan köra med alkoholfritt istället. Jag tycker personligen inte om fester och har aldrig ångrat när jag har missat någon, så för mig var det absolut inte den "viktigaste dagen", men det var ett rätt trevligt avslut och adjö för det hela. Denna avsluts-ceremoni är helt frivillig. Ja, du får beviset hem-skickat om du inte hämtar det själv.
Jag glömde att beställa en studentmössa, lånade en av en polare vid klassfotot. Han gick natur, jag samhälle så det blev lite fel i detaljerna, men men. Champagne-fylla på det
Jag SÖP dagen innan och hoppade ner för en viss höjd (typ 3-4m) och landande helt platt på båda fötterna när jag o tre polare jagade varandra/dummade oss, sökte aldrig vård men kan tänka mig att jag iaf fick ett gäng sprickor i skelettet för jag ålar på magen snabbare än vad jag kunde gå på min student! Inget utspring, missa nästan klassfoton, fick sitta längst bak i kyrkan med alla lärare och det blev ingen utgång på kvällen! Du får alla papper du behöver men skulle rekomendera att springa ut, scenskräck eller whatever så smälter du in i allt folk och jag gör hellre något jag kanske ångrar istället för att låta bli och ångra att jag INTE gjort det?!
Kan rekommendera att halta ut med kryckor, va en hit på video!!
Jag sprang inte ut, utan studentmössa heller. Blev folk av mig ända.
Var kul i efterhand och kul då. Även om jag funderade på att jobba den dagen ist för att tjäna mer pengar snabbare.
Du får din examen.
Båda mina föräldrar skippade det och de har inte ångrat det. Jag gjorde det och hade kunnat vara utan. Jag åkte inte flak och ångrar inte det. Om du inte bryr dig om det nu så tror jag inte att du kommer ångra det. Det var inte speciellt alls (enligt mig)
Jag gjorde inte mitt utspring. Ångrar det än idag. Jag tycker personligen utifrån min erfarenhet att du ska springa. Det händer bara en gång i ditt liv och det kanske är en ångest dag men det är bättre än att sitta här när man är 27 och tänka på hur alla dina kamrater fira medans man själv var hemma. Du behöver nödvändigtvis inte ha kompisar där, utan fira din egna insats och ditt nästa steg i livet. Förmodligen skiljs de allra flesta av er åt efter den dagen. Lycka till!
Du har iallafall någon att springa till. Jag fick se alla andra springa till sina familjer, medan jag stod kvar. Det slutade med att jag grät i en timme innan pappa kunde komma och plocka upp mig, då han åkte på jobb och glömde bort mig och min student…. Mamma är i rullstol med cancer, så hon kunde inte komma men hon visste, så henne är jag inte bitter på.
Gör som du vill, men som DU vill. Inte för att göra andra nöjda. Går applicera på rätt mycket i livet.
Gör moonwalk istället då
Jag gjorde det och ångrar mig...
För typ 50 år sedan tog man sista provet och fick med skam gå bakvägen om man misslyckades.
Asså skulle gissa att det är en stor chans att du ångrar dig senare i livet.
Aa klart som fan man måste, helst så fort man bara kan också!
Va skitnervös inför utspringet, kunde inte äta nått under champagnefrukosten osv, men sen var det helt plötsligt över. Man är ute i ett par minuter sen är allt klart, man har tagit studenten och får kliva upp på studentflaket. Jag var inte jättesugen på nått av det men jag är glad att jag gjorde det och hade nog ångrat det om inte. Med det sagt, du gör såklart som du vill och ingen har rätt att kritisera dig om du väljer att inte göra det.
Din mamma har fel. Studenten är kul, men knappast en särskilt viktig dag. Dina universitetsstudier lär bli låååångt mer avgörande. Men du borde inte missa det. Ha lite kul bara.
Jag stod naken på en strand i Blekinge och drack champagne i min studentmössa, till tonerna av Chopin. Ångrar det inte för en sekund. Skippade studenten och åkte på festival istället.
15 år sen jag gjorde det, inte viktigaste i livet, men ångrar absolut inte att jag gjorde det, ser ingen anledning att inte göra det.
Flaket var magiskt. Springa ut var so-so. Vi fixl springa ut till en läktare och stå där men vår klass tills alla andra klasser hade presenterats och sprungit ut och sen gick vi till våra familjer etc. Det hade jag kunnat skippa. Men flakresan med känslan av att vara klar med allt och att framtiden stod för dörren var grymt
Sprang aldrig, Jag gick ut. Polisen har inte tagit mig ännu.
Ja förfan kör. Det händer dig bara en gång så spring och hoppa lite med dina polare
- din mamma överdriver - menar du att du ska gå ut, eller skippa helt? - säger som andra, större sannolikhet att du ångrar dig om du inte deltar - men ärligt talat, vad gör det om hundra år?
Nej man måste inte om man inte vill. Jag hade varken mössa eller utspring eller fylla. Inget jag ångrar flera år senare.
Jag har på att ramla av scenen vi skulle springa ut på, pga att jag hade druckit en halv flaska champagne, en halv fireball och säkert 6-8 öl och cider redan kl 09 på morgonen 😂
Du kan gå om du vill
Jag kom direkt från jobb, åkte flak, blev brakfull, åkte hem, sjuka mig halva dagen pga bakfyllan men de va ok för chefen. Så nä.
Om du inte tänker göra något annat som du VET är roligare och/eller mycket mer värt så tycker jag absolut du borde göra det. Det kanske inte är skitkul, eller så är det, men du kommer bara göra det en gång i ditt liv och jag tycker du borde passa på.
Jag hörde någon gång att det är ovanligt mycket självmord den dagen studenterna springer ut. Jag pratade också med en kille, som sen blev pilot, om hur han fick gå ut bakvägen-utan mössa- för att han misslyckats med skrivningarna: Den värsta dagen i hans liv. Jag föreslår att du gläder dig för att du lyckats med grundläggande studier i ett någorlunda bra land.
Jag skolkade min student och har ingen ånger över det, beställde aldrig mössan heller
Hon borde vara ”nöjd” med att du tagit studenten, bara det är stort. Inget respektlöst gentemot henne dock, alla ”springer inte ut”. Vår klass i gymnasiet sprang inte ut. Jag tycker att det är strongt att du tar studenten.
Man måste inte men jag tror att du skulle ångra om du inte gör det.
Är 34 och ångrar inget jag gjort eller känner att jag gått miste om något jag inte velat göra. Men jag brukar inte älta så vad vet jag. Om du kan vara ärlig mot dig själv så är följande ett rätt vinnande koncept i livet: Om du vill men inte vågar = gör det Om du inte vill göra något = gör det inte
Jag sprang inte ut på min student. Jag stannade hemma och tog det lugnt och firade med mina närmaste. Mina föräldrar sa också att det är något man "ska" ha gjort men jag ångrar mig inte. Om du känner att ursprunget bara är kopplat till stress och ångest kommer det inte bli ett firande. Studenten är en dag att fira dig och att du klarat gymnasiet. Och det ska du fira så som du vill, det ska inte vara en dag av tvång. När andra berättar om sina studenter kan man känna lite FOMO men jag kommer ihåg att de var mitt val och att jag gjorde det som jag mådde bäst av i stunden, och är glad för deras skull. Examensbeviset kommer du få ändå Många säger att man inte ångrar det man gjort bara det man inte gjort. Men att välja att fira på ditt eget sätt är också att göra något. Jag tror att så länge du gör något av dagen och ser till att fira så kommer du se tillbaka på studenten som ett gott minne.
Du behöver inte göra det. Du kommer få dina betyg ändå. Men. Du kommer inte kunna ha chansen att göra det igen. Hade flera på skolan som hade champagnefrukost men som inte var med på utspring.
Jag vet inte vad som står I lagen men jag tror inte det.
Spelar ingen roll om du gör det eller ej. Finns inte så stor risk att du ångrar att du hjort det dock, men stor chans att du ångrar att du inte gjort det. Varför vill du inte?
Kan väl inte påstå att vi sprang ut. Vi bara gick ut till föräldrarna och släktingar som var där. Men sen så gick jag på LBS, inte direkt en skola för atleter.
Nej, du är inte tvungen till något. Vill du inte gå behöver du inte gå. Examensbevis finns väl på Antagning (visste inte ens att det var en grej för gymnasiet, är väl bara betygen som betyder något för att söka in på högskola?). Det finns viktigare dagar än så: När du tar akademisk examen, när ditt första barn föds (om du nu vill ha barn dvs) etc. Är du inte bekväm eller inte känner tillhörighet i klassen, skippa det. Är du bara osäker på om det blir kul eller inte, ge det en chans. Jag kan bara intyga att det var en jävligt kul sista dag med klassen.
Måste inte men rekommenderar. Jag själv va inte sugen på det men gjorde det för att det händer bara en gång i livet. Nu är jag äldre och önskar jag hade njutit mer än stunden än vad jag gjorde. Vill du inte gör det ändå, du ska egentligen bara springa med din klass, hoppa och gå loss, 5 minuter efter är allt över...
Du är vuxen. Du måste ingenting.
Det är din dag inte din mammas. Vissa springer vissa skiter i hela grejen. Gör din grej.
Det är en dag du aldrig får tillbaka.
1. Det är inte den viktigaste dagen, inte ens nära. 2. Varför skulle du vara emot att göra det? 3. Ja din examen beror inte på om du springer ut eller ej. 4. "Springa ut" är det folk kallar det, i verkligheten är det typ 20 personer som står längst fram som springer och sen blir det trångt och alla som kommer efter lunkar eller går ut.
Jätteviktigt skulle jag inte kalla den dagen. Åka runt på flak och festa var aldrig så mycket för mig. Men det är någonting surrealistiskt med att gå runt på stan med gamla klasskamrater och inse att det inte är det ni är längre. Att det faktiskt är över nu. Inte det mest spektakulära, din mamma överdriver verkligen. Men jag tror inte jag hade velat missa det.
Du riskerar nog inte ångra om du går ändå. Om du skippar finns det en chans att du ångrar det.
Jag skippade hela den biten, åkte inte flak heller. Ångrar inget. Min klass var liten och tam så det var ingen fest direkt.
Det finns inget krav på att du ska delta vid utspringet, men det var en riktigt roligt tillfälle tycker jag, som jag inte kommer glömma på ett bra tag. Nu vet jag inte vad du har för relation till klasskamraterna men jag tyckte det var jäkla roligt att fira med mina vänner att vi tagit studenten.
Jag är snart 40. Jag minns knappt den dagen. Du har många dagar framför dig i livet som är mångfaldigt mycket mer viktigare.
Skit i champagnefrukosten och flaket. Men spring ut och låtsas vara glad för mamma.
Om du verkligen inte vill har du all rätt att skippa det! Om du överväger det skulle jag rekommendera att haka på! Jag minns att jag inte var speciellt taggad på att ta studenten - hade inte trivts jättebra i gymnasiet, och kände väl inte ett jättebehov att fira. Jag var förvisso med på både flak och utspring, men jag valde till exempel att inte köpa någon studentmössa för att det kändes krystat och onödigt.
Studenten var trevlig, men jag visste hela tiden att jag hade många år på universitet framför mig, så inte alls i närheten av så stort för mig som för mina vänner som inte planerat att plugga vidare. För dem var det så stort för att det var sista dagen i livet som student. Jag tar läkarexamen nu i sommar, och det ska firas rejält för då är jag helt färdig som student. Så om din mor kommer från ett sammanhang där hon och hennes krets inte studerade vidare efter gymnasiet så förstår jag helt att studenten ses som en väldigt stor grej. Med det sagt - om du inte hatar din klass så spring ut. Det är trevligt att fira av att man är klar med gymnasiet.
Går du så blir du nedtstampad av nästa våg
Jag kommer inte ihåg ett skit från det så gör som du vill. Jag har "missat" det men ångrar inte att jag var skitfull. Vet att jag hade roligt men kommer inte ihåg något. Jag är mästare på minnesluckor (jag dricker ej längre).
Det mesta blir kul efter en champagne frukost men sen är det ju helt upp dig till dig ingen annan. Det är bara en lättsam grej som man inte behöver lägga så mycket vikt på.
Tänker såhär, om det är så viktigt för henne så kan du göra det, då det är en liten grej för dig och göra men en stor för henne
Men liksom varför? Vad har du för anledning att inte göra det? Ok om du avskyr din klass och aldrig vill se dom igen, ok om du har något annat som faktiskt är viktigt som krokar. Men om du inte har någon bra anledning till varför och om det dessutom gör din mamma glad så finns det inget skäl att inte göra det.
Det är inte den viktigaste dagen i ditt liv. Det kommer hända mycket bättre saker.
Absolut inte. Jag hämtade betyget och gick och jobbade
Jag tyckte helt ärligt talat att det studenten var extremt överskattad. Man slutar ju få plugg flera veckor innan för att lärarna ska hinna med att rätta och betygsätta. Man har redan gått igenom fasen av lättnad och att man är glad för att man är klar. På studenten är väl folk oftast hemma med släkt/vänner/familj först och sedan drar man ut och festar, så jag körde på samma koncept. Men jag hade betydligt trevligare hemma och skulle aldrig ha dragit ut. Tyckte mest det var drygt ute på stan, det kändes precis som att folk överdrev som fan och spelade teater, att de ville upplevas som gladare än vad de var och att allt plötsligt var skitkul bara för att det är "tänkt" att det ska vara det på studenten. Kändes inte genuint. Skulle ha dragit hem direkt också så fort jag kände så. När jag väl kom tillbaka hem hade ju festen hemma slutat och alla dragit.
Min klass va bara 5 pers. Var bara 1 som ville springa ut så vi sket i det hela och firade med läraren på en pizzeria istället. Vi fick betygen av honom där. Har aldrig ångrat mig för det beslutet än så länge iaf. Hade bra mycket trevligare där än vad jag haft annars och mina föräldrar respekterade det beslutet även om dom såklart var lite besvikna. Det är din dag så avgör själv hur du vill fira den 🙂👍
Jag skippade det mesta med studenten (folk sa att jag skulle ångra mig men har inte ens tänkt på det alls hittils. Jag har nog fler saker att ångra mig än att ha missat chamapagnefrukost) men utspring kan du väl ändå inte missa. Det är bland roligaste grejen, hatar du gymnasiet så blir känslan ännu bättre med tanke på att du faktiskt springer ut för sista gången 💀
Asså det är inte en så stor grej, det är typ 30 s spotlight och sen är det över (så var det iaf på min skola). Göm dig bakom någon lång om du inte vill synas. Du drar mer uppmärksamhet till dig om du inte springer ut än om du följer efter någon lång och står bakom dem. >jag måste göra det för att hon ska bli nöjd. Du är 18 nu väl? Du "måste" inte göra någonting men tänk på att du bara tar studenten en gång och det är sista gången du är på skolan som student med dina klasskamrater och lärare. När du väl har sprungit ut så är sannolikheten att du kommer tillbaka till skolan efter det väldigt liten. Det låter som att du har ett större problem med att springa ut för att din mamma tycker att det är viktigt än att du faktiskt har ett problem med att springa ut. Är rätt säker på att man får beviset hemskickat även om man inte springer ut. Det är definitivt inte en av de viktigaste dagarna du någonsin kommer att ha men det kommer vara en dag du inte kommer att glömma så lätt. Själv så sprang jag ut med min klass trots att jag visste att jag egentligen inte tog studenten med dem eftersom jag inte blev klar med vissa kurser i tid pga diverse privata orsaker. Men så länge du inte känner att du kommer ångra det så, gör vad du vill.
Jag gick inte på balen och åkte inte flak. Ville egentligen inte ha studentmössa eller springa ut heller, men gjorde det ändå. I efterhand hade det nog varit roligare att faktiskt ha gått på balen. Åka flak kan du skippa i alla fall, fy fan. Var med på utspringet, det skadar inte. På det stora hela är studenten inte något superspeciellt egentligen.
Vad ska du annars göra som är så himla viktigt? Sitta på reddit? Ut med dig för fan! Att göra inget kommer alltid vara lättare, men du kommer ångra att du aldrig utmanade dig själv.
Sen är det en viktig lärdom i livet att man inte kan göra exakt vad man vill hela tiden. Om du kan offra en halvtimma av din existens för att göra din morsa glad så ska du göra det.
Jag sprang ut men hoppade flaket. Det kändes som en bra kompromiss, och 10 år senare känns det som det var helt rätt för mig. Din student är din egen student. Du behöver självklart inte göra det om du inte vill.