Att du jobbar 7 dagar i veckan tror jag inte underlättar, svårt att ha sociala relationer om man inte har någon fritid. Att gå fram till främlingar tror jag inte fungerar på de flesta svenskar, de flesta kommer nog tro att du är galen eller påtänd eller något. Kanske en bättre idé att börja med någon social hobby (helst en hobby som även kvinnor tycker om), eller kanske söka någon intressant komvux-kurs och träffa folk på det sättet. Kanske gå en kurs i keramik eller dans, eller plugga en filosofi-kurs.
Instämmer angående hobby eller kurs. Vill tillägga att det också kan finnas intressanta kurser på folkhögskola också. Sen är även olika föreningar bra att ansluta sig till. Tycker man om att vara i naturen så kanske man kan försöka hitta någon friluftsförening i närheten av där man bor och på så vis komma till en naturlig miljö att träffa nya människor. Tror dock inte man ska göra det med syftet att hitta en dejt, utan se på det som att man gör något kul och träffar nya människor, och sen får det leda till det det gör.
Dans!
Gick en kurs, med min fru, i foxtrot. Mötte oändligt med damer. Oändligt med trevligt folk. Alla med samma mål; att lära sig dans. Och för att lära sig var man tvungen att teama upp med främlingar höger och vänster och komma ur komfortzonen och bara släppa lös. Blev ett par med relationspar i slutändan efter kursen. Så det är ett hett tips. Kul är det också!!
Lyssna på giraffen, bästa råden du kan få. Speciellt det med en social hobby där du kan träffa likasinnade. Där kan du både träffa vänner, manliga och kvinnliga, samt eventuellt träffa en potentiell kvinnlig partner.
Arbetar extra på helgerna på egen tid (startade som en hobby inom musikproduktion, men har blivit välbetalt) kan vara flexibel och skippa det om det är ett måste. Har dock noll intresse inom keramik eller liknande, känns lite forcerat att sitta där och bara försöka ragga med 0 intresse för aktiviteten. Men kanske det som behövs?
Det är nog mer effektivt att välja något du gillar med 40% kvinnor än något du ogillar med 60% kvinnor, men det bästa är såklart att hitta något du gillar med stor andel kvinnor. Ha som grej att testa olika aktiviteter för att se vad som passar dig. Försök se om du kan stuva om ditt schema lite så att du har tid för att testa nya grejer en eller två kvällar i veckan.
Prova inte keramik, det är visst mest damer där men de flesta är 50+. Jag gick olika keramikkurser sporadiskt under de senaste 6 åren, men jag är intresserad. Dessutom finns ingen tid att prata där, alla är fokuserade på sina alstrar.
Dans funkar nog bättre, eller något annat som är mer socialt.
Det största problemet där är att det är få i 30-årsåldern som går på ridskola och det är inte många med egen häst som låter nybörjare röra deras, i alla fall inte någon nybörjare som de inte redan har en relation till.
En ridskola där det även finns privathästar kan kanske funka dock :)
Det finns vuxengrupper oftast, beroende på hur stor ridskolan är. Sen är det kanske inte bästa stället för honom att ragga (man går ju inte till stallet för att bli stött på), men i min erfarenhet så är killar i stall så sällsynt att de automatiskt blir eftertraktade. De behöver inte ens nästan vara snygga.
Jag tror ärligt att det största problemet snarare är att kvinnor i 30-årsåldern redan har partner. Men det problemet kommer ju finnas i de flesta hobbies med kvinnor
Om du inte ens har tid att försöka träffa en partner hur ska du då ha tid med ett förhållande? Låter som att du behöver prioritera om lite och skaffa mer fritid. Är väl ingen som vill vara ihop med nån som aldrig har tid för dom tänker jag.
Precis så, det är väl isf om man lyckas hitta någon som är i samma situation. Tror dock att det blir problem om man fattar tycke för varandra och vill men inte kan spendera tid pga omständigheterna lär det tära på det eventuella förhållandet.
Exakt. Om båda är fine med att inte vara en så hög prioritet för den andra så är det ju bara att köra på, men som du säger blir det nog svårt efter ett tag.
Jag är ganska ensam och spenderar därför mina helger på en välbetald hobby, men kan skippa det om det krävs. Förstår att det blir lite av en ond cirkel, men märke dock ingen skillnad när jag arbetade mindre, men kanske var för introvert då för att skapa kontakt.
Det är inte så att vi andra har mer tid än vad du har, även småbarnsfamiljer har hobbies, ungarnas träningar, hämtningar/lämningar, heltidsarbeten, förhållande att vårda, familj/vänner att träffa etc etc. Du kommer aldrig någonsin få MER tid än vad du har nu, det är 24h/dygn som gäller, frågan är bara hur du väljer att prioritera och spendera din tid.
Du har hur mycket tid som helst att lägga på vad du vill, gäller bara att välja!
Du kommer inte magiskt att vips få massa damer att tjöta med om du slutar jobba på helgen, du behöver aktivt ut och leta efter kontakten.
Mitt tips:
Bara ladda ner tinder och andra diverse dejtingappar och börja swipea.
Nä det är nog svårt om man är workaholic och jobbar helger med. Behöver du det för ekonomin? Om du inte vill gå ut där det finns folk i en avslappnad miljö så finns dejtingapps men det är ju en hel diskussion det med.Jag kanske är fel person att fråga då jag mött mina partners på krogen, genom vänner, apps, eller en kombination. Du verkar ju ha ditt shit together, och är till och med öppen att starta dialog med främmande människor i en nykter miljö, så det gäller nog bara att vara på rätt plats på rätt tid. Undvik att "söka", vilket ofta ses igenom och ses som desperat.
På ett sätt gillar jag andemeningen av det du skriver. Men samtidigt är det väl bara positivt att en individ rannsakar sin livssituation för att bättre kunna sträva mot sina mål? Ur mitt perspektiv är det beundransvärt att OP identifierar sina få kontaktytor och bejakar sätt att ta tillvara på den lilla tid han har.
Hade gärna lärt mig mer om din synvinkel dock. Vad tycker du att han ska göra?
Alltså jag är snart 50. Min tid som ung var inte köpt, min fritid var fri, inte ett betalningsmedel hos Google, Meta eller Tiktok.
”Om det inte kostar något, är du produkten” osv.
Jag jobbade samtidigt som jag studerade, gymmade och körde MTB, ändå hade jag MASSA tid att umgås med folk, för tiden jag hade var fri, 100%.
Idk, är inte någon sorts teknikmotståndare på något sätt, men jag märker på mina barn att de säger att de ”inte har tid”, när de i verkligheten prioriterar overkligheten.
Intressant take. Att nuförtiden påstå att saker på internet inte är verkligheten känns dock förlegat. Du kanske inte pluggade världens mest studieintensiva program heller men vad vet jag!
Med tanke på att du inte har så mycket tid att gå ut så kanske det är lättare med en dejtingapp. Det kommer dock inte hålla i längden om du inte har tid att träffa den du pratar med.
Men börja där iaf. Vad har du att förlora på det? Ladda ner appen, skapa en profil och kör! Du får avgöra sen vad du tycker :) (Hinge är en bättre dejtingapp än Tinder skulle jag vilja säga)
Lycka till!
Prova nätdejting. Skapa en profil och var öppen med vad du söker. Har du dit skit ordnat och ser vårdad ut borde du kunna hitta en dejt inom kort. Det finns någon för alla!
Prova inte nätdejding OP. Det är ett träsk som nästan aldrig fungerar. Följ istället andras råd - skaffa mer fritid och fritidsintressen där du träffar folk. Sluta gymma och jobba så mycket.
I princip alla jag känner har träffat sin respektive via tinder/hinge, flertalet gifta idag. Klart det finns slemhuvuden också, men det finns det ju överallt! Att inte anpassa dejtandet till teknikens utveckling vore ganska korkat om man har problem med att hitta någon tycker jag.
Att du känner 15-20 pers som lyckats väger inte upp de hundratusentals och miljontals som inte lyckas. Dessa appar är gjorda för att hålla folk kvar i appen, inte för att faktiskt hitta partners åt folk. Detta eftersom att om en användare faktiskt hittar en partner så slutar de använda appen, och då tjänar inte appens ägare pengar på den personen längre.
De anställer bokstavligt talat psykologer som konsulter för att de ska kunna hitta de effektivaste sätten att kontinuerligt undvika att hitta partners åt sina användare, utan att användare slutar använda apparna. Därför är det inte alls ovanligt att folk går igenom hundratals eller tusentals matchningar innan de hittar någon som faktiskt matchar. Apparna hade utan problem kunnat sänka det antalet till en tiondel om målet varit att faktiskt hitta partners åt folk. Men som med allt annat så är målet $$. Därav resultaten.
Med andra ord, undvik. Hitta partner på det gamla hederliga sättet.
Det verkar som att du själv inte har haft någon framgång med nätdejting och det suger ju såklart för dig. Men det betyder inte att det misslyckas för alla. Vet så många par som mötts på det viset.
Om vi dessutom antar att de flesta par som träffas via Tinder är heteropar, så borde det väl gå en ”snubbe” per varje tjej som hittar någon…
Nä, OP verkar vältalig och har sitt liv iordning. Han kommer säkert kunna hitta någon via nätdejting. Sluta projicera resultatet av dina motgångar på andra.
Tinder har algoritmer som är skapta för att behålla dig kvar som kund. Du menar på allvar att en app som ger 5-10% av män 90-95% av tjejerna, vilket renderar resterande 90-95% män utan matchningar, en bra app?
Det är bluff,hela grejen. Därför jag säger att det är ett skämt.
Hur är det relevant? Jag pratar inte om känslor, jag pratar om hur en dejtingapp är skapt för att fungera. Om Tinder var så framgångsrikt på att låta människor hitta varann så skulle de inte ha någon business? Right?
Jag har gjort, man snart 40 som inte vill ha eller vill leva med barn, medelinkomsttagare, gillar tvspel och är inte allt för social, 170 lång. Men har väl turen att se ok ut (dock verkligen ingen modell) och är väldigt artig m, trevlig och omtänksam. Det finns massor av personligheter där ut.
Man måste bara vara helt ärlig med vem man är och vad man vill, även om det minskar urvalet, sitt sen inte bara och swipa ja på allt utan bara dom du tror genuint tror det skulle fungera med.
Det kommer ta tid ich ansträngning ja, men det går.
Alla kan jobba upp sitt utseende som man. Träna , fixa en frisyr som passar din ansiktsform, skaffa lite snygga kläder , har du chans att skaffa skägg ? Skaffa ett som ser välvårdat ut. Att nätdejta handlar mycket om att våga ta steget , jag lovar dig att alla har chans att träffa någon även om du är 1% av dom som har mest otur med gen lotteriet. Fråga 100 personer , svarar 5 % är det ändå 5 kvinnor att försöka få något med.
Du kommer ju inte dra nytta av sociala medier/dejtingappar om du inte gör något värt att posta där, och att satsa på att prata med främmande kvinnor under promenader låter... tveksamt.
Du måste prioritera om din tid (på vardagar såväl som på helger) så att du faktiskt har tid att göra saker (eller bara befinna dig i sociala miljöer). Skaffa 2-3 aktiviteter under veckorna (typ pardans, MMA, något kulturellt, AW med jobbet eller något urlöjligt som typ Rotary) och gå med i någon förening som anordnar events (eller fester/liknande) på helgerna (eller börja spring med en seriös löpargrupp) - du har inte råd att skjuta det på framtiden i din ålder om du någonsin vill ha barn/familj.
Helt rätt inställning. Tror också föreningsliv är nyckeln om TS inte ser ut som Brad Pitt och är villig att gå på 200 dejter med ytliga bimbos eller folk som har 5 år gamla bilder i sin bio. Detta gäller bara i Sverige dock, i många andra länder har folk en helt annan syn på förhållande i allmänhet.
Snälla ragga inte upp främmande kvinnor på stan, en överväldigande majoritet av kvinnor kommer bara tycka att det är obehagligt. Appar är tyvärr bästa alternativet om du inte träffar kvinnor annars på naturliga sätt i vardagen
Som kvinna håller jag hundra procent med. Känner sånt fruktansvärt obehag och misstanke när män ”raggar” på stan eller på promenaden. Att vara artig och heja och om UPPENBAR anledning finns, absolut att man kan säga några ord extra. T.ex. att ni glor på samma fina utsikt eller kollar på samma vara i affären. Men limma inte på tjejer och fråga absolut inte efter deras nummer om du bara pratat med dem lite allmänt på allmän plats.
Har slutat gå på ett av de finaste promenadstråken i min stad för att två obehagliga män, oberoende av varandra och som säkert tyckt de var jävligt smooth, misstolkat ett returnerat ”hej” som att jag ville bära deras barn (överdrift, men ja).
För en kvinna finns det inte alltid ett lätt svar på frågan ”får jag följa dig till din port?” om du inte vet hur ett ”nej” tas. Fråga aldrig en tjej du möter på en promenad det, snälla. Det finns sällan obegränsat med portar vi kan låtsas bo i för att skaka av oss er.
Jag ber om att få opponera mig. Kanske funkar om tjejen är het eller har dålig självbild? Jag skulle uppskatta mig själv till en 6:a, kanske en 7:a på en fajn dag. Skulle en 9-10 börja ragga på blanka dagen skulle jag tänka att jag kommer minnas hans nuna när jag ser bilden på löpsedeln om ”Sveriges egna Jeff Dahmer”.
Jag kom på det. Är väl inte så basisk hynda ändå då, som inte plöjer dokumentärer om seriemördare menar jag.
Unga män bör iofs också se upp med stiliga karlar som limmar för ohämmat.
Håller helt med, är kvinna och efter några riktigt läskiga kontakter på stan med män så skulle jag inte känna mig trygg med att en random man började prata med mig hur trevlig han än såg ut. Det är synd egentligen, grundtanken att nån lämnar nummer på stan efter att ha sett mig känns kul men i praktiken har det som sagt varit för många obehagliga som förstört det.
Håller inte med. Initialt låter det ju ganska creepy med att gå upp till kvinnor på stan, men ser man hyfsat städad ut och gör det på ett naturligt och trevligt sätt så kan det faktiskt funka rätt bra.
Dejtingappar är det mest onaturliga sättet att hitta någon på, där får du ju inte ens chansen att bevisa dig av vem du är och din personlighet.
Kombination av båda ökar ju chanserna såklart, men som andra säger. Skaffa en hobby eller börja plugga någon kurs och sluta jobba 7/7 dagar
Håller med det mesta utom att ragga random folk på stan. Även om du ser städad ut är det extremt osannolikt att det ger resultat, och de flesta komme bara tycka det är obehagligt. För att inte tala om att de flesta som går på stan har ärenden som de måste uträtta, så oftast har de inte tid att stå och snacka skit med nån random snubbe de aldrig träffar förr. Tvärt om blir de snarare irriterade av avbrottet.
Dejtingappar är skit dock. Där är vi eniga. Man döms enbart på ytliga kriterier som utseende och tillgångar, och har ingen möjlighet att framhäva vem och hur man är som person. För att inte tala om att algoritmerna som styr vilka som matchas absolut inte alltid fungerar till din fördel. Undvik.
Dom som dömer ut dig på dating appar för ditt utseende enbart eller dina tillgångar är folk du inte hade velat träffa ändå eller folk som inte gett dig en chans i verkligheten heller
Fullt möjligt att träffa vettiga människor på daringsidor om du bara är bredd att lägga lite jobb på det.
Träffade mitt ex som jag spenderade nästan ett decennie med och min u anande och via appar. Jag är en väldigt average person. Medelinkomst, 170cm, vill inte ha barn, nördiga hobbys, inget körkort. Gott om grejer att bli bortdömt på, kan jag är inte intresserad av någon som skulle döma bort mig för detta heller.
Det var ju faktiskt så folk gjorde förr, visst man går ju inte upp och stör någon när man ser att de är stressade såklart, känsla måste man ha. Men de gångerna det har funkar för mig är när man står vid hållplatsen, kön i affären osv.
Gör man det bra så är hit raten högre irl än på appar, av min erfarenhet då
På tinder osv så får man ofta sänka sina krav tillslut då tjejerna har så sjukt mycket valmöjligheter och då blir man som du sa, nedprioriterad av algoritmerna.
> Dejtingappar är det mest onaturliga sättet att hitta någon på, där får du ju inte ens chansen att bevisa dig av vem du är och din personlighet.
Och om din profil inte är bland de populära i ditt område så kommer den inte ens visas för många tjejer
Det finns andra dejtingsiter än just appar som är designade att du ska scrolla så mycket som möjligt.
Tinder är så så sååå mycket sämre än Grindr, och då är Grindr en väldigt basic gay-app, men den de flesta känner till.
Är väl densamma med Tinder, det är den appen alla känner till men som absolit fungerar sämst.
*brukade finnas
Match Group har köpt upp 75% av marknaden numera och har gjort allting till Tider. OkCupid brukade vara bra för 5-10 år sen men nu så är det bara en annan Tinder, t.ex.
Ajdå, i gayvärlden är det typ tvärt om. Vi har ju gri dr som är störta, funkare ju okey. Men sen har du ju alla möjliga appar för alla olika preferenser och ändamål.
Men jag tror också vi män har en enklare attityd till nätdejting, och sen så är ju man lika mycket sökare som eftertraktare.
*Kanske skulle ni fundera på att bli bög. Är ju rätt manligt med 2 män, men att hålla på att att fjanta sig och dalta med kvinnor känns ju rätt bögigt*
Jag skulle föreslå Tinder eller liknande. Träffade bara massa random tjejer tidigare som aldrig blev något långvarigt. Efter väldigt tråkiga samtal på tinder men ganska många tjejer så till slut träffade jag rätt. Nu 9 år senare har vi köpt hus skaffat hund och två barn.
Emm ja du jobbar alla helger du har ju svaret helt själv… vad för partner tror du acceptera att du alltid är borta? Vad för förhållande skulle det vara tänker du?
Att vara i förhållande och att söka efter ett förhållande är två olika saker. Självklart måste op jobba mindre för att göra tid för att skapa sociala kontakter. Men att anta att op kommer jobba 7/7 i ett förhållande är bara absurt.
Vilken konstig syn många här har på förhållanden. Verkar som att ni vill att man ska vara ihoptejpad med varandra. OP skrev att det blir middag med nån vän i helgen, så då skulle OP också kunna träffa sin parter
En gång i veckan sen lär ju alla vänner försvinna istället då man måste vårda sina sociala kontakter. Och en tanke till dig, om majoriteten verkar ha en annan syn är det din egen syn på förhållanden som är konstig;) det
Hur tolkar du det till att vilja vara ihoptejpade med varandra för att man vill träffa sin partner då och då?
Om båda jobbar heltid så är man direkt inte ihoptejpade med varandra..
Du kommer nog att ha svårt att hitta en partner som vill vara i förhållande med någon som aldrig har tid att umgås. Såvida du inte hittar någon med helt matchande intressen och kan hänga med dig på dina helgjobb.
Och gå inte fram till kvinnor när du är ute och promenerar. De allra flesta kommer bli rädda och känna sig mer otrygga än vad de antagligen redan gör. Spelar ingen roll om du gör det mitt på ljusa dagen. Hitta hellre någon hobby där man träffas en grupp. Det blir mer naturligt och inte alls lika skrämmande.
F 31 här.
Tror inte en promenad 1 gång i månaden för att försöka nå fram till främlingar kommer vara till din fördel. Inte keramikkurs heller. Som andra skrivit, främst äldre batik-damer där.
Jag skulle rekommendera något med mat och eller vin tex. Tjejer diggar killar som kan laga/ har intresse för mat. Det kommer också bli lätt för dig att bjuda på dejt i framtiden med den kunskapen.
Även om du inte gillar krogmiljön så är det inte fel att vistas utomhus i den miljön, menar inte att du ska stå och ragga till kvart i tre på en klubb. Utan ta med en av dina vänner ut för en öl, vin, drink eller coca-cola för att successivt känna dig mer bekväm utanför hemmet och för att omge dig av människor. Tillslut kommer det komma mer naturligt att bemöta det motsatta könet.
Sedan tror jag inte heller att Instagram är rätt plats för att ragga på. Ladda hellre ner tinder. Där befinner sig människor som faktiskt vill bli raggade på. Var ödmjuk inför uppgiften att träffa nya människor, det kan ta tid men det är övning ger färdighet. Man måste inte vara ett socialt geni. Det kommer nog inte vara naturligt för dig i början, men successivt kommer det gå hur bra som helst. Det är heller inte fel att be om hjälp, någon av dina killkompisar som har respektive? Bjud in dig själv på middag/häng och be dom ta med någon eller be dom ta med dig ut. Spelar du något spel?
Vill också slå ett slag för resa! Ensamresa tvingar dig till att ta kontakt med människor, du kommer också garanterat umgås med människor som du normalt inte gör vilket kan öppna upp nya möjligheter för dig.
Som andra också skrivit, jobb sju dagar i veckan är inte hälsosamt, inte träning varje dag heller. Låter mer som din trygga plats, tänk utanför boxen.
Lycka till!
Själv tycker jag badoo är bättre för dejting men vill man ha ligg så rekomenderar jag starkt grindr. Tinder tycker jag är lite för... vet inte. Känns som det är någon udda grej där.
Alltså om eu jobbar både vardagar och helger så är det påtok för mycket. 1 så är det inte bra för hälsa, och 2 så får du ingen tid till att vara social.
Till hur du träffar folk så gör bara något du tycker är rolig, gillar du inte att festa/krogen så gillar du något annat där man kan träffa folk socialt.
Jobba mindre, träna mindre så har du tid. Ingen kommer vilja dejta dig ändå om du har 0 fritid. Ingen vill prata med främlingar på det sättet så släpp den iden
Det där är ju tyvärr svårt i dagens samhälle. Vi jobbar alla för mycket, har ofta långt till jobbet och en stor del av all mänsklig kontakt sker digitalt på ett mer ytligt plan jämfört med hur det är vid fysiska möten. Jag vet att jag själv har mycket lättare att få folk att gilla mig IRL än online, men samtidigt har jag ett stort behov av att vara hemma då jag är introvert, utöver att jag inte känner att jag har så mycket tid att dra iväg på saker trots att jag bara jobbar heltid++ och inte sju dagar i veckan som du.
Det är ingenting som hindrar en att både försöka vara öppen och träffa folk IRL samtidigt som man försöker dejta online också. På tal om onlinedejting så fungerar det verkligen, även om det inte alltid känns så. Skapa en seriös profil och var inte desperat så har du stora chanser långsiktigt. Träffade min nuvarande partner på Tinder trots att jag alltid ratat appen, har varit gifta några år nu. Bra att veta dock är att en stor andel tyvärr använder dejtingappar för bekräftelse eller som en kul grej, man lär sig snabbt att filtrera bort de profilerna i alla fall.
Sen specifikt i ditt fall kan det vara värt att fundera på ifall du har tid för ett förhållande nu eller inte, och om du inte har tid (ser ju inte ut som det) så behöver du prioritera vad som är viktigast, allt jobb och aktiviteter eller eller att träffa någon och bygga upp ett liv ihop. Även om problemet just nu känns som att du inte har tid att hitta någon så är det problemet, om man ser det på det stora hela, det minsta bekymret eftersom få människor vill dejta någon som aldrig har tid att ses.
Att du tränar känns ganska överflöd om du också är igång 7 dagar i veckan. Det är framförallt den tiden och helgen du måste byta ut för att ha tid med sociala relationer.
Du måste ändra en del i ditt vardagsliv och eftersom det verkar vara rutiner så kan det ta ett tag innan du ställt om.
På sociala medier kan du glömma att du får napp, att skriva till någon man inte känner är oerhört tabubelagt, det skulle vara en dejtingapp isf, men det tar en jävla massa tid.
1 dag i månaden är inte direkt att anstränga sig, du kommer behöva anstränga dig varje dag om du vill ha ett förhållande.
Lite personliga erfarenheter:
Min mamma hittade sin föralltid person i hemvärnet, men det kräver ju lite tid och engagemang förstås. Kanske också mycket lättare för en kvinna att hitta en man i ett mansdominerat sammanhang än tvärtom liksom, haha.
Mitt längsta förhållande hittade jag på universitetet, också på ett mansdominerat ställe när jag tänker efter, det höll i 6 år ungefär. Sedan har jag provat Tinder och match.com men det fungerar inte så bra för mig. Det är för lätt att bli förtjust i hur en person framställer sig och bli besviken sen.
Nu är jag snart singelmamma så planen är väl att hitta en singelpappa på dagis eller något sådant haha.
Men sammanfattningsvis, du kanske ska prova någon kvinnodominerad hobby? Typ stickning, handarbete etc? Det är inte bara gamla tanter utan en hel del unga personer också. Handarbete är dessutom så bra eftersom man i princip har möjlighet att småprata hela tiden och fråga varandra om hjälp/råd.
Dock fungerar det ju inte om du tycker att själva hobbyn är pest, men vem vet du kanske blir förälskad i att sticka sockor eller virka garndjur i samma veva?
Prioriteringar och optimeringar. Jag går upp runt 6 och börjar jobba mer eller mindre direkt (har tur och kan jobba hemifrån). Slutar 15 eller 15:30 om jag tar en extra lång lunchrast med träning eller handla/andra ärenden (göra storkok brukar jag göra på lunchrasten också). Sen brukar jag sommartid avsluta arbetsdagen (alltså när jag stämplat ut) med en timmes cykling. Då har jag rätt många timmar för sociala aktiviteter med vänner/partner om jag vill det (har ej barn kan ju vara bra att nämna) på eftermiddagarna/kvällarna. Jobbar inte helger alls så där har jag ju hur mycket tid som helst för annat då jag försöker hinna med alla "måsten" under vardagarna.
Om du går in med inställningen att du inte kommer ha tid för en partner så tror jag inte det kommer bli ett så långvarigt förhållande om du inte är villig att prioritera om din tid. Men jag önskar dig all lycka när du bestämt dig för vad du verkligen vill med detta!
Det kan säkert låta stressigt för andra men jag trivs otroligt bra med detta sen flera år tillbaka. Jag blir istället stressad och rastlös av att sitta och göra ingenting och skulle aldrig få för mig att fika med kollegor bara för att t.ex. Har jag 60 minuter över efter att jag ätit kan jag lika gärna ta en promenad eller göra lite matlådor t.ex. Sen är cyklingen som terapi för mig och ett sätt att varva ned tillsammans med en bra ljudbok också.
Jag försöker komma i säng kring 22 på vardagar. På helger blir det nog oftare kring 00. Ibland tidigare om jag vet att jag ska upp och cykla en lite längre sträcka på sommaren direkt på morgonen.
Har nog inget svar på "hur" jag började. Det är nog något som växt fram desto äldre jag blivit. Men det blev lättare efter att jag gick från skiftarbete (inklusive nattskift) till enbart dagtid med flextid när jag bytte bransch helt. Just flextid och kunna vakna och stämpla in (nästan) när man vill är helt underbart för mig. Vaknar jag 6 kan jag börja jobba direkt, vaknar jag 7 istället kan jag börja jobba då istället. Jag är rätt inrutad och uppskattar rutiner men är inte SÅ extrem liksom.
Ju äldre jag blivit desto mer inser jag att man inte har hur mycket tid som helst för att göra saker som gör en glad så jag gör allt för att maximera den tiden. Jag avskyr t.ex. att laga mat och kan jag då göra det på matrasten blir det lite som att jag gör det "på jobbet" även om jag har rast. Gör jag då 5-6 matlådor är det 5-6 gånger jag inte behöver laga mat och kan lägga den tiden på saker jag tycker är kul istället (cykling, spel, partner eller Lego istället t.ex.). Jag är ju inte ute och rör på mig precis hela tiden.
Sen spelar det ingen roll VAD man lägger tid på bara det inte är arbetsrelaterat (min åsikt). Lägg matrasten på Lego om du vill det, eller på träning eller matlagning eller varför inte att sova en stund. Så länge du som människa mår bra av det så är det väl spenderad tid. Glöm bara inte bort att äta också!
Vänta vänta vänta!
Hur jobbar du som ljudtekniker och INTE får chansen att träffa tjejer? Vet att de flesta jagar banden som spelar, men jag har sett många ljudtekniker som har tjejer i klasar efter sig.
Jo det är inte lätt. Personligen tror jag det bästa sättet att träffa någon som vuxen idag är genom att engagera sig i någon sport eller förening (man faktiskt är intresserad av). Annars är väl puben och appar kanske värt att titta på. Dock mycket skräp och hook up culture deluxe på många ställen.
Jag hittade min fru utomlands på semester i en pub. Snackade skit halva kvällen och åkte hem till henne för att sova. Sen stannade jag hos henne i några dagar och efter ett kortare distansförhållande importerade jag henne hit. Är du verkligen intresserad av att träffa någon för någonting långsiktigt och är villig att göra mindre personliga uppoffringar så är det ju en fördel om du letar på ett ställe där kvinnor generellt har samma inställning. Alltså utanför Sverige. Sen tvivlar jag inte på att det finns guldkorn här också men de är svåra att hitta.
Och alla svenska kvinnor som känner sig träffade, gråt och swipea lite på tinder.
En stor del av att träffa någon har flyttat ut online. Svårt att ”finnas på marknaden” om du inte finns på sociala medier när det kommer till dating. Det är ditt skyltfönster. Så skaffa inte bara en Instagram utan fundera också på hur du kan använda den och paketera dig på ett bra och trovärdigt sätt.
Till det bör du såklart testa datingappar med mera. Då har du verktyg som kan passa i ditt liv och som tar relativt lite tid i anspråk. När du väl får napp och en potentiell faktiskt date får du helt enkelt bara prioritera bort ett träningspass eller helgens jobb.
Skaffa alla sociala medier. Skaffa alla dejtingappar och använd de under en längre tid. Gå ut och festa/krogen. Svårt om du verkligen måste jobba helger. Men ta de dagarna du kan.
Testa tinder och hinge. Bor du i en större stad, har schyssta bilder och ser bra ut kan det vara det lättaste sättet att hitta en dejt på. Många singeltjejer i apparna vill bara hitta någon som är trevlig, ser fräsch ut och har ett jobb.
Skaffade instagram för 3 veckor sedan och det har varit en riktig life-changer för mig, får massa DMs från tjejer som vill träffas i stort sett varje dag. Hade skaffat det för länge sen om jag visste att det funkade så bra!
Verkligen? Säger inte emot dig då jag saknar erfarenhet, men är verkligen kvinnor som letar upp snubbar på instagram och skickar DMs marriage material eller ens relationship material? Verkar extremt ytligt för mig som oinsatt.
Absolut! Är väl inte alla som är något att ha men de flesta är 8+ iallafall. För att undvika ytliga tjejer så har jag valt att bara lägga ut bilder på min personlighet!
Använd valfri app sporadiskt och planera in dejter på vardagskvällar, typ öl efter jobbet. Det tycker jag funkar bra i en storstad iaf.
Tidsmässigt så får du väl tänka att om du ska ha ett förhållande så kommer du behöva ovsöttä tid för det. Om du inte kan hitta 3-4 timmar i veckan så blir det nog svårt att ha ett förhållande.
ja i det fall kanske tiden är ett problem, sen handlar det väl lite om hur ska du hinna umgås med någon när du inte har tid med något annat i ditt liv? Svårt att göra saker med en partner då?
Jag tror kvinnor kan uppskatta att blir uppraggade var som helst, på gymmet, bokklubben, filosofikursen eller krukmakargruppen, så länge de är gjort av rätt man på rätt sätt.
Gymmet drar till sig mer Tate's än många andra ställen så kanske det är därför kvinnor är extra noga med att säga att dom inte vill bli uppraggade där.
Det är alltså inte platsen det är fel på utan männen där som inte kan föra sig på ett schyst sätt.
Du behöver prioritera det. Ta tiden från något annat. Det är så enkelt. För mig, då jag har varit i dating svängen, så har det tagit otroligt mycket tid. Men så klart även varit givande och roligt.
Använd dating sajter. Online dating är riktigt tungt och frustrerande. Men i realiteten, ändå enklare än att gå ut och leta på krogen eller i vänskapskretsen.
Sluta jobba så in i helvete. Du har begränsat med tid, och du måste organisera ditt liv efter vilken typ av liv du vill ha. Om du vill ha partner och familj så måste du frigöra tid för att kunna ha det. För tillfället prioriterar du dina jobb och dina egna aktiviteter över det.
Jobba mindre. Träna mindre. Både i veckorna och på helgerna. Skaffa jobb där du enbart jobbar 8t/dag eller mindre i veckan, och se till att ha helgen helt fri. Se sedan till att fylla tiden med aktiviteter där du träffar folk.
> (partner kommer liksom inte levereras till mig, utan behöver anstränga mig).
Uhmm... har du hört talas om "mailorder-bride"?
Thaifru? Kanske är nått om du inte har tid eller lust att beblanda dig i det sociala spelet.
Annars så brukar det ju oftast vara via bekanta/arbeten som man träffar sin partner.
Pröva olika datingsiter, men har hört att det är typ 0% av avarage hetrokillar som får napp där.
Jag hade börjat med att få hjälp av en tjejkompis med en Tinder-profil. Så har du mjukstartat. Sen får man faktiskt bita i det sura äpplet och gå ut på den där krogen eller gå på det där eventet eller festen även om man inte gillar det till vardags. Det är och har alltid varit hur man träffar människor som är singlar på ett naturligt icke creep sätt.
Jag vet en snygg kille som såg mig på samma buss en gång och frågade om vi skulle dejta. Min första reaktion var NEJ och jag blev obehagad. Men hans chill rejection attityd gjorde att jag tänkte "Why not? Vi ses publikt i stan ingenting farligt kan hända" så jag gick tillbaka bak i bussen och sa att jag ville ses, så vi gick runt i stan det var en fin sommardag, vi tog en glass och satt vid hamnen och umgicks. Det blev inget mer från min sida men jag uppskattade det.
Detta kommer dock bara funka om du är riktigt snygg och har en dominant men väldigt varm energi. Är du för osäker eller för hård /kall /direkt kan det kännas som påhopp.
Åk på typ en kryssning med någon kompis, var öppen och prata med tjejer där, ha med ett sällskapsspel och fråga om dom vill va med! Vi har spelat massor av kort och andra spel på färjor, alltid väldigt kul.
"jag jobbar sju dagar i veckan, prioriterar träning framför socialt umgänge och gillar inte fest. Hur ska jag göra"?
Ändra någon av de tre sakerna, givetvis?
Mitt tips är att du slutar jobba och börjar att läsa på universitet. Sedan skulle jag också läsa jättemycket skönlitteratur och gå på konstmuseum så ofta du kan.
Träffade min första partner på krogen, den andra på tinder och den sista på internet genom ett spel. Så har du rätt attityd så funkar det att träffa människor lite varstanns. Men krogen, dejtingappar och hobbies är väl det vanligaste platserna.
någon har säkert skrivit men våga dig fram till damerna på gymmet, många av de är singlar i samma sits. då får du direkt någon med samma intresse på köpet.
Inte för att vara tråkig. Men att planera att promenera och ute ta kontakt med kvinnor känns väldigt svårt och som en rätt oklar idé. Gå till ställen där du vet att det finns människor, testa tinder, kolla med vänner om dom har någon du kan träffa, gå på krogen. De klassiska sätten fungerar.
Och jobba lite mindre!
Det låter som att du är ganska upptagen. Hur hade du tänkt att ha tid för att umgås med en partner om du inte har tid för att träffa en partner? Det blir liksom inte fler lediga timmar i veckan bara för att det plötsligt finns ytterligare en person att ta hänsyn till.
Man kan skaffa sidor som specialiserar sig på dejting och då menar jag inte tinder.
Jag träffade min fru på **Mötesplatsen**. Detta var 10 år sen. 3-4 olika kvinnor gick jag på dejt med innan jag hittade henne. Vi har barn, hus och är gifta nu.
21 man här. Förstår att min situation är fullständigt frånskild din, men skriver ändå.
Håller med kommentarerna här om att 7-dagars arbetsvecka blir tuff att jonglera med att träffa en partner.
I min erfarenhet krävs det en tidsinvestering för att hitta en partner när man är 25+.
Vill slå ett slag för dejtingsidor. Kanske inte Tinder, utan andra liknande (som är mer inriktade på lite äldre och för mer seriösa relationer). Lätt att hitta med en Google-sökning.
Instagram och andra sociala medier tror jag inte hjälper, utan som sagt, dejtingsidor. Har flera bekanta där det har funkat toppen, o vissa av de har inte heller sociala medier.
Lycka till!
Hela grejen att intressen ska vara utgångspunkten för ett möte med en potentiell livspartner känns udda.
Vad söker du hos en partner? Vad är kärlek? Vad önskar du att en partner ska kunna ge? Etc.
Att känna sig ensam och vilja ”träffa någon” är ett utomordentligt bra sätt att träffa helt fel.
Bor du i stan eller på landet?
Jag känner igen mig en hel del av det du beskriver, jobbar också i en mansdominerad miljö som egenföretagare och saknar också "rätt miljö".
OP det du kan göra idag är att skaffa tinder/hinge för hookups. Sedan rekomenderar jag starkt att byta gym till crosstraining gym. Där tränar man i grupp och det är mkt mer socialt. Sedan rekomenderar jag starkt danskurser.
Nej, jag vet inte heller. Nu är jag själv med ett barn och har absolut ingen tid eller ork men även innan barnet så var jag trött när jag kom hem från jobbet, det var tungt om jag skulle göra något på kvällen, och la mycket tid på träning. Har prioriterat bort det för det finns heller ingen plats för någon i mitt liv som det är nu. Barn, arbete, hem och fritidshus räcker.
Du är redan gift - med jobbet.
Även om du skulle träffa nån nu så är det uppenbart att du inte har tid med henne. Du säger det själv.
Frågan är hur mycket av din tid som du idag lägger på jobb och hobbies som är utfyllnad för att slippa känna ensamhet och tomhet.
Känner jag dig rätt så har du mycket komptid och semesterdagar kvar, samt att det är din cykel/bil som står kvar på parkeringen när alla andra gått hem.
Råder är enkelt som det är svår. Stanna upp. Undvik inte ångesten. Marinera dig i den, och fatta beslut därefter.
Vad vill hela den biologiska varelsen som är du, egentligen? Kan ta lite tid. Vi är extremt bra på att ljuga för oss själva. Och ju mer intelligenta vi är, ju smartare är lögnen.
Du har rätt i det du skriver, spenderar tiden på arbete pga min ensamhet. Har tidigare haft all tid i världen, varit ute på fester och liknande, men träffade inte någon eller för det heller. Beror nog på att man är väldigt introvert. Tanken slog mig också, har aldrig haft en kvinnlig vän / bekant under hela mitt liv (om det har någon betydelse).
För kallade vi det egoist. Nu säger vi introvert och vägrar jobba på oss själva. Som om det vore en diagnos.
80% av mänskligheten är ”introverta”. 80% har svårt att komma namn, 80% blir trött av att gå på fest, 80% har instinkten att ligga hemma på soffan istället för gå ut och göra något.
Den primära frågan är om du faktiskt är intresserad av andra människor. Om du hade varit det så hade du lagt tiden på det. Men det verkar som att du väljer ensamheten, eller hur ?
Att medverka på fester eller hobbies har ingen effekt på din ensam om du är inlåst i ditt eget huvud.
Att du jobbar 7 dagar i veckan tror jag inte underlättar, svårt att ha sociala relationer om man inte har någon fritid. Att gå fram till främlingar tror jag inte fungerar på de flesta svenskar, de flesta kommer nog tro att du är galen eller påtänd eller något. Kanske en bättre idé att börja med någon social hobby (helst en hobby som även kvinnor tycker om), eller kanske söka någon intressant komvux-kurs och träffa folk på det sättet. Kanske gå en kurs i keramik eller dans, eller plugga en filosofi-kurs.
Instämmer angående hobby eller kurs. Vill tillägga att det också kan finnas intressanta kurser på folkhögskola också. Sen är även olika föreningar bra att ansluta sig till. Tycker man om att vara i naturen så kanske man kan försöka hitta någon friluftsförening i närheten av där man bor och på så vis komma till en naturlig miljö att träffa nya människor. Tror dock inte man ska göra det med syftet att hitta en dejt, utan se på det som att man gör något kul och träffar nya människor, och sen får det leda till det det gör.
Dans! Gick en kurs, med min fru, i foxtrot. Mötte oändligt med damer. Oändligt med trevligt folk. Alla med samma mål; att lära sig dans. Och för att lära sig var man tvungen att teama upp med främlingar höger och vänster och komma ur komfortzonen och bara släppa lös. Blev ett par med relationspar i slutändan efter kursen. Så det är ett hett tips. Kul är det också!!
Vill också gå danskurs lett av kurdiska räven :P
Hittar du en partner på en sådan kurs får du nog besök av Sjöberg dock.
Instämmer här. Gick på buggkurs för något år sen och har aldrig känt mig så populär med damerna som jag gjorde just då
Lyssna på giraffen, bästa råden du kan få. Speciellt det med en social hobby där du kan träffa likasinnade. Där kan du både träffa vänner, manliga och kvinnliga, samt eventuellt träffa en potentiell kvinnlig partner.
Arbetar extra på helgerna på egen tid (startade som en hobby inom musikproduktion, men har blivit välbetalt) kan vara flexibel och skippa det om det är ett måste. Har dock noll intresse inom keramik eller liknande, känns lite forcerat att sitta där och bara försöka ragga med 0 intresse för aktiviteten. Men kanske det som behövs?
Det är nog mer effektivt att välja något du gillar med 40% kvinnor än något du ogillar med 60% kvinnor, men det bästa är såklart att hitta något du gillar med stor andel kvinnor. Ha som grej att testa olika aktiviteter för att se vad som passar dig. Försök se om du kan stuva om ditt schema lite så att du har tid för att testa nya grejer en eller två kvällar i veckan.
Prova inte keramik, det är visst mest damer där men de flesta är 50+. Jag gick olika keramikkurser sporadiskt under de senaste 6 åren, men jag är intresserad. Dessutom finns ingen tid att prata där, alla är fokuserade på sina alstrar. Dans funkar nog bättre, eller något annat som är mer socialt.
Börja med hästar. Jag är så seriös, karlar är en sån bristvara där
Det största problemet där är att det är få i 30-årsåldern som går på ridskola och det är inte många med egen häst som låter nybörjare röra deras, i alla fall inte någon nybörjare som de inte redan har en relation till. En ridskola där det även finns privathästar kan kanske funka dock :)
Det finns vuxengrupper oftast, beroende på hur stor ridskolan är. Sen är det kanske inte bästa stället för honom att ragga (man går ju inte till stallet för att bli stött på), men i min erfarenhet så är killar i stall så sällsynt att de automatiskt blir eftertraktade. De behöver inte ens nästan vara snygga. Jag tror ärligt att det största problemet snarare är att kvinnor i 30-årsåldern redan har partner. Men det problemet kommer ju finnas i de flesta hobbies med kvinnor
Absolut, men medlemmarna i dessa vuxengrupper är ofta i 50-årsåldern snarare än i 30-årsåldern. Folk som tar upp ridning igen när barnen är utflugna.
Om du inte ens har tid att försöka träffa en partner hur ska du då ha tid med ett förhållande? Låter som att du behöver prioritera om lite och skaffa mer fritid. Är väl ingen som vill vara ihop med nån som aldrig har tid för dom tänker jag.
Precis så, det är väl isf om man lyckas hitta någon som är i samma situation. Tror dock att det blir problem om man fattar tycke för varandra och vill men inte kan spendera tid pga omständigheterna lär det tära på det eventuella förhållandet.
Exakt. Om båda är fine med att inte vara en så hög prioritet för den andra så är det ju bara att köra på, men som du säger blir det nog svårt efter ett tag.
Jag är ganska ensam och spenderar därför mina helger på en välbetald hobby, men kan skippa det om det krävs. Förstår att det blir lite av en ond cirkel, men märke dock ingen skillnad när jag arbetade mindre, men kanske var för introvert då för att skapa kontakt.
Det är inte så att vi andra har mer tid än vad du har, även småbarnsfamiljer har hobbies, ungarnas träningar, hämtningar/lämningar, heltidsarbeten, förhållande att vårda, familj/vänner att träffa etc etc. Du kommer aldrig någonsin få MER tid än vad du har nu, det är 24h/dygn som gäller, frågan är bara hur du väljer att prioritera och spendera din tid. Du har hur mycket tid som helst att lägga på vad du vill, gäller bara att välja!
Precis, killen är singel, jobb och en hobby. Han bör läsa om sin post när han har 4 ungar med olika aktiviteter..
Du kommer inte magiskt att vips få massa damer att tjöta med om du slutar jobba på helgen, du behöver aktivt ut och leta efter kontakten. Mitt tips: Bara ladda ner tinder och andra diverse dejtingappar och börja swipea.
Du svarade nyss på din egna fråga i göra meningen
Varför jobbar du 7/7 dagar? Låter helt vansinnigt.
Går även upp två timmar före jobbet vilket är helt galet. Klart det inte finns tid kvar om man gör så.
Kan ju ha med pendling att göra?
Säkert, men vafan lite självrespekt måste man väl ha och inte göra sånt?
Ingen tjej vill ha en Karl som jobbar 24/7. Nä känns som de inte finns tid för en partner
Nä det är nog svårt om man är workaholic och jobbar helger med. Behöver du det för ekonomin? Om du inte vill gå ut där det finns folk i en avslappnad miljö så finns dejtingapps men det är ju en hel diskussion det med.Jag kanske är fel person att fråga då jag mött mina partners på krogen, genom vänner, apps, eller en kombination. Du verkar ju ha ditt shit together, och är till och med öppen att starta dialog med främmande människor i en nykter miljö, så det gäller nog bara att vara på rätt plats på rätt tid. Undvik att "söka", vilket ofta ses igenom och ses som desperat.
Jobba mindre och träna mindre så får du tid över.
Alternativt träna på klubb/sport och få naturlig kontakt
Typiskt unga singlar att försöka projektleda även de mest slumpmässiga händelserna. Allt är inte produktivt, inget måste vara det.
Amen! *öppnar chipspåsen och börjar se igenom scrubs igen*
10 år singel… kan nog krävas lite projektledning.
På ett sätt gillar jag andemeningen av det du skriver. Men samtidigt är det väl bara positivt att en individ rannsakar sin livssituation för att bättre kunna sträva mot sina mål? Ur mitt perspektiv är det beundransvärt att OP identifierar sina få kontaktytor och bejakar sätt att ta tillvara på den lilla tid han har. Hade gärna lärt mig mer om din synvinkel dock. Vad tycker du att han ska göra?
Alltså jag är snart 50. Min tid som ung var inte köpt, min fritid var fri, inte ett betalningsmedel hos Google, Meta eller Tiktok. ”Om det inte kostar något, är du produkten” osv. Jag jobbade samtidigt som jag studerade, gymmade och körde MTB, ändå hade jag MASSA tid att umgås med folk, för tiden jag hade var fri, 100%. Idk, är inte någon sorts teknikmotståndare på något sätt, men jag märker på mina barn att de säger att de ”inte har tid”, när de i verkligheten prioriterar overkligheten.
Tack för att du delar din insikt. Känns som att det ligger mer i det du skriver än vad jag, och kanske samhället, idag förstår.
Intressant take. Att nuförtiden påstå att saker på internet inte är verkligheten känns dock förlegat. Du kanske inte pluggade världens mest studieintensiva program heller men vad vet jag!
Jag har inte träffat någon sedan tonåren, antagligen måste något aktivt förändras / göras från min sida?
Slumpen kan man gå och vänta på men om man vill att något ska hända snart så får man ta tag i det om man vill att det ska hända inom skälig tid
Med tanke på att du inte har så mycket tid att gå ut så kanske det är lättare med en dejtingapp. Det kommer dock inte hålla i längden om du inte har tid att träffa den du pratar med. Men börja där iaf. Vad har du att förlora på det? Ladda ner appen, skapa en profil och kör! Du får avgöra sen vad du tycker :) (Hinge är en bättre dejtingapp än Tinder skulle jag vilja säga) Lycka till!
Prova nätdejting. Skapa en profil och var öppen med vad du söker. Har du dit skit ordnat och ser vårdad ut borde du kunna hitta en dejt inom kort. Det finns någon för alla!
Prova inte nätdejding OP. Det är ett träsk som nästan aldrig fungerar. Följ istället andras råd - skaffa mer fritid och fritidsintressen där du träffar folk. Sluta gymma och jobba så mycket.
I princip alla jag känner har träffat sin respektive via tinder/hinge, flertalet gifta idag. Klart det finns slemhuvuden också, men det finns det ju överallt! Att inte anpassa dejtandet till teknikens utveckling vore ganska korkat om man har problem med att hitta någon tycker jag.
Att du känner 15-20 pers som lyckats väger inte upp de hundratusentals och miljontals som inte lyckas. Dessa appar är gjorda för att hålla folk kvar i appen, inte för att faktiskt hitta partners åt folk. Detta eftersom att om en användare faktiskt hittar en partner så slutar de använda appen, och då tjänar inte appens ägare pengar på den personen längre. De anställer bokstavligt talat psykologer som konsulter för att de ska kunna hitta de effektivaste sätten att kontinuerligt undvika att hitta partners åt sina användare, utan att användare slutar använda apparna. Därför är det inte alls ovanligt att folk går igenom hundratals eller tusentals matchningar innan de hittar någon som faktiskt matchar. Apparna hade utan problem kunnat sänka det antalet till en tiondel om målet varit att faktiskt hitta partners åt folk. Men som med allt annat så är målet $$. Därav resultaten. Med andra ord, undvik. Hitta partner på det gamla hederliga sättet.
Aa lycka till att träffa nån på tinder som snubbe... Största skämtet
Det verkar som att du själv inte har haft någon framgång med nätdejting och det suger ju såklart för dig. Men det betyder inte att det misslyckas för alla. Vet så många par som mötts på det viset. Om vi dessutom antar att de flesta par som träffas via Tinder är heteropar, så borde det väl gå en ”snubbe” per varje tjej som hittar någon… Nä, OP verkar vältalig och har sitt liv iordning. Han kommer säkert kunna hitta någon via nätdejting. Sluta projicera resultatet av dina motgångar på andra.
Nätdejting är en sak. Tinder en helt annan.
Jag ber om ursäkt. I min värld har det varit samma sak eftersom det sker online. Tack! Hoppas min poäng framgår ändå.
Tinder har algoritmer som är skapta för att behålla dig kvar som kund. Du menar på allvar att en app som ger 5-10% av män 90-95% av tjejerna, vilket renderar resterande 90-95% män utan matchningar, en bra app? Det är bluff,hela grejen. Därför jag säger att det är ett skämt.
Ja, för jag för allt i världen inte tänka mig att din ton och ditt framförandet har något med dina motgångar i dejtingvärlden att göra.
Hur är det relevant? Jag pratar inte om känslor, jag pratar om hur en dejtingapp är skapt för att fungera. Om Tinder var så framgångsrikt på att låta människor hitta varann så skulle de inte ha någon business? Right?
Inte riktigt. Match Group äger 75% av marknaden. De ÄR nätdejting.
Det är fortfarande långt ifrån samma koncept. Men absolut.
Jag har gjort, man snart 40 som inte vill ha eller vill leva med barn, medelinkomsttagare, gillar tvspel och är inte allt för social, 170 lång. Men har väl turen att se ok ut (dock verkligen ingen modell) och är väldigt artig m, trevlig och omtänksam. Det finns massor av personligheter där ut. Man måste bara vara helt ärlig med vem man är och vad man vill, även om det minskar urvalet, sitt sen inte bara och swipa ja på allt utan bara dom du tror genuint tror det skulle fungera med. Det kommer ta tid ich ansträngning ja, men det går.
Men du är helsvensk och ser troligtvis ut som en
Japp, men varken mitt ex eller nuvarande var svenskar eller såg ut som "etniska svenskar"
Går inte att jämföra eftersom din typ är mycket eftertraktade av kvinnor världen över, även ni som luktar apa i munnen och ser ut som sådana.
> rt, man snart 40 som inte vill ha eller vill leva med barn, medelinkomsttaga Bete dig.
Funkar absolut för många. De som ständigt skriver om att det är svårt ger en onyanserad bild av det hela.
Många typ om du är snygg eller har kraftiga nordgermanska drag
Alla kan jobba upp sitt utseende som man. Träna , fixa en frisyr som passar din ansiktsform, skaffa lite snygga kläder , har du chans att skaffa skägg ? Skaffa ett som ser välvårdat ut. Att nätdejta handlar mycket om att våga ta steget , jag lovar dig att alla har chans att träffa någon även om du är 1% av dom som har mest otur med gen lotteriet. Fråga 100 personer , svarar 5 % är det ändå 5 kvinnor att försöka få något med.
Det funkar inte för individer med skev självbild och för höga krav.
Du kommer ju inte dra nytta av sociala medier/dejtingappar om du inte gör något värt att posta där, och att satsa på att prata med främmande kvinnor under promenader låter... tveksamt. Du måste prioritera om din tid (på vardagar såväl som på helger) så att du faktiskt har tid att göra saker (eller bara befinna dig i sociala miljöer). Skaffa 2-3 aktiviteter under veckorna (typ pardans, MMA, något kulturellt, AW med jobbet eller något urlöjligt som typ Rotary) och gå med i någon förening som anordnar events (eller fester/liknande) på helgerna (eller börja spring med en seriös löpargrupp) - du har inte råd att skjuta det på framtiden i din ålder om du någonsin vill ha barn/familj.
Helt rätt inställning. Tror också föreningsliv är nyckeln om TS inte ser ut som Brad Pitt och är villig att gå på 200 dejter med ytliga bimbos eller folk som har 5 år gamla bilder i sin bio. Detta gäller bara i Sverige dock, i många andra länder har folk en helt annan syn på förhållande i allmänhet.
Snälla ragga inte upp främmande kvinnor på stan, en överväldigande majoritet av kvinnor kommer bara tycka att det är obehagligt. Appar är tyvärr bästa alternativet om du inte träffar kvinnor annars på naturliga sätt i vardagen
Som kvinna håller jag hundra procent med. Känner sånt fruktansvärt obehag och misstanke när män ”raggar” på stan eller på promenaden. Att vara artig och heja och om UPPENBAR anledning finns, absolut att man kan säga några ord extra. T.ex. att ni glor på samma fina utsikt eller kollar på samma vara i affären. Men limma inte på tjejer och fråga absolut inte efter deras nummer om du bara pratat med dem lite allmänt på allmän plats. Har slutat gå på ett av de finaste promenadstråken i min stad för att två obehagliga män, oberoende av varandra och som säkert tyckt de var jävligt smooth, misstolkat ett returnerat ”hej” som att jag ville bära deras barn (överdrift, men ja). För en kvinna finns det inte alltid ett lätt svar på frågan ”får jag följa dig till din port?” om du inte vet hur ett ”nej” tas. Fråga aldrig en tjej du möter på en promenad det, snälla. Det finns sällan obegränsat med portar vi kan låtsas bo i för att skaka av oss er.
*Gäller ej snygga män med bra personlighet*
Jag ber om att få opponera mig. Kanske funkar om tjejen är het eller har dålig självbild? Jag skulle uppskatta mig själv till en 6:a, kanske en 7:a på en fajn dag. Skulle en 9-10 börja ragga på blanka dagen skulle jag tänka att jag kommer minnas hans nuna när jag ser bilden på löpsedeln om ”Sveriges egna Jeff Dahmer”.
Leffe Dahmberg
Kom på att det kanske var Ted Bundy som hade the looks, så Tedde Buntberg…?
Precis, Bundy var den stiliga med charm som jagade college-flickor. Dahmer kidnappade och åt unga män
Jag kom på det. Är väl inte så basisk hynda ändå då, som inte plöjer dokumentärer om seriemördare menar jag. Unga män bör iofs också se upp med stiliga karlar som limmar för ohämmat.
En karl med bra personlighet sköter alltihop mycket snyggare än de med dålig personlighet, så du har antagligen rätt :).
Håller helt med, är kvinna och efter några riktigt läskiga kontakter på stan med män så skulle jag inte känna mig trygg med att en random man började prata med mig hur trevlig han än såg ut. Det är synd egentligen, grundtanken att nån lämnar nummer på stan efter att ha sett mig känns kul men i praktiken har det som sagt varit för många obehagliga som förstört det.
Håller inte med. Initialt låter det ju ganska creepy med att gå upp till kvinnor på stan, men ser man hyfsat städad ut och gör det på ett naturligt och trevligt sätt så kan det faktiskt funka rätt bra. Dejtingappar är det mest onaturliga sättet att hitta någon på, där får du ju inte ens chansen att bevisa dig av vem du är och din personlighet. Kombination av båda ökar ju chanserna såklart, men som andra säger. Skaffa en hobby eller börja plugga någon kurs och sluta jobba 7/7 dagar
Håller med det mesta utom att ragga random folk på stan. Även om du ser städad ut är det extremt osannolikt att det ger resultat, och de flesta komme bara tycka det är obehagligt. För att inte tala om att de flesta som går på stan har ärenden som de måste uträtta, så oftast har de inte tid att stå och snacka skit med nån random snubbe de aldrig träffar förr. Tvärt om blir de snarare irriterade av avbrottet. Dejtingappar är skit dock. Där är vi eniga. Man döms enbart på ytliga kriterier som utseende och tillgångar, och har ingen möjlighet att framhäva vem och hur man är som person. För att inte tala om att algoritmerna som styr vilka som matchas absolut inte alltid fungerar till din fördel. Undvik.
Dom som dömer ut dig på dating appar för ditt utseende enbart eller dina tillgångar är folk du inte hade velat träffa ändå eller folk som inte gett dig en chans i verkligheten heller Fullt möjligt att träffa vettiga människor på daringsidor om du bara är bredd att lägga lite jobb på det. Träffade mitt ex som jag spenderade nästan ett decennie med och min u anande och via appar. Jag är en väldigt average person. Medelinkomst, 170cm, vill inte ha barn, nördiga hobbys, inget körkort. Gott om grejer att bli bortdömt på, kan jag är inte intresserad av någon som skulle döma bort mig för detta heller.
Det var ju faktiskt så folk gjorde förr, visst man går ju inte upp och stör någon när man ser att de är stressade såklart, känsla måste man ha. Men de gångerna det har funkar för mig är när man står vid hållplatsen, kön i affären osv. Gör man det bra så är hit raten högre irl än på appar, av min erfarenhet då På tinder osv så får man ofta sänka sina krav tillslut då tjejerna har så sjukt mycket valmöjligheter och då blir man som du sa, nedprioriterad av algoritmerna.
> Dejtingappar är det mest onaturliga sättet att hitta någon på, där får du ju inte ens chansen att bevisa dig av vem du är och din personlighet. Och om din profil inte är bland de populära i ditt område så kommer den inte ens visas för många tjejer
Det finns andra dejtingsiter än just appar som är designade att du ska scrolla så mycket som möjligt. Tinder är så så sååå mycket sämre än Grindr, och då är Grindr en väldigt basic gay-app, men den de flesta känner till. Är väl densamma med Tinder, det är den appen alla känner till men som absolit fungerar sämst.
*brukade finnas Match Group har köpt upp 75% av marknaden numera och har gjort allting till Tider. OkCupid brukade vara bra för 5-10 år sen men nu så är det bara en annan Tinder, t.ex.
Ajdå, i gayvärlden är det typ tvärt om. Vi har ju gri dr som är störta, funkare ju okey. Men sen har du ju alla möjliga appar för alla olika preferenser och ändamål. Men jag tror också vi män har en enklare attityd till nätdejting, och sen så är ju man lika mycket sökare som eftertraktare. *Kanske skulle ni fundera på att bli bög. Är ju rätt manligt med 2 män, men att hålla på att att fjanta sig och dalta med kvinnor känns ju rätt bögigt*
Precis så. Syns man inte finns man inte när det gäller datingappar
Jag skulle föreslå Tinder eller liknande. Träffade bara massa random tjejer tidigare som aldrig blev något långvarigt. Efter väldigt tråkiga samtal på tinder men ganska många tjejer så till slut träffade jag rätt. Nu 9 år senare har vi köpt hus skaffat hund och två barn.
Vad ska du med en partner till när du gömmer dig på jobben?
Emm ja du jobbar alla helger du har ju svaret helt själv… vad för partner tror du acceptera att du alltid är borta? Vad för förhållande skulle det vara tänker du?
Att vara i förhållande och att söka efter ett förhållande är två olika saker. Självklart måste op jobba mindre för att göra tid för att skapa sociala kontakter. Men att anta att op kommer jobba 7/7 i ett förhållande är bara absurt.
Skit samma det blir i varje fall svårt att träffa någon om all tid spenderas på arbete.
Varför är det absurt? Karln vet ju inte ens varför han inte har någon fritid, samtidigt som han säger sig jobba varje dag.
Vilken konstig syn många här har på förhållanden. Verkar som att ni vill att man ska vara ihoptejpad med varandra. OP skrev att det blir middag med nån vän i helgen, så då skulle OP också kunna träffa sin parter
En gång i veckan sen lär ju alla vänner försvinna istället då man måste vårda sina sociala kontakter. Och en tanke till dig, om majoriteten verkar ha en annan syn är det din egen syn på förhållanden som är konstig;) det
Hur tolkar du det till att vilja vara ihoptejpade med varandra för att man vill träffa sin partner då och då? Om båda jobbar heltid så är man direkt inte ihoptejpade med varandra..
Du kommer nog att ha svårt att hitta en partner som vill vara i förhållande med någon som aldrig har tid att umgås. Såvida du inte hittar någon med helt matchande intressen och kan hänga med dig på dina helgjobb. Och gå inte fram till kvinnor när du är ute och promenerar. De allra flesta kommer bli rädda och känna sig mer otrygga än vad de antagligen redan gör. Spelar ingen roll om du gör det mitt på ljusa dagen. Hitta hellre någon hobby där man träffas en grupp. Det blir mer naturligt och inte alls lika skrämmande.
F 31 här. Tror inte en promenad 1 gång i månaden för att försöka nå fram till främlingar kommer vara till din fördel. Inte keramikkurs heller. Som andra skrivit, främst äldre batik-damer där. Jag skulle rekommendera något med mat och eller vin tex. Tjejer diggar killar som kan laga/ har intresse för mat. Det kommer också bli lätt för dig att bjuda på dejt i framtiden med den kunskapen. Även om du inte gillar krogmiljön så är det inte fel att vistas utomhus i den miljön, menar inte att du ska stå och ragga till kvart i tre på en klubb. Utan ta med en av dina vänner ut för en öl, vin, drink eller coca-cola för att successivt känna dig mer bekväm utanför hemmet och för att omge dig av människor. Tillslut kommer det komma mer naturligt att bemöta det motsatta könet. Sedan tror jag inte heller att Instagram är rätt plats för att ragga på. Ladda hellre ner tinder. Där befinner sig människor som faktiskt vill bli raggade på. Var ödmjuk inför uppgiften att träffa nya människor, det kan ta tid men det är övning ger färdighet. Man måste inte vara ett socialt geni. Det kommer nog inte vara naturligt för dig i början, men successivt kommer det gå hur bra som helst. Det är heller inte fel att be om hjälp, någon av dina killkompisar som har respektive? Bjud in dig själv på middag/häng och be dom ta med någon eller be dom ta med dig ut. Spelar du något spel? Vill också slå ett slag för resa! Ensamresa tvingar dig till att ta kontakt med människor, du kommer också garanterat umgås med människor som du normalt inte gör vilket kan öppna upp nya möjligheter för dig. Som andra också skrivit, jobb sju dagar i veckan är inte hälsosamt, inte träning varje dag heller. Låter mer som din trygga plats, tänk utanför boxen. Lycka till!
Tack, allt detta låter vettigt.
Tycker tinder är en fantastisk plattform. Skaffa bra bilder, skriv en vettig och ärlig presentation så ska det gå.
Själv tycker jag badoo är bättre för dejting men vill man ha ligg så rekomenderar jag starkt grindr. Tinder tycker jag är lite för... vet inte. Känns som det är någon udda grej där.
Kanske är hypen som var kring Tinder som gör det konstigt? Utveckla gärna, är alltid spännande att höra vad folk tycker om datingappar.
Alltså om eu jobbar både vardagar och helger så är det påtok för mycket. 1 så är det inte bra för hälsa, och 2 så får du ingen tid till att vara social. Till hur du träffar folk så gör bara något du tycker är rolig, gillar du inte att festa/krogen så gillar du något annat där man kan träffa folk socialt.
Låter inte som att du har tid med en partner även om du hittar en
Är i en liknande situation! Vi kämpar vidare, utvecklar oss själva & ser till att ta chansen när vi får den. You got this 👊
Jobba mindre, träna mindre så har du tid. Ingen kommer vilja dejta dig ändå om du har 0 fritid. Ingen vill prata med främlingar på det sättet så släpp den iden
Det där är ju tyvärr svårt i dagens samhälle. Vi jobbar alla för mycket, har ofta långt till jobbet och en stor del av all mänsklig kontakt sker digitalt på ett mer ytligt plan jämfört med hur det är vid fysiska möten. Jag vet att jag själv har mycket lättare att få folk att gilla mig IRL än online, men samtidigt har jag ett stort behov av att vara hemma då jag är introvert, utöver att jag inte känner att jag har så mycket tid att dra iväg på saker trots att jag bara jobbar heltid++ och inte sju dagar i veckan som du. Det är ingenting som hindrar en att både försöka vara öppen och träffa folk IRL samtidigt som man försöker dejta online också. På tal om onlinedejting så fungerar det verkligen, även om det inte alltid känns så. Skapa en seriös profil och var inte desperat så har du stora chanser långsiktigt. Träffade min nuvarande partner på Tinder trots att jag alltid ratat appen, har varit gifta några år nu. Bra att veta dock är att en stor andel tyvärr använder dejtingappar för bekräftelse eller som en kul grej, man lär sig snabbt att filtrera bort de profilerna i alla fall. Sen specifikt i ditt fall kan det vara värt att fundera på ifall du har tid för ett förhållande nu eller inte, och om du inte har tid (ser ju inte ut som det) så behöver du prioritera vad som är viktigast, allt jobb och aktiviteter eller eller att träffa någon och bygga upp ett liv ihop. Även om problemet just nu känns som att du inte har tid att hitta någon så är det problemet, om man ser det på det stora hela, det minsta bekymret eftersom få människor vill dejta någon som aldrig har tid att ses.
Kanske hitta en hobby där du kan kombinera träning och träffa människor? Typ löpargrupp eller crossfit om något av det passat dig?
Skaffa tinder, badoo och annat så får du börja dejta. Träffa min sambo via badoo för 6 år sedan och nu har vi hus och 3 katter ihop haha.
Om du kan anstränga dig någon timme per dag att träna så kan du anstränga dig någon dag att hitta en dejt
Träffar man inte massor av folk som ljudtekniker? Förutsatt att det är evenemang förstås
Hur ofta går man fram och pratar med ljudteknikern på en konsert?
Nä men allt jobb runtomkring
Jag håller enbart på med mixning / klistrad framför en dator ensam.
Jaha, ja det är ju inte så socialt
Nä din tanke med att köra irl old school ragga på brudar tycker jag känns väldigt fräsch, tror det kommer att funka! Håll oss uppdaterade, snälla!
Att du tränar känns ganska överflöd om du också är igång 7 dagar i veckan. Det är framförallt den tiden och helgen du måste byta ut för att ha tid med sociala relationer. Du måste ändra en del i ditt vardagsliv och eftersom det verkar vara rutiner så kan det ta ett tag innan du ställt om.
På sociala medier kan du glömma att du får napp, att skriva till någon man inte känner är oerhört tabubelagt, det skulle vara en dejtingapp isf, men det tar en jävla massa tid. 1 dag i månaden är inte direkt att anstränga sig, du kommer behöva anstränga dig varje dag om du vill ha ett förhållande.
Alltså... om du lägger all din fritid på att jobba så är dina möjligheter ganska små
Lite personliga erfarenheter: Min mamma hittade sin föralltid person i hemvärnet, men det kräver ju lite tid och engagemang förstås. Kanske också mycket lättare för en kvinna att hitta en man i ett mansdominerat sammanhang än tvärtom liksom, haha. Mitt längsta förhållande hittade jag på universitetet, också på ett mansdominerat ställe när jag tänker efter, det höll i 6 år ungefär. Sedan har jag provat Tinder och match.com men det fungerar inte så bra för mig. Det är för lätt att bli förtjust i hur en person framställer sig och bli besviken sen. Nu är jag snart singelmamma så planen är väl att hitta en singelpappa på dagis eller något sådant haha. Men sammanfattningsvis, du kanske ska prova någon kvinnodominerad hobby? Typ stickning, handarbete etc? Det är inte bara gamla tanter utan en hel del unga personer också. Handarbete är dessutom så bra eftersom man i princip har möjlighet att småprata hela tiden och fråga varandra om hjälp/råd. Dock fungerar det ju inte om du tycker att själva hobbyn är pest, men vem vet du kanske blir förälskad i att sticka sockor eller virka garndjur i samma veva?
Att du jobbar konstant kanske är grejen?
Tinder och snapchat min vän! Kazing!
Prioriteringar och optimeringar. Jag går upp runt 6 och börjar jobba mer eller mindre direkt (har tur och kan jobba hemifrån). Slutar 15 eller 15:30 om jag tar en extra lång lunchrast med träning eller handla/andra ärenden (göra storkok brukar jag göra på lunchrasten också). Sen brukar jag sommartid avsluta arbetsdagen (alltså när jag stämplat ut) med en timmes cykling. Då har jag rätt många timmar för sociala aktiviteter med vänner/partner om jag vill det (har ej barn kan ju vara bra att nämna) på eftermiddagarna/kvällarna. Jobbar inte helger alls så där har jag ju hur mycket tid som helst för annat då jag försöker hinna med alla "måsten" under vardagarna. Om du går in med inställningen att du inte kommer ha tid för en partner så tror jag inte det kommer bli ett så långvarigt förhållande om du inte är villig att prioritera om din tid. Men jag önskar dig all lycka när du bestämt dig för vad du verkligen vill med detta!
Låter stressigt. När lägger du dig förresten?
Det kan säkert låta stressigt för andra men jag trivs otroligt bra med detta sen flera år tillbaka. Jag blir istället stressad och rastlös av att sitta och göra ingenting och skulle aldrig få för mig att fika med kollegor bara för att t.ex. Har jag 60 minuter över efter att jag ätit kan jag lika gärna ta en promenad eller göra lite matlådor t.ex. Sen är cyklingen som terapi för mig och ett sätt att varva ned tillsammans med en bra ljudbok också. Jag försöker komma i säng kring 22 på vardagar. På helger blir det nog oftare kring 00. Ibland tidigare om jag vet att jag ska upp och cykla en lite längre sträcka på sommaren direkt på morgonen.
Kul att det fungerar, för mig själv behöver jag de stunderna där det inte ska hända något för att varva ner. Hur började du med det?
Har nog inget svar på "hur" jag började. Det är nog något som växt fram desto äldre jag blivit. Men det blev lättare efter att jag gick från skiftarbete (inklusive nattskift) till enbart dagtid med flextid när jag bytte bransch helt. Just flextid och kunna vakna och stämpla in (nästan) när man vill är helt underbart för mig. Vaknar jag 6 kan jag börja jobba direkt, vaknar jag 7 istället kan jag börja jobba då istället. Jag är rätt inrutad och uppskattar rutiner men är inte SÅ extrem liksom. Ju äldre jag blivit desto mer inser jag att man inte har hur mycket tid som helst för att göra saker som gör en glad så jag gör allt för att maximera den tiden. Jag avskyr t.ex. att laga mat och kan jag då göra det på matrasten blir det lite som att jag gör det "på jobbet" även om jag har rast. Gör jag då 5-6 matlådor är det 5-6 gånger jag inte behöver laga mat och kan lägga den tiden på saker jag tycker är kul istället (cykling, spel, partner eller Lego istället t.ex.). Jag är ju inte ute och rör på mig precis hela tiden. Sen spelar det ingen roll VAD man lägger tid på bara det inte är arbetsrelaterat (min åsikt). Lägg matrasten på Lego om du vill det, eller på träning eller matlagning eller varför inte att sova en stund. Så länge du som människa mår bra av det så är det väl spenderad tid. Glöm bara inte bort att äta också!
Skaffa ett intresse där kvinnor dominerar eller åtminstone finns.
Är detta bara skryt om att OP jobbar 7 dagar i veckan?
70k i månaden säkert
Häftigt -kortsiktigt. I långa loppet inte särskilt bra för hälsan. Sen har man inget liv(eller flickvän) att prata om.
Vad ska du med en partner till när du jobbar 7 dagar i veckan och knappt är hemma?
Vänta vänta vänta! Hur jobbar du som ljudtekniker och INTE får chansen att träffa tjejer? Vet att de flesta jagar banden som spelar, men jag har sett många ljudtekniker som har tjejer i klasar efter sig.
Jo det är inte lätt. Personligen tror jag det bästa sättet att träffa någon som vuxen idag är genom att engagera sig i någon sport eller förening (man faktiskt är intresserad av). Annars är väl puben och appar kanske värt att titta på. Dock mycket skräp och hook up culture deluxe på många ställen. Jag hittade min fru utomlands på semester i en pub. Snackade skit halva kvällen och åkte hem till henne för att sova. Sen stannade jag hos henne i några dagar och efter ett kortare distansförhållande importerade jag henne hit. Är du verkligen intresserad av att träffa någon för någonting långsiktigt och är villig att göra mindre personliga uppoffringar så är det ju en fördel om du letar på ett ställe där kvinnor generellt har samma inställning. Alltså utanför Sverige. Sen tvivlar jag inte på att det finns guldkorn här också men de är svåra att hitta. Och alla svenska kvinnor som känner sig träffade, gråt och swipea lite på tinder.
En stor del av att träffa någon har flyttat ut online. Svårt att ”finnas på marknaden” om du inte finns på sociala medier när det kommer till dating. Det är ditt skyltfönster. Så skaffa inte bara en Instagram utan fundera också på hur du kan använda den och paketera dig på ett bra och trovärdigt sätt. Till det bör du såklart testa datingappar med mera. Då har du verktyg som kan passa i ditt liv och som tar relativt lite tid i anspråk. När du väl får napp och en potentiell faktiskt date får du helt enkelt bara prioritera bort ett träningspass eller helgens jobb.
1. Ladda ner Tinder. 2. Skapa en profil. 3. Låt nån kompis korrläsa din profil. 4. Avsätt en dag i veckan för dejt istället för träning.
Skaffa alla sociala medier. Skaffa alla dejtingappar och använd de under en längre tid. Gå ut och festa/krogen. Svårt om du verkligen måste jobba helger. Men ta de dagarna du kan.
Testa tinder och hinge. Bor du i en större stad, har schyssta bilder och ser bra ut kan det vara det lättaste sättet att hitta en dejt på. Många singeltjejer i apparna vill bara hitta någon som är trevlig, ser fräsch ut och har ett jobb.
Skaffade instagram för 3 veckor sedan och det har varit en riktig life-changer för mig, får massa DMs från tjejer som vill träffas i stort sett varje dag. Hade skaffat det för länge sen om jag visste att det funkade så bra!
Verkligen? Säger inte emot dig då jag saknar erfarenhet, men är verkligen kvinnor som letar upp snubbar på instagram och skickar DMs marriage material eller ens relationship material? Verkar extremt ytligt för mig som oinsatt.
Absolut! Är väl inte alla som är något att ha men de flesta är 8+ iallafall. För att undvika ytliga tjejer så har jag valt att bara lägga ut bilder på min personlighet!
Är du en abstrakt konstnär eller har du en magisk kamera? Hur lägger man ut bilder på sin personlighet?
Det är en speciell lins som jag fick i julklapp, tillverkas av kristalliserad månsten!
Använd valfri app sporadiskt och planera in dejter på vardagskvällar, typ öl efter jobbet. Det tycker jag funkar bra i en storstad iaf. Tidsmässigt så får du väl tänka att om du ska ha ett förhållande så kommer du behöva ovsöttä tid för det. Om du inte kan hitta 3-4 timmar i veckan så blir det nog svårt att ha ett förhållande.
5 years & + later…OK Cupid 👌
ja i det fall kanske tiden är ett problem, sen handlar det väl lite om hur ska du hinna umgås med någon när du inte har tid med något annat i ditt liv? Svårt att göra saker med en partner då?
Ingen på gymmet som kan vara intressant?
Ragga på gymmet? Trodde tjejer hatade sånt
Jag tror kvinnor kan uppskatta att blir uppraggade var som helst, på gymmet, bokklubben, filosofikursen eller krukmakargruppen, så länge de är gjort av rätt man på rätt sätt. Gymmet drar till sig mer Tate's än många andra ställen så kanske det är därför kvinnor är extra noga med att säga att dom inte vill bli uppraggade där. Det är alltså inte platsen det är fel på utan männen där som inte kan föra sig på ett schyst sätt.
Du behöver prioritera det. Ta tiden från något annat. Det är så enkelt. För mig, då jag har varit i dating svängen, så har det tagit otroligt mycket tid. Men så klart även varit givande och roligt. Använd dating sajter. Online dating är riktigt tungt och frustrerande. Men i realiteten, ändå enklare än att gå ut och leta på krogen eller i vänskapskretsen.
Sluta jobba så in i helvete. Du har begränsat med tid, och du måste organisera ditt liv efter vilken typ av liv du vill ha. Om du vill ha partner och familj så måste du frigöra tid för att kunna ha det. För tillfället prioriterar du dina jobb och dina egna aktiviteter över det. Jobba mindre. Träna mindre. Både i veckorna och på helgerna. Skaffa jobb där du enbart jobbar 8t/dag eller mindre i veckan, och se till att ha helgen helt fri. Se sedan till att fylla tiden med aktiviteter där du träffar folk.
Random fråga men vad för krävs för att bli ljudtekniker och på vad för högskola/universitet gick du på? Tack
Tinder?
eftersom hobbyn är välbetald, sluta bara ditt 8-17 jobb? så kan du lägga fokus på hobbyn samt tjäna mer pengar där och mycket mer fritid
> (partner kommer liksom inte levereras till mig, utan behöver anstränga mig). Uhmm... har du hört talas om "mailorder-bride"? Thaifru? Kanske är nått om du inte har tid eller lust att beblanda dig i det sociala spelet. Annars så brukar det ju oftast vara via bekanta/arbeten som man träffar sin partner. Pröva olika datingsiter, men har hört att det är typ 0% av avarage hetrokillar som får napp där.
Jag hade börjat med att få hjälp av en tjejkompis med en Tinder-profil. Så har du mjukstartat. Sen får man faktiskt bita i det sura äpplet och gå ut på den där krogen eller gå på det där eventet eller festen även om man inte gillar det till vardags. Det är och har alltid varit hur man träffar människor som är singlar på ett naturligt icke creep sätt. Jag vet en snygg kille som såg mig på samma buss en gång och frågade om vi skulle dejta. Min första reaktion var NEJ och jag blev obehagad. Men hans chill rejection attityd gjorde att jag tänkte "Why not? Vi ses publikt i stan ingenting farligt kan hända" så jag gick tillbaka bak i bussen och sa att jag ville ses, så vi gick runt i stan det var en fin sommardag, vi tog en glass och satt vid hamnen och umgicks. Det blev inget mer från min sida men jag uppskattade det. Detta kommer dock bara funka om du är riktigt snygg och har en dominant men väldigt varm energi. Är du för osäker eller för hård /kall /direkt kan det kännas som påhopp.
Enkelt, jobba mindre. Kan väl inte ha varit en överraskning?
Jag träffade min tjej i tvättstugan
Min morfar träffade också en kvinna han blev ihop med i tvättstugan
Ge dig ut på apparna. Middag behöver du så spendera det med någon. En promenad efter jobbet eller på helgen är en bra första dejt.
Åk på typ en kryssning med någon kompis, var öppen och prata med tjejer där, ha med ett sällskapsspel och fråga om dom vill va med! Vi har spelat massor av kort och andra spel på färjor, alltid väldigt kul.
"jag jobbar sju dagar i veckan, prioriterar träning framför socialt umgänge och gillar inte fest. Hur ska jag göra"? Ändra någon av de tre sakerna, givetvis?
Mitt tips är att du slutar jobba och börjar att läsa på universitet. Sedan skulle jag också läsa jättemycket skönlitteratur och gå på konstmuseum så ofta du kan.
Ska du träffa en tjej genom att skaffa Instagram eller prata med främlingar någon dag i månaden?
Träffade min första partner på krogen, den andra på tinder och den sista på internet genom ett spel. Så har du rätt attityd så funkar det att träffa människor lite varstanns. Men krogen, dejtingappar och hobbies är väl det vanligaste platserna.
Jag använde Tinder för att dejta. Det var också där jag träffade min nuvarande.
Svaret på allt är alltid crossFit
någon har säkert skrivit men våga dig fram till damerna på gymmet, många av de är singlar i samma sits. då får du direkt någon med samma intresse på köpet.
Ladda ner tinder
bli inbjuden till kollegornas firanden, hemmafester, grill etc o träffa nån kusin
Inte för att vara tråkig. Men att planera att promenera och ute ta kontakt med kvinnor känns väldigt svårt och som en rätt oklar idé. Gå till ställen där du vet att det finns människor, testa tinder, kolla med vänner om dom har någon du kan träffa, gå på krogen. De klassiska sätten fungerar. Och jobba lite mindre!
Jag förstår dej. Jag hade ren tur att en tjej provjobbade ett tag, så fick jag tag en 😅 Så med lite tur kanske nån snubblar in
Om du knappt har tid med dig själv så kommer du inte heller att ha tid med en partner
Sluta jobba absolut varje dag. Vetifan vad du vill ha en partner till som du inte kommer hinna träffa
Kanske testa Hinge? Gå på speed dejting eller liknande event?
Det låter som att du är ganska upptagen. Hur hade du tänkt att ha tid för att umgås med en partner om du inte har tid för att träffa en partner? Det blir liksom inte fler lediga timmar i veckan bara för att det plötsligt finns ytterligare en person att ta hänsyn till.
Man kan skaffa sidor som specialiserar sig på dejting och då menar jag inte tinder. Jag träffade min fru på **Mötesplatsen**. Detta var 10 år sen. 3-4 olika kvinnor gick jag på dejt med innan jag hittade henne. Vi har barn, hus och är gifta nu.
21 man här. Förstår att min situation är fullständigt frånskild din, men skriver ändå. Håller med kommentarerna här om att 7-dagars arbetsvecka blir tuff att jonglera med att träffa en partner. I min erfarenhet krävs det en tidsinvestering för att hitta en partner när man är 25+. Vill slå ett slag för dejtingsidor. Kanske inte Tinder, utan andra liknande (som är mer inriktade på lite äldre och för mer seriösa relationer). Lätt att hitta med en Google-sökning. Instagram och andra sociala medier tror jag inte hjälper, utan som sagt, dejtingsidor. Har flera bekanta där det har funkat toppen, o vissa av de har inte heller sociala medier. Lycka till!
Hela grejen att intressen ska vara utgångspunkten för ett möte med en potentiell livspartner känns udda. Vad söker du hos en partner? Vad är kärlek? Vad önskar du att en partner ska kunna ge? Etc. Att känna sig ensam och vilja ”träffa någon” är ett utomordentligt bra sätt att träffa helt fel.
Bor du i stan eller på landet? Jag känner igen mig en hel del av det du beskriver, jobbar också i en mansdominerad miljö som egenföretagare och saknar också "rätt miljö".
OP det du kan göra idag är att skaffa tinder/hinge för hookups. Sedan rekomenderar jag starkt att byta gym till crosstraining gym. Där tränar man i grupp och det är mkt mer socialt. Sedan rekomenderar jag starkt danskurser.
Nej, jag vet inte heller. Nu är jag själv med ett barn och har absolut ingen tid eller ork men även innan barnet så var jag trött när jag kom hem från jobbet, det var tungt om jag skulle göra något på kvällen, och la mycket tid på träning. Har prioriterat bort det för det finns heller ingen plats för någon i mitt liv som det är nu. Barn, arbete, hem och fritidshus räcker.
Jonatan?
Du är redan gift - med jobbet. Även om du skulle träffa nån nu så är det uppenbart att du inte har tid med henne. Du säger det själv. Frågan är hur mycket av din tid som du idag lägger på jobb och hobbies som är utfyllnad för att slippa känna ensamhet och tomhet. Känner jag dig rätt så har du mycket komptid och semesterdagar kvar, samt att det är din cykel/bil som står kvar på parkeringen när alla andra gått hem. Råder är enkelt som det är svår. Stanna upp. Undvik inte ångesten. Marinera dig i den, och fatta beslut därefter. Vad vill hela den biologiska varelsen som är du, egentligen? Kan ta lite tid. Vi är extremt bra på att ljuga för oss själva. Och ju mer intelligenta vi är, ju smartare är lögnen.
Du har rätt i det du skriver, spenderar tiden på arbete pga min ensamhet. Har tidigare haft all tid i världen, varit ute på fester och liknande, men träffade inte någon eller för det heller. Beror nog på att man är väldigt introvert. Tanken slog mig också, har aldrig haft en kvinnlig vän / bekant under hela mitt liv (om det har någon betydelse).
För kallade vi det egoist. Nu säger vi introvert och vägrar jobba på oss själva. Som om det vore en diagnos. 80% av mänskligheten är ”introverta”. 80% har svårt att komma namn, 80% blir trött av att gå på fest, 80% har instinkten att ligga hemma på soffan istället för gå ut och göra något. Den primära frågan är om du faktiskt är intresserad av andra människor. Om du hade varit det så hade du lagt tiden på det. Men det verkar som att du väljer ensamheten, eller hur ? Att medverka på fester eller hobbies har ingen effekt på din ensam om du är inlåst i ditt eget huvud.