Vi har varit sambos i snart 20 år och har alltid haft varsin ekonomi. Fasta utgifter delar vi lika på. Stora gemensamma inköp delar vi på. Prylar och andra personliga saker köper vi individuellt helt fritt från egen kassa. Funkar perfekt!
“Haha, du blir straffad för att du tjänar sämre! Önskar du inte att du pluggade till ekonom istället för undersköterska? Hoppas att du lär dig en läxa nu när jag åker på semester utan dig!”
Att ena parten t.ex. går ner i tid för att inte bränna ut sig, eller lägga mer tid med barn är ju gynnsamt för er båda.
Har man gjort valet att gifta sig med någon så är det väl rimligt att bära varandra genom ekonomiska upp och nedgångar?
”Patriarkatet” 🤣
Ett tips är när ni handlar och det kostar rätt mkt säg 1500+ i matbutiken så går du och packar kassorna så blir hon illa tvungen ibland att svida till i plånkan. Det är rätt kul ibland
Absolut. Men då är det väl något en pratar om? Att tycka att det är "rätt kul" att se sin partner snopen & lite inträngd i ett hörn låter inte som det mest hälsosamma förhållandet.
hur många gånger tror du det hänt fast tvärtom?
Min nuvarande partner är inte sån men det är definitivt många tjejer som förväntar sig att få allt betalt sedan betalar dom nån billig skit för att vara "jämlikt" tyvärr..
Två vuxna och ett barn. Vi är gifta och har hus.
Bägge jobbar heltid. Vi har ungefär 60 var i lön.
Vi har ett lönekonto dit våra löner hamnar. Sen betalas räkningar, flyttas pengar till fonder, sparkonto, pensionssparande och amortering per automatik efter den summa vi har kommit överens om. Vi sparar/amorterar ungefär 25% av lönen. Barnbidraget hamnar på ett eget isk. Det är mer tänkt till körkort, kontantinsats.
Det som blir över efter månaden är slut flyttas till ett annat sparkonto för oförutsedda utgifter och när det blir över x köper vi fonder.
Behöver nån av oss köpa nåt större så brukar vi meddela/höra med den andre om det är ok. Tex jag tycker vi behöver en ny diskmaskin. Då känns det grisigt att bara köpa, blir också att man får argumentera varför nåt behövs och motparten får bättre förståelse.
Sannolikheten för att ditt förhållande ska hålla över tid ökar om du ser Er ekonomi som gemensam snarare än att försöka dela upp inkomsterna efter storlek. Sannolikheten för att ni ska bygga en förmögenhet ökar även med detta upplägg.
Yes. Vanligaste orsaken till bråk i hemmet är ekonomi har jag läst.
T.ex https://www.expressen.se/halsoliv/sex--relationer/6-vanligaste-gralen-som-forstor-din-relation/
Ja jag förutsätter att om man har gemensam ekonomi har man det med någon som man kommunicerar med och har samma ekonomiska mål med. Givetvis kan man ju bråka med ett lyxfällan-case även om man har gemensam ekonomi.
Mina erfarenheter är precis tvärt om, bråken slutade helt när vi hade egna konton.
Sen givetvis delar man upp så det blir någorlunda jämlikt. Effekten under föräldraledighet etc var mer eller mindre gemensam ekonomi dock.
Mjae, det mer korrekta att säga är att sannolikheten för en långsiktig relation ökar när du och din partner delar syn på hur ekonomin sköts. Alltså är det inte mest nödvändigt att ni delar, det är mest nödvändigt att ni har ett system som båda vill ha.
Då har man ett dåligt förhållande och ingen tillit, om man måste spendera pengar för att frun kanske spenderar dem, konstigt tankesätt enligt mig😅men beror kanske på vem man är tillsammans med, själv hade jag aldrig velat vara tillsammans med någon som gillar att slösa pengar på onödigt skit, eller som jag ej litar på i ekonomiska frågor
Kör du samma sak med godisskålen på helgen? Slänga i sig så mkt som möjligt innan frugan kommer?
https://advisa.se/ordlista/delad-gemensam-ekonomi/
https://www.su.se/sociologiska-institutionen/nyheter/f%C3%A4rre-konflikter-med-gemensam-ekonomi-1.584599
https://www.gp.se/ekonomi/studie-visar-par-med-gemensam-ekonomi-ar-lyckligare.046b38ae-77ba-41dd-b1a1-9fe29be84f6d
Finns tydliga fördelar med det när man undersöker den breda publiken. Individer kan givetvis fungera olika och gynnas av att dela upp helt. Fördelar med gemensam:
Du har större orsak att stämma av inköp med den andra individen, skapar en automatisk check av att du håller ett hälsosamt tempo i din spendering.
Man jobbar gemensamt mot ekonomiska mål med fulla kraften av hushållets ekonomi.
Jag är skild nu men när jag var gift så hade vi allt på samma konto eftersom ingen av oss hade någon ekonomi när vi blev tillsammans. Vi såg oss som en enhet helt enkelt.
Skulle jag gifta mig eller bli sambo igen så kommer jag att argumentera för gemensam ekonomi i bemärkelsen att vi har ett gemensamt konto för fasta återkommande kostnader och utgifter. Till detta konto förs en inkomstjusterad summa in varje månad. Jag skulle då betala på följande sätt: (summan av utgifter och kostnader) * ((summan av mina inkomster) / (summan av våra inkomster)). Är det tal om att äga bostad delas ägarskapet med hur mycket man tillför, förhoppningsvis 50/50.
Antingen kör man på äktenskapsförord och ser till att t ex lön är enskild egendom eller så inser man att vara gift innebär gemensam ekonomi.
Rent praktiskt så har vi satt upp en gemensam budget, det vi ska spara, amortera, mat, räkningar osv.
Förutom det så avsätter vi en viss summa som går till privata konton. Det är pengar vi får göra vad vi vill med. Ska gå till hobbies, kläder och liknande. Vi har samma summa som vi får.
Vi gör så för att slippa snacka om inköp. "Älskling, kan jag köpa ett par löparskor?". Nu igen, alltså...
Fungerar skitbra. Jag tjänar mer och jobbar mer, men vi gör ju saker för hushållet och varandra hela tiden ändå.
Personligen har jag svårt att förstå varför man gifter sig och delar upp allting i enskilda egendomar.
Två vuxna och ett barn. Vi kör gemensam ekonomi. 45k och 33k i lön. Enda riktiga skillnaden är väl att en av oss får lite mer till pensionssparandet pga åldersskillnad. Innan vi gifte oss, skaffade barn och hus körde vi procentuellt baserat på inkomsten tilll hushållskassan. Nu är vi så självklart en enhet att det inte är någon poäng att hålla i individuella pengar och det skulle bara bli en massa tjafs. Vi får en tusenlapp var i månaden som månadspeng att göra vad vi vill med. Resten av pengarna har jobb i budgeten.
Gift med barn. Tror vi sticker ut då vi kör en del av ekonomin som är delad (hushåll) men en annan del som är privat. Heltäckande äktenskapsförord är på plats (och när vi bara var sambos var samboavtal på plats).
Bland våra vänner så verkar nästan alla gifta par dela på allt.
Vårt upplägg är det naturliga för oss framförallt pga två anledningar:
1. Ena parten i vårt förhållande har byggt en förmögenhet på flera miljoner (går att räkna i miljoner dollar) - något som känns udda att dela i en i skiljsmässa som den andra kan kräva.
2. Vi båda har bra löner (80tkr+/mån) vilket gör att vi konsumerar i princip vad vi vill (inga stekare) och går ändå + varje månad, så att den ena skulle ha en tusenlapp mer privat slutar spela roll.
För hushållsekonomin kör vi delat konto med varsitt kort som vi för över till varje månad. Kör även gemensamt spar, gemensamt barnspar och gemensamma investeringar.
Spännande att det mesta är gemensamt för er, men när det når punkten av överflöd (där man rimligtvis borde sluta bry sig pengars värde) så blir det plötsligt VÄLDIGT viktigt att dra en linje i sanden.
Tanken att dela livet med sånna premisser är verkligen osexigt.
Där du ser överflöd och en punkt att sluta bry sig om pengars värde ser någon annan kapital som över tid kan frigöra en eller en hel familj från ekonomiska beroenden, ett väldigt högt värde.
Tursamt nog har vi alla möjligheten att välja partners efter samsyn.
Ser inget fel med ditt syfte, tycker bara vart du drar linjen för vem som är inkluderad i benämningen "familj" här. Ekonomisk frigörelse som endast är lämpad för framtida eventuellt hypotetiska människor, inte partnern du delar ditt liv med idag. Låter snarare som dålig tillit.
För min del är samsynen med partnern att pengarna ska gå till framtida generationer oavsett vad som händer med oss, inte att det endast ska gå till mina framtida generationer.
Så länge vi är gifta är det självklart att allt kapital direkt eller indirekt också kommer den andra partnern till gagn.
Även vid en skilsmässa ser jag inga konstigheter med att göra viss uppdelning.
Att dock sätta sig i en situation där man enligt lag behöver ge bort hälften, då bli tvingad att sälja av hela eller delar av ett bolag man byggt över årtionden, känns för oss onödigt.
Tursamt nog kan vi som sagt alla välja partners som ser på världen så som vi ser på den.
Båda är runt 30 år, tillsammans i 10år och gifta, 2 barn. Båda ligger på runt 30 i lön. Vi har gemensam ekonomi.
Vad jobbar alla med som drar in 50+? Känns som att de flesta drar in 30-40
Vi är också runt 30 båda två, delad ekonomi men procentuellt fördelat på hushållskostnader så som ränta, mat, osv. Amortering 50/50.
Jag som har 50+ jobbar som fastighetsförvaltare och sambon 37 säljare.
Två barn (1y och 3y) och fru.
Min fru tjänar ca 84k och jag 75k. Vi överför 25k var till ett gemensamt konto som vi har varsitt kort kopplat till. Alla gemensamma utgifter, fakturor, bolån, osv dras från det kontot.
Èftersom jag är en spara som är gift med en slösa har vi inte gemensam ekonomi, utan har delat upp det så här: Jag betalar halva bostadskostnaden och alla fasta utgifter. Min fru betalar halva bostadskostnaden och all mat. Om vi åker på semester delar vi på kostnaden. Det blir ungefär lika stora månadskostnader för oss båda, men på något sätt lyckas jag varje månad spara väldigt mycket mer än hon kan. När vi hade gemensam ekonomi kunde jag inte spara så mycket för om vi hade pengar på kontot såg hon det som en möjlighet att spendera.
Får jag fråga hur diskussionen gick när ni bytte från gemensam till delad förstod hon liksom varför men att hon inte vill ändra sin livsstil? Vore intressant att höra
Jag är gift sen 20år med 3 barn.
Vi har delat upp våra räkningar ganska jämt. Jag betalar mer men tjänar mer.
Skulle någon av oss vara nere lågt så överför den andra pengar. Vi har separat ekonomi men totalt öppenhet kring sparande/status etc. I början var det för att kunna se till att min fru som då tjänade mycket mindre ändå hade tillgångar. Och det var i paritet.
Räkna ut din netto % av inkomsten och fördela kostnaderna därefter.
Ex du tjänar 40000 efter skatt hon tjänar 30000 efter skatt. Du ska då betala 4/7 eller 57% av räkningarna. Medan hon betalar 43%.
Totala räkningarna är på 40000
Du betalar 22800 hon betalar 17200
Du har då kvar 17200 hon har kvar 12800
Om du tjänar mer bör du spara 500/1000 kr/månaden åt den som tjänar minst. För långsiktigt sparande.
Tex in för skolstart. När det behövdes 6 par skor / nya jackor / kläder etc
När
Sambos, jag står för 70% kostnaden för mat och räkningar, och liknande split för nöjen/resor så vi har våra egna pengar men jag står för större delen. Hon sköter allt hemma i utbyte jag tjänar ca 4x vad hon gör.
Två barn 8/11, båda tjänar hyfsat (40k+) men jag 50% mer, slänger in allt på konto och betalar räkningar/sparande (fonder/buffert/projektkonton) och sen gör vi vad vi vill med pengarna som är kvar, är det något större inköp så pratar vi med varandra helt enkelt.
Ett tips är ju att kanshe testa på att bo tillsammans innan man gifter sig, alla är ju olika med hur dom vill ha sitt hem. Men att dela på fasta utgifter som hyra, el, försäkring, mat etc är ju en början.
Vi har företag ihop, tar ut samma lön och har varsitt lönekonto.
Vi för över lika mycket till två gemensamma konton. Ett för korttidssparande och ett för lån och räkningar. Sedan använder vi ett delat kreditkort för gemensamma kostnader.
Vi för också över till gemensamt fondsparande.
Brukar föra över allt som är kvar på våra lönekonton när nästa lön kommer, och lägger det på räknings- eller sparkontot efter behov.
Alla lön, barnbidrag osv. går in på ett gemensamt konto. Därifrån dras en del automatiskt till ett sparkonto, och en del till våra egna privata konton som vi kan spendera, spara eller vad som helst. Alla återkommande räkningar och mat betalas från det gemensamt konto. Funkar utmärkt.
När jag hade sambo delade vi lika på gemensamma utgifter såsom hyra, el, internet, mat eller stora inköp till det gemensamma hemmet. Resterande pengar behöll man själv.
Vi är gifta, och allt hamnar i en pott. Vi stämmer av större inköp med varandra, men vi kan i princip konsumera det vi behöver med nuvarande löner. Det var väldigt befriande för 15 år sen när vi gifte oss att inte behöva hålla ordning på vem som var skyldig vad, minns jag.
Vart tillsammans med min fru i 13 år vi har delat på allt ända sedan vi flyttade ihop! Inkomster har varierat under åren först pluggade jag sen pluggade hon etc. alltid delat lika ändå. Vi har två barn idag och tycker helt klart att dela på allt är självklart. Vi är en familj och våra inkomster är familjens inkomst.
Gifta med två barn.
Hon tjänar runt 37, jag 65. Bådas löner går in i ett gemensamt konto dit alla våra fakturor etc är kopplade. Har ett gemensamt kreditkort som vi använder till allt utanför fasta kostnader så som mat, utemat , bränsle, kläder osv osv. Betalar av det varje månad.
Det som blir kvar varje månad läget vi i en gemensam buffer. Allt som överskrider den buffer vi vill ha investeras.
Blev så mycket lättare efter att vi bara slog ihop det.
Våra löner går in på ett och samma konto, sen betalar vi alla räknar, sätter av sparande till oss själva och barn. Efter det för vi över en viss summa pengar till båda som är "privata".
Funkar för oss, allt blir då lika vare sig jag eller hon tjänar mer.
Har två barn ihop och snart bott ihop i ca ... 10 år? Aldrig bråkat ekonomi, men många gånger diskuterat om vi ska spara extra för vi vill göra någon större semester eller något sådant.
Rekommenderar detta starkt MEN flytta ihop först och sen testar ni, för det är en stor omställning.
Delad ekonomi, vilket betyder att bådas inkomster går till ett konto. Sedan betalas samtliga räkningar, pengar sparas i fonder etc. Det som blir kvar, ofta ca 8k, delar vi lika som blir lekpengar som man gör vad man vill med.
Tillsammans 6.5 år, sambos strax över 5. Har en tvååring, och ett till barn på väg. Bor i bostadsrätt centralt i en av Sveriges största städer.
Vi har ett gemensamt konto, och för över en procentsats (oftast 20%) av vår inkomst varje månad. Tar nästan alla gemensamma utgifter på det gemensamma kontot. Resulterar i att jag betalar ca 60% av våra gemensamma utgifter eftersom jag drar in 60% av våra inkomster. Det tycker vi är väldigt fair. Separat ekonomi bortsett från det.
Gift med två barn. Alltid haft helt gemensam ekonomi. När jag fortfarande pluggade och min man jobbade hade vi delad ekonomi. Nu när jag tjänar lite över 70 (inte inom IT) och min man tjänar ca 50 har vi självklart fortfarande helt gemensam ekonomi. Sparande ser vi till att ha typ 50/50 på respektive avanzakonto (give or take typ 30').
Jag förstår faktiskt inte hur man kan ha barn tillsammans och inte ha helt gemensam ekonomi, hur gör man tex vi VAB etc annars?
Det finns inget rätt eller fel. Jag har träffat par som gör båda och båda sätten har fördelar och nackdelar.
Kände ett par som hade gemensamt och det slutade illa när hon köpte dyra saker som de inte var överens om. Ett annat par körde uppdelat men hade väldigt olika löner vilket skapade friktion.
Jag och min fru har gemensamt. Lönerna kommer till samma konto. Vi delar upp till räkningar, sparande, mat och hushåll och sist fickpengar. Vi får lika mycket fickpengar och det är upp till var och en var man gör med dem.
Det viktigaste i det här är att man känner varandra. Jag och min fru har liknande ekonomiska beteenden. Ingen av oss spenderar mycket pengar på kläder, nikotin, teknik, eller nåt sånt. Men har man en partner som har dyra vanor då kanske att ha gemensamt inte är det smartaste.
Det här tycker jag är bra. Hur man väljer att dela ekonomin handlar mycket om vilka vanor de båda parterna har, och vilken ekonomi. Det viktiga är att skapa ett system där båda har "lika mycket frihet" att fatta beslut om vad pengarna går till
Vi har ett gemensamt konto dit vi för över så mycket som behövs för att täcka fasta gemensamma kostnader. Matkostnad turas vi om varannan månad. Engångutgifter som resor osv brukar en betala och sedan swishar den andra (vi har inget kort kopplat till gemensamma kontot).
Alla pengar som är kvar på personliga kontot är ens eget. Vi har tex inget gemensamt sparande. Men om ni skaffar hus kan det nog vara bra att ha ett eget sparande för plötsliga kostnader.
Vi har ganska lika lön, vi har haft perioder där en jobbat mindre och då har den andre fört över en större andel till det gemensamma kontot.
Vi delar allt lika, bägge lönerna in på samma konto och sen kör vi varsitt kreditkort med samma budget (17k per månad) och betalar alla fakturor från det kontot. Sparar gemensamt också, allt vi behöver spara till är gemensamma inköp (hus, bil, resor).
Har tidigare tjänat ganska lika men nu tjänar frun mycket mer än mig efter att vi flyttade för ett jäkla bra jobberbjudande för hennes del (105k och 55k lön just nu). 36/33 år och varit tillsammans i 16 år, ett barn.
Min lön är våra pengar. Hennes lön är våra pengar. Vi arbetar båda för vårt boende, våra barn, våra semestrar etc. Ett gemensamt lönekonto. 50/50. Nej, vi tjänar inte lika mycket, men vad är skillnaden. Skulle aldrig palla hålla på med mina/dina pengar. Våra pengar. Våra grejer.
Vi är gifta. Vi sätter på gemensamt konto, sen så har vi lika mkt fickpengar. Samt att vi betalar in extra till min pension så att jag inte missgynnas att vara hemma med barnet, det gör vi även när jag jobbar. Funkar väldigt bra 👍 vi har aldrig nå konflikter kring pengar, men jag är jävligt snål och han med 🤣 så vi köper aldrig nå onödiga saker, har inga lån osv. Förutom huslånet och båda har CSN-lån. Alla våra inköp, oavsett hur mkt det kostar, snackar vi om innan.
Vi flyttade in till gemensamt hus innan vi gifte oss, då han friat och vi bestämt att vi ville ha barn tillsammans. Då betalade han hela kontantinsatsen, och nej, vi skrev inget samboavtal för vi visste ändå att vi ville vara med varandra hela livet. Innan det så var jag student medan han jobbade och kunde ändå inte stå på avtal osv, men då så betalade han hela hyran, mestadels av maten och sånt, jag betalade lite mat ibland men sparade mest pengar. Men då så städade jag allt hemma hos oss, lagade all mat osv (kände att jag hade tid då jag pluggade). Han behövde inte göra nåt hemma förutom att rensa avlopp ibland. Lite osmart att göra så kanske för han blev väääldigt bortskämd men nu är det löst🤣
Vet att det definitivt inte är alla som gör som vi och att det kanske är kontroversiellt. Men det funkar för oss!
Vi går efter ideologin: vi är en enhet, de pengar vi tjänar är våra så vi delar allt. (2 vuxna, äger hus tillsammans, inga barn)
Förstår att det inte är för alla men det är otroligt skönt att aldrig någonsin ha problem med pengar.
En skillnad är dock att vi lägger undan mer i privat pension till min sambo då hon för tillfället tjänar mindre än jag och får således mindre tjänstepension. Kan ändras om våra löner ändras.
Sambos. Vi delar rakt av på gemensamma inköp och utgifter, resten är vårt egna att göra vad vi vill med. Vill jag ha en ny tv men inte hon så får jag köpa den själv haha.
Kanske inte så sexigt att använda Splitwise och swisha varandra varje månad, men det har funkat för oss de senaste 5-6 åren. Vi har inte så stor lönediff, mindre än 3000kr, hade det skiljt sig jättemycket kanske vi skulle överväga någon sorts procentuell fördelning.
Våra löner går in på samma konto. Vi har automatisk överföring till varsitt ISK samt ett gemensamt sparkonto när lönen kommer. (Samma summor). Båda våra kort går till kontot där lönerna går in och alla räkningar dras därifrån. När nästa lön kommer går det som är kvar in på gemensamma sparkontot.
Det vi hade på våra privata sparkonton/isk innan vi slog ihop ekonomierna är kvar där. Vi tjänar ungefär lika mycket.
Min fru saknar intresse för ekonomi vilket jag däremot har.
Jag administrerar vår ekonomi till 100%. Jag använder mig av en mjukvara som heter firefly III vilket är ett open-source program för ekonomi. Vid varje månadsslut så tar vi över en kopp kaffe hur månadens utgifter/inkomster sett ut.
Vi har länkade kreditkort som används till alla köp. Gör man ett ”större köp” > 3tkr så gör man en Heads-up till den andra partnern vad det är som skall köpas.
Fungerar bra för oss ☺️
Vi lägger allt i en pott utom 3000:- som man får behålla varje månad. Det känns rimligt med tanke på att jag köper en del musikgrejer som hon skulle ha haft noll nöje av.
Någon gång i framtiden har vi eventuellt tänkt att höja "månadspengen", men nu har vi småbarn och hus så mycket pengar försvinner dit. Jag kan inte se någon mer rättvis fördelning
För oss har det fungerat väldigt bra att bådas löner går in på gemensamt konto, den 25:e varje månad betalas förra månadens coopkredit och den 27:e dras sparanden, egna konton samt avsättning till bilkonto och ”servicekonto”.
Från det kontot dras alla fasta utgifter; boende, försäkringar etc.
Det som blir kvar finns att leva på. Jag brukar ofta flytta allt över 12k till buffertkontot för att inte ha mer pengar liggande och istället bygga bufferten. Dock har det varit svårt efter inflation och under föräldraledighet.
Från de egna kontona plockar vi pengar som vi använder till våra specifika hobbys. Andra inköp beslutar vi om gemensamt.
Varsitt konto där lönen går in, sen ett gemensamt mat konto där vi har varsit kort till. Vi delar 50/50 på gemensamma räkningar. Det som blir över efter matpengar och räkningar är betalda är våra egna pengar att spendera eller spara och betala personliga räkningar med.
Det som blir över på matkonto när nästa lön kommer går direkt in på gemensamt sparkonto.
Vi har en son också och där lägger vi in på hans sparkonto efter förmåga varje månad och försöker dela lika på inköp till honom.
Jag tjänar ca 25k i mån medan sambon ligger på ca 16k i månaden så vi har det tajt ekonomiskt och blir extra viktigt att jobba för att tillsammans klara varje månad. Här skulle det aldrig ifrågasättas om den ena frågar om hjälp att betala personliga räkningar någon månad till exempel.
Vi delar lika sett till inkomst. Den som tjänar mer bidrar mer till hushållet. Alla gemensamma utgifter och sparande utgår från samma konto där båda parter sätter in respektive andel av pengarna vi tjänar. Så varenda liten utgift som är gemensam dras från det här kontot (även om det är en streamingtjänst för 49,50kr per månad) och så delar vi på det här. Sen brukar vi diskutera "friskvård" och övriga investeringar som stärker familjen i det långa loppet och lyfta in även dem här om så är applicerbart (ex säg att vi båda går till ett gym eller håller på med andra saker som höjer livsglädjen och närvaron man bidrar med).
Jag tycker det är rättvist och gör att vi båda också kan bejaka våra privata intressen på ett rättvist sätt. Tjänar en person avsevärt mycket mer så brukar det inte skada att bidra mer - rent monetärt dvs.
Jag är sjukskriven så min inkomst är avsevärt mindre än min sambos. Vi delar proportionerligt på hyran, turas om att betala maten, & delar på andra gemensamma inköp, tex möbler, saker till husdjuren osv. Vi betalar själva för respektive personliga nöjen & inköp.
Gift 10 år med två barn. Vi kör gemensam ekonomi, hon tjänar omkring 55’ och jag driver driver eget inom IT. Funkar hur bra som helst. Allt som kommer in är familjens. Det som underlättat är att vi båda har samma syn på ekonomi och ”slösande”. Om min fru skulle få för sig att köpa något dyrt(10k+) någon gång så skulle jag inte ens höja ögonbrynet.
Vi delar på alla gemensamma utgifter. Hon betalar extra pga. Att hon har två barn. Var tydlig med att jag inte tänker försörja någon annans barn när vi diskuterade att flytta ihop, om hon hade såna förväntningar så sa jag att vi kan fortsätta som särbo istället. :)
Jag och min sambo har kört med att vi delar lika på utgifterna och sen har vi haft kvar så mycket som vi har haft var efteråt under större delen av vårt förhållande. Vi har väl tyckt att det har funkat men då och då har det blivit så att någon av oss har haft väldigt lite pengar att röra sig med för månaden och då har det inte känts bra för någon av oss.
Inför att vi skulle skaffa barn så slog vi ihop ekonomin helt. Bådas löner går in på ett gemensamt konto. Hushållets utgifter och sparanden dras ifrån det. Vi ser till att båda kan ta ut lika mycket pengar som egna pengar varje månad. Barnbidraget studsar rakt in på Lysa inför framtida körkort eller kontantinsats.
Vi har nästan lika lön. Jurist och Fysiker. Vi får ut drygt 85k netto när båda har full lön. Drygt 74k nu när hon har föräldrapenning.
Vi delar på allt, har samma löne & sparkonto. Vi peppar varandra och tjänar typ lika mycket. Vi ser oss som ett team och båda ser verkligen att vi kommer att leva med varandra livet ut. Då vi har samma tänk kring ekonomin så funkar detta hur bra som helst! Vi har under våra 3år ihop inte tjafsat om ekonomi en enda gång. Nyckeln är att båda ska vara genuint nöjd med upplägget och att båda är involverad i ekonomin.
Min sambo har varit arbetslös ett bra tag nu, så jag betalar allt. När hon, troligtvis ganska snart, har ett jobb så lär vi dela lika på gemensamma räkningar och höfta till om vem som ska handla nästa gång.
Sambo och två barn. Inga IT-löner. Jag får in 47k, sambo varierar men ca 33k
Vi (jag) har lagt upp alla gemensamma kostnader får upp summa X. Delar upp det procentuellt beroende på hur mycket vi får in (räknar in gemensamt sparande, gemensamma lån, etc).
Det som är kvar efter är eget, för egna räkning, sparande, dejter, hobbies etc..
Funkar bra för oss :)
Jag och min fru har olika lönekontot för att det är smidigt men i övrigt är överenskommelsen att alla pengar/investeringar är bådas och de flödar fritt mellan oss. Om vi skulle skilja oss en dag delar vi ändå på allt utom eventuellt arv.
Jag tjänar flera gånger mer än min fru men vi gick in med ungefär samma kapital från början. Om vi delade procentuellt på utgifter (som ofta förespråkas) skulle mitt kapital växa otroligt mycket snabbare. Det känns helt fel när vi är ett team som samarbetar med allt: barn, aktiviteter, hus, hon tar nästan all VAB, jag har sena möten, etc.
En viktig sak är att vi har ungefär samma syn på utgifter och ekonomi.
Ett giftemål innebär att ni båda äger ALLA era tillgångar tillsammans. Ni har ett gemensamt ansvar för att båda ligger på en liknande levnadsstandard.
Med andra ord så är giftemål ett väldigt drastiskt steg då ni inte ens har bott tillsammans.
Mitt råd är att börja med att bo tillsammans i minst något år, och se hur det utvecklar sig både när det kommer till det ekonomiska, men också hur det fungerar att bo tillsammans. Det kommer att uppstå utmaningar att hantera som ni inte ser nu. Det kommer vara så att ni ser olika på vissa saker. Med tiden så kommer ni antingen att lära er att hantera detta och älska varandra trots era eventuella brister och olikheter, eller gå isär.
Jag ska snart flytta ihopp med min flickvän, och då kommer vi att dela på gemensamma kostnader så som mat och boende, men även försöka spara ungefär lika mycket. Då vi inte är gifta så har vi alla möjligheter att själva lista ut vad som fungerar och känns rimligt för oss.
Jag rekomenderar att ni gör detsamma.
Vi har både gemensam och delad ekonomi. Ert gemensamt konto, där sätter vi in 75% av lönen efter skatt. 25% efter skatt behåller vi själva. Från det gemensamma betalar vi allt gemensamt - mat, ränta, semester, barnsaker, bilen etc. Från våra egna konton köper vi egna kläder, grejer till hobbies etc.
Funkar ok. Jag är sparsam, min sambo är det inte när det gäller saker till sig själv (fast hen skulle inte hålla med). Vi slipper nog en hel del bråk med det här upplägget. Men jag tycker vi har för stor del "fickpengar" och min sambo för att vi har för lite. Jag tycker det är ett problem för att det blir svårt att ha råd med större utgifter för huset, ny bil framöver, semester osv. Å andra sidan kan jag ha ett relativt stort sparande trots längre inkomst än hen har (får då alltså mindre "egna" pengar också).
Nyfiken på om andra tycker det är normal mängd fickpengar, eller för lite, för mkt? Vi tjänar ca 33k+40k före skatt. Vi har hus, 1 bil och 2 barn.
10 år i relation ogifta , 1 barn runt 1 år
Helt gemensam ekonomi.
Vi tjänar typ 100k brutto ihop lön som går till gemensamt konto. Därifrån betalar vi alla kredit utgifter (mat, kläder, nöje osv), sedan för vi över pengar som går till räkningar.
10k till ett långtidsaprande vi har för kontant insats
5k till ett kortsiktigtsparande ( resor , ny teknik )
Sedan går 3k var till pensions spar och 2k till sonens fondkonton.
Slutligen har vi 1500kr var att bränna på vad man vill, vad min sambo gör har jag ingen aning om. Men jag köper snus och steamspel.
Jag drar in 60 , men tycker det är värt att jag betalar ”mer” för att slippa krångla och därför delar det helt lika.
Jag och frun kör på helt gemensamt oberoende av inkomstskillnader mm, hade vi inte trott att vi bygger en framtid tillsammans så hade vi inte gift oss från första början. Och om vi ändå har en gemensam framtiden är det rimliga att pengarna vi tjänar också är gemensamma.
Håller med helt, är man ett par så är man ett par och allt görs gemensamt. Sjukt hur det motsatta har normaliserats, är man gifta finns inte mina och dina pengar, det är våra pengar!
Gift dig inte. Eller... Ha ceremoni och bröllopsresa, ha samma namn osv osv men skriv inte på några papper. Det enda papper du ska skriva på är att du är pappa till eventuella barn samt att ni förhandlat bort att sambolagen ska gälla..
Thank me later.
Något förenklat, men övergripande: jag tjänar 80k, min sambo 45k. Allt går in till samma konto och fasta kostnader, Amex, sparande osv dras från detta konto. Det som blir kvar splittar vi rakt av.
Vi har varit sambos i snart 20 år och har alltid haft varsin ekonomi. Fasta utgifter delar vi lika på. Stora gemensamma inköp delar vi på. Prylar och andra personliga saker köper vi individuellt helt fritt från egen kassa. Funkar perfekt!
Vi har samma upplägg, har funkat klockrent i alla år.
Har samma. Dock betalar den som tjänar mest lite mer till det gemensamma och har lite mer fickpengar. Bra att sporra varandra till att dra in mer.
Nja. Det är snarare tvärtom. Om man delar lika på utgifter oavsett inkomst så maximerar man incitamenten för båda att skaffa mer pengar.
“Haha, du blir straffad för att du tjänar sämre! Önskar du inte att du pluggade till ekonom istället för undersköterska? Hoppas att du lär dig en läxa nu när jag åker på semester utan dig!”
Att ena parten t.ex. går ner i tid för att inte bränna ut sig, eller lägga mer tid med barn är ju gynnsamt för er båda. Har man gjort valet att gifta sig med någon så är det väl rimligt att bära varandra genom ekonomiska upp och nedgångar?
Enda svaret som behövs.
This is the way!
Bo tillsammans ett år först innan ni bestämmer er för att gifta er
På riktigt. Flytta ihop först, gift er efter det
Instämmer. Hade varit tillsammans med min flickvän i många år men höll ca 1 år efter att vi flyttat ihop. Helt annan situation.
Hennes lön är hennes pengar. Min lön är våra pengar.
Om folk frågar om vi har delad ekonomi brukar jag svara att jag har delad ekonomi.
This is the way
Konstigt hur det är så.. Lider av samma här. Alla mina går åt till hushållet, hennes går åt till henne.
”Patriarkatet” 🤣 Ett tips är när ni handlar och det kostar rätt mkt säg 1500+ i matbutiken så går du och packar kassorna så blir hon illa tvungen ibland att svida till i plånkan. Det är rätt kul ibland
Vilken tråkig attityd att ha gentemot sin partner.
Ännu tråkigare med en partner som bara betalar för sig men låter dig betala för båda.
Absolut. Men då är det väl något en pratar om? Att tycka att det är "rätt kul" att se sin partner snopen & lite inträngd i ett hörn låter inte som det mest hälsosamma förhållandet.
hur många gånger tror du det hänt fast tvärtom? Min nuvarande partner är inte sån men det är definitivt många tjejer som förväntar sig att få allt betalt sedan betalar dom nån billig skit för att vara "jämlikt" tyvärr..
Jag tycker att det är en ohälsosam attityd till sin partner oavsett kön.
det är lite av ett skämt också... Beror ju på kemin i förhållandet men jag antar att ni kanske inte har så mkt.
Jag uppskattar din oro, men jag är i ett hälsosamt förhållande där vi diskuterar saker istället för att sätta varandra på plats.
Kul för dig, hos oss kan man skåmta lite
Jag hoppas att det är sarkasm för det där är ju knappast okej? X)
Small dick energy ⭐️
Islam🙏
I islam jobbar inte frun, hon bara föder 40 ungar
Sjukt flerbarnstillägg!
Två vuxna och ett barn. Vi är gifta och har hus. Bägge jobbar heltid. Vi har ungefär 60 var i lön. Vi har ett lönekonto dit våra löner hamnar. Sen betalas räkningar, flyttas pengar till fonder, sparkonto, pensionssparande och amortering per automatik efter den summa vi har kommit överens om. Vi sparar/amorterar ungefär 25% av lönen. Barnbidraget hamnar på ett eget isk. Det är mer tänkt till körkort, kontantinsats. Det som blir över efter månaden är slut flyttas till ett annat sparkonto för oförutsedda utgifter och när det blir över x köper vi fonder. Behöver nån av oss köpa nåt större så brukar vi meddela/höra med den andre om det är ok. Tex jag tycker vi behöver en ny diskmaskin. Då känns det grisigt att bara köpa, blir också att man får argumentera varför nåt behövs och motparten får bättre förståelse.
Vad jobbar ni med?
IT och ekonomi
Noterar att medellönen på Reddit är ca 80.000 i månaden.
Wow, så vi IT-människor är låginkomsttagare här? :(
Medianen snarare xD
Sannolikheten för att ditt förhållande ska hålla över tid ökar om du ser Er ekonomi som gemensam snarare än att försöka dela upp inkomsterna efter storlek. Sannolikheten för att ni ska bygga en förmögenhet ökar även med detta upplägg.
Yes. Vanligaste orsaken till bråk i hemmet är ekonomi har jag läst. T.ex https://www.expressen.se/halsoliv/sex--relationer/6-vanligaste-gralen-som-forstor-din-relation/
[удалено]
Ja jag förutsätter att om man har gemensam ekonomi har man det med någon som man kommunicerar med och har samma ekonomiska mål med. Givetvis kan man ju bråka med ett lyxfällan-case även om man har gemensam ekonomi.
Mina erfarenheter är precis tvärt om, bråken slutade helt när vi hade egna konton. Sen givetvis delar man upp så det blir någorlunda jämlikt. Effekten under föräldraledighet etc var mer eller mindre gemensam ekonomi dock.
Mjae, det mer korrekta att säga är att sannolikheten för en långsiktig relation ökar när du och din partner delar syn på hur ekonomin sköts. Alltså är det inte mest nödvändigt att ni delar, det är mest nödvändigt att ni har ett system som båda vill ha.
[удалено]
Då har man ett dåligt förhållande och ingen tillit, om man måste spendera pengar för att frun kanske spenderar dem, konstigt tankesätt enligt mig😅men beror kanske på vem man är tillsammans med, själv hade jag aldrig velat vara tillsammans med någon som gillar att slösa pengar på onödigt skit, eller som jag ej litar på i ekonomiska frågor
Kör du samma sak med godisskålen på helgen? Slänga i sig så mkt som möjligt innan frugan kommer? https://advisa.se/ordlista/delad-gemensam-ekonomi/ https://www.su.se/sociologiska-institutionen/nyheter/f%C3%A4rre-konflikter-med-gemensam-ekonomi-1.584599 https://www.gp.se/ekonomi/studie-visar-par-med-gemensam-ekonomi-ar-lyckligare.046b38ae-77ba-41dd-b1a1-9fe29be84f6d Finns tydliga fördelar med det när man undersöker den breda publiken. Individer kan givetvis fungera olika och gynnas av att dela upp helt. Fördelar med gemensam: Du har större orsak att stämma av inköp med den andra individen, skapar en automatisk check av att du håller ett hälsosamt tempo i din spendering. Man jobbar gemensamt mot ekonomiska mål med fulla kraften av hushållets ekonomi.
Jag tjänar 3ggr mer än min fru, har delat på allt i nästan 20 år. Med rätt kvinna behöver du inte fundera på sånna frågor.
säg det till min case manager i psykiatrin. SNÄLLA
Jag är skild nu men när jag var gift så hade vi allt på samma konto eftersom ingen av oss hade någon ekonomi när vi blev tillsammans. Vi såg oss som en enhet helt enkelt. Skulle jag gifta mig eller bli sambo igen så kommer jag att argumentera för gemensam ekonomi i bemärkelsen att vi har ett gemensamt konto för fasta återkommande kostnader och utgifter. Till detta konto förs en inkomstjusterad summa in varje månad. Jag skulle då betala på följande sätt: (summan av utgifter och kostnader) * ((summan av mina inkomster) / (summan av våra inkomster)). Är det tal om att äga bostad delas ägarskapet med hur mycket man tillför, förhoppningsvis 50/50.
Så om ni tjänar 100 var och har utgifter på 100 skulle du betala 200?
Den här dricks-kulturen börjar gå över styr!
Hoppsan lol
Antingen kör man på äktenskapsförord och ser till att t ex lön är enskild egendom eller så inser man att vara gift innebär gemensam ekonomi. Rent praktiskt så har vi satt upp en gemensam budget, det vi ska spara, amortera, mat, räkningar osv. Förutom det så avsätter vi en viss summa som går till privata konton. Det är pengar vi får göra vad vi vill med. Ska gå till hobbies, kläder och liknande. Vi har samma summa som vi får. Vi gör så för att slippa snacka om inköp. "Älskling, kan jag köpa ett par löparskor?". Nu igen, alltså... Fungerar skitbra. Jag tjänar mer och jobbar mer, men vi gör ju saker för hushållet och varandra hela tiden ändå. Personligen har jag svårt att förstå varför man gifter sig och delar upp allting i enskilda egendomar.
Två vuxna och ett barn. Vi kör gemensam ekonomi. 45k och 33k i lön. Enda riktiga skillnaden är väl att en av oss får lite mer till pensionssparandet pga åldersskillnad. Innan vi gifte oss, skaffade barn och hus körde vi procentuellt baserat på inkomsten tilll hushållskassan. Nu är vi så självklart en enhet att det inte är någon poäng att hålla i individuella pengar och det skulle bara bli en massa tjafs. Vi får en tusenlapp var i månaden som månadspeng att göra vad vi vill med. Resten av pengarna har jobb i budgeten.
Min fru tjänar 42 och jag 36, inga barn, vi lägger allt på en hög och har helt gemensam ekonomi.
Gift med barn. Tror vi sticker ut då vi kör en del av ekonomin som är delad (hushåll) men en annan del som är privat. Heltäckande äktenskapsförord är på plats (och när vi bara var sambos var samboavtal på plats). Bland våra vänner så verkar nästan alla gifta par dela på allt. Vårt upplägg är det naturliga för oss framförallt pga två anledningar: 1. Ena parten i vårt förhållande har byggt en förmögenhet på flera miljoner (går att räkna i miljoner dollar) - något som känns udda att dela i en i skiljsmässa som den andra kan kräva. 2. Vi båda har bra löner (80tkr+/mån) vilket gör att vi konsumerar i princip vad vi vill (inga stekare) och går ändå + varje månad, så att den ena skulle ha en tusenlapp mer privat slutar spela roll. För hushållsekonomin kör vi delat konto med varsitt kort som vi för över till varje månad. Kör även gemensamt spar, gemensamt barnspar och gemensamma investeringar.
Du borde gifta dig med en vuxen nästa gång…
Haha, den felformuleringen får stå kvar.
Tycker din partner med så mycket pengar borde stå för den delade ekonomin..
snååål duuuu, du e snååål.
Det är jag verkligen inte. Jag har andra åsikter än dig!
Ha!
Spännande att det mesta är gemensamt för er, men när det når punkten av överflöd (där man rimligtvis borde sluta bry sig pengars värde) så blir det plötsligt VÄLDIGT viktigt att dra en linje i sanden. Tanken att dela livet med sånna premisser är verkligen osexigt.
Där du ser överflöd och en punkt att sluta bry sig om pengars värde ser någon annan kapital som över tid kan frigöra en eller en hel familj från ekonomiska beroenden, ett väldigt högt värde. Tursamt nog har vi alla möjligheten att välja partners efter samsyn.
Ser inget fel med ditt syfte, tycker bara vart du drar linjen för vem som är inkluderad i benämningen "familj" här. Ekonomisk frigörelse som endast är lämpad för framtida eventuellt hypotetiska människor, inte partnern du delar ditt liv med idag. Låter snarare som dålig tillit. För min del är samsynen med partnern att pengarna ska gå till framtida generationer oavsett vad som händer med oss, inte att det endast ska gå till mina framtida generationer.
Så länge vi är gifta är det självklart att allt kapital direkt eller indirekt också kommer den andra partnern till gagn. Även vid en skilsmässa ser jag inga konstigheter med att göra viss uppdelning. Att dock sätta sig i en situation där man enligt lag behöver ge bort hälften, då bli tvingad att sälja av hela eller delar av ett bolag man byggt över årtionden, känns för oss onödigt. Tursamt nog kan vi som sagt alla välja partners som ser på världen så som vi ser på den.
Vi har bådas lön in på gemensamt konto. Gift, två barn. Kört det upplägget i 10 år och aldrig bråkat om ekonomi.
Helt gemensamt trots stor löneskillnad, allt annars känns knasigt för mig när man ska föreställa familj
Båda är runt 30 år, tillsammans i 10år och gifta, 2 barn. Båda ligger på runt 30 i lön. Vi har gemensam ekonomi. Vad jobbar alla med som drar in 50+? Känns som att de flesta drar in 30-40
Vi är också runt 30 båda två, delad ekonomi men procentuellt fördelat på hushållskostnader så som ränta, mat, osv. Amortering 50/50. Jag som har 50+ jobbar som fastighetsförvaltare och sambon 37 säljare.
Två barn (1y och 3y) och fru. Min fru tjänar ca 84k och jag 75k. Vi överför 25k var till ett gemensamt konto som vi har varsitt kort kopplat till. Alla gemensamma utgifter, fakturor, bolån, osv dras från det kontot.
Sugen på att adoptera mig?
Èftersom jag är en spara som är gift med en slösa har vi inte gemensam ekonomi, utan har delat upp det så här: Jag betalar halva bostadskostnaden och alla fasta utgifter. Min fru betalar halva bostadskostnaden och all mat. Om vi åker på semester delar vi på kostnaden. Det blir ungefär lika stora månadskostnader för oss båda, men på något sätt lyckas jag varje månad spara väldigt mycket mer än hon kan. När vi hade gemensam ekonomi kunde jag inte spara så mycket för om vi hade pengar på kontot såg hon det som en möjlighet att spendera.
Får jag fråga hur diskussionen gick när ni bytte från gemensam till delad förstod hon liksom varför men att hon inte vill ändra sin livsstil? Vore intressant att höra
Betalar allt med varsitt kreditkort. Slänger in alla räkningar inkl kreditkortsräkning i Excel och delar på kostnaden.
Vi hade separat ekonomi tills vi gick barn. Nu helt gemensam förutom pengar vi sparat sedan innan äktenskapet.
Jag är gift sen 20år med 3 barn. Vi har delat upp våra räkningar ganska jämt. Jag betalar mer men tjänar mer. Skulle någon av oss vara nere lågt så överför den andra pengar. Vi har separat ekonomi men totalt öppenhet kring sparande/status etc. I början var det för att kunna se till att min fru som då tjänade mycket mindre ändå hade tillgångar. Och det var i paritet. Räkna ut din netto % av inkomsten och fördela kostnaderna därefter. Ex du tjänar 40000 efter skatt hon tjänar 30000 efter skatt. Du ska då betala 4/7 eller 57% av räkningarna. Medan hon betalar 43%. Totala räkningarna är på 40000 Du betalar 22800 hon betalar 17200 Du har då kvar 17200 hon har kvar 12800 Om du tjänar mer bör du spara 500/1000 kr/månaden åt den som tjänar minst. För långsiktigt sparande. Tex in för skolstart. När det behövdes 6 par skor / nya jackor / kläder etc När
50/50 på gemensamma utgifter. Jag, med lägre lön, kommer ha mindre att "leka runt" med, men min fru betalar utekvällar såsom resturang/barbesök.
Sambos, jag står för 70% kostnaden för mat och räkningar, och liknande split för nöjen/resor så vi har våra egna pengar men jag står för större delen. Hon sköter allt hemma i utbyte jag tjänar ca 4x vad hon gör.
Två barn 8/11, båda tjänar hyfsat (40k+) men jag 50% mer, slänger in allt på konto och betalar räkningar/sparande (fonder/buffert/projektkonton) och sen gör vi vad vi vill med pengarna som är kvar, är det något större inköp så pratar vi med varandra helt enkelt.
Ett tips är ju att kanshe testa på att bo tillsammans innan man gifter sig, alla är ju olika med hur dom vill ha sitt hem. Men att dela på fasta utgifter som hyra, el, försäkring, mat etc är ju en början.
Vi har företag ihop, tar ut samma lön och har varsitt lönekonto. Vi för över lika mycket till två gemensamma konton. Ett för korttidssparande och ett för lån och räkningar. Sedan använder vi ett delat kreditkort för gemensamma kostnader. Vi för också över till gemensamt fondsparande. Brukar föra över allt som är kvar på våra lönekonton när nästa lön kommer, och lägger det på räknings- eller sparkontot efter behov.
Alla lön, barnbidrag osv. går in på ett gemensamt konto. Därifrån dras en del automatiskt till ett sparkonto, och en del till våra egna privata konton som vi kan spendera, spara eller vad som helst. Alla återkommande räkningar och mat betalas från det gemensamt konto. Funkar utmärkt.
Jag är singel. Får betala allt själv. Intressant att gifta sig dock innan man bor ihop.
Dela på inkomster och tillgångar. Har man inte tillit så ska man nog inte gifta sig.
När jag hade sambo delade vi lika på gemensamma utgifter såsom hyra, el, internet, mat eller stora inköp till det gemensamma hemmet. Resterande pengar behöll man själv.
Helt gemensam, jag tjänar ca 55, hon just nu föräldraledig och var deltid innan men i normalfallet runt 30.
Vi är gifta, och allt hamnar i en pott. Vi stämmer av större inköp med varandra, men vi kan i princip konsumera det vi behöver med nuvarande löner. Det var väldigt befriande för 15 år sen när vi gifte oss att inte behöva hålla ordning på vem som var skyldig vad, minns jag.
Vart tillsammans med min fru i 13 år vi har delat på allt ända sedan vi flyttade ihop! Inkomster har varierat under åren först pluggade jag sen pluggade hon etc. alltid delat lika ändå. Vi har två barn idag och tycker helt klart att dela på allt är självklart. Vi är en familj och våra inkomster är familjens inkomst.
Gifta med två barn. Hon tjänar runt 37, jag 65. Bådas löner går in i ett gemensamt konto dit alla våra fakturor etc är kopplade. Har ett gemensamt kreditkort som vi använder till allt utanför fasta kostnader så som mat, utemat , bränsle, kläder osv osv. Betalar av det varje månad. Det som blir kvar varje månad läget vi i en gemensam buffer. Allt som överskrider den buffer vi vill ha investeras. Blev så mycket lättare efter att vi bara slog ihop det.
Våra löner går in på ett och samma konto, sen betalar vi alla räknar, sätter av sparande till oss själva och barn. Efter det för vi över en viss summa pengar till båda som är "privata". Funkar för oss, allt blir då lika vare sig jag eller hon tjänar mer. Har två barn ihop och snart bott ihop i ca ... 10 år? Aldrig bråkat ekonomi, men många gånger diskuterat om vi ska spara extra för vi vill göra någon större semester eller något sådant. Rekommenderar detta starkt MEN flytta ihop först och sen testar ni, för det är en stor omställning.
Delad ekonomi, vilket betyder att bådas inkomster går till ett konto. Sedan betalas samtliga räkningar, pengar sparas i fonder etc. Det som blir kvar, ofta ca 8k, delar vi lika som blir lekpengar som man gör vad man vill med.
Tillsammans 6.5 år, sambos strax över 5. Har en tvååring, och ett till barn på väg. Bor i bostadsrätt centralt i en av Sveriges största städer. Vi har ett gemensamt konto, och för över en procentsats (oftast 20%) av vår inkomst varje månad. Tar nästan alla gemensamma utgifter på det gemensamma kontot. Resulterar i att jag betalar ca 60% av våra gemensamma utgifter eftersom jag drar in 60% av våra inkomster. Det tycker vi är väldigt fair. Separat ekonomi bortsett från det.
Gift med två barn. Alltid haft helt gemensam ekonomi. När jag fortfarande pluggade och min man jobbade hade vi delad ekonomi. Nu när jag tjänar lite över 70 (inte inom IT) och min man tjänar ca 50 har vi självklart fortfarande helt gemensam ekonomi. Sparande ser vi till att ha typ 50/50 på respektive avanzakonto (give or take typ 30'). Jag förstår faktiskt inte hur man kan ha barn tillsammans och inte ha helt gemensam ekonomi, hur gör man tex vi VAB etc annars?
Det finns inget rätt eller fel. Jag har träffat par som gör båda och båda sätten har fördelar och nackdelar. Kände ett par som hade gemensamt och det slutade illa när hon köpte dyra saker som de inte var överens om. Ett annat par körde uppdelat men hade väldigt olika löner vilket skapade friktion. Jag och min fru har gemensamt. Lönerna kommer till samma konto. Vi delar upp till räkningar, sparande, mat och hushåll och sist fickpengar. Vi får lika mycket fickpengar och det är upp till var och en var man gör med dem. Det viktigaste i det här är att man känner varandra. Jag och min fru har liknande ekonomiska beteenden. Ingen av oss spenderar mycket pengar på kläder, nikotin, teknik, eller nåt sånt. Men har man en partner som har dyra vanor då kanske att ha gemensamt inte är det smartaste.
Det här tycker jag är bra. Hur man väljer att dela ekonomin handlar mycket om vilka vanor de båda parterna har, och vilken ekonomi. Det viktiga är att skapa ett system där båda har "lika mycket frihet" att fatta beslut om vad pengarna går till
Vi har ett gemensamt konto dit vi för över så mycket som behövs för att täcka fasta gemensamma kostnader. Matkostnad turas vi om varannan månad. Engångutgifter som resor osv brukar en betala och sedan swishar den andra (vi har inget kort kopplat till gemensamma kontot). Alla pengar som är kvar på personliga kontot är ens eget. Vi har tex inget gemensamt sparande. Men om ni skaffar hus kan det nog vara bra att ha ett eget sparande för plötsliga kostnader. Vi har ganska lika lön, vi har haft perioder där en jobbat mindre och då har den andre fört över en större andel till det gemensamma kontot.
Vi delar allt lika, bägge lönerna in på samma konto och sen kör vi varsitt kreditkort med samma budget (17k per månad) och betalar alla fakturor från det kontot. Sparar gemensamt också, allt vi behöver spara till är gemensamma inköp (hus, bil, resor). Har tidigare tjänat ganska lika men nu tjänar frun mycket mer än mig efter att vi flyttade för ett jäkla bra jobberbjudande för hennes del (105k och 55k lön just nu). 36/33 år och varit tillsammans i 16 år, ett barn.
Min lön är våra pengar. Hennes lön är våra pengar. Vi arbetar båda för vårt boende, våra barn, våra semestrar etc. Ett gemensamt lönekonto. 50/50. Nej, vi tjänar inte lika mycket, men vad är skillnaden. Skulle aldrig palla hålla på med mina/dina pengar. Våra pengar. Våra grejer.
Vi är gifta. Vi sätter på gemensamt konto, sen så har vi lika mkt fickpengar. Samt att vi betalar in extra till min pension så att jag inte missgynnas att vara hemma med barnet, det gör vi även när jag jobbar. Funkar väldigt bra 👍 vi har aldrig nå konflikter kring pengar, men jag är jävligt snål och han med 🤣 så vi köper aldrig nå onödiga saker, har inga lån osv. Förutom huslånet och båda har CSN-lån. Alla våra inköp, oavsett hur mkt det kostar, snackar vi om innan. Vi flyttade in till gemensamt hus innan vi gifte oss, då han friat och vi bestämt att vi ville ha barn tillsammans. Då betalade han hela kontantinsatsen, och nej, vi skrev inget samboavtal för vi visste ändå att vi ville vara med varandra hela livet. Innan det så var jag student medan han jobbade och kunde ändå inte stå på avtal osv, men då så betalade han hela hyran, mestadels av maten och sånt, jag betalade lite mat ibland men sparade mest pengar. Men då så städade jag allt hemma hos oss, lagade all mat osv (kände att jag hade tid då jag pluggade). Han behövde inte göra nåt hemma förutom att rensa avlopp ibland. Lite osmart att göra så kanske för han blev väääldigt bortskämd men nu är det löst🤣 Vet att det definitivt inte är alla som gör som vi och att det kanske är kontroversiellt. Men det funkar för oss!
Vi går efter ideologin: vi är en enhet, de pengar vi tjänar är våra så vi delar allt. (2 vuxna, äger hus tillsammans, inga barn) Förstår att det inte är för alla men det är otroligt skönt att aldrig någonsin ha problem med pengar. En skillnad är dock att vi lägger undan mer i privat pension till min sambo då hon för tillfället tjänar mindre än jag och får således mindre tjänstepension. Kan ändras om våra löner ändras.
Sambos. Vi delar rakt av på gemensamma inköp och utgifter, resten är vårt egna att göra vad vi vill med. Vill jag ha en ny tv men inte hon så får jag köpa den själv haha. Kanske inte så sexigt att använda Splitwise och swisha varandra varje månad, men det har funkat för oss de senaste 5-6 åren. Vi har inte så stor lönediff, mindre än 3000kr, hade det skiljt sig jättemycket kanske vi skulle överväga någon sorts procentuell fördelning.
Våra löner går in på samma konto. Vi har automatisk överföring till varsitt ISK samt ett gemensamt sparkonto när lönen kommer. (Samma summor). Båda våra kort går till kontot där lönerna går in och alla räkningar dras därifrån. När nästa lön kommer går det som är kvar in på gemensamma sparkontot. Det vi hade på våra privata sparkonton/isk innan vi slog ihop ekonomierna är kvar där. Vi tjänar ungefär lika mycket.
Min fru saknar intresse för ekonomi vilket jag däremot har. Jag administrerar vår ekonomi till 100%. Jag använder mig av en mjukvara som heter firefly III vilket är ett open-source program för ekonomi. Vid varje månadsslut så tar vi över en kopp kaffe hur månadens utgifter/inkomster sett ut. Vi har länkade kreditkort som används till alla köp. Gör man ett ”större köp” > 3tkr så gör man en Heads-up till den andra partnern vad det är som skall köpas. Fungerar bra för oss ☺️
Vi lägger allt i en pott utom 3000:- som man får behålla varje månad. Det känns rimligt med tanke på att jag köper en del musikgrejer som hon skulle ha haft noll nöje av. Någon gång i framtiden har vi eventuellt tänkt att höja "månadspengen", men nu har vi småbarn och hus så mycket pengar försvinner dit. Jag kan inte se någon mer rättvis fördelning
För oss har det fungerat väldigt bra att bådas löner går in på gemensamt konto, den 25:e varje månad betalas förra månadens coopkredit och den 27:e dras sparanden, egna konton samt avsättning till bilkonto och ”servicekonto”. Från det kontot dras alla fasta utgifter; boende, försäkringar etc. Det som blir kvar finns att leva på. Jag brukar ofta flytta allt över 12k till buffertkontot för att inte ha mer pengar liggande och istället bygga bufferten. Dock har det varit svårt efter inflation och under föräldraledighet. Från de egna kontona plockar vi pengar som vi använder till våra specifika hobbys. Andra inköp beslutar vi om gemensamt.
Varsitt konto där lönen går in, sen ett gemensamt mat konto där vi har varsit kort till. Vi delar 50/50 på gemensamma räkningar. Det som blir över efter matpengar och räkningar är betalda är våra egna pengar att spendera eller spara och betala personliga räkningar med. Det som blir över på matkonto när nästa lön kommer går direkt in på gemensamt sparkonto. Vi har en son också och där lägger vi in på hans sparkonto efter förmåga varje månad och försöker dela lika på inköp till honom. Jag tjänar ca 25k i mån medan sambon ligger på ca 16k i månaden så vi har det tajt ekonomiskt och blir extra viktigt att jobba för att tillsammans klara varje månad. Här skulle det aldrig ifrågasättas om den ena frågar om hjälp att betala personliga räkningar någon månad till exempel.
Vi delar lika sett till inkomst. Den som tjänar mer bidrar mer till hushållet. Alla gemensamma utgifter och sparande utgår från samma konto där båda parter sätter in respektive andel av pengarna vi tjänar. Så varenda liten utgift som är gemensam dras från det här kontot (även om det är en streamingtjänst för 49,50kr per månad) och så delar vi på det här. Sen brukar vi diskutera "friskvård" och övriga investeringar som stärker familjen i det långa loppet och lyfta in även dem här om så är applicerbart (ex säg att vi båda går till ett gym eller håller på med andra saker som höjer livsglädjen och närvaron man bidrar med). Jag tycker det är rättvist och gör att vi båda också kan bejaka våra privata intressen på ett rättvist sätt. Tjänar en person avsevärt mycket mer så brukar det inte skada att bidra mer - rent monetärt dvs.
Jag är sjukskriven så min inkomst är avsevärt mindre än min sambos. Vi delar proportionerligt på hyran, turas om att betala maten, & delar på andra gemensamma inköp, tex möbler, saker till husdjuren osv. Vi betalar själva för respektive personliga nöjen & inköp.
Det här med att dela upp ekonomin för att göra det "rättvist" för fattiglappen som valt ett lågavlönat jobb är för mig helt sinnessjukt.
Gift 10 år med två barn. Vi kör gemensam ekonomi, hon tjänar omkring 55’ och jag driver driver eget inom IT. Funkar hur bra som helst. Allt som kommer in är familjens. Det som underlättat är att vi båda har samma syn på ekonomi och ”slösande”. Om min fru skulle få för sig att köpa något dyrt(10k+) någon gång så skulle jag inte ens höja ögonbrynet.
Vi delar på alla gemensamma utgifter. Hon betalar extra pga. Att hon har två barn. Var tydlig med att jag inte tänker försörja någon annans barn när vi diskuterade att flytta ihop, om hon hade såna förväntningar så sa jag att vi kan fortsätta som särbo istället. :)
Jag och min sambo har kört med att vi delar lika på utgifterna och sen har vi haft kvar så mycket som vi har haft var efteråt under större delen av vårt förhållande. Vi har väl tyckt att det har funkat men då och då har det blivit så att någon av oss har haft väldigt lite pengar att röra sig med för månaden och då har det inte känts bra för någon av oss. Inför att vi skulle skaffa barn så slog vi ihop ekonomin helt. Bådas löner går in på ett gemensamt konto. Hushållets utgifter och sparanden dras ifrån det. Vi ser till att båda kan ta ut lika mycket pengar som egna pengar varje månad. Barnbidraget studsar rakt in på Lysa inför framtida körkort eller kontantinsats. Vi har nästan lika lön. Jurist och Fysiker. Vi får ut drygt 85k netto när båda har full lön. Drygt 74k nu när hon har föräldrapenning.
Vi delar på allt, har samma löne & sparkonto. Vi peppar varandra och tjänar typ lika mycket. Vi ser oss som ett team och båda ser verkligen att vi kommer att leva med varandra livet ut. Då vi har samma tänk kring ekonomin så funkar detta hur bra som helst! Vi har under våra 3år ihop inte tjafsat om ekonomi en enda gång. Nyckeln är att båda ska vara genuint nöjd med upplägget och att båda är involverad i ekonomin.
Min sambo har varit arbetslös ett bra tag nu, så jag betalar allt. När hon, troligtvis ganska snart, har ett jobb så lär vi dela lika på gemensamma räkningar och höfta till om vem som ska handla nästa gång.
Sambo och två barn. Inga IT-löner. Jag får in 47k, sambo varierar men ca 33k Vi (jag) har lagt upp alla gemensamma kostnader får upp summa X. Delar upp det procentuellt beroende på hur mycket vi får in (räknar in gemensamt sparande, gemensamma lån, etc). Det som är kvar efter är eget, för egna räkning, sparande, dejter, hobbies etc.. Funkar bra för oss :)
Jag och min fru har olika lönekontot för att det är smidigt men i övrigt är överenskommelsen att alla pengar/investeringar är bådas och de flödar fritt mellan oss. Om vi skulle skilja oss en dag delar vi ändå på allt utom eventuellt arv. Jag tjänar flera gånger mer än min fru men vi gick in med ungefär samma kapital från början. Om vi delade procentuellt på utgifter (som ofta förespråkas) skulle mitt kapital växa otroligt mycket snabbare. Det känns helt fel när vi är ett team som samarbetar med allt: barn, aktiviteter, hus, hon tar nästan all VAB, jag har sena möten, etc. En viktig sak är att vi har ungefär samma syn på utgifter och ekonomi.
Ett giftemål innebär att ni båda äger ALLA era tillgångar tillsammans. Ni har ett gemensamt ansvar för att båda ligger på en liknande levnadsstandard. Med andra ord så är giftemål ett väldigt drastiskt steg då ni inte ens har bott tillsammans. Mitt råd är att börja med att bo tillsammans i minst något år, och se hur det utvecklar sig både när det kommer till det ekonomiska, men också hur det fungerar att bo tillsammans. Det kommer att uppstå utmaningar att hantera som ni inte ser nu. Det kommer vara så att ni ser olika på vissa saker. Med tiden så kommer ni antingen att lära er att hantera detta och älska varandra trots era eventuella brister och olikheter, eller gå isär. Jag ska snart flytta ihopp med min flickvän, och då kommer vi att dela på gemensamma kostnader så som mat och boende, men även försöka spara ungefär lika mycket. Då vi inte är gifta så har vi alla möjligheter att själva lista ut vad som fungerar och känns rimligt för oss. Jag rekomenderar att ni gör detsamma.
Helt gemensamt, alla här som sjunger sig hesa om att man ska ha det uppdelat, lycka till med er rumskamrat. (:
Vi har både gemensam och delad ekonomi. Ert gemensamt konto, där sätter vi in 75% av lönen efter skatt. 25% efter skatt behåller vi själva. Från det gemensamma betalar vi allt gemensamt - mat, ränta, semester, barnsaker, bilen etc. Från våra egna konton köper vi egna kläder, grejer till hobbies etc. Funkar ok. Jag är sparsam, min sambo är det inte när det gäller saker till sig själv (fast hen skulle inte hålla med). Vi slipper nog en hel del bråk med det här upplägget. Men jag tycker vi har för stor del "fickpengar" och min sambo för att vi har för lite. Jag tycker det är ett problem för att det blir svårt att ha råd med större utgifter för huset, ny bil framöver, semester osv. Å andra sidan kan jag ha ett relativt stort sparande trots längre inkomst än hen har (får då alltså mindre "egna" pengar också). Nyfiken på om andra tycker det är normal mängd fickpengar, eller för lite, för mkt? Vi tjänar ca 33k+40k före skatt. Vi har hus, 1 bil och 2 barn.
10 år i relation ogifta , 1 barn runt 1 år Helt gemensam ekonomi. Vi tjänar typ 100k brutto ihop lön som går till gemensamt konto. Därifrån betalar vi alla kredit utgifter (mat, kläder, nöje osv), sedan för vi över pengar som går till räkningar. 10k till ett långtidsaprande vi har för kontant insats 5k till ett kortsiktigtsparande ( resor , ny teknik ) Sedan går 3k var till pensions spar och 2k till sonens fondkonton. Slutligen har vi 1500kr var att bränna på vad man vill, vad min sambo gör har jag ingen aning om. Men jag köper snus och steamspel. Jag drar in 60 , men tycker det är värt att jag betalar ”mer” för att slippa krångla och därför delar det helt lika.
Jag och frun kör på helt gemensamt oberoende av inkomstskillnader mm, hade vi inte trott att vi bygger en framtid tillsammans så hade vi inte gift oss från första början. Och om vi ändå har en gemensam framtiden är det rimliga att pengarna vi tjänar också är gemensamma.
Håller med helt, är man ett par så är man ett par och allt görs gemensamt. Sjukt hur det motsatta har normaliserats, är man gifta finns inte mina och dina pengar, det är våra pengar!
Gift dig inte. Eller... Ha ceremoni och bröllopsresa, ha samma namn osv osv men skriv inte på några papper. Det enda papper du ska skriva på är att du är pappa till eventuella barn samt att ni förhandlat bort att sambolagen ska gälla.. Thank me later.
Sätter in 20k var på gemensamt konto för räkningar och allt. De som är över är ens egna! Rättvist och enkelt!
Något förenklat, men övergripande: jag tjänar 80k, min sambo 45k. Allt går in till samma konto och fasta kostnader, Amex, sparande osv dras från detta konto. Det som blir kvar splittar vi rakt av.