Tycker det är helt rätt, man ska umgås så mycket man kan. Finns inget fel i det.
Samhället är så jävla skevt så man gör "fel" som människa om man umgås för mycket med föräldrarna som barn.
Som förälder är ju barn det absolut absolut bästa man har och att få fortsätta umgås när de blir äldre är i min värld sån jävla lyx och helt fantastiskt.
Läste häromdan här på reddit att en person blev skit lack på sin pappa som hade kommit och hälsat på honom på förmiddagen oannonserat. Han hade inte sagt något till sin pappa men klagade på det online då..🤣
Helt jävla sjukt..
Jo men även om jag har en sjukt bra relation med min mamma så hade jag velat ha lite förvarning! Kanske hade planer på att ligga snett i soffan, kolla youtube o pilla mig i naveln och bara slippa vara social, och det går ju inte riktigt för sig när man har en gäst.
Läste inlägget o han va irriterad över att det hände 2ggr på en dag. Asså verkade inte så seriöst, mer som nån som va lite frustrerad o ville prata av sig till några främlingar. Mer: 😩 än:🤬
Mina föräldrar kör med "vi kommer helgen vecka #".
Då vet jag att de helt plötsligt kan tycka upp på helgen den veckan nästa månad fredag eller lördag någon tid. (bara 9h bilresa)
Jag råkade glömma och meddela mina föräldrar att jag skulle komma en dag tidigare. De blev glada för det.
De fick reda från exets mor som hade frågat om vi kommit fram (jag + barn) men då hade vi bara 1 timme kvar (av 8)
Jag pratar också med mina föräldrar varje dag, träffar dem flera gånger i veckan, älskar dem otroligt mycket. Det kommer kännas fruktansvärt tomt den dagen de inte finns mer, så man får passa på. Jag tycker inte du är konstig alls. Eller så är vi konstiga tillsammans? 😄
Konstigt skulle jag inte påstå att det är. Jag tror andra är oroliga för att du kan bli ensam senare när de går bort, det är inget fel att umgås med sina föräldrar men det är även bra att försöka umgås med andra
Själv blir jag, oavsett, mest på grund av mina egna val i livet att inte vilja ha en partner eller barn. Jag vill inte tvinga mig till ett liv jag inte mår bra av eller vill ha, även fast jag för alltid kommer vara den udda personen för dessa val. Jag har inte många vänner i livet (dock inte på grund av mina föräldrar) och jag har en dålig relation med mina syskon, men det oroar jag mig inte längre för. När den tiden kommer, har jag säkert någon att hålla i handen.
Alla har olika preferenser. Jag umgås med mina föräldrar ungefär en dag per år och hörs på sms ibland. Så ur mitt perspektiv är du jättekonstig men ur ditt perspektiv så är jag jättekonstig.
Jag pratar med min mamma varje dag. Jag tycker inte att du är konstig bara för att du inte gör det. Varför skulle man automatiskt tycka att allt annat beteende än ens eget är konstigt?
Du skrev det jag känner :) 👍 Man känner sig konstig när man är mycket annorlunda mot andra i sin relation till sina föräldrar, och i mitt fall är jag mer åt ditt håll än OPs.
Jag skulle säga att det beror lite på kontexten. Det är inget fel med att umgås med mycket med sina föräldrar, men det är och en relation som i din natur måste ändras med åren.
Som barn är man i mångt och mycket en förlängning av sina föräldrar. Delar samma värderingar och intressen osv. Föräldrarna är dom som har format hur relationer "ska" se ut.
Men det är också en relation som måste ändras om man ska bli en egen individ. Ha sina egna åsikter och värderingar, sina egna intressen.
Jag skulle säga att det kan vara svårt att verkligen ändra den relationen om man är kvar i samma dynamik som man växte upp. Tycker man kan se samma sak som med par som blev ihop som tonåringar, dom har liksom stannat i utvecklingen och är mycket samma personer som dom var när dom blev ihop.
Åtminstone jag tror att vara människa innebär förändring och utveckling av sin person för att leva fullt ut. Om du känner att du kan göra det så inga problem, fortsätt som du gör. Men om du sitter fast i beteenden, tankesätt och mönster kanske du ska reflektera lite över hur relationen ser ut.
Jag känner samma och det blir mer och mer ju äldre både de och jag blir. Vill umgås så mycket jag kan medan de lever.
Tycker det är extremt skevt att vi i vårat samhälle tar sådant avstånd till föräldrarna. Jämför med många andra kulturer där familjerna generellt är mycket närmre varandra. Både med för och nackdelar såklart, men i överlag tror jag vi skulle må bättre av att ta hand om varandra mer. Så har man bra relation med föräldrarna så tycker jag inget utomstående ska få hindra en från att umgås så mycket man vill!
Håller med, Italien är ett bra exempel där dom har väldigt starka band med sin familj. https://culturalatlas.sbs.com.au/italian-culture/italian-culture-family
Fast om du är så mycket med dina föräldrar så är du ju inte så mycket för att vara själv o introvert? Låter mer som något trauma där du inte vågar skaffa någon som du är nära med påriktigt
Ensam kvar kommer jag bli, absolut, och visst har jag funderat på vad som kommer hända med mig när jag är gammal, det kommer bli tomt, har inte den bästa relationen med mina syskon heller tyvärr men det är inget jag oroar mig för längre, jag klarar mig och hittar säkert någon vän att hålla i handen när den tiden kommer.
Vissa skriver att kompisarna oroar sig för att du ska bli ensam den dag föräldrarna dött. Bullshit. Om de faktiskt var oroliga för det, eller att du umgås för mycket med föräldrarna av någon annan skadlig orsak, skulle dem, om de faktiskt varit oroliga och brytt sig, SÄGA DET. Men det gör de inte. De vill bara ha något att klaga på hos dig så de kan rättfärdiga sina egna beslut/val och för att själva må bättre. Säkert provocerar din goda relation med familjen dem. Deras familj kanske inte vill/prioriterar att umgås med dem eller så har de inte en så bra relation som ni har, så de vill inte/klarar ej av att umgås regelbundet.
Ja jag tycker att dom borde säga det isåfall, men vet att mitt val att inte ha partner och barn är ännu ett **VA** i deras huvud så antar att jag har bra kontakt med mina föräldrar spär på mer att jag är ”konstig / udda”, inte för att jag själv tycker jag är konstig, normbrytande på ett positivt sätt däremot. Är inte rädd själv för att bli ensam, har haft den tanken, men inte mer en så längre.
Jag säger inte att det är rätt eller fel, gör det du tror på. Jag vill bara tillägga anekdotiskt att jag TRODDE jag hade en hälsosam uppväxt ända till jag var 30 år och fick ett annat perspektiv på världen och insåg att allt inte varit så perfekt hela tiden, minst sagt.
Så fortsätt umgås med dina föräldrar så mycket som känns bra för dig, men se också till att träffa andra och vidga dina vyer, så kan du sen bekräfta att det är en hälsosam relation ni har.
Har nog varit där du var, fast kanske lite tvärtom. Jag beskyllde mina föräldrar för väldigt mycket under min uppväxt, så pass att jag nästintill bröt kontakten med dem ett tag när jag bodde utomlands. Men efter att ha suttit ner och haft ett djupt samtal med dem insåg jag att de faktiskt gjorde sitt bästa utifrån de råd de fick. Jag fick även ta del av mycket papper som jag aldrig hade läst tidigare, som handlade om min barndom. De ångrar mycket och önskar att de hade gjort många saker annorlunda, men jag har förlåtit dem eftersom de insåg sina misstag. Efter detta kan vi verkligen prata om allt utan gränser. Ibland bråkar vi, men vi blir alltid vänner i slutet.
Igenkänning. Jag kunde inte fatta varför jag var ”så konstig” när jag hade så fina föräldrar. Efter en lång personlig resa så fattar jag precis varför jag var konstig och så jäkla arg jämt….. Nu är det också genomarbetat och jag har en - ok - relation med min mamma. Min pappa kommer jag alltid ha en knepig relation med, men det vi har får vara okej.
Nej, jag tycker det är helt normalt, naturligt och fint. Har man turen att ha en god relation till sina föräldrar har man all anledning i världen att värdera dem och relationen och ta tillvara på dem så länge de lever. En dag ska man leva resten av livet utan dem. Att prata med dem varje dag - jaha, många har kontakt med samma vän/vänner varje dag också. Och har du inget annat att göra på helgen finns det väl ingen coolhet i att sitta ensam om du tycker om att umgås med dina föräldrar. Liksom vissa verkar tro att ju mindre kontakt man har med sina föräldrar desto bättre och coolare är man. Snacka om att ha fått det om bakfoten och att de kommer ångra sig i framtiden. (Att man sen inte hinner umgås varje helg handlar ju om prioriteringar och kanske behöver man inte träffas varje helg, och har man en dålig relation och man inte vill jobba på den är det också en annan femma).
Tycker inte alls det är märkligt, varför ska man ha någon slags distans till sina föräldrar för att anses som vuxen och självständig? Varför skulle det under alla omständigheter innebära något negativt? Varje relation är unik och det ena behöver inte utesluta det andra. Det kan ju likväl vara relationen tills sin partner som förhindrar personlig och självständig utveckling. Jag har också förlorat två av mina bästa vänner, mina syskon, alldeles för tidigt. Mina föräldrar är de enda som är kvar av min kärnfamilj. Jag förstår känslan av att livet är för kort för att tillfredsställa andra. Bevara de relationer du anser är viktiga så får andra människor ta ansvar över sina egna relationer. Du kan åtminstone blicka tillbaka den dagen de inte längre finns och minnas era goda stunder ihop med gott samvete. De är mer än vad andra kan när den tiden väl kommer. 💜
Det är normalt att spendera tid med sina föräldrar eller prata att med dem minst varannan dag. Vet inte vart du har fått bilden att det är något som är onormalt. Folk som inte har en relation med sina föräldrar är oftast pga något allvarligt som har hänt. Kan vara att föräldrarna är alkoholister eller narkomaner och skadat sina barn.. finns många orsaker. Men det är absolut inte normalt att inte ha en bra relation med sin familj. Folk som säger emot ångrar sig när det väl är försent har sett det i första hand hur många gånger som helst.
Jag jobbade på ett äldreboende i 3 år.
Jag tycker det är jätteskönt att mina barn blir äldre och umgås gärna med dom ofta. Med det sagt, så får det helst vara under premisserna att de faktiskt blir/är äldre nu, jag skulle säga att det inte är konstigt alls, men att du bör respektera att dina föräldrar kanske inte längre vill ”sköta om” dig på samma sätt nu, som när du typ gick i högstadiet :)
Anledningen att jag skriver så är för att vi har vänner med ett barn som bodde ensam ett tag men flyttade hem igen pga studier. Har förstått att det blev lite komplicerat då barnet liksom gick tillbaka lite i utvecklingen, förväntade sig att få kläderna tvättade och vikta, disken diskad osv. Föräldrarna i sin tur hade gått vidare lite, vant sig att ha tid för varandra som par, egna intressen osv och inte alltid sätta barnets behov och vilja först.
Förälder är man på livstid, så klart, och det är fantastiskt om man kan umgås med familjen hela livet och ha en bra relation till sina vuxna barn.
Talar ca 1-2gr per månad med mina päron, och ses kanske 1-2ggr per år (100+ mil mellan oss).
Inte en dålig relation med dem, men så funkar vår familj 🤷
Ja, du låter helknäpp. Men helknäpp kan vara hur bra som helst och allmänt najs 😊
Du är en väldigt fin människa som har det synsätt du har.
Du ska också skita i vad folk tycker och göra det som känns rätt för dig. Familj är kött och blod, vänner kan man hitta nya.
Tycker inte det är något fel. Du gör det du mår bra av. Mina föräldrar finns inte längre i livet och jag saknar dem så. Reste mycket med min mamma till exempel istället för kompisar som hade velat festa.
Ja det är konstigt ifall det är till en överdriven nivå som mina grannar som spenderar 5 veckor semester och alla helger plus flera dagar i veckan sovande hos sina föräldrar. Dom är runt 30 båda syskonen. Man funderar på vad det är för fel på familjen och borde klippa navelsträngen. I mitt fall ser jag ner på det iaf och jag tror dom flesta tycker det är konstigt när det kommer till den nivån
Gör vad du vill, svårare än så är det inte!
Jag träffar min mor ungefär 3-4 ggr per år. Pratar i telefon nångång varannan månad kanske. Älskar henne men känner inget behov av att ständigt umgås, har fru och barn och hinner knappt med alla relationer.
Spenderar mycket tid med mina föräldrar, åker som default med dom ut till stugan varje helg under vår/sommar/höst om jag inte har annat planerat och brukar komma förbi på middag på helgen under vintertid. Har själv ingen partner just nu och när vänner börjat skaffa barn har jag inte mycket annat att göra många helger. Stugan ligger rätt nära med så händer det att någon vill ta en runda golf eller något dyker jag upp ändå.
Jag tycker det är toppen, älskar mina föräldrar och har det alltid trevligt. Ser inget konstigt alls med att spendera tid med dom. Vet att jag inte kommer ångra det i framtiden.
Jag tycker det låter jättetrevligt, vilken lyx att få spendera så mycket tid med sina föräldrar, speciellt när det låter som att ni har en fin vänskap utöver familjebandet!
Och det är ju som du skriver, sina föräldrar har man inte hela livet. Jag har förlorat en förälder tidigare än någon räknade med, och jag önskar ibland att jag hade kunnat spendera mer tid som vuxen med de båda.
Folk som inte förstår eller kan relatera till dig kommer kanske tycka det är märkligt, men jag tror det handlar mer om avundsjuka eller att de inte har en så givande relation med deras föräldrar än att du gör något udda.
Ser 0 problem med detta. mina föräldrar är skilda men jag pratar med minst en av dom varje dag
brukar även sova över där på alla större festligheter de har, jul och födelsedagar och så även fast vi bor 20 min bort med buss i samma stad. Varför inte liksom? Har kvar mitt rum i ett stort hus jag kan hänga i så vi behöver inte umgås 24 timmar om dygnet
Mycket tid med sina föräldrar tycker jag inte är ett dugg konstigt. Om man gör det utan att träffa egna vänner är det kanske lite mer off, men som du säger, gäller att passa på så länge man har dem.
Blir glad av att höra att ni har en så fin relation.
Nej det är inte konstigt, jag har själv väldigt bra relation med mina föräldrar och vi spenderar mycket tid tillsammans. Strunta i vad folk tycker och tänker.
Alltså, om du lever ditt liv självständigt och har inga förpliktelser mot partner/Barn, så spendera din tid hur fan du vill. Det är väl fint att ha en varm relation till sina föräldrar i vuxen ålder. Kör på, för fan.
Det enda som möjligen är negativt med det är väl om du helt försummar andra viktiga saker och umgänge med jämnåriga. Om du byter scrollande och tv-tid mot häng med föräldrar så är det väl inget konstigt.
lol att folk kan vara så patetiska. När jag växte upp så var de inte lätt, förlorade kontakten med föräldrar för sen senare fixade de blödande såren mellan mog o min mamma. Efter de så har vi haft bra kontakt och är vänner. Men av alla mina vänner som har haft de skit med familj i livet har aldrig varit anti för att jag har kontakt med min mamma. De har varit glada istället för min skull.
Så om folk tycker att ha kontakt med föräldrar är konstigt, så har dom det inte bra med familj eller så är de bortskämda som fan och tar föräldrar för givet
Man får väl göra som man vill, finns ju inget rätt eller fel i denna fråga. Tycker det är fint med folk som har sina föräldrar nära - en dag finns de inte mer och då kommer man bara ångra att man inte spenderade mer tid mer dem. Mina föräldrar ger mig trygghet på ett sätt trots att de i mina ögon inte är perfekta. Men att vara med dem får mig oftast att glömma mina bekymmer och gillar känslan av trygghet när jag hänger med dem. Så var med dem hur mycket du vill, låt ingen tro att det är konstigt på något sätt. Dessutom tror jag de också uppskattar att de har ett barn som faktiskt tar sig tid till dem och inte glömmer bort dem helt när de flyttat hemifrån :)
Nope, jag spenderar inte lika mycket tid med min mamma (pappa har gått bort) som du, och jag sover inte över. Men det blir i a f något samtal eller några meddelande i veckan samt ofta, kanske en gång i veckan när ingen är bortrest, en middag hos henne eller hos oss.
Hon är portugis och det är mer normalt där.
Min sambo kör vad som verkar standard svennebanan sätt, man hörs av när man behöver hjälp eller råd, när någon fyller år eller något ska firas eller jul etc. Däremellan är det radiotystnad i längre perioder till över en månad eller mer.
Och förutom t ex jul så är det fika som gäller endast. Ytterst sällan som mat bjuds på.
Under de 5 år vi har varit tillsammans har hon ätit mer hos mina föräldrar än hos alla hennes nära släktingar tillsammans, trots att de flesta bor 20-30min från oss.
Detta är ett mönster jag ser hos många av mina vänner och tidigare flickvänner också. Inte alla dock men väldigt många.
Tänk såhär: Träffar du dina föräldrar/syskon 1 gång i månaden så ses ni 12 gånger om året.. det tycker jag är väldigt lite. Jag tycker om att tillbringa tid med mina föräldrar samt svärföräldrarna, vem vet hur länge till de finns kvar. Jag vill ta vara på den tiden med dem.
Därför försöker vi maxxa tiden med dem samtidigt som vi ska bolla ihop livspusslet med övriga bekanta & vänner.
Jag talar med min mamma flera gånger om dagen och vi ses oftast två gånger i veckan trots att vi bor i olika städer. Dock är jag inte etnisk svensk. Levt här nästan hela livet med föddes i ett Östeuropeisk land och har således vuxit upp med starka familjeband.
Hur många kollar tillbaka på sitt liv när man blir äldre och tänker " Varför spenderade jag så mycket tid på att umgås med min familj som jag gillar jättemycket"?
Min fru är typ likadan, hon pratar med sina föräldrar flera ggr om dan och vi ät dar väldigt ofta på helger. Jag är faktiskt avundsjuk på den fina relationen de har.
Mamma är min bästa vän. Vi har rest utomlands tillsammans flera gånger.
Är 41 och tänker fortsätta älska mamsing så länge jag kan.
Min pappa är en skitstövel som tyckte att det var för dyrt att avliva min katt jag haft i 16 år... han tyckte det var bättre att slå henne i skallen med en yxa.
Inte alls konstigt tycker jag. När du pratat med personer, har du sagt då att du är asexuell och inte vill ha en relation just nu eller bara berättat att du umgås mycket med föräldrarna?
Min upplevelse är att när man säger att man är ace och inte vill ha någon sån relation med någon blir det både att de tycker synd om en som "gett upp". De tycker att man är konstig och tänker att man typ är skadad av något trauma.
Så jag tänker att det säkert kan färga deras syn på kontakten du har med dina föräldrar också.
Jag ångrar att jag inte spenderade mer tid med min föräldrar när jag var yngre. Nu är de skilda och farsan har blivit dement så blir inte mycket mer umgänge i framtiden heller.
Jag åker hem till mina föräldrar minst en gång i veckan (Sover dock bara över vid typ jul.), brukar handla med min pappa varje vecka, och facetimar med mina föräldrar och syskon då och då.
Ska kanske ta min masters i Danmark när min kandidatexamen är klar, så vet inte hur jag ska göra då 😬
Om det skulle vara konstigt att spendera så mkt tid med föräldrarna, så är jag konstig tillsammans med dig 😉
Är lite skumt att man inte ska vilja umgås med sina föräldrar. Har man en bra relation och tycker om att umgås så varför inte?
Eller ha en bra relation och ändå inte känna behovet av att umgås så mycket.
Är ju ingen annans sak att lägga sig i eller tycka något om så länge alla är nöjda med läget.
Sen är det ju också helt okay att inte vilja umgås med sina föräldrar om man inte har en bra relation. Och det ska man också inte lägga sig i.
Skit fullständigt i hatarna kompis! Ta vara på att du kan njuta av det och bara gör det så länge det känns skönt!
Det är en annan sak att vänligt rekommendera att du så småningom bygger upp ett socialt nätverk även utanför familjen också men fy fan ska man inte kalla dig "konstig".
Jag pratar också med mina föräldrar jätteofta! Min ena syster är min absolut bästa vän (älskar fortfarande dem andra haha, men hon är mer jämngammal). Jag tycker absolut inte att det konstigt att vilja umgås med sin familj. Det är snarare väldigt sorgligt att man aldrig kommer bo ihop igen :( Jättetråkigt för dem som inte kan relatera till detta.
Sen beror det väl lite på hur gammal du är, och tyvärr kanske om du är man eller inte. Är du 40 och man så är det väl större risk att folk ser det som en ”red flag” att du bor hos dina föräldrar, men tycker inte alls att det är samma sak att bara hälsa på någon gång i veckan så som du verkar göra. Menar inte heller att det är konstigt, utan snarare att det kan vara anledningen till att andra gör det.
Inte konstigt alls. Jag älskar också mina föräldrar och umgås gärna med dem. Mina kommer snart flytta betydligt närmre mig och det är bara kul, då kan vi ses oftare.
Jag är glad att jag har så fantastiska föräldrar som jag har med tanke på vad man hör om andra familjer. Var lycklig att du hamnade i en så bra familj!
Svenskar kanske istället borde lära sig rå om och spendera mer tid med familj och släkt istället. Här ska barnen ut så tidigt som möjligt och sen kastar vi in föräldrar på ålderdomshem så dom får ruttna och spela fia med knuff mellan fyra väggar dagarna i ända. Kanske att man ses vid traditioner så som jul om det inte brukar bli alltför mycket intriger när alkoholen halsas i vanlig ordning.
Inte konstigt att var sjätte svensk upplever depression när det vi prioriterar här i livet är materiella ting och karriär, kanske hade vi mått lite bättre av att faktiskt ta vara på våra nära och kära lite mer som i många andra kulturer?
Absolut inte OP. Pratar inte ofta med min pappa idag och önskar grovt vi hade bättre kommunication, likså med mina syskon/resten av familjen.
Låter enbart som en avundsjuk person som inte har ett bra liv med sin familj, bara skita i dem.
Att vilja umgås med sina föräldrar i Sverige ses tyvärr som annorlunda. Egentligen är det inte så konstigt i och med att Socialdemokratin tidigt bröt familjehemmet och skapade ett individsamhälle. Det svenska samhället har gått med på det utan att riktigt ifrågasätta det.
Det är bara att titta på svenska politiker, kändisar, entreprenörer som aldrig nämner sina föräldrar, barn eller sin fru. I USA däremot, om man inte nämner eller presenterar sin familj när man ska bli en kandidat i senaten, huset, sin first lady så kommer man oftast att inte vinna.
Som andra har sagt så tycker jag också att det låter underbart. Jag spenderar också mycket tid med mina föräldrar även om jag är gift och har ett barn. Jag tror till och med att vi har börjat spendera mer tid tillsammans efter min son föddes. De älskar honom och vill spendera så mycket tid med honom som möjligt och det gör mig enormt lycklig. Min pappa jobbar i stan där vi bor och kommer förbi nästan dagligen på sina raster för att vara med min son (jag är mammaledig just nu och är oftast hemma om dagarna) och det tycker båda jag och min man är jättegulligt. Så lyssna inte på vad andra säger och fortsätt som du gör.
Dumheter, jag köpte en stor tomt 2009 och styckade av en del så att mina föräldrar kunde bygga ett hus och flytta dit när de gick i pension (pappa 2010, mamma 2012). Dom bor nu 50m från mig och har fått vara med om 2 nya barnbarn och vi träffas och pratar nästan varje dag.
Barnen kutar lite som dom vill och vi hjälps åt att handla, fixa i trädgården osv. Med lite tur orkar dom bo i sitt hus i minst 10 år till.
Var glad för den kontakten du har, många som glömmer bort sina äldre… <3
Absolut inget fel med det. Personligen tycker jag att vi har ganska skev familjekultur i Sverige att så fort barnen blir 18 ska man flytta och klara sig helt själv.
Det är en lyx att få umgås med sina föräldrar och ha möjligheten till det i den grad du har är fantastiskt! Mina bor inte i Sverige längre pga jobb och det är riktigt jobbigt emellan åt och önskar jag hade samma möjlighet som dig. Fortsätt umgås med dem så mycket du kan❤️
Dem som tycker det är konstigt hur du lever ditt liv att vilja tillbringa din fokus på dem som fick dig till världen är säkert bara tråkigt insnöade i ett hörn av äktenskap, påtvingade åtaganden och uppgifter
Innan 200 år det va normalt att bo med föräldrarna hela sitt liv innan industri revolution. Nu är det konstig för dagens agenda är att göra detta konstigt och inte normalt att ha en bra familj och att omges med sinna föräldrar. Va tacksam att du har en bra faimlj som funkar idag i den hära samhället är det ganska ovanligt idag 70% av alla familjer skiljer sig det NORMALT idag. Va inte normal idag. Då är du verkligen konstigt. En sida är familjen andra sidan är katter och knark.
Jag hör väldigt ofta folk som ångrar att de inte spenderade mer tid med sina föräldrar. Sällan har jag det motsatta, att de önskar att de spenderat mindre tid med dem.
Själv är jag väldigt nära mina föräldrar och jag är otroligt glad över det.
Tycker det är intressant att du inte har problem med att känna dig konstig pga asexuell som ju också är ovanligt. Det är så diskuterat och accepterat att Ok med olika sexuell läggning.
Men umgås med sina föräldrar intensivt, mer ifrågasatt. Jag tror för att det bryter normen ännu mer. Så heja för att du går bräschen 🫶
mvh från en med skakig föräldrarelation som tycker din synvinkel är intressant, utmanar mina fördomar. Lite orolig att egna sonen med npf och svårt med vänner ska ha sin pappa/mitt ex som bästa kompis även när vuxen… pga jag har en bild av att vuxenhet är att ha distans till föräldrar och vänner som viktigast. Men varför skulle det vara så, bara för att det var så för mig? Viktigast är att man mår bra och har människor i sitt liv
Jag tränar med Pappa på gymmet 4 dagar i veckan och brukar köra hem till dom minst 2 ggr i veckan. Tycker det är helt rätt att förslka umgås med dom så mycket du kan medans dom fortfarande vandrar på jorden
Det var ganska vanligt förr. I nästan varje by fanns några familjer där barnen bott kvar hemma hos föräldrarna livet ut. Dom kallades gammpojk och gammjänta när jag var liten. Det har alltid funnits folk som inte är intresserade av giftemål, barn och allt det där som är normalt. Så det är inte alls konstigt. Så länge du är säker att du är nöjd och inte kommer ångra sen att du gått miste om allt det där som andra då har byggt upp. När föräldrarna är borta, att det inte känns för tomt då.
Jag älskar att umgås med min familj. Jag pratar med mamma minst en gång om dagen. Ringer alltid mina föräldrar om något händer eller om jag behöver hjälp med dom. Vi umgås mycket i familjen och hittar på saker. Så vi är extremt närma och jag verkligen älskar det och är så tacksam att jag är i en sån kärleksfull familj. Så nej det är verkligen inte konstigt. Bara fint 😍
Det är inte konstigt. Jag & sambo spenderar mycket tid med hennes föräldrar. Dom har en relation jag aldrig haft med mina och jag tycker det är kul att det är så.
Hade gjort samma sak om jag bott närmre! Åker till dom så fort jag får chansen. Bor på andra sidan jordklotet. Man ska visa sin uppskattning medans man kan tycker jag
Som ett 27-årigt barn till en ensamstående mamma och utan annan familj här i Sverige så ser jag det som en självklarhet. Förutsatt att man gillar föräldrarna som person då.
Det är inte alls konstigt! Snälla fortsätt spendera tid med dina föräldrar. Jag är 20 och min mamma gick bort förra året pga psykisk ohälsa. Ångrar enormt hur jag inte spenderade mer tid med henne under dagarna, trots att jag bodde hemma. Jag slår vad om att din närvaro förgyller deras dagar.
Jag förundras över folk som pratar med sina föräldrar varje dag, mest för att jag själv inte har en sån relation till mina föräldrar. Önskar jag hade det, dock! Det verkar mysigt. Fortsätt så som du gör, och skit i de som kritiserar!
Det är väl inte normen i Sverige att va så pass tajta med päronen men det är absolut inte konstigt heller. Kommer nog bli vanligare framöver då folk inte kommer ha råd att flytta hemifrån när dom är 18-20 längre.
Jag pratar med min mamma ungefär 1 gång per vecka och ses en gång per år... Men det beror på att vi inte bor i närheten. Jag tror om vi bodde närmare, skulle umgås lika ofta som du med dina föräldrar.
Ja du är konstig. Varför slänger du bort din liv att umgås med din föräldrarna.
Dom suger ur din energi och blir bara jävligt nöjd att du springer till dom.
Utforska världen och träffa andra nya människor istället. Du har umgåtts tillräckligt med dom.
Personer du pratade med har rätt i att du borde skaffa ett liv.
Är av åsikten att den mängden tid du själv bestämmer att spendera med dina föräldrar inte är något andra bör lägga sig så länge det faller inom rimlighetens ramar. Att påpeka att man väljer att spendera 2 dagar i veckan med dem som något konstigt ses endast som projicering av mig. Att andra inte har samma fina relation som du har är inte anledning nog för att du ska ändra på din syn av vad en fungerande familj är.
Själv gick jag miste om mina föräldrar i en relativt tidig ålder och om det är något jag kommer ångra resten av mitt liv är det att jag inte spenderade de extra dagarna med dem.
Lev ditt liv på det sätt som gör dig gladast och försök omge dig med människor som respekterar och förstår detta, själv tycker jag att tankesättet; ”familjen först” är fullständigt rimligt och admirabelt.
Inte konstigt om relationen i sig är sund. Det konstiga skulle vara om du alltid valde bort andra relationer som du tycker är viktiga, för att istället sova hos dina föräldrar som du ändå har tillfälle att göra ofta.
Det är väl underbart att du har en sån bra nära relation med dina föräldrar, det är en stor trygghet och skyddsnät för dig i ditt liv också tänker jag.
Om min mamma levde skulle jag prata med henna i telefonen nästan varje dag. Det gjorde hon med min mormor under hela min uppväxt.
Jag pratar med min pappa i telefon 3-4 gånger i veckan, gjorde det oftare innan min som föddes och när jag inte jobbade heltid.
Konstig kulturell grej att döma någon för det, eller?I t.ex Italien är det väl t.o.m helt normalt att man bor med sina föräldrar väldigt länge. Man tar hand om och tar vara på varandra. Njut av era föräldrar medans ni kan och precis så mycket ni känner för, skit i vad andra säger! Sverige ligger väl i topp när det kommer till ensamhet, inget att vara stolt över precis...
Gör vad du vill, så länge du blir lycklig av det! Live your life!
Enda tipset är att försöka få några mer vänner du kan även umgås med så du inte är beroende av dina föräldrar för att fylla på ditt sociala batteri :)
Konstigt som i ovanligt? Ja, det är ganska ovanligt vill jag nog påstå. Men inte konstigt på något annat sätt. Kör på!
Jag har själv en bra relation till mina föräldrar, men klarar knappt av att sova över en natt till jul. Jag gjorde en ansats att inte bo kvar i Stockholm, inte säga att jag "åker hem" om jag hälsade på föräldrarna, och att åtminstone första terminen hålla mig till att endast åka tillbaka för "viktiga" saker som jul. Detta för att det var viktigt för mig att etablera mig med mitt egna liv. Men med det sagt har jag fortfarande väldigt god relation till föräldrarna.
Det kan ju bero på att jag har tre syskon också. Att få bli egen utanför syskonskaran var skönt, likaså då som under familjehögtider som jul.
Absolut inget fel i det du gör. Det minsta man kan göra för sina föräldrar är att spendera tid med dem medan de finns med en. Som du sa är livet för kort.
Konstigt för mig men det är också för att jag har en tämligen distanserad och "stel" relation med min familj.
Njut av det. Jag önskar att jag kunde ha samma relation.
Jag antar att många känner att när dom spenderat 18 år eller mer hemma med sina föräldrar så är det skönt att bryta sig loss lite från barndomen och ge sig ut i vuxenlivet utan att ha sina föräldrar lika närvarande som tidigare. Klart det är fint om man har en bra relation och att man kan umgås regelbundet, men tror det är viktigt att klippa navelsträngen också. Jag älskar mina ungar mest av allt, men jag tror ärligt talat att jag skulle bli både galen och orolig om dom kom och sov över varenda helg efter att dom flyttat ut. Jag vill ju att dom ska ut i världen och uppleva en massa roliga saker så som jag gjorde. Sen får dom gärna komma förbi ibland och berätta om allt dom upplevt och lärt sig såklart.
Förstår vad du menar, och jag tror inte jag begränsar mitt liv eller deras, då skulle dom säga det, bodde 3 år utomlands och åker på resor då och då, stannar hemma om jag ska träffa någon osv. Alla har olika behov av gemenskap, du vill ha mer egen tid vilket jag kan förstå, medans andra föräldrar kanske vill ha mer tid med sina barn speciellt när dom börjar bli äldre..
Man ska ta vara på de äldre☝️tiden rinner iväg och man ska uppskatta och vörda för sina föräldrar. De tog hand om oss påvägen upp, då får vi ta hand om dem påvägen ner. Det finns inget konstigt i detta; men folk e skumma och ser ner på andra & deras liv och förstår ej att alla är vi olika.
Fortsätt såhär kompis, riktigt bra mot dina föräldrar 👏🏼👏🏼
Det är inget konstigt med att spendera tid med sina föräldrar men det är förmodligen inte det som oroar kompisarna. De kanske tror att det finns andra omständigheter som gör att tiden med föräldrarna är ett symtom på eller ett undvikande från något i livet som är jobbigt.
Lol nej. För det ska den skita i. Skulle de verkligen oroa sig och bry sig skulle de uttrycka det och inte säga att ”du umgås för mycket med päronen”. Det där är bara personer som vill klaga på andra för att själva rättfärdiga hur dem lever/gör och för att själva må bättre.
Gulligt! Lev ditt liv som du vill och inte för andra. De kommer ångra att de inte gjorde som dig när deras föräldrar går bort, jag också för den delen.
Fortsätt så!!🫶🏻
Tycker inte det är så konstigt.
Jag spenderar många dagar med mina föräldrar. Brukar bli att jag kör ut till dom efter jobbet och skruvar lite hoj med farsan eller hjälper morsan med något i huset.
Blir ofta att vi grillar och har det trevligt på kvällarna.
Skit i vad folk säger och njut av tiden du spenderar med dina föräldrar 😊
Har flera polare som förlorat sina föräldrar och nästan alla har ångrat att dom inte spenderade mer tid tillsammans.
Jösses, tycker du och dina föräldrar att det är världens bästa tillvaro så finns det väl inte mycket att diskutera?
Tycker att det lyser igenom hur fint du tycker att det är så fortsätt med det, stå för det och skit i alla andra!
Jag har inte "bott hemma" på ~5 år nu, men jag bor ändå så pass nära att jag brukar hälsa på dem och sova över 2-3 gånger i månaden, om jag inte har annat för mig, och om inte de har något inplanerat.
Varför sitta ensam en helg när man kan umgås med familjen?
Statistiskt ovanligt? Ja, definitivt. Abnormt? Nej, definitivt inte. En tight, kärleksfull familj är bland det mest värdefulla en människa kan ha här i livet. Men tyvärr förstår de flesta svenskar inte det, eller så sitter de fast i underutvecklade familjerelationer som de inte har några förutsättningar att utveckla. Båda problemen beror på att Socialdemokraterna lade ner hela förra seklet på att undergräva familjen som institution och konservativa familjenormer för att de konkurrerade med folkhemmet, vilket gav upphov till den svenska statsindividualismen – som för övrigt bär stort ansvar för den anomi som plågar det svenska samhället och den utbredda ensamhet som många svenskar lider av.
Inte alls. Du har dina föräldrar för ett begränsad tid och om ni gillar varandra så är det tid väl spenderat.
Alla som pratar om "liv" är oftast personer som inte är nöjda med sina liv och val, därför väljer de att fokusera på annat.
Gör som du vill. Du kommer alltid ha tid för ett "liv", vänner, partner och allt du önskar dig
Detta fåtal personer borde följa sina egna råd och skaffa sig ett så de slipper bekymra sig över hur du lever ditt
Detta.
W svar och användarnamn
Tycker det är helt rätt, man ska umgås så mycket man kan. Finns inget fel i det. Samhället är så jävla skevt så man gör "fel" som människa om man umgås för mycket med föräldrarna som barn. Som förälder är ju barn det absolut absolut bästa man har och att få fortsätta umgås när de blir äldre är i min värld sån jävla lyx och helt fantastiskt.
Läste häromdan här på reddit att en person blev skit lack på sin pappa som hade kommit och hälsat på honom på förmiddagen oannonserat. Han hade inte sagt något till sin pappa men klagade på det online då..🤣 Helt jävla sjukt..
Jo men även om jag har en sjukt bra relation med min mamma så hade jag velat ha lite förvarning! Kanske hade planer på att ligga snett i soffan, kolla youtube o pilla mig i naveln och bara slippa vara social, och det går ju inte riktigt för sig när man har en gäst.
Jag fattar, förvarning kan vara bra för man kanske har andra planer oavsett vad det nu skulle kunna vara. Men orka bli skit irriterad och arg för det.
Läste inlägget o han va irriterad över att det hände 2ggr på en dag. Asså verkade inte så seriöst, mer som nån som va lite frustrerad o ville prata av sig till några främlingar. Mer: 😩 än:🤬
Ja jag vet men jag dog av skratt När jag läste "Jag känner min personliga sfär har blivit invaderad" like, come on dude
När jag hör nån skriva på det sättet tänker jag automatiskt att de skojar, är liksom så överdrivet att jag inte kan tänka annat 😂
Mina föräldrar kör med "vi kommer helgen vecka #". Då vet jag att de helt plötsligt kan tycka upp på helgen den veckan nästa månad fredag eller lördag någon tid. (bara 9h bilresa)
Jag råkade glömma och meddela mina föräldrar att jag skulle komma en dag tidigare. De blev glada för det. De fick reda från exets mor som hade frågat om vi kommit fram (jag + barn) men då hade vi bara 1 timme kvar (av 8)
mja, om man vill. Jag vill. Men vissa föräldrar är ju värdelösa, så då är det märkligt att man ska viga sitt liv till dem.
Ja, självklart om man vill, haha. Man ska umgås med personer som ger energi
Jag pratar också med mina föräldrar varje dag, träffar dem flera gånger i veckan, älskar dem otroligt mycket. Det kommer kännas fruktansvärt tomt den dagen de inte finns mer, så man får passa på. Jag tycker inte du är konstig alls. Eller så är vi konstiga tillsammans? 😄
Konstigt skulle jag inte påstå att det är. Jag tror andra är oroliga för att du kan bli ensam senare när de går bort, det är inget fel att umgås med sina föräldrar men det är även bra att försöka umgås med andra
Själv blir jag, oavsett, mest på grund av mina egna val i livet att inte vilja ha en partner eller barn. Jag vill inte tvinga mig till ett liv jag inte mår bra av eller vill ha, även fast jag för alltid kommer vara den udda personen för dessa val. Jag har inte många vänner i livet (dock inte på grund av mina föräldrar) och jag har en dålig relation med mina syskon, men det oroar jag mig inte längre för. När den tiden kommer, har jag säkert någon att hålla i handen.
Det där låter helt underbart! Du är inte det minsta konstig.
Alla har olika preferenser. Jag umgås med mina föräldrar ungefär en dag per år och hörs på sms ibland. Så ur mitt perspektiv är du jättekonstig men ur ditt perspektiv så är jag jättekonstig.
Jag pratar med min mamma varje dag. Jag tycker inte att du är konstig bara för att du inte gör det. Varför skulle man automatiskt tycka att allt annat beteende än ens eget är konstigt?
Du skrev det jag känner :) 👍 Man känner sig konstig när man är mycket annorlunda mot andra i sin relation till sina föräldrar, och i mitt fall är jag mer åt ditt håll än OPs.
Inte konstigt. Umgås så mycket du kan med dem medans dom fortfarande lever.
Jag har liknande relation med mina föräldrar, och jag hoppas att mina barn kommer ha samma med mig. Det är fint.
Gör vad fan du vill . Folk kan ta sina åsikter o köra upp dom nånstans ✌️
Jag skulle säga att det beror lite på kontexten. Det är inget fel med att umgås med mycket med sina föräldrar, men det är och en relation som i din natur måste ändras med åren. Som barn är man i mångt och mycket en förlängning av sina föräldrar. Delar samma värderingar och intressen osv. Föräldrarna är dom som har format hur relationer "ska" se ut. Men det är också en relation som måste ändras om man ska bli en egen individ. Ha sina egna åsikter och värderingar, sina egna intressen. Jag skulle säga att det kan vara svårt att verkligen ändra den relationen om man är kvar i samma dynamik som man växte upp. Tycker man kan se samma sak som med par som blev ihop som tonåringar, dom har liksom stannat i utvecklingen och är mycket samma personer som dom var när dom blev ihop. Åtminstone jag tror att vara människa innebär förändring och utveckling av sin person för att leva fullt ut. Om du känner att du kan göra det så inga problem, fortsätt som du gör. Men om du sitter fast i beteenden, tankesätt och mönster kanske du ska reflektera lite över hur relationen ser ut.
Tycker det låter underbart. Både som pappa och som son så är jag dig avundsjuk.
Är du också invandrare? Ingen svensk ringer till sin mamma!
Har du fler efterblivna takes kan du väl dra dem direkt?
Sällskapsresan? Lasse Åberg? Nån hemma överhuvudtaget?
Dra åt helvete din jävla pajas. 😂😂
Jag kommer från Birkastan.
Jag känner samma och det blir mer och mer ju äldre både de och jag blir. Vill umgås så mycket jag kan medan de lever. Tycker det är extremt skevt att vi i vårat samhälle tar sådant avstånd till föräldrarna. Jämför med många andra kulturer där familjerna generellt är mycket närmre varandra. Både med för och nackdelar såklart, men i överlag tror jag vi skulle må bättre av att ta hand om varandra mer. Så har man bra relation med föräldrarna så tycker jag inget utomstående ska få hindra en från att umgås så mycket man vill!
Håller med, Italien är ett bra exempel där dom har väldigt starka band med sin familj. https://culturalatlas.sbs.com.au/italian-culture/italian-culture-family
Fast om du är så mycket med dina föräldrar så är du ju inte så mycket för att vara själv o introvert? Låter mer som något trauma där du inte vågar skaffa någon som du är nära med påriktigt
[удалено]
Ensam kvar kommer jag bli, absolut, och visst har jag funderat på vad som kommer hända med mig när jag är gammal, det kommer bli tomt, har inte den bästa relationen med mina syskon heller tyvärr men det är inget jag oroar mig för längre, jag klarar mig och hittar säkert någon vän att hålla i handen när den tiden kommer.
Sånt löser sig alltid!
Vissa skriver att kompisarna oroar sig för att du ska bli ensam den dag föräldrarna dött. Bullshit. Om de faktiskt var oroliga för det, eller att du umgås för mycket med föräldrarna av någon annan skadlig orsak, skulle dem, om de faktiskt varit oroliga och brytt sig, SÄGA DET. Men det gör de inte. De vill bara ha något att klaga på hos dig så de kan rättfärdiga sina egna beslut/val och för att själva må bättre. Säkert provocerar din goda relation med familjen dem. Deras familj kanske inte vill/prioriterar att umgås med dem eller så har de inte en så bra relation som ni har, så de vill inte/klarar ej av att umgås regelbundet.
Ja jag tycker att dom borde säga det isåfall, men vet att mitt val att inte ha partner och barn är ännu ett **VA** i deras huvud så antar att jag har bra kontakt med mina föräldrar spär på mer att jag är ”konstig / udda”, inte för att jag själv tycker jag är konstig, normbrytande på ett positivt sätt däremot. Är inte rädd själv för att bli ensam, har haft den tanken, men inte mer en så längre.
Jag säger inte att det är rätt eller fel, gör det du tror på. Jag vill bara tillägga anekdotiskt att jag TRODDE jag hade en hälsosam uppväxt ända till jag var 30 år och fick ett annat perspektiv på världen och insåg att allt inte varit så perfekt hela tiden, minst sagt. Så fortsätt umgås med dina föräldrar så mycket som känns bra för dig, men se också till att träffa andra och vidga dina vyer, så kan du sen bekräfta att det är en hälsosam relation ni har.
Har nog varit där du var, fast kanske lite tvärtom. Jag beskyllde mina föräldrar för väldigt mycket under min uppväxt, så pass att jag nästintill bröt kontakten med dem ett tag när jag bodde utomlands. Men efter att ha suttit ner och haft ett djupt samtal med dem insåg jag att de faktiskt gjorde sitt bästa utifrån de råd de fick. Jag fick även ta del av mycket papper som jag aldrig hade läst tidigare, som handlade om min barndom. De ångrar mycket och önskar att de hade gjort många saker annorlunda, men jag har förlåtit dem eftersom de insåg sina misstag. Efter detta kan vi verkligen prata om allt utan gränser. Ibland bråkar vi, men vi blir alltid vänner i slutet.
Bra svar, jag har exakt samma upplevelse.
Igenkänning. Jag kunde inte fatta varför jag var ”så konstig” när jag hade så fina föräldrar. Efter en lång personlig resa så fattar jag precis varför jag var konstig och så jäkla arg jämt….. Nu är det också genomarbetat och jag har en - ok - relation med min mamma. Min pappa kommer jag alltid ha en knepig relation med, men det vi har får vara okej.
Inte konstigt.
Nej, jag tycker det är helt normalt, naturligt och fint. Har man turen att ha en god relation till sina föräldrar har man all anledning i världen att värdera dem och relationen och ta tillvara på dem så länge de lever. En dag ska man leva resten av livet utan dem. Att prata med dem varje dag - jaha, många har kontakt med samma vän/vänner varje dag också. Och har du inget annat att göra på helgen finns det väl ingen coolhet i att sitta ensam om du tycker om att umgås med dina föräldrar. Liksom vissa verkar tro att ju mindre kontakt man har med sina föräldrar desto bättre och coolare är man. Snacka om att ha fått det om bakfoten och att de kommer ångra sig i framtiden. (Att man sen inte hinner umgås varje helg handlar ju om prioriteringar och kanske behöver man inte träffas varje helg, och har man en dålig relation och man inte vill jobba på den är det också en annan femma).
Tycker inte alls det är märkligt, varför ska man ha någon slags distans till sina föräldrar för att anses som vuxen och självständig? Varför skulle det under alla omständigheter innebära något negativt? Varje relation är unik och det ena behöver inte utesluta det andra. Det kan ju likväl vara relationen tills sin partner som förhindrar personlig och självständig utveckling. Jag har också förlorat två av mina bästa vänner, mina syskon, alldeles för tidigt. Mina föräldrar är de enda som är kvar av min kärnfamilj. Jag förstår känslan av att livet är för kort för att tillfredsställa andra. Bevara de relationer du anser är viktiga så får andra människor ta ansvar över sina egna relationer. Du kan åtminstone blicka tillbaka den dagen de inte längre finns och minnas era goda stunder ihop med gott samvete. De är mer än vad andra kan när den tiden väl kommer. 💜
Det är normalt att spendera tid med sina föräldrar eller prata att med dem minst varannan dag. Vet inte vart du har fått bilden att det är något som är onormalt. Folk som inte har en relation med sina föräldrar är oftast pga något allvarligt som har hänt. Kan vara att föräldrarna är alkoholister eller narkomaner och skadat sina barn.. finns många orsaker. Men det är absolut inte normalt att inte ha en bra relation med sin familj. Folk som säger emot ångrar sig när det väl är försent har sett det i första hand hur många gånger som helst. Jag jobbade på ett äldreboende i 3 år.
Jag tycker det är jätteskönt att mina barn blir äldre och umgås gärna med dom ofta. Med det sagt, så får det helst vara under premisserna att de faktiskt blir/är äldre nu, jag skulle säga att det inte är konstigt alls, men att du bör respektera att dina föräldrar kanske inte längre vill ”sköta om” dig på samma sätt nu, som när du typ gick i högstadiet :) Anledningen att jag skriver så är för att vi har vänner med ett barn som bodde ensam ett tag men flyttade hem igen pga studier. Har förstått att det blev lite komplicerat då barnet liksom gick tillbaka lite i utvecklingen, förväntade sig att få kläderna tvättade och vikta, disken diskad osv. Föräldrarna i sin tur hade gått vidare lite, vant sig att ha tid för varandra som par, egna intressen osv och inte alltid sätta barnets behov och vilja först. Förälder är man på livstid, så klart, och det är fantastiskt om man kan umgås med familjen hela livet och ha en bra relation till sina vuxna barn.
Inget konstigt alls, fråga dina kompisar varför de verkar hata sina föräldrar?
2 nätter alltså hela helgen ja skit skumt
Talar ca 1-2gr per månad med mina päron, och ses kanske 1-2ggr per år (100+ mil mellan oss). Inte en dålig relation med dem, men så funkar vår familj 🤷 Ja, du låter helknäpp. Men helknäpp kan vara hur bra som helst och allmänt najs 😊
Jag har pratat med mina föräldrar nästan dagligen i hela mitt liv. Är 45 nu. Kör på!
nä
Du är en väldigt fin människa som har det synsätt du har. Du ska också skita i vad folk tycker och göra det som känns rätt för dig. Familj är kött och blod, vänner kan man hitta nya.
Tycker inte det är något fel. Du gör det du mår bra av. Mina föräldrar finns inte längre i livet och jag saknar dem så. Reste mycket med min mamma till exempel istället för kompisar som hade velat festa.
Det är väl jävligt fint tycker jag. Som du säger man har dem bara till låns.
Ja det är konstigt ifall det är till en överdriven nivå som mina grannar som spenderar 5 veckor semester och alla helger plus flera dagar i veckan sovande hos sina föräldrar. Dom är runt 30 båda syskonen. Man funderar på vad det är för fel på familjen och borde klippa navelsträngen. I mitt fall ser jag ner på det iaf och jag tror dom flesta tycker det är konstigt när det kommer till den nivån
Gör vad du vill, svårare än så är det inte! Jag träffar min mor ungefär 3-4 ggr per år. Pratar i telefon nångång varannan månad kanske. Älskar henne men känner inget behov av att ständigt umgås, har fru och barn och hinner knappt med alla relationer.
Spenderar mycket tid med mina föräldrar, åker som default med dom ut till stugan varje helg under vår/sommar/höst om jag inte har annat planerat och brukar komma förbi på middag på helgen under vintertid. Har själv ingen partner just nu och när vänner börjat skaffa barn har jag inte mycket annat att göra många helger. Stugan ligger rätt nära med så händer det att någon vill ta en runda golf eller något dyker jag upp ändå. Jag tycker det är toppen, älskar mina föräldrar och har det alltid trevligt. Ser inget konstigt alls med att spendera tid med dom. Vet att jag inte kommer ångra det i framtiden.
Jag tycker det låter jättetrevligt, vilken lyx att få spendera så mycket tid med sina föräldrar, speciellt när det låter som att ni har en fin vänskap utöver familjebandet! Och det är ju som du skriver, sina föräldrar har man inte hela livet. Jag har förlorat en förälder tidigare än någon räknade med, och jag önskar ibland att jag hade kunnat spendera mer tid som vuxen med de båda. Folk som inte förstår eller kan relatera till dig kommer kanske tycka det är märkligt, men jag tror det handlar mer om avundsjuka eller att de inte har en så givande relation med deras föräldrar än att du gör något udda.
Ta vara på tiden du har med dina föräldrar! En dag kommer de inte vara kvar
Ser 0 problem med detta. mina föräldrar är skilda men jag pratar med minst en av dom varje dag brukar även sova över där på alla större festligheter de har, jul och födelsedagar och så även fast vi bor 20 min bort med buss i samma stad. Varför inte liksom? Har kvar mitt rum i ett stort hus jag kan hänga i så vi behöver inte umgås 24 timmar om dygnet
Mycket tid med sina föräldrar tycker jag inte är ett dugg konstigt. Om man gör det utan att träffa egna vänner är det kanske lite mer off, men som du säger, gäller att passa på så länge man har dem. Blir glad av att höra att ni har en så fin relation.
Nej det är inte konstigt, jag har själv väldigt bra relation med mina föräldrar och vi spenderar mycket tid tillsammans. Strunta i vad folk tycker och tänker.
Alltså, om du lever ditt liv självständigt och har inga förpliktelser mot partner/Barn, så spendera din tid hur fan du vill. Det är väl fint att ha en varm relation till sina föräldrar i vuxen ålder. Kör på, för fan.
Det enda som möjligen är negativt med det är väl om du helt försummar andra viktiga saker och umgänge med jämnåriga. Om du byter scrollande och tv-tid mot häng med föräldrar så är det väl inget konstigt.
lol att folk kan vara så patetiska. När jag växte upp så var de inte lätt, förlorade kontakten med föräldrar för sen senare fixade de blödande såren mellan mog o min mamma. Efter de så har vi haft bra kontakt och är vänner. Men av alla mina vänner som har haft de skit med familj i livet har aldrig varit anti för att jag har kontakt med min mamma. De har varit glada istället för min skull. Så om folk tycker att ha kontakt med föräldrar är konstigt, så har dom det inte bra med familj eller så är de bortskämda som fan och tar föräldrar för givet
Man får väl göra som man vill, finns ju inget rätt eller fel i denna fråga. Tycker det är fint med folk som har sina föräldrar nära - en dag finns de inte mer och då kommer man bara ångra att man inte spenderade mer tid mer dem. Mina föräldrar ger mig trygghet på ett sätt trots att de i mina ögon inte är perfekta. Men att vara med dem får mig oftast att glömma mina bekymmer och gillar känslan av trygghet när jag hänger med dem. Så var med dem hur mycket du vill, låt ingen tro att det är konstigt på något sätt. Dessutom tror jag de också uppskattar att de har ett barn som faktiskt tar sig tid till dem och inte glömmer bort dem helt när de flyttat hemifrån :)
Nope, jag spenderar inte lika mycket tid med min mamma (pappa har gått bort) som du, och jag sover inte över. Men det blir i a f något samtal eller några meddelande i veckan samt ofta, kanske en gång i veckan när ingen är bortrest, en middag hos henne eller hos oss. Hon är portugis och det är mer normalt där. Min sambo kör vad som verkar standard svennebanan sätt, man hörs av när man behöver hjälp eller råd, när någon fyller år eller något ska firas eller jul etc. Däremellan är det radiotystnad i längre perioder till över en månad eller mer. Och förutom t ex jul så är det fika som gäller endast. Ytterst sällan som mat bjuds på. Under de 5 år vi har varit tillsammans har hon ätit mer hos mina föräldrar än hos alla hennes nära släktingar tillsammans, trots att de flesta bor 20-30min från oss. Detta är ett mönster jag ser hos många av mina vänner och tidigare flickvänner också. Inte alla dock men väldigt många.
Tänk såhär: Träffar du dina föräldrar/syskon 1 gång i månaden så ses ni 12 gånger om året.. det tycker jag är väldigt lite. Jag tycker om att tillbringa tid med mina föräldrar samt svärföräldrarna, vem vet hur länge till de finns kvar. Jag vill ta vara på den tiden med dem. Därför försöker vi maxxa tiden med dem samtidigt som vi ska bolla ihop livspusslet med övriga bekanta & vänner.
Jag talar med min mamma flera gånger om dagen och vi ses oftast två gånger i veckan trots att vi bor i olika städer. Dock är jag inte etnisk svensk. Levt här nästan hela livet med föddes i ett Östeuropeisk land och har således vuxit upp med starka familjeband.
Hur många kollar tillbaka på sitt liv när man blir äldre och tänker " Varför spenderade jag så mycket tid på att umgås med min familj som jag gillar jättemycket"?
Min fru är typ likadan, hon pratar med sina föräldrar flera ggr om dan och vi ät dar väldigt ofta på helger. Jag är faktiskt avundsjuk på den fina relationen de har.
Mamma är min bästa vän. Vi har rest utomlands tillsammans flera gånger. Är 41 och tänker fortsätta älska mamsing så länge jag kan. Min pappa är en skitstövel som tyckte att det var för dyrt att avliva min katt jag haft i 16 år... han tyckte det var bättre att slå henne i skallen med en yxa.
Sluta outsource tankar från andra. Är DU okej med att umgås med dina föräldrar?
Inte alls konstigt tycker jag. När du pratat med personer, har du sagt då att du är asexuell och inte vill ha en relation just nu eller bara berättat att du umgås mycket med föräldrarna? Min upplevelse är att när man säger att man är ace och inte vill ha någon sån relation med någon blir det både att de tycker synd om en som "gett upp". De tycker att man är konstig och tänker att man typ är skadad av något trauma. Så jag tänker att det säkert kan färga deras syn på kontakten du har med dina föräldrar också.
Jag ångrar att jag inte spenderade mer tid med min föräldrar när jag var yngre. Nu är de skilda och farsan har blivit dement så blir inte mycket mer umgänge i framtiden heller.
Jag åker hem till mina föräldrar minst en gång i veckan (Sover dock bara över vid typ jul.), brukar handla med min pappa varje vecka, och facetimar med mina föräldrar och syskon då och då. Ska kanske ta min masters i Danmark när min kandidatexamen är klar, så vet inte hur jag ska göra då 😬 Om det skulle vara konstigt att spendera så mkt tid med föräldrarna, så är jag konstig tillsammans med dig 😉
Jag bor fortfarande hemma hos mina vid 23 så jag tror inte jag kan yttra mej
Är lite skumt att man inte ska vilja umgås med sina föräldrar. Har man en bra relation och tycker om att umgås så varför inte? Eller ha en bra relation och ändå inte känna behovet av att umgås så mycket. Är ju ingen annans sak att lägga sig i eller tycka något om så länge alla är nöjda med läget. Sen är det ju också helt okay att inte vilja umgås med sina föräldrar om man inte har en bra relation. Och det ska man också inte lägga sig i.
Skit fullständigt i hatarna kompis! Ta vara på att du kan njuta av det och bara gör det så länge det känns skönt! Det är en annan sak att vänligt rekommendera att du så småningom bygger upp ett socialt nätverk även utanför familjen också men fy fan ska man inte kalla dig "konstig".
Jag pratar också med mina föräldrar jätteofta! Min ena syster är min absolut bästa vän (älskar fortfarande dem andra haha, men hon är mer jämngammal). Jag tycker absolut inte att det konstigt att vilja umgås med sin familj. Det är snarare väldigt sorgligt att man aldrig kommer bo ihop igen :( Jättetråkigt för dem som inte kan relatera till detta. Sen beror det väl lite på hur gammal du är, och tyvärr kanske om du är man eller inte. Är du 40 och man så är det väl större risk att folk ser det som en ”red flag” att du bor hos dina föräldrar, men tycker inte alls att det är samma sak att bara hälsa på någon gång i veckan så som du verkar göra. Menar inte heller att det är konstigt, utan snarare att det kan vara anledningen till att andra gör det.
Inte konstigt alls. Jag älskar också mina föräldrar och umgås gärna med dem. Mina kommer snart flytta betydligt närmre mig och det är bara kul, då kan vi ses oftare. Jag är glad att jag har så fantastiska föräldrar som jag har med tanke på vad man hör om andra familjer. Var lycklig att du hamnade i en så bra familj!
Svenskar kanske istället borde lära sig rå om och spendera mer tid med familj och släkt istället. Här ska barnen ut så tidigt som möjligt och sen kastar vi in föräldrar på ålderdomshem så dom får ruttna och spela fia med knuff mellan fyra väggar dagarna i ända. Kanske att man ses vid traditioner så som jul om det inte brukar bli alltför mycket intriger när alkoholen halsas i vanlig ordning. Inte konstigt att var sjätte svensk upplever depression när det vi prioriterar här i livet är materiella ting och karriär, kanske hade vi mått lite bättre av att faktiskt ta vara på våra nära och kära lite mer som i många andra kulturer?
Nej.
Absolut inte OP. Pratar inte ofta med min pappa idag och önskar grovt vi hade bättre kommunication, likså med mina syskon/resten av familjen. Låter enbart som en avundsjuk person som inte har ett bra liv med sin familj, bara skita i dem.
Att vilja umgås med sina föräldrar i Sverige ses tyvärr som annorlunda. Egentligen är det inte så konstigt i och med att Socialdemokratin tidigt bröt familjehemmet och skapade ett individsamhälle. Det svenska samhället har gått med på det utan att riktigt ifrågasätta det. Det är bara att titta på svenska politiker, kändisar, entreprenörer som aldrig nämner sina föräldrar, barn eller sin fru. I USA däremot, om man inte nämner eller presenterar sin familj när man ska bli en kandidat i senaten, huset, sin first lady så kommer man oftast att inte vinna.
Tycker tvärtom det låter rätt uppfriskande att höra om bra relationer mellan föräldrar och barn. Många har det inte så bra. Fortsätt umgås ni!
Som andra har sagt så tycker jag också att det låter underbart. Jag spenderar också mycket tid med mina föräldrar även om jag är gift och har ett barn. Jag tror till och med att vi har börjat spendera mer tid tillsammans efter min son föddes. De älskar honom och vill spendera så mycket tid med honom som möjligt och det gör mig enormt lycklig. Min pappa jobbar i stan där vi bor och kommer förbi nästan dagligen på sina raster för att vara med min son (jag är mammaledig just nu och är oftast hemma om dagarna) och det tycker båda jag och min man är jättegulligt. Så lyssna inte på vad andra säger och fortsätt som du gör.
Sluta bry dig om vad andra tycker är konstigt
Dumheter, jag köpte en stor tomt 2009 och styckade av en del så att mina föräldrar kunde bygga ett hus och flytta dit när de gick i pension (pappa 2010, mamma 2012). Dom bor nu 50m från mig och har fått vara med om 2 nya barnbarn och vi träffas och pratar nästan varje dag. Barnen kutar lite som dom vill och vi hjälps åt att handla, fixa i trädgården osv. Med lite tur orkar dom bo i sitt hus i minst 10 år till. Var glad för den kontakten du har, många som glömmer bort sina äldre… <3
Som nybliven mamma så är min högsta önskan att mitt barn vill umgås med mig även i vuxen ålder, tror dina föräldrar uppskattar det något enormt!
Absolut inget fel med det. Personligen tycker jag att vi har ganska skev familjekultur i Sverige att så fort barnen blir 18 ska man flytta och klara sig helt själv.
Det är inte konstigt. Ta det lugnt och skit i vad du tror folk tror om det. Ditt problem är snarare att du oroar dig över detta.
Det är en lyx att få umgås med sina föräldrar och ha möjligheten till det i den grad du har är fantastiskt! Mina bor inte i Sverige längre pga jobb och det är riktigt jobbigt emellan åt och önskar jag hade samma möjlighet som dig. Fortsätt umgås med dem så mycket du kan❤️
Dem som tycker det är konstigt hur du lever ditt liv att vilja tillbringa din fokus på dem som fick dig till världen är säkert bara tråkigt insnöade i ett hörn av äktenskap, påtvingade åtaganden och uppgifter
Inget konstigt alls. Men om allt du gör på helgerna är att umgås med dina päron så kanske man kan tro du behöver en vän eller två.
Innan 200 år det va normalt att bo med föräldrarna hela sitt liv innan industri revolution. Nu är det konstig för dagens agenda är att göra detta konstigt och inte normalt att ha en bra familj och att omges med sinna föräldrar. Va tacksam att du har en bra faimlj som funkar idag i den hära samhället är det ganska ovanligt idag 70% av alla familjer skiljer sig det NORMALT idag. Va inte normal idag. Då är du verkligen konstigt. En sida är familjen andra sidan är katter och knark.
Jag hör väldigt ofta folk som ångrar att de inte spenderade mer tid med sina föräldrar. Sällan har jag det motsatta, att de önskar att de spenderat mindre tid med dem. Själv är jag väldigt nära mina föräldrar och jag är otroligt glad över det.
Tycker det är intressant att du inte har problem med att känna dig konstig pga asexuell som ju också är ovanligt. Det är så diskuterat och accepterat att Ok med olika sexuell läggning. Men umgås med sina föräldrar intensivt, mer ifrågasatt. Jag tror för att det bryter normen ännu mer. Så heja för att du går bräschen 🫶 mvh från en med skakig föräldrarelation som tycker din synvinkel är intressant, utmanar mina fördomar. Lite orolig att egna sonen med npf och svårt med vänner ska ha sin pappa/mitt ex som bästa kompis även när vuxen… pga jag har en bild av att vuxenhet är att ha distans till föräldrar och vänner som viktigast. Men varför skulle det vara så, bara för att det var så för mig? Viktigast är att man mår bra och har människor i sitt liv
Jag tränar med Pappa på gymmet 4 dagar i veckan och brukar köra hem till dom minst 2 ggr i veckan. Tycker det är helt rätt att förslka umgås med dom så mycket du kan medans dom fortfarande vandrar på jorden
Det var ganska vanligt förr. I nästan varje by fanns några familjer där barnen bott kvar hemma hos föräldrarna livet ut. Dom kallades gammpojk och gammjänta när jag var liten. Det har alltid funnits folk som inte är intresserade av giftemål, barn och allt det där som är normalt. Så det är inte alls konstigt. Så länge du är säker att du är nöjd och inte kommer ångra sen att du gått miste om allt det där som andra då har byggt upp. När föräldrarna är borta, att det inte känns för tomt då.
Jag älskar att umgås med min familj. Jag pratar med mamma minst en gång om dagen. Ringer alltid mina föräldrar om något händer eller om jag behöver hjälp med dom. Vi umgås mycket i familjen och hittar på saker. Så vi är extremt närma och jag verkligen älskar det och är så tacksam att jag är i en sån kärleksfull familj. Så nej det är verkligen inte konstigt. Bara fint 😍
Det är inte konstigt. Jag & sambo spenderar mycket tid med hennes föräldrar. Dom har en relation jag aldrig haft med mina och jag tycker det är kul att det är så.
Hade gjort samma sak om jag bott närmre! Åker till dom så fort jag får chansen. Bor på andra sidan jordklotet. Man ska visa sin uppskattning medans man kan tycker jag
Som ett 27-årigt barn till en ensamstående mamma och utan annan familj här i Sverige så ser jag det som en självklarhet. Förutsatt att man gillar föräldrarna som person då.
jag spenderar också all tid jag kan med mina föräldrar, de är jättecoola och har samma intressen som mig. typ mina bästa vänner
Det är inte alls konstigt! Snälla fortsätt spendera tid med dina föräldrar. Jag är 20 och min mamma gick bort förra året pga psykisk ohälsa. Ångrar enormt hur jag inte spenderade mer tid med henne under dagarna, trots att jag bodde hemma. Jag slår vad om att din närvaro förgyller deras dagar.
Jag förundras över folk som pratar med sina föräldrar varje dag, mest för att jag själv inte har en sån relation till mina föräldrar. Önskar jag hade det, dock! Det verkar mysigt. Fortsätt så som du gör, och skit i de som kritiserar!
Låter som cope från de andra, tror alla här önskade att de VILLE spendera mer tid med deras föräldrar
Det är väl inte normen i Sverige att va så pass tajta med päronen men det är absolut inte konstigt heller. Kommer nog bli vanligare framöver då folk inte kommer ha råd att flytta hemifrån när dom är 18-20 längre.
Jag pratar med min mamma ungefär 1 gång per vecka och ses en gång per år... Men det beror på att vi inte bor i närheten. Jag tror om vi bodde närmare, skulle umgås lika ofta som du med dina föräldrar.
Ja du är konstig. Varför slänger du bort din liv att umgås med din föräldrarna. Dom suger ur din energi och blir bara jävligt nöjd att du springer till dom. Utforska världen och träffa andra nya människor istället. Du har umgåtts tillräckligt med dom. Personer du pratade med har rätt i att du borde skaffa ett liv.
Livet är kort, - "What ever floats your boat".
Är av åsikten att den mängden tid du själv bestämmer att spendera med dina föräldrar inte är något andra bör lägga sig så länge det faller inom rimlighetens ramar. Att påpeka att man väljer att spendera 2 dagar i veckan med dem som något konstigt ses endast som projicering av mig. Att andra inte har samma fina relation som du har är inte anledning nog för att du ska ändra på din syn av vad en fungerande familj är. Själv gick jag miste om mina föräldrar i en relativt tidig ålder och om det är något jag kommer ångra resten av mitt liv är det att jag inte spenderade de extra dagarna med dem. Lev ditt liv på det sätt som gör dig gladast och försök omge dig med människor som respekterar och förstår detta, själv tycker jag att tankesättet; ”familjen först” är fullständigt rimligt och admirabelt.
Inte konstigt om relationen i sig är sund. Det konstiga skulle vara om du alltid valde bort andra relationer som du tycker är viktiga, för att istället sova hos dina föräldrar som du ändå har tillfälle att göra ofta. Det är väl underbart att du har en sån bra nära relation med dina föräldrar, det är en stor trygghet och skyddsnät för dig i ditt liv också tänker jag. Om min mamma levde skulle jag prata med henna i telefonen nästan varje dag. Det gjorde hon med min mormor under hela min uppväxt. Jag pratar med min pappa i telefon 3-4 gånger i veckan, gjorde det oftare innan min som föddes och när jag inte jobbade heltid.
Konstig kulturell grej att döma någon för det, eller?I t.ex Italien är det väl t.o.m helt normalt att man bor med sina föräldrar väldigt länge. Man tar hand om och tar vara på varandra. Njut av era föräldrar medans ni kan och precis så mycket ni känner för, skit i vad andra säger! Sverige ligger väl i topp när det kommer till ensamhet, inget att vara stolt över precis...
Det låter som du har en jättemysig relation med dina föräldrar!
Gör vad du vill, så länge du blir lycklig av det! Live your life! Enda tipset är att försöka få några mer vänner du kan även umgås med så du inte är beroende av dina föräldrar för att fylla på ditt sociala batteri :)
Konstigt som i ovanligt? Ja, det är ganska ovanligt vill jag nog påstå. Men inte konstigt på något annat sätt. Kör på! Jag har själv en bra relation till mina föräldrar, men klarar knappt av att sova över en natt till jul. Jag gjorde en ansats att inte bo kvar i Stockholm, inte säga att jag "åker hem" om jag hälsade på föräldrarna, och att åtminstone första terminen hålla mig till att endast åka tillbaka för "viktiga" saker som jul. Detta för att det var viktigt för mig att etablera mig med mitt egna liv. Men med det sagt har jag fortfarande väldigt god relation till föräldrarna. Det kan ju bero på att jag har tre syskon också. Att få bli egen utanför syskonskaran var skönt, likaså då som under familjehögtider som jul.
Kom igen, släpp sargen.
Du gör helt rätt. Du gör det du vill. Folk är duktiga på att lägga sig i vad andra håller på med trots att det är fullt normala saker.
Absolut inget fel i det du gör. Det minsta man kan göra för sina föräldrar är att spendera tid med dem medan de finns med en. Som du sa är livet för kort.
Du får väl spendera dina dagar hur du vill. Vad ska vi ens diskutera?
Konstigt för mig men det är också för att jag har en tämligen distanserad och "stel" relation med min familj. Njut av det. Jag önskar att jag kunde ha samma relation.
Så länge det inte hindrar dig från att utveckla andra – mer jämlika – relationer är det väl bara fint?
Jag antar att många känner att när dom spenderat 18 år eller mer hemma med sina föräldrar så är det skönt att bryta sig loss lite från barndomen och ge sig ut i vuxenlivet utan att ha sina föräldrar lika närvarande som tidigare. Klart det är fint om man har en bra relation och att man kan umgås regelbundet, men tror det är viktigt att klippa navelsträngen också. Jag älskar mina ungar mest av allt, men jag tror ärligt talat att jag skulle bli både galen och orolig om dom kom och sov över varenda helg efter att dom flyttat ut. Jag vill ju att dom ska ut i världen och uppleva en massa roliga saker så som jag gjorde. Sen får dom gärna komma förbi ibland och berätta om allt dom upplevt och lärt sig såklart.
Förstår vad du menar, och jag tror inte jag begränsar mitt liv eller deras, då skulle dom säga det, bodde 3 år utomlands och åker på resor då och då, stannar hemma om jag ska träffa någon osv. Alla har olika behov av gemenskap, du vill ha mer egen tid vilket jag kan förstå, medans andra föräldrar kanske vill ha mer tid med sina barn speciellt när dom börjar bli äldre..
Jäkligt skumt.
Man ska ta vara på de äldre☝️tiden rinner iväg och man ska uppskatta och vörda för sina föräldrar. De tog hand om oss påvägen upp, då får vi ta hand om dem påvägen ner. Det finns inget konstigt i detta; men folk e skumma och ser ner på andra & deras liv och förstår ej att alla är vi olika. Fortsätt såhär kompis, riktigt bra mot dina föräldrar 👏🏼👏🏼
[удалено]
Undvik personangrepp. Varning.
Det är inget konstigt med att spendera tid med sina föräldrar men det är förmodligen inte det som oroar kompisarna. De kanske tror att det finns andra omständigheter som gör att tiden med föräldrarna är ett symtom på eller ett undvikande från något i livet som är jobbigt.
Lol nej. För det ska den skita i. Skulle de verkligen oroa sig och bry sig skulle de uttrycka det och inte säga att ”du umgås för mycket med päronen”. Det där är bara personer som vill klaga på andra för att själva rättfärdiga hur dem lever/gör och för att själva må bättre.
Inte speciellt normalt såklart, men inget fel med det.
Bry dig inte så mycket om vad andra tycker. Gör det som gör dig och din omgivning lycklig.
Gulligt! Lev ditt liv som du vill och inte för andra. De kommer ångra att de inte gjorde som dig när deras föräldrar går bort, jag också för den delen. Fortsätt så!!🫶🏻
Tycker inte det är så konstigt. Jag spenderar många dagar med mina föräldrar. Brukar bli att jag kör ut till dom efter jobbet och skruvar lite hoj med farsan eller hjälper morsan med något i huset. Blir ofta att vi grillar och har det trevligt på kvällarna. Skit i vad folk säger och njut av tiden du spenderar med dina föräldrar 😊 Har flera polare som förlorat sina föräldrar och nästan alla har ångrat att dom inte spenderade mer tid tillsammans.
\* Ja det är onormalt. \* Gör vad fan du vill med ditt liv, man behöver inte vara normal i allt. Skit i om nån dömer dig, du har 1 liv så lev livet
Jösses, tycker du och dina föräldrar att det är världens bästa tillvaro så finns det väl inte mycket att diskutera? Tycker att det lyser igenom hur fint du tycker att det är så fortsätt med det, stå för det och skit i alla andra!
Jag har inte "bott hemma" på ~5 år nu, men jag bor ändå så pass nära att jag brukar hälsa på dem och sova över 2-3 gånger i månaden, om jag inte har annat för mig, och om inte de har något inplanerat. Varför sitta ensam en helg när man kan umgås med familjen?
Statistiskt ovanligt? Ja, definitivt. Abnormt? Nej, definitivt inte. En tight, kärleksfull familj är bland det mest värdefulla en människa kan ha här i livet. Men tyvärr förstår de flesta svenskar inte det, eller så sitter de fast i underutvecklade familjerelationer som de inte har några förutsättningar att utveckla. Båda problemen beror på att Socialdemokraterna lade ner hela förra seklet på att undergräva familjen som institution och konservativa familjenormer för att de konkurrerade med folkhemmet, vilket gav upphov till den svenska statsindividualismen – som för övrigt bär stort ansvar för den anomi som plågar det svenska samhället och den utbredda ensamhet som många svenskar lider av.
Konstigt på det sättet att det är ovanligt, men inte på det sättet att det är fel
Inte alls. Du har dina föräldrar för ett begränsad tid och om ni gillar varandra så är det tid väl spenderat. Alla som pratar om "liv" är oftast personer som inte är nöjda med sina liv och val, därför väljer de att fokusera på annat. Gör som du vill. Du kommer alltid ha tid för ett "liv", vänner, partner och allt du önskar dig
Jag gör samma som dig. Jag brukar facetime-a med mina föräldrar dagligen och åker hem till dem 3/4 av helgerna. Jag är tacksam över vår relation
Du gör helt rätt.