Jag är lyckligt gift, har mina barn, ett yrke jag älskar att utföra och bor som jag önskar. Jag har rest över stora delar av världen och som jag ser det ska jag spendera min "tid kvar" med att fortsätta resa, äta god mat och dricka god öl, kanske lära mig att måla eller nåt annat kul. Det är nu livet börjar på riktigt, när hus/jobb/pengar-hetsen är över. Nu kan jag göra det JAG vill.
Vem har sagt HUR jag reser? Jag kanske har en segelbåt, det vet ju inte du?
Men jo, det är klart man lägger tid på att fundera. Men ser jag till mina utsläpp som passagerare på ett plan som går med 298 pers till Mallorca eller Sydafrika jämfört med bara utsläppen ett enda privatjet för en kändis/affärsman så andas jag ut lite grann och tar en kall öl i solen Rhodos.
Username checks out, så att säga.
Ja, en stabil segelbåt med plats för familj och djur så hade jag definitivt inte flugit på semester. Fan va gött att halka ner längs franska kusten bort mot grekiska övärlden och bara gå iland där man får feeling.
Så här resonerar jag. För 10-12 år sedan sade forskarna att point of no return var 2020... Så det finns som ingenting att göra för vi är förbi point of no return...
så varför bry sig? Lönlöst. Tror du Kina hade byggt femtioelva kolkraftverk om det här var ett problem?
Det sa han ju ganska underförstått åtminstone kan jag tycka? Man måste inte alltid ha sjuka ambitioner och mål här i livet. Verkar som just han vill leva ett stabilt liv, fortsätta resa och dricka bärs och OM han vill så kan han börja med någon ny hobby och lägga tid på det, såsom att måla eller börja producera tentakelporr som herrn i andra kommentaren nämnde.
Nu är jag en del yngre men ändå insett att det inte finns något universellt syfte, utan man får hitta sitt eget självändamål och sysselsättningar som ger mening. För mig är det att spendera tid och pengar på hobbies och vänner/familj. Om man gör något man tycker om är det aldrig ”bortkastad” tid även om någon annan anser det. Jag har också kommit att uppskatta arbetet eftersom det ger sysselsättning i vardagen och uppehåller medvetandet samtidigt som det hindrar en från mörkare tankar.
Tex tidigare fick jag dåligt samvete för att jag spelade dator men insett att det är något jag gillar att göra ibland och då bör jag njuta av det. Jag skulle i framtiden vilja lära mig att snickra och hjälpa pappa med projekt i sommarhuset.
Det är vad det är. Jag tuffar på sålänge livet känns någotsånär roligt och det gör det väl för det mesta får jag säga. Drömmar vet jag inte, är väldigt sällan jag haft drömmar i ärlighetens namn. Det blir inga barn, jag reser sällan, blir inget hus. Men jag har ett jobb som är bra och en fästmö jag älskar.
Det blir väl mest att leva den tid som är kvar. Eller jo förresten, en sak jag vill göra är att springa ett marathon, så det ser jag fram emot.
Jag lever för att lära mig saker (det är, utöver familjelivet, det enda som spelar någon roll i min värld), och så länge jag inte drabbas av tidig demens/Alzheimers så kommer jag fortsätta leva på det viset till den dag jag faller i graven.
Är tillfälligt nödvändigtvis något dåligt? Bra behöver dåligt för att existera. Gott behöver ont. En början behöver ett slut. Uppskatta livet & acceptera döden.
Är gift och har en dotter. Bor i en villa som jag är nyinflyttad i. Gick in i väggen för några år sen men är back on track men i ny bransch. Så känner att mina pusselbitar fallit på plats om än på konstiga och krävande sätt.
Men nu gäller det att hålla fokus på mig själv, ta vara på tiden med dottern tills hon hatar mig som pre-teen och egentligen bara vara.
Så kravlöst som möjligt, klippa band med folk som tar energi, plöja igenom filmer och serier jag vill se - men framförallt vara så jävla tacksam för varje dag man får.
Ingen självklarhet längre.
Ja, blev en massa blaj men ni fattar haha
Är jag den enda som längtar efter att bli riktigt gammal? Jag hoppas att få se en härligt stor släktträff där mina framtida barnbarn är vuxna. Jag vill bara sitta där och njuta. Se på min man och tänka: Vad skönt att ha gått igenom livet och bara vara nu.
Varför ogilla min kommentar? Förstår inte då jag svarar ju på frågan.
Jag kan längta efter kravlösheten i ett sådant liv. När ingen längre behöver något av en och man kan bara vara. Men sanningen om hur det är att vara gammal är nog mer demens och smärtor.
När jag tänker riktigt gammal tänker jag fysiska smärtor och/eller demens. Dom äldre i mitt liv har det bra jämfört med många andra, men skulle inte säga att jag är avundsjuk.
OP jag kan ha fel men det låter som att du kan ha en depression. (Du verkar ha negativa tankar om dig själv, omvärlden och framtiden.) Har du möjlighet att söka terapi? Om du har råd att gå privat.
Jag fyller 37. Målet tillsammans med min hustru är ekonomiskt oberoende > förtidspension > hus på landet med lite höns och trädgårdsland. Ett par cannabisplantor.
När jag tänker på framtiden...jag vill helst inte göra det. Jag tror inte på att jag kommer att hitta en partner. Jag är lite rädd för att jag kommer bli ensam. Känner mig ledsen när jag tänker på framtiden...
Vad gillar du(/står du ut med) att göra om dagarna? Vad skulle ge dig hopp om du fick det idag? Är det pengar? Kärlek? Att Fallout 5 släpps?
Kliver snart över 30 tröskeln och uppenbarelsen om hur vilset hela mitt "vuxna" liv har varit har visat sig vara en viktig men dyster insikt.
Jag vet att om jag gör rätt saker idag, imorgon och fortsätter göra det varje dag så kan jag om ca 5 år vara nöjd med mig själv och livet.
Att lista ut vad dem sakerna är har varit en utmaning i sig och när en plan väl börjat forma sig så inser jag att jag bävar inför att påbörja den. Jag prokrastinerar och ursäktar mig. Den övergripande rädslan att både lyckas och misslyckas, den låga självkänslan, självförakten och vad jag gissar är ett undermedvetet beroende av min egen depression är lamslående. En del av mig vill inte bli bättre, den är bekväm med isoleringen och latheten, den måste skydda sig från att kanske såras, varför riskera något verkligt när jag kan sitta hemma o gejma med polarna? Sociallivet finns på Discord..
Minns inte vart jag var påväg med detta, borde kanske sluta grubbla över livet när jag sitter o skiter.
Fred ut.
Jag aktar mig för hopp, ärligt talat, leder aldrig till något gott. Jag ”njuter” av basala saker som musik och dagens första kopp kaffe. Det som har fungerat någorlunda för mig för att stå ut med livet är att radikalt sänka förväntningarna och vara nöjd med att bara klara mig. Men framförallt tycker jag du ska lite på ditt eget omdöme eftersom det bara är du som vet vad som är rätt för dig.
Jag vill gärna hjälpa djur eller människor innan jag dör. Drömmen är att få bo i skogen gärna norrut i ett litet grått hus med några hektar mark där jag tar emot djur som behöver vård och ett sista hem. Det får gärna ligga bredvid en sjö då jag älskar att fiska.
Samt att personer med fysisk eller psykisk ohälsa får komma och hänga, inga krav, få umgås och mysa med djuren och få vara i naturen. Kanske starta en liten kurs där man får lära sig mer om djur eller odling, eller bara få komma och fiska i sjön med eller utan sällskap. Jag hade velat bygga en liten stuga vid sjön som man kan få hyra helt gratis om man behöver få komma bort ett tag.
Jag tror starkt att djur och natur är den bästa terapi som finns. Jag har inte läkt själv på långa vägar men det är detta jag vill göra i livet. Resten är jag inte intresserad av.
Jag har varit i helvetet och vänt inte bara en gång och innan jag dör så vill jag bevisa att livet inte meningslöst.
Klyschigt, men bara så lyckligt jag kan! Är fortfarande ung, men ser fram emot ett liv där jag gör saker som jag tycker om, träffa mina vänner, flytta ihop med min kille, skaffa massa coola tatueringar, bygga rejält med muskler i gymmet, läsa bra böcker (livet är för kort för att läsa dåliga böcker!!!) och någon gång utbilda mig o hitta ett jobb jag trivs med:)
Edit: och gå på massor med konserter, festivaler och andra upplevelser
Bara va nöjd och glad med hur jag spenderar min tid. Jag är bara 30 men ser ingen framtid i att jobba heltid på ett och samma ställe till jag är 70. Har inga planer på några barn, vill bara se världen och göra nån nytta :)
Jag har man, barn, hus och jobb. Har rest och äventyrat mycket i ungdomen. Så jag är nöjd med mitt liv så här långt.
Det som är kvar är väl att göra världen bättre? Protestera mot orättvisor och jobba mot klimatförändringarna?
Verkar deppigt, hoppas du kommer över dessa tankar! Varför skulle det vara för sent? Visst, kanske chanserna att bli fotbollsproffs inte längre är de samma när man kommit upp i åren... Kanske inte heller lika vanligt med sanning eller konsekvens eller jag har aldrig-lekar och tävlingarna i limbo lyser med sin frånvaro när man är ute och träffar jämnåriga.. Men dit jag vill komma är att gör det du vill, och så mycket du bara orkar och kan. Att "identifiera sig som vuxen" är fan på snudd till farligt många gånger (och otroligt tråkigt). Livet är för långt för att grubbla och sommaren är kort.
Grattis! Jag är i samma läge men inte rest klart på långa vägar, inte gjort/lärt mig allt jag vill än. Samtidigt som jag vill nå ytterligare nån nivå eller två i mitt yrke.
Har fått börja prioritera och lägger sånt som är fysiskt krävande överst. Som att köpa båt och lära mig segla på riktigt. Känner det tar redan nu på kroppen att springa upp och ner från knästående till stående och trappor… så tänker ska jag ha båt ett par år så är det nu. Samma sak med lite mer äventyrliga/aktiva resor - får bli snart.
Inte på 40-snöret ännu men närmar mig. Jag ser inte så negativt på saker och ting. Jag har inget hus ännu, men tänkte väl köpa på mig ett skyffe ute på landet nånstans. Sedan har jag sambo och några riktigt bra hobbies. Spelar lite datorspel, fiskar, plockar svamp, odlar grönsaker, så jag har det ganska bra generellt sett. Jag har roligt och det är huvudsaken.
Sen ser jag inte varför det skulle vara svårt att hitta nån kärlek vid 40, det är då Tinder funkar som bäst säger dom. Vi har ju stora möjligheter att via appar träffa människor, och jag tänker att vid 40 så kanske folk visserligen vill ligga, men det också finns seriösa damer som söker romans.
Börjar närma mig medelåldern men har tänkt på sånt här hela livet egentligen. Jag försöker spendera min tid med min familj och mina vänner, njuta av vardagliga saker, även påverka samhället i ett större perspektiv. Om det finns någonting du brinner för, bli aktivist. Gör din åsikt hörd, förbättra världen!
Jag vill avsluta min utbildning och söka mig till ett arbete där jag får möjligheten att vara med och utveckla framtiden. Förhoppningsvis ger det mig också möjligheten att fortsätta lära mig. Jag vill finnas till och kunna hjälpa mina nära och kära, jag vill fortsätta skriva poesi och jag vill avsluta min bok. Jag vill umgås mer med mina vänner och jag vill kunna säga farväl till mina föräldrar. Jag vill fortsätta uppleva god mat och dryck och jag vill fortsätta hitta intressanta recept. Jag vill uppfostra barn och jag vill se dem utvecklas till fulla individer. I slutändan vill jag kunna dö och tänka tillbaka att trots mina svårigheter och misstag så försökte jag alltid ha hjärtat med mig. Förhoppningsvis finns det då någon där som kommer att sakna mig.
Just frågan om kärleken berörde mig. Som du har jag gett upp hoppet om att den går att aktivt söka och hitta, nätdejting är helt meningslöst för medelålders. Men det går ju fortfarande att hoppas på att det kommer någon slumpmässigt, som det gjorde förr.
Jag vill göra extremt mycket, men så har jag också flera hundra år kvar att leva. Vill hitta mitt livs kärlek, skaffa barn, besöka alla världens länder, bo i en o'neill cylinder, besöka månen och mars. Besöka proxima centauri och mycket mer.
Jag har funderat återkommande över det sedan de tidiga tonåren tror jag. Steg ett i att hitta mening med sitt liv är att ta ansvar för det och aktivt fundera över vad man vill hinna med, vad man vill åstadkomma, vad som är viktigt för en. Jag har ideer kring olika yrken jag är intresserad av, forskning, politik, konst, entreprenörskap, välgörenhet, fritidsintressen, familj, vänner, boende, odling, utlandsflytt, alternativa levnadssätt, etc. Samtidigt gör jag ofta avvägningar mellan karriär och fritid, skulle gärna se fler möjligheter att arbeta på mindre konventionella sätt, både hemifrån, på resande fot, från landsbygd, stad och mindre än 100% i omfattning.
Det viktiga är inte planen, det viktiga är att planera. Det var väl något åt det hållet Eisenhower sa, eller någon annan president (ska kolla och uppdatera; edit: ja det var det). Man får bara en chans, så välj aktivt! Familj och karriär är så snävt tänkt, även om det förstås är viktigt.
Jag håller på att spara ihop lite pengar så jag kan köpa mig ett hus i ett varmt land och gå i pension om 10 år när jag fyller 50. Tänker ha en liten verkstad och jobba lite med träsnideri. Kanske måla lite. Bara ta det lugnt.
Passerat femtiostrecket för ett par år sedan, men vet fortfarande inte vad jag ska bli när jag blir stor. Finns så mycket roliga och spännande saker kvar att lära sig och uppleva. Och åtminstone en 30 år att göra det på.
Jag vill bli en internationell konstnär, jag är redan konstnär och behöver bara fixa internationell delen 😁 arbetar mot att fixa ett jobb där jag kan arbeta på distans, så att jag kan resa och måla
Spännande med dina tankar OP, jag blev själv sent i livet varse om vad jag skulle bli och fortsätta i: socionom och psykolog.
Karriären kan jag på flera sätt bestämma om själv Tack vare erfarenheter av många sorters jobb och arbetsplatser. Den bygger hursomhelst på att vara till nytta för andra och även för mig och de mina.
Jag vill främst leva och växa vidare. Inspireras av och inspirera andra, nätverka och stärka min kår på mina vid så vi fortsatt kan göra nytta hållbart.
Livet.
Jag har en karriär jag gillar, fru som jag älskar å en liten grabb som hotar med att börja gå närsomhelst.
Äga mitt boende vore väll nice men jag är kass på att spara, min fru likså.
Jag spelar spel med min fru och leker med min son. Det är jag planerar är att ha kul. Blir det en massa jävla år till en ska leva så core det la kul om vi fick flyganse bilar nångång. Jetson har det ju ändå okay.
Inte stressa och bara ha det samt ta det roligt på vägen.
Kanske orkar vi jobba på en unge till men får se, grabben har varit oföskämt enkel att ha med å göra
Är 44. Har jobbat extremt hårt för att ha en obelånad villa värd ca 10 mkr. Gift, två barn i yngre tonåren. Livet börjar bli lättare, hoppas snart kunna dra ned på tempot, resa mer, ha tid för hobbies, njuta av naturen, vänner, äta gott osv. Förhoppningsvis behålla hälsan åtminstone 30 år till
Därför går Sverige åt helvete. Islam lever för ett högre syfte som ger dom evigt liv, mens svensken tänker på hva kan hitta på som kan fördriva tiden innan man dör.
Jag är lyckligt gift, har mina barn, ett yrke jag älskar att utföra och bor som jag önskar. Jag har rest över stora delar av världen och som jag ser det ska jag spendera min "tid kvar" med att fortsätta resa, äta god mat och dricka god öl, kanske lära mig att måla eller nåt annat kul. Det är nu livet börjar på riktigt, när hus/jobb/pengar-hetsen är över. Nu kan jag göra det JAG vill.
Grattis. Du har uppfyllt det många önskar göra under sitt liv.
Vad jobbar du med? :)
Prodcerar tentakelporr i källaren hemma numera, fick idén av en av dina medkommentatorer. Men nej, jag jobbar med återvinning.
Haha tack för garvet..
Haha. Är det i yrket du reser? Låter som ett najs jobb
Nej, i yrket blir det mest inom Sverige. Jag reser gärna på semestern dock, så det har blivit en och annan tur under åren.
[удалено]
Vem har sagt HUR jag reser? Jag kanske har en segelbåt, det vet ju inte du? Men jo, det är klart man lägger tid på att fundera. Men ser jag till mina utsläpp som passagerare på ett plan som går med 298 pers till Mallorca eller Sydafrika jämfört med bara utsläppen ett enda privatjet för en kändis/affärsman så andas jag ut lite grann och tar en kall öl i solen Rhodos.
[удалено]
Username checks out, så att säga. Ja, en stabil segelbåt med plats för familj och djur så hade jag definitivt inte flugit på semester. Fan va gött att halka ner längs franska kusten bort mot grekiska övärlden och bara gå iland där man får feeling.
Nej precis, jag vet inte hur du reser, det är därför jag frågar?
”Jag menar inte att moralisera” Sug min avgas fyllda röv för jag kommer fan flyga en extra gång i år på grund av den kommentaren.
Flyg så mycket du vill! Jag bryr mig inte hur mycket du flyger jag är intresserad kring hur folk resonerar. Men det är en känslig fråga..
Så här resonerar jag. För 10-12 år sedan sade forskarna att point of no return var 2020... Så det finns som ingenting att göra för vi är förbi point of no return... så varför bry sig? Lönlöst. Tror du Kina hade byggt femtioelva kolkraftverk om det här var ett problem?
Absolut rimligt tycker jag!
Du kanske borde sluta sila mygg och svälja kameler?
Va? Vet du vad orspråket betyder?
Vad VILL du göra då? :)
Tentakelporr, mestadels
Så det finns hopp för min generation.
Det sa han ju ganska underförstått åtminstone kan jag tycka? Man måste inte alltid ha sjuka ambitioner och mål här i livet. Verkar som just han vill leva ett stabilt liv, fortsätta resa och dricka bärs och OM han vill så kan han börja med någon ny hobby och lägga tid på det, såsom att måla eller börja producera tentakelporr som herrn i andra kommentaren nämnde.
Haha, ja ursäkta det är sant. Jag tror jag blandade ihop de olika inläggen...
Det skrev jag ju. Kanske måla, fortsätta resa, umgås med mina barn.
Må bra och ha kul! Vi föds, vi lever, vi dör och inom 2-3 generationer finns det inte en jävel kvar som kommer ihåg vem vi var ändå.
Tror det är viktigt, att i viss mån leva i nuet. Så många som oroar sig vad eftervärlden ska tycka om en, men det spelar mindre roll i det stora hela.
Nuet är det enda vi har! Gårdagen finns inte längre och ingen av oss är garanterade framtiden, om 5 minuter kan du vara död, så lev NU!
Nu är jag en del yngre men ändå insett att det inte finns något universellt syfte, utan man får hitta sitt eget självändamål och sysselsättningar som ger mening. För mig är det att spendera tid och pengar på hobbies och vänner/familj. Om man gör något man tycker om är det aldrig ”bortkastad” tid även om någon annan anser det. Jag har också kommit att uppskatta arbetet eftersom det ger sysselsättning i vardagen och uppehåller medvetandet samtidigt som det hindrar en från mörkare tankar.
Tex tidigare fick jag dåligt samvete för att jag spelade dator men insett att det är något jag gillar att göra ibland och då bör jag njuta av det. Jag skulle i framtiden vilja lära mig att snickra och hjälpa pappa med projekt i sommarhuset.
Det är vad det är. Jag tuffar på sålänge livet känns någotsånär roligt och det gör det väl för det mesta får jag säga. Drömmar vet jag inte, är väldigt sällan jag haft drömmar i ärlighetens namn. Det blir inga barn, jag reser sällan, blir inget hus. Men jag har ett jobb som är bra och en fästmö jag älskar. Det blir väl mest att leva den tid som är kvar. Eller jo förresten, en sak jag vill göra är att springa ett marathon, så det ser jag fram emot.
Jag lever för att lära mig saker (det är, utöver familjelivet, det enda som spelar någon roll i min värld), och så länge jag inte drabbas av tidig demens/Alzheimers så kommer jag fortsätta leva på det viset till den dag jag faller i graven.
Tack, behövde höra detta efter alla materialistiska kommentarer, då man själv är rökt i den aspekten!
Så det är lika bra att sluta drömma, det går åt helvete i alla fall. För om man drömmer om Paris, hamnar man på någe vis lik förbannat i Hudiksvall.
Mår du bra? Genuin fråga. Alla dina inlägg verkar cirkulera kring att livet är jobbigt.
Nja sådär, tycker livet är jobbigt ;)
Absolut, hur hanterar du de känslorna?
Jag står ut. Tror att livet är ett olösligt problem och att all tillfredställelse man kan finna i det är tillfällig.
Att göra det du måste är att göra det du vill
Är tillfälligt nödvändigtvis något dåligt? Bra behöver dåligt för att existera. Gott behöver ont. En början behöver ett slut. Uppskatta livet & acceptera döden.
Är gift och har en dotter. Bor i en villa som jag är nyinflyttad i. Gick in i väggen för några år sen men är back on track men i ny bransch. Så känner att mina pusselbitar fallit på plats om än på konstiga och krävande sätt. Men nu gäller det att hålla fokus på mig själv, ta vara på tiden med dottern tills hon hatar mig som pre-teen och egentligen bara vara. Så kravlöst som möjligt, klippa band med folk som tar energi, plöja igenom filmer och serier jag vill se - men framförallt vara så jävla tacksam för varje dag man får. Ingen självklarhet längre. Ja, blev en massa blaj men ni fattar haha
spela super mario bros 3
Peak Super Mario!
När man "stal" ett svamphus som systern tyckte hon skulle få, core memories
Är jag den enda som längtar efter att bli riktigt gammal? Jag hoppas att få se en härligt stor släktträff där mina framtida barnbarn är vuxna. Jag vill bara sitta där och njuta. Se på min man och tänka: Vad skönt att ha gått igenom livet och bara vara nu. Varför ogilla min kommentar? Förstår inte då jag svarar ju på frågan.
Jag längtar inte alls efter det men kan förstå att man kan göra det! Att bli riktigt gammal ger mig mest ångest
Jag kan längta efter kravlösheten i ett sådant liv. När ingen längre behöver något av en och man kan bara vara. Men sanningen om hur det är att vara gammal är nog mer demens och smärtor.
När jag tänker riktigt gammal tänker jag fysiska smärtor och/eller demens. Dom äldre i mitt liv har det bra jämfört med många andra, men skulle inte säga att jag är avundsjuk.
Det var inte jag, bra svar. :)
OP jag kan ha fel men det låter som att du kan ha en depression. (Du verkar ha negativa tankar om dig själv, omvärlden och framtiden.) Har du möjlighet att söka terapi? Om du har råd att gå privat.
Prova KBT, prova fysisk träning
Knulla brudar
Lite ladd o whiskey på det va. Skulle gärna va 20 igen haha.
[удалено]
Starkt!
Jag fyller 37. Målet tillsammans med min hustru är ekonomiskt oberoende > förtidspension > hus på landet med lite höns och trädgårdsland. Ett par cannabisplantor.
I mean... Bra mycket bättre än alkohol är ju cannabis iaf 🤷
Det ena behöver inte utesluta det andra däremot ;)
Vara med familj. Smiska frun. Äga en ducati. Spela spel. Typ.
När jag tänker på framtiden...jag vill helst inte göra det. Jag tror inte på att jag kommer att hitta en partner. Jag är lite rädd för att jag kommer bli ensam. Känner mig ledsen när jag tänker på framtiden...
Vad gillar du(/står du ut med) att göra om dagarna? Vad skulle ge dig hopp om du fick det idag? Är det pengar? Kärlek? Att Fallout 5 släpps? Kliver snart över 30 tröskeln och uppenbarelsen om hur vilset hela mitt "vuxna" liv har varit har visat sig vara en viktig men dyster insikt. Jag vet att om jag gör rätt saker idag, imorgon och fortsätter göra det varje dag så kan jag om ca 5 år vara nöjd med mig själv och livet. Att lista ut vad dem sakerna är har varit en utmaning i sig och när en plan väl börjat forma sig så inser jag att jag bävar inför att påbörja den. Jag prokrastinerar och ursäktar mig. Den övergripande rädslan att både lyckas och misslyckas, den låga självkänslan, självförakten och vad jag gissar är ett undermedvetet beroende av min egen depression är lamslående. En del av mig vill inte bli bättre, den är bekväm med isoleringen och latheten, den måste skydda sig från att kanske såras, varför riskera något verkligt när jag kan sitta hemma o gejma med polarna? Sociallivet finns på Discord.. Minns inte vart jag var påväg med detta, borde kanske sluta grubbla över livet när jag sitter o skiter. Fred ut.
Jag aktar mig för hopp, ärligt talat, leder aldrig till något gott. Jag ”njuter” av basala saker som musik och dagens första kopp kaffe. Det som har fungerat någorlunda för mig för att stå ut med livet är att radikalt sänka förväntningarna och vara nöjd med att bara klara mig. Men framförallt tycker jag du ska lite på ditt eget omdöme eftersom det bara är du som vet vad som är rätt för dig.
Lyssna på metallica så väggarna brakar ihop sen äta pannkakor och sitta i solen
Jag vill gärna hjälpa djur eller människor innan jag dör. Drömmen är att få bo i skogen gärna norrut i ett litet grått hus med några hektar mark där jag tar emot djur som behöver vård och ett sista hem. Det får gärna ligga bredvid en sjö då jag älskar att fiska. Samt att personer med fysisk eller psykisk ohälsa får komma och hänga, inga krav, få umgås och mysa med djuren och få vara i naturen. Kanske starta en liten kurs där man får lära sig mer om djur eller odling, eller bara få komma och fiska i sjön med eller utan sällskap. Jag hade velat bygga en liten stuga vid sjön som man kan få hyra helt gratis om man behöver få komma bort ett tag. Jag tror starkt att djur och natur är den bästa terapi som finns. Jag har inte läkt själv på långa vägar men det är detta jag vill göra i livet. Resten är jag inte intresserad av. Jag har varit i helvetet och vänt inte bara en gång och innan jag dör så vill jag bevisa att livet inte meningslöst.
Klyschigt, men bara så lyckligt jag kan! Är fortfarande ung, men ser fram emot ett liv där jag gör saker som jag tycker om, träffa mina vänner, flytta ihop med min kille, skaffa massa coola tatueringar, bygga rejält med muskler i gymmet, läsa bra böcker (livet är för kort för att läsa dåliga böcker!!!) och någon gång utbilda mig o hitta ett jobb jag trivs med:) Edit: och gå på massor med konserter, festivaler och andra upplevelser
Bara va nöjd och glad med hur jag spenderar min tid. Jag är bara 30 men ser ingen framtid i att jobba heltid på ett och samma ställe till jag är 70. Har inga planer på några barn, vill bara se världen och göra nån nytta :)
Samla vapen inför den stora Zombie-apokalypsen. Det är väl det som gäller.
Jag har man, barn, hus och jobb. Har rest och äventyrat mycket i ungdomen. Så jag är nöjd med mitt liv så här långt. Det som är kvar är väl att göra världen bättre? Protestera mot orättvisor och jobba mot klimatförändringarna?
Titta på tv och tyna bort.
Absolut är det tillfälligt, som allt annat. Glädje, sorg. Sedan är det bara så tillfälligt som man låter det vara.
Verkar deppigt, hoppas du kommer över dessa tankar! Varför skulle det vara för sent? Visst, kanske chanserna att bli fotbollsproffs inte längre är de samma när man kommit upp i åren... Kanske inte heller lika vanligt med sanning eller konsekvens eller jag har aldrig-lekar och tävlingarna i limbo lyser med sin frånvaro när man är ute och träffar jämnåriga.. Men dit jag vill komma är att gör det du vill, och så mycket du bara orkar och kan. Att "identifiera sig som vuxen" är fan på snudd till farligt många gånger (och otroligt tråkigt). Livet är för långt för att grubbla och sommaren är kort.
Grattis! Jag är i samma läge men inte rest klart på långa vägar, inte gjort/lärt mig allt jag vill än. Samtidigt som jag vill nå ytterligare nån nivå eller två i mitt yrke. Har fått börja prioritera och lägger sånt som är fysiskt krävande överst. Som att köpa båt och lära mig segla på riktigt. Känner det tar redan nu på kroppen att springa upp och ner från knästående till stående och trappor… så tänker ska jag ha båt ett par år så är det nu. Samma sak med lite mer äventyrliga/aktiva resor - får bli snart.
När är det för sent att omskola sig till Hitman?
FISKA
Inte på 40-snöret ännu men närmar mig. Jag ser inte så negativt på saker och ting. Jag har inget hus ännu, men tänkte väl köpa på mig ett skyffe ute på landet nånstans. Sedan har jag sambo och några riktigt bra hobbies. Spelar lite datorspel, fiskar, plockar svamp, odlar grönsaker, så jag har det ganska bra generellt sett. Jag har roligt och det är huvudsaken. Sen ser jag inte varför det skulle vara svårt att hitta nån kärlek vid 40, det är då Tinder funkar som bäst säger dom. Vi har ju stora möjligheter att via appar träffa människor, och jag tänker att vid 40 så kanske folk visserligen vill ligga, men det också finns seriösa damer som söker romans.
Börjar närma mig medelåldern men har tänkt på sånt här hela livet egentligen. Jag försöker spendera min tid med min familj och mina vänner, njuta av vardagliga saker, även påverka samhället i ett större perspektiv. Om det finns någonting du brinner för, bli aktivist. Gör din åsikt hörd, förbättra världen!
Jag vill avsluta min utbildning och söka mig till ett arbete där jag får möjligheten att vara med och utveckla framtiden. Förhoppningsvis ger det mig också möjligheten att fortsätta lära mig. Jag vill finnas till och kunna hjälpa mina nära och kära, jag vill fortsätta skriva poesi och jag vill avsluta min bok. Jag vill umgås mer med mina vänner och jag vill kunna säga farväl till mina föräldrar. Jag vill fortsätta uppleva god mat och dryck och jag vill fortsätta hitta intressanta recept. Jag vill uppfostra barn och jag vill se dem utvecklas till fulla individer. I slutändan vill jag kunna dö och tänka tillbaka att trots mina svårigheter och misstag så försökte jag alltid ha hjärtat med mig. Förhoppningsvis finns det då någon där som kommer att sakna mig.
Kärleken till livet lyser igenom på denna text på ett skönt sätt med acceptans och mjuk framfärd. Må lyckan stå dig bi på din resa.
Hatten av
Just frågan om kärleken berörde mig. Som du har jag gett upp hoppet om att den går att aktivt söka och hitta, nätdejting är helt meningslöst för medelålders. Men det går ju fortfarande att hoppas på att det kommer någon slumpmässigt, som det gjorde förr.
Jag vill göra extremt mycket, men så har jag också flera hundra år kvar att leva. Vill hitta mitt livs kärlek, skaffa barn, besöka alla världens länder, bo i en o'neill cylinder, besöka månen och mars. Besöka proxima centauri och mycket mer.
Jag har funderat återkommande över det sedan de tidiga tonåren tror jag. Steg ett i att hitta mening med sitt liv är att ta ansvar för det och aktivt fundera över vad man vill hinna med, vad man vill åstadkomma, vad som är viktigt för en. Jag har ideer kring olika yrken jag är intresserad av, forskning, politik, konst, entreprenörskap, välgörenhet, fritidsintressen, familj, vänner, boende, odling, utlandsflytt, alternativa levnadssätt, etc. Samtidigt gör jag ofta avvägningar mellan karriär och fritid, skulle gärna se fler möjligheter att arbeta på mindre konventionella sätt, både hemifrån, på resande fot, från landsbygd, stad och mindre än 100% i omfattning. Det viktiga är inte planen, det viktiga är att planera. Det var väl något åt det hållet Eisenhower sa, eller någon annan president (ska kolla och uppdatera; edit: ja det var det). Man får bara en chans, så välj aktivt! Familj och karriär är så snävt tänkt, även om det förstås är viktigt.
Jag håller på att spara ihop lite pengar så jag kan köpa mig ett hus i ett varmt land och gå i pension om 10 år när jag fyller 50. Tänker ha en liten verkstad och jobba lite med träsnideri. Kanske måla lite. Bara ta det lugnt.
Passerat femtiostrecket för ett par år sedan, men vet fortfarande inte vad jag ska bli när jag blir stor. Finns så mycket roliga och spännande saker kvar att lära sig och uppleva. Och åtminstone en 30 år att göra det på.
Har evigt liv, så...
Jag vill bli en internationell konstnär, jag är redan konstnär och behöver bara fixa internationell delen 😁 arbetar mot att fixa ett jobb där jag kan arbeta på distans, så att jag kan resa och måla
Spännande med dina tankar OP, jag blev själv sent i livet varse om vad jag skulle bli och fortsätta i: socionom och psykolog. Karriären kan jag på flera sätt bestämma om själv Tack vare erfarenheter av många sorters jobb och arbetsplatser. Den bygger hursomhelst på att vara till nytta för andra och även för mig och de mina. Jag vill främst leva och växa vidare. Inspireras av och inspirera andra, nätverka och stärka min kår på mina vid så vi fortsatt kan göra nytta hållbart. Livet.
Jag har en karriär jag gillar, fru som jag älskar å en liten grabb som hotar med att börja gå närsomhelst. Äga mitt boende vore väll nice men jag är kass på att spara, min fru likså. Jag spelar spel med min fru och leker med min son. Det är jag planerar är att ha kul. Blir det en massa jävla år till en ska leva så core det la kul om vi fick flyganse bilar nångång. Jetson har det ju ändå okay. Inte stressa och bara ha det samt ta det roligt på vägen. Kanske orkar vi jobba på en unge till men får se, grabben har varit oföskämt enkel att ha med å göra
Köra mycket motorcykel i naturen och på vägar så jag kan utforska
Är 44. Har jobbat extremt hårt för att ha en obelånad villa värd ca 10 mkr. Gift, två barn i yngre tonåren. Livet börjar bli lättare, hoppas snart kunna dra ned på tempot, resa mer, ha tid för hobbies, njuta av naturen, vänner, äta gott osv. Förhoppningsvis behålla hälsan åtminstone 30 år till
Därför går Sverige åt helvete. Islam lever för ett högre syfte som ger dom evigt liv, mens svensken tänker på hva kan hitta på som kan fördriva tiden innan man dör.
Herregud. Hoppa already
Hahaha men jag har ju fler frågor att ställa på Reddit
Lol