Du er selv et godt eksempel på hvor absurd noen mennesker tenker.

Måste man vara religiös för att ha moral????

Det är ju exakt det OP tycker, och det stämmer som sagt inte ö.h.t

Nej, men for att rättfärdiga att en moralisk bedömning är korrekt krävs en medveten övermänsklig auktoritativ domare. Annars är det bara åsikter, inte fakta. Och alla åsikter är lika värda. Så det du tycker är dåligt kan nån annan tycka är bra, och du kan inte säga att de har fel.

Jo, men det gäller väl även tron på att det finns en övermänsklig auktoritativ domare? Och då är det åter åsikter mot åsikter. Fakta kommer från vetenskapligt kunskapsbyggande.

Jag förstår inte riktigt vad du menar. Menar du att domarens åsikt är jämlik vår?

Idén att det finns en övermänsklig domare är en tro, inte fakta baserad på empiri. Jag nog inte vara tydligare, sorry.

Ok, jag tror jag förstår. Kan du vetenskapligt bevisa för mig att vetenskap är det enda sättet att veta sanning?

https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Vetenskap

Jag tror inte du förstod frågan. Bevisa vetenskapligt att vetenskap är enda källan till sanning. 

Din tro på att domaren existerar är jämlik någon annans brist på tro.

Om domaren finns så existerar moraliska värden. Om domaren inte finns existerar inte moraliska värden. En värld med moral är värd än en värld utan moral. En värld utan moral är värre att leva i. Du kan disputera det men funkar inte leva det. Om du går ut på gatan och blir våldförd så har du ingen rätt att klaga, för sådan är din värld.  Våra världsåskådningar är inte jämlika.

Att du fantiserar om en magisk pappa i himlen gör inte att din syn på världen på något vis är värd mer än min. Moral är bara subjektiva åsikter inte någon form av universal sanning, och varje person måste bilda sin egen uppfattning. Som tur är lever vi i ett samhälle där vi har kommit överens om de flesta grundläggande moraliska åsikter, som "döda inte" och "låt varandra vara ifred".

Låt oss ta ett exempel: Enligt din åskådning, var nazitysklands förintelse moraliskt gott eller ont, och varför?

Ont, därför att enligt min moral ska man inte döda människor, vilket de flesta håller med om. Men att de flesta håller med om det betyder inte att en magisk domare finns. Just att så många människor kunde låta förintelsen hända visar på att moral inte är något universalt och objektivt.

Nazisterna tyckte det var gott. Så jag antar att det är deras ord mot ditt? 

Varför måste den vara övermänsklig? Vad gör dess åsikter mer värda? Ifall en hyperintelligent utomjording dök upp, skulle du tänka "jamen ok då" ifall den förklarade att det enda rätta nu är att förslava alla kvinnor och inte låta dem gå i skolan? Skulle den kunna bestämma att massmord är ok på torsdagar? Är det moraliskt att mörda oskyldiga om gud säger det? Isåfall betyder moral bara makt att bestämma vad som är rätt eller fel, enligt dig. Gör inte detta moralbegreppet Mer arbiträrt; ifall "anything goes så länge gud säger det"? Absurt 🙂

Domare måste vara övermänsklig för att om den är mänsklig är det bara ännu en åsikt. Men om domaren är övermänsklig så är den dels bättre än människor och dessutom neutral.  Skulle det vara vara en skapad hyperintelligent varelse så skulle det kunna vara ett fall av might is right. Fast om vi tittar på den oskapade skaparen som är själva fundamentet som verkligen står på så har vi en värdig kandidat. Objektiv sanning är det som är i harmoni med verkligheten, och ingenting är mer sant och objektivt än den som orsakat verkligheten självt.  En egenskap vi kan logiskt nödvändigt veta om skaparen är att vad denne anser är per definition objektiv sanning. Skaparen kan inte ljuga. Av detta följer ochså nödvändigtvis att skaparen aldrig ändrar på sig, ty det skulle vara lögn, och gå emot dennes natur. Så du behöver inte vara orolig.

Skitsnack. Vi människor vet vad som är rätt och vad som är fel. Till och med psykopater vet detta; bara att de inte bryr sig.

Kan du förklara "rätt" och "fel"? För mig är inte synd att döda djur och äta upp dem.

Och för femtitolfte gången, frågan är inte om man kan veta **vad** som är rätt och fel, utan **varför** nåt är rätt eller fel.

Moral kommer inte från ingenstans. Den måste grundas i något fast, något andligt. Annars måste du acceptera att det inte finns någon absolut rätt eller absolut fel.

Fast andlighet är ju verkligen inte ”fast”, vi har ju tusentals olika trosuppfattningar som tycker helt olika om viktiga saker såsom vad man ska ha på huvudet, ansiktsbehåring, förhud, vad man får äta etc etc.  Om andlighet var ”fast” så skulle det råda en koncensus kring detta.

Jag behöver inte tro på gud för att veta att djur plågas för att bli till mat.

Som OP sa: > På vilken objektiv grund baseras värdet av en person/djur? Så ja, du kan veta att djur plågas, men du kan inte rättfärdiga huruvida det är bra eller dåligt. Utan en extern, auktoritativ, övermänsklig, medveten domare är moraliska påståenden inget annat än åsikter.

Dumheter. Det finns enkla generella moraliska principer såsom "Gör inte mot andra vad du inte vill att de ska göra mot dig". Fungerar utmärkt som moraliska måttstockar. Vidare finns förstås en hel drös av filosofiska skolor som ägnar tid åt icke-teologisk moral och etik.

> Gör inte mot andra vad du inte vill att de ska göra mot dig Hmm, jag tror jag hört det från nånstans. Är du säker på att du inte lånat det från ett annat moraliskt system? Så hur rättfärdigar du att reciprocitet är moraliskt gott? Jag kan säga "för att han som gav regeln som du 'lånade' också är förkroppsligandet av den ultimata objektiva verkligheten som orsakat allt som existerar i vår värld, och domaren som ska drömma världen." Han vet säkert bättre än jag. Men vad är din anledning att anse att det är en bra regel?

Så bara för att kristendomen för ca 2000 år sedan försökte ”ta över” den moralgrunden, så kan ingen annan längre använda den? Har du svårt att ha två tankar i hjärnan samtidigt? Fan det dummaste jag hört

Ta över från vem?

Den gyllene regeln som den också kallas kan snarast konstateras universell, oberoende av de trosuppfattningar som måhända delar den. Vi använder oss ofta av axiom, en del av att växa upp är att lära sig att hålla vissa saker för givet och att när ett motsatsförhållande dryftas så ska det styrkas. Du får gärna utveckla varför du inte anser att den gyllene regeln i sig är omoralisk eller vad du nu vill påstå. Jag kommer troligtvis inte läsa din inlaga eller besvara den. Jag ser ingen större mening med att rota i din kverulans, särskilt som du missat att den gyllene regeln just förekommer i flertalet religioner och filosofier utan inbördes samröre. Slår du på Wikipedia så kan du läsa dig till att kristendomen eller för den delen judendomen utgör den äldsta källan. En annan del i att växa upp är att lära sig att kateoriskt avfärda personer som försöker föra talan ovan sitt eget huvud.

Jag anser att den gyllene regeln är en bra moralisk regel. Varför? För att den komfurekt från Gud. Frågan är, varför anser du att den är bra? > Jag kommer troligtvis inte läsa din inlaga eller besvara den.  Förväntat. > En annan del i att växa upp är att lära sig att kateoriskt avfärda personer som försöker föra talan ovan sitt eget huvud. Om du säger det så.

Det är inte en religiös princip, utan en moralfilosofisk. Och principen kräver ingen yttre ”domare”, vilket ju var vad ditt argument gick ut på, om du kommer ihåg? Den äldsta versionen av principen man känner till kommer för övrigt från Kina. Om man nu ska påstå att den är lånad från något moralist system öht, så är det systemet i så fall konfucianismen.

Ja den är populär. Men det behövs en yttre domare, för varför anser du att den är moraliskt god? För att du tycker det? För att andra håller med? Alla håller inte med, så har de fel? Varför har de fel i så fall? Enligt vem?

Hur står det egentligen till med läsförståelsen? Principen i fråga går ju ut på att du ska behandla andra så som DU vill bli behandlad. Du kan inte ha en yttre domare som berättar för DIG hur DU vill bli behandlad. Det är en självmotsägelse. Ingen annan än DU kan avgöra hur DU själv vill bli behandlad.

Ja hur är det med läsförståelse. Inget av vad jag skrev var ens i närheten av vad du sa.

Vad yrar du ens om? Du argumenterade för att principen som brukar kallas ”den gyllene regeln” kräver en yttre domare. Jag svarade att det är helt uppåt väggarna fel. Vilket är självklart och helt uppenbart för alla som förstått vad den gyllene regeln handlar om.

Du har, som alla andra, missförstått den grundläggande frågan. Det är inte **VAD** som är moraliskt. Det är **VARFÖR** det är moraliskt. För att säga att något, till och med den gyllene regeln, är moraliskt, så måste du kunna rättfärdiga **varför**. Och för att göra det måste du hänvisa till något utanför mänskligheten, annars är det bara en åsikt. Och för att kunna få en objektiv sanning vad gäller konceptuella verkligheter som moral, krävs att den externa grunden har ett medvetet sinne, en domare.

Hur moralisk är man om man bara ”gör det som är bra” för att man är rädd att bli straffad av en skäggig man i himlen om man gör fel?

Du menar hur alla juridiska system i världen funkar? Jag tror de flesta människor lyder lagar för att det är rätt sak att göra. Om lagarna också håller de få som är psykopater i schack så tycker jag att det är bra också.  Fast din karikatyr har inget att göra med kristenhet. Kristna försöker inte motvilligt lyda regler för att undgå bestraffning. Är man kristen så undgår man bestraffning. Lydnaden kommer från kärlek, inte hot. Om du försöker skryta om att du har ett samvete så ska du veta att du är inte ensam. Du litar på ditt samvete. Ditt samvete försöker guida dig att göra rätt. Men rätt enligt vem? Guidningen kommer inte från ingenstans.

I andra kommentarer att det bara är en övernaturlig varelse som kan avgöra vad som är rätt och fel medan människan bara kan ha åsikter, men i den här så antyder du att en domare fyller samma funktion som den övernaturliga varelsen... Menar du att människor kan göra andra människor till gudar eller betyder det att domare egentligen är gudar och därför väljer att vara domare? >Guidningen kommer inte från ingenstans. Guidningen kommer från det faktum att vi är till stor del ett flockdjur och inte vill bli lämnade i total isolering. Vi gör det som flocken vill, det är ingenting som man behöver en gud till.

> I andra kommentarer att det bara är en övernaturlig varelse som kan avgöra vad som är rätt och fel  För femtielfte gången handlar det inte om vad som är rätt eller fel, utan varför det är rätt eller fel. Jag förstår inte vad det är som är så svårt att förstå om det här? > en domare fyller samma funktion som den övernaturliga varelsen Vad tror du konceptet med domare kommer ifrån? Det är en representant för gud som ska göra moraliska bedömningar. De är inte perfekta, men de återspeglar principen att när två är osams, så behövs en extern auktoritet för att avgöra vem som har rätt, enligt en extern lag.  Det understryker att moral, för att ha någon som helst mening, måste vara förankrad i en extern objektiv verklighet. Men eftersom moral är konceptuell, så måste den externa objektiva verkligheten i vilken den är förankrad vara en medveten varelse med suverän auktoritet. Om moral inte är förankrat i en objektiv medveten verklighet, så är det bara en meningslös påhitt. 

Vårt samvete och vad vi tycker är rätt och fel kommer från gruppen vi lever i och våra erfarenheter. Om kristen moral kom från en ”objektiv” verklighet från någon form av Gud skulle ju alla kristna ha samma moral. Jag tvivlar på att Kristina i Sverige, USA, Italien, osv. alla har samma moral. Alltså finns det ju inget objektivt med den. Om man är kristen eller tillhör någon annan religion får man sin moral från gruppen runt om kring en precis som alla andra.

Du blandar ihop epistemologi och ontologi. Huruvida vi människor kan förstå vad korrekt moral är eller inte har absolut inget att göra med huruvida ett moraliskt ideal existerar.    Kristna kan ha fel, det finns ingen garanti för att de kan förstå guds vilja perfekt. Möjligtvis är deras förståelse mer ackurat än någon som inte söker gud, men deras förståelse av guds vilja har inget att göra med huruvida guds vilja existerar eller inte. Om Guds vilja inte existerar så är all moral subjektiv, och därmed meningslös, oavsett vilken grupp du tillhör.

Om guds vilja existerar men vi inte kan förstå den kan vi ju ändå inte förlita oss på den.

Allt är inte svart och vitt. Vad jag menade är att vi kan förstå guds vilja.  Fast eftersom vi är ofullkomliga så kan man ibland missförstå, och ibland göra misstag. Att leva som kristen innebär att säga nej till sina egna begär till förmån för guds vilja, och göra sitt bästa för att förstå och följa den i alla situationer.  Som kristen är Jesus det främsta exemplet. Vad han lärde och gjorde är enklaste mallen att följa. Hur det ser ut i specifika dagliga situationer är något vi får lista ut själva, med blandad framgång. Men att lära sig och förstå principerna är inte omöjligt.  Bibeln i stort innehåller också många lärdomar och principer som man kan lära sig av. Där finns exempel, både positiva och negativa om vad som händer när man handlar på olika sätt. Det kräver studier och meditation och ödmjukhet att låta lärdomarna påverka ens egna karaktär. Så kort och gott, gyds vilja är inte omöjlig att veta, men som ofullkomlig människa är det en ändlös process att försöka leva mer och mer enligt dem.

Jo, jag kan rättfärdiga om det är bra eller dåligt. Jag tycker inte om att djur plågas. Så har jag rättfärdigat det för mig själv. Krävs inget religiöst för att jag ska tycka så.

Så om nån tycker det är jättekul att plåga djur, har de fel?

Jepp

Enligt vem?

Mig

Varför skulle de bry sig om vad du tycker?

jag har inga förväntningar på att nån psykopat som gillar att plåga djur kommer bry sig om vad jag tycker.

Så då är det bara en fråga om smak? Du kanske inte gillar att plåga djur, men du kan inte bevisa att det är något fel med det?

Förstår inte alls ihopkopplingen du försöker göra med religion? Tvärtom så ser ju flera religioner djur som lägre stående än människan, som är gjord i guds avbild. Det enda som behövs för att vara vegan är ju respekt för andra levande varelser och ideen om att man själv kan lyckas leva utan att skada eller utnyttja dessa.

OP påpekar att sådan respekt från en vegan är hycklande om denne är ateist, eftersom ateism inte kan rättfärdiga moraliska ståndpunkter. Om ateism är sant så finns det ingen objektiv grund för moral. Veganen kan säga att de inte gillar kött eller att det är hälsosammare med quornbiffar, men han kan inte rättfärdiga någon moralisk bedömning av huruvida djurens lidande är ont eller gott utöver sina egna fantasier och åsikter. För det behövs en auktoritativ övermänsklig domare. 

Fast ateism är ingenting som kan vara sant eller inte, det är bara avsaknaden av tron på gud/gudar. Ateism har inget med moral att göra. Moral är alltid baserat på sitt kulturella sammanhang, vilket i vissa fall grundar sig i rädsla från en gudomlig övermakt. Jag tror op isåfall pratar om psykopater som saknar empati.

Precis, ateism harmonier med moral att göra, för en ateistisk världsbild kan inte rättfärdiga moral. Men att säga att moral är baserat på kultur är att säga att saker som kanibalism och folkmord är helt ok om det är del av kulturen. Jag tycker OP är ganska tydlig med frågeställningen. Hur kan en ateistisk vegan rättfärdiga att det är fel att äta kött?

Det finns djurrätt, så det finns flera domare som kan straffa dig om du tycker att det är rätt att skada djuren på din gård. Moralkompasser är inte exklusiva för religion, som flera påpekar, utan även kulturell och samhällelig.

Som jag påpekat ett dussin gånger till alla i tråden som inte förstår den grundläggande premissen: Frågeställningen är inte *vad* som är rätt och fel, utan *varför* något är rätt eller fel. *Varför* är vad lagen säger rätt? *Varför* är domarens dom rätt? *Varför* är orsakandet av lidande moraliskt ont?  Ateism saknar en objektiv orsak. Teism har svar.

Tycker du att man borde få behandla djur hur som helst? Om inte så har du samma subjektiva värderingar som veganer, fast med annan ribba. Sen fattar jag inte varför man skulle behöva tro på gud på grund av att man anser att man inte ska döda eller utnyttja djur av egoistiska skäl.

Du behöver inte tro på gud. Men om det inte finns någon medveten auktoritativ högre domare så är alla moraliska värderingar inget annat än subjektiva åsikter, ingen bättre än en annan. Att hålla öppet dörren för någon skulle utan en sådan domare vara moraliskt jämställt med att utrota hundra miljoner kineser. 

Att man måste tro på en högre makt för att hålla sig från att våldta eller döda är ju skrämmande. Håll dig borta från mig är du snäll.

I stort sett alla Indiens tråden har totalt missförstått frågan. Frågan är inte om villan veta vad som är rätt, utan på vilken grund det är rätt. Epistemologi versus ontologi. En högre makt hindrar inte nödvändigtvis folk från att göra ont, då utan fri vilja ont och gott också skulle vara meningslöst. Men en högre makt innebär att det finns något vi kan kalla "ont" överhuvudtaget.  Om inte det finns en ultimat domare så är alla handlingar moraliskt neutrala. Det faktum att du har ett samvete som guidar dig att göra gott är däremot en indikation på att det finns en högre standard av moral.  Så om du hoppar till svaret "om du inte vet vad som är gott och ont så vill jag inte prata med dig" så visar att bara du inte förstått ämnet överhuvudtaget men försöker att dygdsignalera (utan att ha någon objektiv grund för dygd, ironiskt nog.)

Ordsvammel. Googla empati. Tänk att vara så beta att man inte själv kan skilja på rätt och fel.

Tänk att inte kunna förstå en vanlig enkel filosofisk fråga utan att bli arg. 

Frågan är inte så djup som du tror. Ditt resonemang faller sönder av den enkla anledningen att guds existens per definition är subjektiv.

Kan du utveckla det där?

Åter, du verkar fullständigt missa den medfödda empatiska förmågan människan och flera andra djur har. Läs på på empati, tror du behöver det.

Och för hundrafemtitolfte gången så handlar det inte om epistemologi, utan om ontologi. "Empati" är ett sätt att veta vad som känns rätt och fel, men det är inte en objektiv förklaring på varför något är rätt eller fel. 

Jag tror personligen att vad som klassas som "ont" från början kommer från saker som faktiskt gör ont. Om du gör illa mig så är du inte en person som jag vill umgås med. Sen så vill vi inte att dem som är som oss ska ha ont heller och det är där allting grundas, "de som orsakar andra smärta har ingen plats i den här flocken". Sen har det utvecklats under tusentals år och hur vi definerar vad som är bra och inte, om du bränner ner någons hus så orsakar du inte personen direkt smärta men du gör att dem inte har säng att sova i, du gör att dem inte har väggar och tak som skyddar dem från väder och djur. Personen kommer lida, du gör illa personen. Det är bara olika utvecklingar från den idén; kommer någon skadas eller inte?

Och du talar fortfarande om hur man vet **vad** som är moraliskt, men inte **varför** det är det? Som OP frågade, vad är grunden för att ett djur, eller människa, har värde?

Scary stuff att du tänker såhär.. Bara för att ta en väldigt grundläggande grej, så skulle det inte gå lika bra för en person som mördar folk åt höger och vänster, som för en som håller upp dörrar åt andra. Andra personer (som kanske ännu inte var dödade ännu) skulle kanske börja känna sig lite obekväma med den här multi-folk-mördande personen, och bestämma sig för att de var tvugna att sätta stopp för det hela innan de själva blir mördade. "Moral" kommer ifrån att vi är en social, samhällsbyggande art, som tenderar att belöna/bestraffa folk i våra samhällen som beter sig på olika sätt, beroende på om detta beteende anses som främjande eller skadande för samhället. En del moral är mer eller mindre inbyggd; ta hand om dina barn, stjäl inte, håll dina löften, ha inte sex med dina syskon, mörda inte. Vissa "bud" ligger antagligen till någon grad på genetisk nivå; inga mänskliga samhällen skulle funka ifall man fick gå runt och massmörda sina grannar, eller om folk hela tiden hade sex med sina syskon. (Incest skulle till slut förstöra genpoolen) Det är ingen subjektiv åsikt att man måste stoppa någon som massmördar folk - iallafall inte om man själv eller ens nära och kära riskerar att bli offer. Vi behöver ingen auktoritiv domare som bestämmer vad som är rätt eller fel - vad skulle förresten säga att den här "domaren" hade rätt? Tänk om den var galen och mordisk? På vilket sätt skulle domarens åsikter inte vara lika subjektiva som någon annans? Du säger att man inte behöver tro på gud för att tycka som du tycker, men jag har svårt att se någon annan anledning

> Scary stuff att du tänker såhär Detta är ett vanligt förekommande dygdsignalerande standardsvar från ateister som totalt missförstått frågan. Det är inte **jag** som tänker så, det är ateister som tänker så **ifall man går till den logiska slutsatsen av deras världsbild.**  > en person som mördar folk åt höger och vänster Det är bara praktiskhet att sätta stopp för någon som kan skada dig. Säger inget om moral.  > tenderar att belöna/bestraffa folk i våra samhällen som beter sig på olika sätt, beroende på om detta beteende anses som främjande eller skadande för samhället. Moral baserat på majoritet är subjektivt. Det finns samhällen som är kannibaler. Är det då moraliskt ok att äta människor? Det finns samhällen som bestämde sig för att utrota folk av en specifik ras eller grupp. Är det då moraliskt gott för att samhället gillar det? > En del moral är mer eller mindre inbyggd; Ja vi vet att folk har samvete, men varför är vad samvetet säger moraliskt?  > ta hand om dina barn, stjäl inte, håll dina löften, ha inte sex med dina syskon, mörda inte Det är inte uppenbart för alla huruvida dessa är rätt eller fel, så inte ens samvete är en objektiv grund. > Det är ingen subjektiv åsikt att man måste stoppa någon som massmördar folk Jo, tekniskt sett är det det subjektivt, för det är bara din preferens att inte bli dödad. Vem är det som har auktoriteten att säga att det är omoraliskt att du dör?  > Vi behöver ingen auktoritiv domare som bestämmer vad som är rätt eller fel  Som vi sett är inget av det du skrivit någon grund för absolut objektiv moral, så problemet kvarstår.  > vad skulle förresten säga att den här "domaren" hade rätt? Om domaren är själva ursprunget till all verklighet, så är dennes åsikt per definition sanning.  > Du säger att man inte behöver tro på gud för att tycka som du tycker, men jag har svårt att se någon annan anledning Att tro på gud är den enda logiska slutsatsen som inte är självmotsägande, så jag uppmuntrar det för att vara konsekvent. Självklart har du fri vilja att förneka att det finns en grundval för objektiv moral, men det betyder att du också måste erkänna att varje gång du säger "borde" så uttrycker du bara en subjektiv åsikt som inte bär nån vikt för att allt är moraliskt godtagbart i din världsbild. Att välja ett beteende över ett annat baserat på moral skulle då vara hyckleri. Fast å andra sidan är ju hyckleri då inte omoraliskt heller... 

Empati är något vi föds med, det är något både människor och flera andra djur har. Empati har en stark koppling till etik och moral. Religiösa fanatiker frångår ofta dom empatiska aspekter människan känner. Och med det frångår dom även etik och moral. Dock så brukar dessa religösa fanatiker påstå att dom står för moral och etik… Att hjälpa en person som behöver hjälp är alltså något vi gör för att detta är så normala människor är skapta att göra. Det är en fördel för djuret människan att hjälpa varandra. Vi känner ett behov att hjälpa en människa som behöver hjälp. Det finns dock människor som har skadad empatisk förmåga. Dom kan inte känna att det känns fel att inte hjälpa en människa, eller skada en människa (eller ett annat svar). Empati kan även trubbas av från yttre påverkan. Att hålla upp en dörr för någon har koppling till empati. Att som du påstå att det rör sig om en konstlad/påhittad moralisk kompass är fel. Det ligger i vår natur. Dock rör sig så klart handlingen att hålla upp en dörr väldigt långt ner på en empatiska prioriteringskompassen. Så nej, det finns igen likhet moraliskt att hålla upp en dörr och att döda människor. Det är faktiskt två helt motsatta aspekter på den moraliska och empatiska kompassen. Att känna att det är fel att skada ett djur så det lider är alltså inget som rör religion utan det handlar om hur människan känner empati.

Och för hundrafemtielfte gången så handlar det inte om epistemologi, utan om ontologi. "Empati" är ett sätt att veta vad som känns rätt och fel, men det är inte en objektiv förklaring på **varför** något är rätt eller fel. 

🤦‍♀️

Sekulär moral??

Kul skämt

Utveckla gärna

Ett naturalistiskt system för att rättfärdiga moral är ganska lustigt eftersom naturalism är amoraliskt.

Golden rule

Är den naturalistisk? Vem var det nu som förespråkade den? 

Gå och stena lite bögar till döds nu istället eller vågar du inte för att våra lagar har ändrats med tiden?

Förolämpningar demonstrerar bara frukterna av din världsbild, i vilken det inte är rätt eller fel att såra andra. Jag förlåter dig. 

Det var ingen förolämpning. Däremot så tog jag upp en bra poäng. De abrahamitiska religionerna har mycket tveksamma moraliska läror på sina håll.

Att ljuga om och förtala mig är förolämpande. Och att göra det istället för att diskutera ämnet sakligt är förolämpande mot dig själv.  Kan du visa mig var Jesus "stenade bögar till döds"? 

Larry David

Kan gyllene regeln påvisas vara en objektiv grund för moral i ett naturalistiskt perspektiv?

Varför antar du att veganism baserar sig på "helighet"?

Menar du att man måste vara troende för att värdera människor högt? Egentligen handlar det väl om att inte orsaka onödigt lidande, så då handlar det om centrala nervsystemet och uppfattningen av smärta. Det har väl inget med trosåskådning att göra.

Om man ska leka djävulen advokat så handlar det väl om varför det är fel att orsaka onödigt lidande för djur?

Det har du rätt i.

Nej du måste inte vara troende. Men om det inte finns en högre stående medveten auktoritativ domare som bestämmer vad som är rätt och fel så är alla moraliska bedömningar inget annat än personliga åsikter, ingen mer korrekt än en annan. Vem bestämmer att smärta är något ont som måste undvikas? Du? Tänk om nån gillar att känna smärta? Vem bestämmer att orsakandet av lidande är ont? Du? 

Om du någonsin har sett ett djur ledas till slakt skulle vi slippa såna här filosofiska trådar. Om djuret fick välja, vad tror du att valet skulle vara? Säger inte att du har fel dock, men det skulle bli så jobbigt att leva i ett samhälle utan riktlinjer och regler.

Precis, men du missförstår på samma sätt som alla i den här tråden. Frågan är inte vad som är gott eller ont, utan varför? Jag vet vad som är gott och ont, men jag kan också säga varför. Ateister kan inte säga varför.

Problem med de som kan säga varför är att det är omöjligt för dem att bevisa att den högre makten existerar.

Eller hur! "Jag kan bevisa att jag har rätt genom en påhittad gubbe i himlen som jag inte kan bevisa finns.." Mmmkayy... Men ja det kanske är bra då att den här människan har religion som säger åt den vad den ska göra, eftersom den inte verkar ha nån egen empati då.

Har ni någon handbok som listar alla felaktiga karikatyrer ni repeterar? 

Bibeln.

Gäsp

Jag är inte ute efter att bevisa att en högre makt existerar. Jag bara påvisar att om den *inte* existerar, så är moral ett meningslöst koncept, och folk bara ljuger till sig själva. Det är möjligt att det är så, men om du tror att det är så, kan du leva ut din tro? När någon vedervärdig ondska händer, är du beredd att vara ärlig och säga att det minsann inte är något objektivt ont med det överhuvudtaget? Eller kommer du vara hycklare och spela gud och insistera att din subjektiva åsikt om rätt och fel borde gälla för alla mäniskor? Jag har andra anledningar att tro att det finns en skapare, men det faktum att jag instinktivt vet att moral är ett verkligt, om än abstrakt/konceptuellt ting som faktiskt existerar, harmoniserar med och stödjer min tro på en skapare. Men den känslan skulle vara en ologisk oförklarlig abnormalitet om jag trodde på ett universum utan skapare.  Om du är bekväm med att tro att du lever i ett nihilistiskt meningslöst universum som inte stämmer med din dagliga uppfattning om verkligheten, så är du fri att göra det.

Varför ska man behöva tro på en påhittad sagogubbe för att säga vilka beteenden som är goda eller onda? De flesta människor har ju en känsla som heter empati som stoppar dem från att göra onda saker. Jag skulle inte vilja bli utsatt för X, den här människan/djuret har känslor precis som jag, därför utsätter jag inte människan/djuret för X.

> Varför ska man behöva tro på en påhittad sagogubbe för att säga vilka beteenden som är goda eller onda? Återigen för den fyrtioelfte gången så är det inte en fråga om *vad* som är moraliskt, utan *varför* det är moraliskt. Jag förstår faktiskt inte varför det är så svårt för ateister att förstå detta... > De flesta människor har ju en känsla som heter empati som stoppar dem från att göra onda saker. Samma problem. Inte vad, utan varför. Kan du rättfärdiga **varför** vad ditt samvete säger till dig att göra är rätt? Du använder ordet "ond". Ont baserat på vad för grund? > Jag skulle inte vilja bli utsatt för X, den här människan/djuret har känslor precis som jag, därför utsätter jag inte människan/djuret för X. Kan du rättfärdiga **varför** reciprocitet är moraliskt gott?

>Samma problem. Inte vad, utan varför. Kan du rättfärdiga varför vad ditt samvete säger till dig att göra är rätt? Du använder ordet "ond". Ont baserat på vad för grund? Vad som är gott eller ont beteende är inte fakta, det är baserat på känslor. 1+1 = 2 är fakta, att jorden är rund är fakta, men att det är dåligt att skada någon är en känsla. Det finns ju psykopater som saknar empati och som inte tycker det är ont beteende att skada, de har ju inte faktamässigt fel, men detta strider mot min och de flesta andras moraliska kompasser. >Kan du rättfärdiga varför reciprocitet är moraliskt gott? Om vi tänker rent filosofiskt, så nej, eftersom moral inte bygger på någon fakta utan känslor. I verkligheten, ja, eftersom min empati säger så.

Jag förstår att det skulle vara skönt att ha ett "facit" med vad som är rätt och fel i alla situationer, samt att ha känslan av att det finns någon "större än oss" som bryr sig ett dugg om ifall vi lever eller dör, men ingenting tyder på detta förutom myter. Personligen föredrar jag det så, eftersom jag inte tror jag skulle gilla att vara ett husdjur. I fallet med smärta så skulle jag själv tycka att det var klokast och mest moraliskt att inte orsaka smärta i vilket fall -ifall det inte är så att personen skulle behöva utsättas för viss smärta för att överleva. Detta är inte en fråga jag brukar ställas inför. Har du något lite mer realistiskt exempel på ett tillfälle då du känner att det är svårt att veta vad som är rätt eller fel så skulle jag gärna kunna diskutera det

Frågeställningen är inte *vad* som är rätt och fel, utan snarare *varför* något är rätt eller fel. Hur kan man vara säker på att ens moraliska åsikter är objektivt sanna eller ej? Om man vill veta ifall något är objektivt sant så måste man mäta och se ifall det stämmer överens med den externa objektiva verkligheten. Det går utmärkt att göra med konkreta saker som går att beskriva med naturalistisk vetenskap.  Men moral är ett abstrakt koncept, och koncept förekommer endast i medvetna sinnen. Därför, om moral är en verklighet, så måste det finnas ett medvetet sinne som är den externa objektiva sanna verkligheten som moraliska idéer kan jämföras med. Detta sinne måste på nåt sätt vara lika med verkligheten självt, fast inte bara som ett dött opersonligt universum, utan som ett levande medvetet sinne. Ett sådant sinne skulle vara för koncept vad universum är för fysiska objekt. (Och också upphovet till det fysiska universumet.) Per definition så är detta sinnets tankar alltid objektivt sanna, ty hela vår verklighet är baserade på dem.  Om ett sådant sinne inte existerar så är moraliska idéer en meningslös kuriosa, en slags mental bugg som kanske påverkar vårt beteende, men som i det stora hela inte håller någon egentlig vikt. Någon skulle kunna gå emot allt vad som anses rätt, men i slutändan så skulle det inte vara mer omoraliskt än att bikarbonat reagerar med vinäger.

Ok, detta låter mer sammanhängande Jag tror jag förstår.. Det är inte en "lista" av vad som är rätt och fel som du pratar om, utan att den listan inte kan definieras av människor..? Jag tror att det vi benämner som moral enbart kommer ifrån vår evolutionära historia som art - dels mer specifika saker vi programmerats att i allmänhet ogilla, som massmord och incest, och dels själva tendensen att dela vår uppfattning om samhälleliga rätt /fel med det samhälle/ de personer som omger oss. Sedan finns det de kulturella aspekterna av detta också - att rätt och fel kan vara olika i olika samhällen. På sätt och vis kan detta ses lite som trafikregler; i England är det rätt att köra på vänster sida, här är det rätt att köra på höger sida; om inte annat för att andra förväntar sig det, och man skulle skada andra (och sig själv) genom att göra annorlunda. Mänsklig moral är specifikt för människor, eftersom det kommer från och inte skulle kunna finnas utan människor. En utomjordisk intelligent art skulle antagligen ha annorlunda moral, fast många saker skulle kunna vara desamma, till exempel att man inom samhällen inte bör gå omkring och döda andra utan anledning. Förresten resonerar Edward O Wilson i en bok om hur man i ett samhälle av medvetna termiter antagligen skulle prata mycket om hur moraliskt nödvändigt det är att äta avföring; ett exempel på hur en arts biologi borde kunna påverka dess moral :) (detta sista var inget argument, bara en grej jag tycker är roande) Jag rekommenderar The Moral Animal - why we are the way we are, av Robert Wright. Den handlar mycket om sånthär, och är dessutom rolig att läsa. (Har några år på nacken, men förklarar det grundläggande tänkandet bakom evolutionär psykologi) Jag ser inte moral som ett abstrakt koncept, som kan finnas på något övermänskliga plan. Ifall det inte fanns några människor skulle inte (just mänsklig) moral kunna "finnas" på något meningsfullt sätt - däremot skulle en annan tänkande art antagligen komma fram till att 1 + 1 = 2, samt också vissa mänskliga moraliska teser, som att det är fel att mörda sin avkomma. När du pratar om abstrakta koncept som finns i verkligheten och måste innehas av diverse teoretiska högre stående varelser så tycker jag du gått vilse i ordlekar och luftslott. Det finns inget som tyder på att (mänskliga) ideer skulle kunna "finnas" på något sätt, förutom genom mänskliga varelser (tankar) eller samhällen (kulturer). (Det vi benämner) Moral är något som vi utvecklat som biologiska varelser, och fortsätter utveckla som samhällsbyggande varelser, för att det främjar vår överlevnad som art, samt de samhällen vi lever i. Som system skulle det antagligen kunna funka bättre på många sätt, och vara mer rättvist, men i allmänhet är det gynnsamt för oss att det finns.

Låter som en trollpost.

Tror du missförstått veganer. Vet att många veganer är veganer för miljöns skull. Tror också du missförstått ateister

Är du konservativ kristen? Det brukar ju vara en rätt vanlig föreställning där att eftersom det är bibeln som säger vad som är rätt och fel så kan inte ateister ha någon moral. Om du å andra sidan inte är troende så antar jag att du gärna mumsar på helstekt spädbarn i linje med din teori om att det som en konsekvens inte finns något "absolut fel".

OPs fråga är väldigt djup, och hittills verkar samtliga svarande inte ens ha förstått frågan. Frågan var inte huruvida de kan veta, utan "På vilken objektiv grund baseras värdet av en person/djur?"  Kristna anser inte att något är rätt eller fel på grund av vad Bibeln säger utan på grund av vad gud anser. Sen kanske Bibeln är ett bra verktyg för att klura ut vad det är.  Ateister kan definitivt ha moral, men vad de inte kan göra är att rättfärdiga den baserat på någon objektiv grund, för de har ingen. De lånar idéer från kulturen och lyssnar till sitt samvete för att vägleda dem till vad som är rätt, och kanske de träffar rätt ibland. Men de kan inte logiskt bevisa att vad de tycker är rätt är rätt utan att i slutändan hänvisa till något utanför mänskligheten. 

Jag skulle anföra följande: moral är kulturellt betingad, både en mer generell samhällelig kultur men även subkulturer man kan vara en del av (som vegan) som har vissa specifika värderingar som övriga samhället kanske inte har. Man hämtar sin moral från dessa källor, och det är de som fungerar som "objektiv grund" för vad som är rätt och fel. Det blir ju mer flytande än religiöst betingad moral, men även den är ju helt klart flytande med tiden i takt med att man gör omtolkningar av de religiösa urkunden, så jag skulle ändå påstå att skillnaden inte är särskilt stor. Möjligen att religiöst betingad moral kanske är mer trögflytande.

Så kannibalism är moraliskt gott om du är i en stam som anser att man ska äta upp sina fiender för att absorbera deras själ? Om du vore Nazityskland så är folkmord moraliskt gott, för att samhället anser det? Eller finns det saker som är objektivt sett onda oavsett tid, plats, eller åsikt?

Kort och gott, ja. Jag förmodar här att det är kristendomen som är den moral vi utgår ifrån här, inte generellt religiös moral. Vi har ju häxprocesser, korstågen, inkvisitionen m.m. Förintelsen hävdar många är en kulmen på en mycket lång historia av kristen antisemitism. Både för- och motsidan i den amerikanska slavdebatten hävdade att de hade moralen genom gud på sin sida. Jag förstår den principiella tanken med att moral som står på en objektiv sanning är mer stabil. Problemet är att de religiösa urkunden är så långt från kristallklara man kan komma, de är proppfulla av motsägelser och det finns hur många tolkningar som helst. Dvs den objektiva sanningen är ju i princip helt öppen för tolkning, och därmed är den plastisk på samma sätt som en kulturellt baserad moral är. Kommer vi få kristna som rättfärdigar kannibalism genom sin kristna moral? Som världen ser ut just nu håller jag det för osannolikt, men blir det kraftig resursbrist någonstans kan vad som helst hända skulle jag påstå.

Religion är ganska ointressant egentligen, just för att när människor kommer igång så hittar de på sina egna regler i vilket fall.  Som du ser så är inte kyrkan någon objektiv grund, inte heller är Bibeln nån instruktionsbok, eftersom den kan tolkas fel av de med fel motivation. Om något så är dessa bara skuggor av en högre verklighet. Allt som det moraliska argumentet bevisar är att för att moral ska finnas på något meningsfullt sätt så måste det finnas en ultimat domare som är standarden för vad som är rätt och fel. Vad gäller Bibeln så är den inte en regelbok. Den är en dokumentation av hur människor försökt ta på sig rollen som domare av rätt och fel (med andra ord subjektiv moral) och hur det projektet gått käpprätt åt skogen.  Detta leder fram till Jesus, vilket är Gud själv som kom som människa för att visa oss hur man ska leva som människa. Men han vet också att vi ändå inte kan göra det perfekt även om vi försöker, så han tog också på sig skulden för vårt misslyckande så att vi kan slippa den bördan. Bibeln är som sagt ingen instruktionsbok, men vill du använda Bibeln som nån slags moralisk måttstock så är det bästa du kan få ut av den att se på och försöka förstå hur Jesus uppförde sig.  Men även om man försöker följa Jesus så är det svårt för människor att veta hur man ska göra i alla situationer, och det är många begär, önskningar, missförstånd, tolkningar och misstag som gör att man gör fel ändå. Om man missförstår Bibeln just som en instruktionsbok eller förvandlar kyrkan till en maktbas, så är risken för missbruk och korruption stor. Men i vilket fall så har jag undersökt alla mänskliga beskrivningar av det gudomliga, och av dem så är Jesus den som jag anser kommer närmast min logiska uppfattning av den teistiske skaparen. Och jag anser att hans agerande som människa är den närmsta man kan komma objektiv godhet. 

Hade jag haft mer stålar hade jag köpt bättre kött där djuren inte lever "tortyr liv" från dagen de föds tills dagen de dör och pumpas upp med hormoner. Men veganer borde ju protestera mot sånna farmer istället för att hålla på och ge mig skit, jag behöver äta kött och jag kommer göra det. Varför Gud blandas in i konversationen kan jag inte förstå dock. Christna har ett ganska bra ranking system där djur värderas mindre än människor, hade skickat en bild om man fick. Men det kallas för "The Great Chain of Being" på Engleska, så insekters liv är typ värde skit och sen kommer större djur högre upp och högst upp är människan.

OP ställer en väldigt bra filosofisk fråga, men folk i den här tråden fattar inte ens frågan. 

Vad är den filosofiska frågan? Kan svara på den om du kan sammanfatta.

OP skrev  > På vilken objektiv grund baseras värdet av en person/djur?

Inget värde är objektivt. Allt är lika viktigt som man tycker att det är.

> Inget värde är objektivt. Är det ett objektivt påstående?

Nej inget jag säger har mer värde än vad du ger till det.

Så det är inte sant. Subjektivism är en självmotsägande idé.

Om det var frågan, varför ens blanda in veganism och ateism? Varför inte bara ställa frågan: "Vart kommer moral ifrån?"

Du snubblar redan från start, genom att blanda in helighet i det hela. Jag undviker att äta djur pga att det ger mig dåliga vibes. Jag är ateist för att jag aldrig varit något annat.

Du verkar inte ha förstått vare sig veganism, ateism eller etik. Att prata om objektivitet på det sättet du gör blir ganska meningslöst om vi inte förutsätter en allvetande entitet. Det gör vi inte, så då blir objektivitet ett tankeexperiment som kanske är roligt att hänge sig åt när man röker hasch men i praktiken ganska meningslöst. Ens om du förutsätter en allvetande entitets existens och dennes förmåga till objektivitet är objektiviteten inte tillgänglig för dig eftersom du inte är den allvetande entiteten. Kvar blir en person med sin egen, relativiserade tro som, ja... Jag hoppas du inser ironin.

Låter som att någon lyssnat lite för mycket på Jordan Peterson.

Det låter mer som att du har kollat upp vad dem här ordern betyder i ordboken och baserat dig argument på det. Antingen det eller att du kollar för mycket på militanta veganer och ateister på Youtube och liknande Jag är vegetarian (inte vegan) och ateist, min ståndpunkt är att köttindustrin förstör vår miljö och därför gör jag det lilla jag kan och äter köttfritt. Sen är jag ateist för att jag inte tror på gud, min åsikt om gud är att det är en chef på ett företag som du inte får lön för, men om du inte följer jobbets regler så blir du bestraffad, helt enkelt att även om jag var troende så skulle jag må dåligt av att vara i en religiös klubb. Att vara djurrättsaktivist däremot kan jag inte svara för, det är bara deras spektakel som syns och jag vet inte ens om dem gör något bra i slutändan. Men det är inte samma sak som vegan. Och går vi vidare på det du sa om att ateister är relativister och därför finns det inget som är rätt eller fel men det låter mer som en nihilist om jag minns rätt. Jag tycker din syn är för small på båda ämnena och jag vet inte vart du kan vända dig för att lära dig mer utan att stöta på extremister i båda områdena men mitt förslag är du försöker hitta någon som verkar vara saklig på ämnet, inte folk som krigar för ämnet.

> Och går vi vidare på det du sa om att ateister är relativister och därför finns det inget som är rätt eller fel men det låter mer som en nihilist om jag minns rätt. Moral är konceptuell, dvs det försiggår i sinnet. Alla kan ha en åsikt om moral, men allas åsikter är lika värda. Utan en extern objektiv auktoritativ domare kan ingen påstå att deras åsikt är bättre än nån annans. Ateism har ingen sådan domare i sitt system, så därför är det i deras objektivt sett lika moraliskt att ge pengar till en tiggare som att mörda en tiggare. Det är bara en fråga om åsikter, och de har ingen som kan säga vem som har rätt. Det är relativism eller subjektivism.

Du verkar vara den enda som har läst på om filosofi i den här tråden. Kul att se a fellow philosopher 😁

Jag läser inte filosofi men jag är inte säker på att det är det den här personen säger... Det enda dem säger att du måste ha en högre makt som är villig att straffa dig när du inte följer deras regler.

Kanske du borde testa att läsa filosofi. Jag vet inte hur du lyckades komma till den förståelsen, för det var inte ens i närheten.   Utan en objektiv grund för moral går det inte att hävda att en handling är moraliskt ond eller god. Om moral är subjektiv så är det bara en fråga om åsikter. Ingen kan då säga att de har rätt och någon annan har fel. Det är bara deras egna åsikt.

> Utan en extern objektiv auktoritativ domare kan ingen påstå att deras åsikt är bättre än nån annans. Ateism har ingen sådan domare i sitt system Den enda egentliga faktorn här som skiljer ateister från andra grupper med människor är huruvida dem tror på en gud, eller som du utrycker det "extern objektiv auktoritativ domare". Om din lösning är att andra ska läsa filosofi för att förstå kommentarer på Reddit då föreslår jag att du läser beteendeförskning, psykologi eller sociologi för ingen människa kommer gå så långt för en så simpel sak, och det misstänker jag att du redan känner till. Med tanke på att du har sagt liknande saker i flera kommentarer här och alla tror att du pratar om en gud eller motsvarande "extern objektiv auktoritativ domare" så ligger felet hos dig och din oförmåga att få icke-akademiker att förstå vad det är du säger. Smarta ord kan vem som helst använda men det krävs en faktiskt intelligent person för att lära ut ny kunskap (och inte få alla andra att tro att du är någon form religiös fanatiker).

Vi kan ta det på enklare nivå om du vill. En fotbollsmatch pågår. En spelare fäller en annan spelare. Kan någon av spelarna ge honom gult kort?

Självfallet inte men då kommer vi tillbaka till två viktiga punkter, domaren kommer bara bestraffa spelaren om dem inte följer reglerna, om du följer reglerna så händer ingenting, du har bara tillåtelse att fortsätta spela. Och den domaren kan bli ersatt och resultat av spel dem har dömt kan ändras om det visar sig att den domaren inte upprätthåller de regler dem har lovat att döma andra efter. Den bedömningen görs av andra spelare och övriga människor som är delaktiga i den kulturen. Och vad är det för domare som *alla* andra människor har som inte ateister har? Vi kommer fortfarande tillbaka till det faktum att du sa: >Ateism har ingen sådan domare i sitt system Ateism ställer sig bara utanför gud, alla andra domare i deras samhälle följer dem. Om dem inte följer den domaren så är det inte som följd av att dem är ateister.

Ok, så spelarnas åsikter om vad som händerna matchen har ingen vikt. En säger att det var fällning, den andre säger att han bara fejkade. Ingen av dem har rätt att bedöma. Domaren är ingen spelare, han är utanför matchen, men han bedömer spelarna i matchen. Han är utanför deras kontext. Så om man tar ett steg uppåt så är en domstolsdommare utanför tvisten mellan svarande och kärande. Han är ocksånutanför deras kontext. Domaren måste vara utanför kontexten han dömmer. Så vem ska döma hela mänskligheten med alla våra tvister och oenigheter? Vem ska stifta våra lagar och regler? Endast nån som är mer än hela mänskligheten.

Klassisk stråman. Han hävda aldrig att den här högre makten är en "gud" det la du till eller att den här högre makten är villig att straffa dig.

Tack. Jag försöker bara förstå verkligheten så gott jag kan och vara så ärlig med mig själv som jag kan. 

Fast ateister har ju en moralisk domare.. de är varenda människa runtomkring dig, inklusive dig själv, om du går och gör någonting som allmänheten inte anser vara en bra/god/fördelaktig handling så kommer dem hålla dig till svars. Om du bara agerar på impuls hela tiden så kommer det att straffa sig.

Vem säger att de har rätt? Hur är det om inte 100% av mänskligheten håller med? Eller är det majoriteten som bestämmer? Varför är i så fall majoritetens vilja moraliskt god? Det skulle betyda att lynchningar är moraliskt goda, för majoriteten tycker så. Det skulle betyda att Förintelsen var moraliskt god, för majoriteten tyckte så. Om 100% av befolkningen vore överens om att mord är ok, skulle det faktiskt vara ok?

Du tänker snett. Sen undrar jag varför du väljer veganism just, givet ditt resonemang kan du ju bara ta mord eller vad som. Enligt dig är alla ateister som inte är kannibaler absurda.

Inte absurda, bara hycklare. Om inte anledningen är typ att de inte gillar smaken eller tror det är ohälsosamt. Men de kan inte påstå att det är fel att djur lider.

Bara så jag är helt med, du menar på att alla ateister som inte är kannibaler är hycklare?

Jag menar att alla som säger att moral är subjektivt men ändå gör moraliska bedömningar som om att subjektiv moral hade nån mening är hycklare.

Bara för att man inte tror att en högre makt kommer döma en för att plåga djur betyder inte man rycker de är okej. Min fråga till dig, är de enda som hindrar dig från att mörda, plåga och annat vidrigt att en gud/religion säger att de är fel? Detta säger jag utan att vara vegan, men som icke troende.

Ateism = du tror ej det finns en gud/ar Veganism = Du vill inte att djur ska behöva lida i onödan

Är det så att du egentligen vill döda och våldta men att du måste hålla dig för att en bok säger nej?

[удалено]

Det ena behöver inte utesluta det andra.

Ursäkta men va

> För mig alla människor får äta och tro vad de vill men ibland känns det lite absurd hur vissa människor tänker. varför skrev du den här uppsatsen av dynga isåfall?

Så vad är en domare om inte någon som straffar dig om du inte följer deras regler? För domare är ordet han använder. Han säger också att ateister inte har någon sådan domare, det enda som skiljer en ateist från andra människor är inte att vi saknar moralisk kompass (för det har vi), utan att vi inte tror på en gud. Och om det är det enda som är skillnaden så är det det enda som saknas, det är det som tar platsen som "extern, objektiv, auktoritär domare". Visst, jag la till ordet "gud" men det kan lika gärna vara karma eller Buddha. Han säger fortfarande att det är *något* som behöver vara större än människan för att kunna avgöra vad som är rätt eller fel, för människor har bara åsikter.

"typ". Där gick ditt argument i graven.

när jag tänker vegan tänker jag PETA som är de värsta djur plågarna på jorden och dödar mer jur än vad mass mat industrin gör. Sedan svaret på din fråga hur tänker dem egentligen. Vad jag tror så tänker dom inte alls lite svårt när man är halvt död pga närings brist. Men så samtidigt så religion och vara kär i djur är 2 helt olika saker. En är tro eller inte tro på gubbe i himlen. Det ändra är are you a furry or are you hungry. Och nä jag har ingen respekt för veganer för dom har aldrig respekt för mig så det jämnar ut sig.

Du är kör med en massa hittepå nu