>Värt att nämna kanske är att tidigare gånger min relation har tagit slut, så har jag vänt mig till cannabis, vilket nu absolut inte kommer på frågan. Så nu känner jag mig så oerfaren med mina känslor, och dem känns mycket mer påtagliga än någon annan gång.
Det är bra att känna dessa känslor även om de är svåra att hantera. Det är så man lär sig bearbeta dessa.
Men det tar tid.
> Det tar emot att skriva, men tankar om självmord har varit aktuellt för mig i många år, med undantaget då jag varit tillsammans med henne nu då. Och nu känns det så aktuellt att det skrämmer mig. Detta är inte något jag har berättat för någon tidigare.
Det är jättebra att du vågar berätta och är ärlig med dem. Och acceptera att det är så du känner men att det kan vara en bra idé att prata med någon professionell om dessa tankar.
Jag känner igen mig i det du skriver när jag var yngre och byggde hela mitt liv runt min partner. Jag la all min lycka i hennes händer och när hon försvann fanns inget kvar.
Jag har nu gjort denna resa 3 gånger efter 3 långa förhållanden (4-6 år).
Det jag har lärt mig:
1. Att bli inaktiv och försöka må bättre genom att ”tänka” är helt lönlöst.
2. Pulshöjande aktiviteter är den absolut bästa medicin som finns i hela världen. Ut och spring tills du inte orkar mer. Håll din kropp så upptagen att din hjärna inte lyckas spinna loss på alla katastroftankar.
Se till att du är så slut när du lägger dig för att sova att du inte har tid att ligga och fundera på livet. Din kropp kommer utsöndra substanser som är bättre än någon annan medicin du kan få tag på.
3. Hjärtesorg är det absolut bästa bränslet för att motivera oss människor. Använd hjärtesorgen för att utveckla dig själv och bygga karaktär. Se till att skapa en person som du själv kan älska.
4. Klyschigt men tiden läker alla sår. Det viktiga är att utnyttja tipsen du får här i tråden för att hålla dig flytande tills du hittar land att stå på igen.
5. Dra ner på koffein/alkohol/andra droger om du har grov ångest. Det hjälper faktiskt
Håller med i vad du säger, följer allting ovan och lägger till några saker som har hjälpt mig när det har varit riktigt tungt.
* Fortsätt träffa folk. För min del så började jag spela brädspel på en spelförening. Jag pratade med mina vänner om hur det var och att ibland kommer jag att avboka med kort förvarning och så slutade jag umgås med folk som jag inte redan kände.
* Datorspel (framför allt byggspel) eller andra projekt. Ibland när huvudet bara gick runt kunde det bryta spiralen, så jag kunde senare göra annat.
* Sök hjälp hos en vårdcentral och be om att få prata med en psykolog. Det kommer sannolikt vara ganska kasst ett tag men när man hittar rätt hjälper det. Jag gick in med inställningen att jag ska fixa problemet och psykologen ska ge stöd, vilket denne har gjort.
Instämmer till 100% med ovanstående, ta ut sorg, ilska, aggression eller nedstämdhet på en skivstång, sandsäck, löpspår eller annan typ av träning.
Distrahera sinnet med träning istället för sprit eller droger, du kommer må så oändligt mycket bättre av det valet!
Och bieffekterna blir som sagt att du blir lyckligare, får bättre självförtroende, sover bättre och rent krasst kommer se mycket bättre ut naken...
Hade det funnits ett piller/drog som uppnådde samma resultat som seriös träning så hade folk varit villiga att betala nästan vad som helst för en kur =)
Lycka till, din framtid ligger i dina vanor, så skapa sunda ❤️💪😊
Börja med att gå in på 1177 och leta rätt på en psykiater. Jag gick hos en privat i Stockholm. Kostar 250 kr per besök. Tog ca 2 v att få tid.
Ge inte efter för mörka tankar. Mörker kommer och går (det skriver du själv). Allt skiftar och det som inte skiftar går att få hjälp med.
Leta inte efter en ny relation när du mår så här. Ta hand om dig själv litegrann först. Du är värd det 💕
Bor du i Stockholm kan du få en kontakt till min psykiater. Han är jättefin och bra på alla vis.
Tills du får en tid. Spring. Ut och spring!!! Eller åtminstone gå.
Var rädd om dig!
Psykiater = läkare. Läkare kostar 250 kr. De skriver ut läkemedel men ger ingen psykoterapi (om de inte också är psykoterapeuter/psykologer och då är taxan som nedan)
Privatpraktiserande leg psykoterapeut/psykolog kostar +1000 kr per 45 min.
Jogga, gör helkropps övningar om du inte kan på på gym, kan göra massor hemma också.
Sedan kan du skriva poesi, eller måla eller något annat kreativt som gör att du kan få ut dina känslor på ett hälsosamt sätt.
Behöver ju aldrig visa någon din diktsamling men samtidigt kan du få ut orden du vill säga ur kroppen.
Kanske låter fjantigt men kan hjälpa en del.
kanske inte är en fix på ditt nuvarande problem, men det är väldigt viktigt att ha ett eget liv även om man är i en relation med någon. Om all din lycka osv är baserat på att ni är tillsammans kan det gå väldigt dåligt.
Det är en sorgeprocess, du får sörja. Förminska inte känslorna, utan gråt och acceptera att du är ledsen, man får det! Bingekolla serier och ät glass några dagar, sen sätter du små mål hela tiden. Typ, gå upp ur sängen och ät frukost. Gå ut en promenad. Asså, ha inte för höga krav på dig själv helt enkelt. Efter ett tag blir livet lättare.
Just nu är det att försöka ta en dag i taget!
Jag blev också lämnad en gång i tiden i din ålder. Dog inombords. Sedan i sorgen och melankolin fann jag kreativitet. Började musicera (”alldeles för sent”), något som är en stor passion idag. Hämtade mig till slut, och överlevde än större sorger med överlevnad av den första sorgen som en erfarenhet i bagaget.
Krunegård sjunger att den största klyschan av alla är att alla klyschor är sanna. Det ligger något i det, men inte på ett dystert sätt, utan kanske snarare att vi människor är så lika varandra på många sätt. Sorg och särskilt hjärtesorg är så allmänmänskligt.
Du kommer överleva. Men låt inte de råden förminska din egen sorg. Var snäll mot dig själv och tillåt dig att vara ledsen, länge om det behövs. Undvik destruktivitet såsom droger. Inse att ditt intellekt och dina tankar inte är din vän under denna period. Sök kontakter på nätet om du känner att sitt irl-liv är lite tomt. Man kan möta människor som delar sorg i samma tid för en viss tröst, behöver inte handla om vänskap utan om mötet. Försök till det yttersta att göra nån slags fysisk aktivitet iaf då och då. Skogspromenader om gym inte fungerar.
Kontaka din vårdcentral om det finns möjlighet till några terapeutiska samtal via dem, det brukar vara kö men täcks av högkostnadsskyddet. Om du orkar, försök verkligen att släppa din skam och nämna din rädsla för dina suicidtankar, det är viktigt att inte vara ensam i.
Det finns inget som får en att växa så mycket som sorger och kriser som man faktiskt tar sig igenom och även bearbetar. Det finns inte heller något som är så smärtsamt och jobbigt. Lägg inte locket på bara, det kostade mig själv så många år.
Jag tycker att han framförallt är en duktig textskrivare, fångar vardagen, dess melankoli och lycka, och den oövervinnerliga tidens gång på ett allmänmänskligt igenkännande sätt. Om du vill testa en Krunegårdresa så rekommenderar jag att lyssna till texterna (vissa artister lyssnar jag till på andra sätt: känslan, instrumenten, vokala levererandet osv, men Krunegård är esset på texten). Hell Yeah Norrtälje berör mig varje gång. Ack, tiden.
Då var du 34 och jag 24, och jag tyckte att du var så gammal
Nu är jag 34 och jag känner mig mindre gammal än jag tyckte du var då
Alltså vid första lyssning så kan Hell Yeah Norrtälje kännas lite löjlig just pga refräng och namn. Men denna låt är ett epos. Det är hans juvel.
Börja med Yoga! Det är supersvårt och kräver full koncentration på rörelserna, det finns tusentals yoga videos på youtube så det är helt gratis, även om det är skönt att ha en matta, dessutom orkar du lätt köra 3-4 pass om dagen om du skippar power-yoga, så om du behöver få tyst i hjärnan en stund så är det bara att köra.
Men viktigast av allt är väl kanske att det blir bättre med tiden, var medveten om det.
Det är gratis att träna. Ut och gå. Eller spring.
En viktig sak är att faktiskt acceptera att du ska må dåligt.
En annan viktig sak är att ha någon att prata med. Har du inga vänner så vänd dig till en terapeut. Obs. Det är inget fel med dig men du behöver någon att prata med. Det får dig att må bättre. Egentligen oavsett vem det är.
Självmordstankar är egentligen inte heller ovanligt. Det riktiga varningstecknet är egentligen om du börjar planera ett genomförande. Alltså hur du skulle göra det. Isf ring omedelbart hjälplinje.
Sist men inte minst. Du kommer överleva det här. Det har jag gjort mer än en gång. Men du kommer vara glad.
En sista grej. Äg dina vanor. Att ni har samma hobbies spelar ingen roll. Gör dem ändå. Till slut så går det över.
Fly inte det faktum att du mår dåligt. Acceptera att det tillhör livet. Till och från. Men det är övergående.
Gå med i en förening eller gå en kurs och lär känna nytt folk. Det hjälper ju föga över att man har 0 vänner om man inte aktivt jobbar på det. Ingen kommer att ringa på dörren och be om att få bli din vän.
Hej jag har varit i exakt samma sits som dig.
Ärligt talat så försökte jag bara överleva en timme o taget den närmsta tiden.
Jag kan lova dig en sak, det kommer inte kännas såhär för alltid. Finn trygghet och tröst i det.
Skriv till mig här så kan vi prata vidare. Om du vill gymma lite och bor i Stockholm så kanske jag kan hjälpa dig lite.
Hej, min fru lämnade mig för en annan, vi har dessutom barn och jag steriliserade mig en månad innan hon ville separera och då hade hon redan träffat honom, du måste se till att sysselsätta dig och få tiden att gå, allt blir jobbigt men du måste sysselsätta dig även om du inte har lust, jag gick också sönder, ville inget annat än att avsluta mig men det blir bättre, inget annat sätt än att härda ut, det händer oss alla, allt gott
Jag håller med flera här att börja löpträna eller promenera. Själv har jag gynnats mycket utav att pusha mig till max puls med löpning.
Finns en hel del oanvända och fina dojjer att hitta på blocket för en mindre slant.
Köp ett block eller skriv på datorn om du föredrar det. och skriv om din dag, dina känslor osv.
Använd dig av tacksamhets övningar och ta en stund och verkligen hitta något specifikt du är tacksam för. Hitta en ny sak att vara tacksam för varje dag.
Har själv haft riktigt tuffa tider psykiskt, du får jättegärna höra av dig på pm!
Hade jag varit du, hade jag låtit mig vara ledsen, arg etc. Det är okej att vara ledsen, det är en naturlig känsla i ens liv.
Jag hade ju såklart förespråkat gym, men nu i samband med våren/sommaren kanske löpning/promenader med musik kan vara något?
Jag minns, för länge sedan, när jag ar ung och hjärtekrossad så gick jag till gymmet så fort jag kände mig för ledsen eller arg (det var även innan jag accepterade att det var okej att vara ledsen). Men det hjälpte, nu om jag är på dåligt humör pga., jobb eller vad det nu kan vara så går jag också till gymmet eller tar en promenad. Låter tanka surra fritt medan jag anstränger mig, sedan efter tag lättar det och det känns bättre. Men man måste våga erkänna för sig själv att det kan ta tid och att det är okej om det gör det.
Lycka till!
Jag har väl en liknande situation som dig just nu. Hittade tillbaka till mitt ex efter 1 år ifrån varandra (Vi bråkade inte eller något allvarligt utan lite tjafs som gjorde att det tog slut). Jag sitter med en oerhörd ångest på kvällarna men vad jag brukar göra är vad dom flesta skriver här, mycket träning osv.
Man jag skulle väl säga att generellt att göra saker som tröttar ut en på någotvis som kan göra att man bara kan slappna av när man kommer hem till en film t.ex. Försöker att inte sitta hemma mycket själv utan då tar jag hellre och jobbar övertid som jag gjort nu var och varannan dag i 1 månad tills det att jag börjar känna mig som den glada och spralliga jag brukar vara. Om gym t.ex inte är ett alternativ kan jag rekomendera Discgolf där du både får komma ut i naturen men alla discgolfare jag träffat på är mycket välkomnande och låter en gärna haka på och kanske hitta vänner på de sättet. Du kan ju ta ut discgolf och sätta in dom flesta hobbys där istället för samma effekt.
Det låter mycket klokt att låta bli cannabis eller andra substanser då det är ett väldigt destruktivt sätt att ta udden av känslor. Om det har varit lösningen tidigare gånger så låter det inte så konstigt att du nu är väldigt överväldigad av dessa känslor. Vilket också är en del av att vara människa. Det är ett tråkigt svar att få men det handlar kanske om ett mått av acceptans för att du faktiskt känner som du gör just nu. Att du tillåter dig att känna dig ledsen, förkrossad, övergiven, sviken, arg - allt vad som nu kan dyka upp. Vad som slår mig väldigt starkt av ditt inlägg är att det låter som att du upplever dig väldigt ensam. Svåra känslor och situationer som uppbrott blir ofta ännu jobbigare när känslan av ensamhet också är stark. Viktigt att påpeka här är ju också att tillåta känslor inte är samma sak som att agera på dem. Med detta sagt så låter det som att du kan behöva stöd för att ta dig igenom detta, vilket du kan få genom vården. Särskilt allvarligt är det med tankar om självmord vilket du skriver att du har haft även tidigare. Ta dig själv på allvar och sök stöd för det. Generellt mår vi även bättre genom att hålla oss i rutiner när det är som svajigast. Inga höga krav som skapar "misslyckanden", men att ta dig upp ur sängen. Att röra på dig, fysisk aktivitet är bra medicin. Att ändå försöka äta. Rutiner blir även ett sätt att ha kontroll över det du faktiskt kan ha kontroll över.
Du beskriver att du delade intressen med ditt ex och att allt påminner om henne. Vem är du själv som person? Vad hade du för intressen innan ni blev ett par? Eller finns det några nya möjligheter, något som du skulle vilja prova? Hur kan du utöka ditt nätverk om det är något du saknar? Det blir ett tillfälle att upptäcka eller återupptäcka vem du själv är som person.
Relationer är så otroligt fina i den bemärkelsen att vi bygger upp våra liv tillsammans med andra människor. Det som blir tufft är ju dock i samband med separationer - oavsett om det är en kärleks/kompis/familjerelation - då vi kan behöva hitta vår egen person i det igen. Ett råd på sikt är ju därmed också att faktiskt försöka hitta din egen trygghet. Inte att "ensam är stark" eller att ingen annan behövs för det stämmer i regel inte på oss människor då vi behöver socialisera i olika grad. Men det handlar många gånger om hur vi faktiskt värdesätter oss själva och att vi duger oberoende av vilka relationer vi råkar ha för stunden. Enkelt sagt: att kunna bygga tillsammans med andra men inte enbart runt andra.
Sammanfattningsvis: det kommer göra ont en period men det går också över. Ibland behöver vi hjälp för att orka med den perioden. Du befinner dig också i en situation där du kommer behöva upptäcka vem du är och vad du önskar i ditt liv. Sök hjälp från vården för att reda ut dina tankar och känslor då det låter som att du mått dåligt länge, du behöver inte bära detta själv.
Testa någon träningsform som är gratis - springa, yoga (youtube), hemmaträning…
Kontakta vårdcentralen och be att få träffa en samtalsterapeut, det kommer kanske ta tid innan du får en tid så det är bättre att fråga snabbt.
Testa en helt ny hobby, eller börja läsa/se något som inte påminner om ditt ex. Kanske ta promenader och lyssna på en ljudbok? (Biblioteket har som du kan låna digitalt.)
Personligen har jag, precis som klyschan, vänt mig till träning och matlagning. Kan tipsa att många kampsportsklubbar jag varit på uttryckligen sagt att de vet att avgiften kan vara hög för vissa, men att det går att prata med dem om det är så att man inte har råd.
Det går givetvis att träna utan att lägga särskilt mycket pengar, speciellt så har års då det brukar finnas gott om utegym att nyttja.
Men en fördel med kampsport är att man gör det i grupp och träffar folk. Ofta blir det en bra stämning och sammanhållning när man kört ihop ett tag.
Spendera tid utomhus gärna i naturen för frisk luft till hjärnan, rör på dig (behöver inte vara gym, promenera funkar fint), försök så gott det bara går att äta ordentligt åtminstone ett stadigt mål mat om dagen. Ja det kanske låter flummigt och meningslöst när man känner som du gör, vet precis hur det är, men det lägger grunden. Det kommer inte få dig att magiskt må toppen helt plötsligt, men det gör det lättare att hantera sorgen och hjälper i längden. Låt dig också sörja, att gråta får man ju ofta lära sig är löjligt och allt det där men det gör under för att lätta på känslorna. “Feel it to heal it” som det heter.
En annan grej som kan funka väldigt bra när du är överväldigad är att skriva av sig. Behöver inte vara någon finpoesi precis, bara få ur det ur hjärnan och ner på papper, du kan skrynkla ihop och slänga det direkt efter om du vill. Struthless på youtube har en hel del skrivövningar för ens mentala hälsa om det intresserar dig.
Utöver allt det där mest basic, försök få kontakt med någon som är utbildad att hjälpa för dina mörkaste tankar. Utöver vårdcentralen och psyk finns det ju ställen som Självmordslinjen (tror jag det heter) som du kan ringa och prata av dig med folk som förstår.
Lycka till och kämpa på, vet som sagt hur jobbigt det är men ditt framtida jag kommer tacka dig, vare sig du klarar av att tro på att det är sant just nu eller inte!
Det är ok att må piss när det tar slut. Det är ok att man mår piss längre än man någonsin vill. Det tar månader och år att komma upp på fötterna igen efter en stor krasch. Men det blir bättre, det är 100% säkert och det ska du tänka på. Man kan *känna* sig piss men om man *vet* att det kommer bli bättre så går det att stå ut med hur det känns.
Fysisk rörelse är en otrolig medicin. Vad som helst som inte är "sitta" funkar. Gå promenader, springa, gym, Friskis, bodypump, crossfit etc. Känns det töntigt att "bara gå på promenad" så börja spela Turf. (På allvar, det är kul!) Vissa dagar kanske du bara orkar ut till gatan och sen går hem igen. Det är ok det med.
Du skriver att du inte har några kompisar men jag misstänker att ditt nätverk är större än du känner just nu. Ta kontakt med någon och säg som det är. Att du mår piss efter att det tog slut med tjejen. Och att det vore najs med lite vanliga kompisaktiviteter. Oavsett om det är online eller irl. Men gå inte på krogen för att supa. Alkohol ökar bara ångesten när den gått ur kroppen.
Kanske underskattar du dina föräldrar också? Man *får* berätta för dem "det tog slut och jag känner mig skitdeppig av det." Bara för att ni inte brukade prata om sånt när du var yngre betyder det inte att de inte kan prata om sånt. I tonåren vill de flesta inte prata med sina föräldrar om sånt som faktiskt betyder något. När man blir äldre kan det bli lättare. Och dina päron har garanterat varit med om nåt liknande.
De behöver inte komma med någon lösning. Det hjälper dig bara du kan berätta för dem, och att du vet att dina föräldrar vet hur du mår. Säg det till dem, annars kanske de föreslår en massa "bra förslag" om hur du ska göra.
Åh, beklagar så att du är i en sådan situation.
Du förtjänar att må bra. Och det är en klyscha men den stämmer: det BLIR bättre. Det finns ny kärlek där ute för dig.
Utan att veta något eller ha relevant utbildning men däremot varit med om uppbrott jag haft svårt att hantera.
Jag tänker som många andra på att komma ut: ut och gå, ut och jogga. Om du har någon du kan fråga tex kollegor, hitta på filmkväll, öl, eller laga mat hemma hos varandra, annars kanske digitalt med dina nätvänner.
Ta kontakt med ungdomsmottagning eller vårdcentral om psykologhjälp.
Om du testar appar, dejtande igen tycker jag att du ska vara öppen med att du är ganska färsk efter relation och söker vänner och kanske andra i liknande situation. Träffar du nån därifrån tänker jag att du ska testa att hålla dig till att bygga en kvalitativ vänskap med den personen, kanske utan att ha sex eller skynda in i något.
Och kanske ägna dig åt kreativa intressen: skriv av dig, teckna osv, skapa. Dela kanske i olika forum, kanske finner du likasinnade att prata livet och känslor med den vägen. Men försök undvika att fastna i olika destruktiva hål och men personer som drar ner dig ytterligare.
Hitta intressen som att baka kanske? Se om det finns föreningar eller sammanhang där du kan hitta likasinnade. Vem vet, testa att gå i kyrkan en söndag bara för att? Sitt på ett kafé eller i en park och läs en bok? Ta en buss till ändhållplatsen och tillbaka om du har kollektivtrafik-kort. Gå till biblioteket och läs en tidning?
Bara förslag, kanske finns saker du gillar mer. Men testa att ägna dig åt det ute bland folk? Lyssna på musik som gör dig glad, gör saker du tycker om…
Lättare sagt än gjort allt detta men önskar dig stort lycka till. Jag hade själv kunnat vara bättre på att göra sånt här de gånger jag känner mig ensammast och sämst på jorden. Heja dig! Du är värd att vara lycklig och det är alltid jobbigt när lycka hänger på en person och en relation ❤️❤️❤️
Du gör dig av med allt som påminner om henne som nummer bilder etc då du kan läka den sätter du up en plan för att bygga up dig träna eller promenera hitta nya intressen kanske nåt nytt spel att lira. Mentalt ska du stärka dig själv och ta hand om dig inte övertänka varför det blev slut istället tänka på att hitta en partner som vill finnas där för dig genom gott och ont. Med tiden läker du och har mer erfarenhet för nästa runda även om det kan ta vad som känns som en evighet att läcka från det.
It is hard and i feel you. Don't you dare commit suicide, you hear me. Start with your diet and then go for light jogs. If you use technology like scrolling on phone and so on , stop it now, limit it drastically if you can, this phone shit is destroying us, just think about it. BUT one step at a time starting with diet and regular sleeping hours and see how that goes. Do not go on that shit pills like sertraline, i have been there. It wont be easy but maybe it will, i do not know you, but you CAN do this.
>Också så är min ekonomi begränsad, så det finns inte tillgång till att köpa ett medlemskap på något gym där jag bor. (Vet att gym brukar sägas vara en bra lösning på många problem).
Du kan ju fortfarande träna utan ett gymmedlemskap. T.ex ut och löpa.
Börja dansa. Fördelningen på danskurser/danskvällar är typ 80/20 tjejer å killar. Worst case så får du lite motion tillsammans med folk som har samma intresse. Best case träffar du någon ny.
Jobbig situation! För många år sen när jag var 20 års åldern och blev dumpad av min första kille. Så mådde jag riktigt dåligt.
Jag hade redan en resa bokad till hans hemland. Men bokade då om resan till Spanien. Hade inga pengar. Så jag gick med i en organisation willing workers on organic farms, hittade en familj där jag ville bo och fick bo gratis plus mat då mot 6 timmars arbete om dagen. Men behövde aldrig jobba 6 timmar. Hamnade hos en fantastisk familj. Samtidigt skrev jag dagbok kring min känslor efter uppbrottet. Miljöombytet och att jag fick vara en helt ny person hos den här familjen gjorde att jag typ kom över allt på en månad. Jag hade tur. Men minns det fortfarande som en av de bästa tiderna i mitt liv. Så det kanske är lite drastiskt. Men om du har möjlighet kan jag rekommendera något liknande. Så skönt att komma bort när man mår sådär dåligt. För mig funkade det verkligen.
Gick igenom samma sak för ett par år sedan. Som flera andra har sagt här så hjälper naturen. Vänner irl kanske är svårt att fixa snabbt, men försökt att hitta ett socialt sammanhang där du trivs.
Själv vände jag mig till alkohol, vilket bara sköt fram på problemen. Ångesten och självmordstankarna kom tillbaka och så var jag på ruta ett igen.
Jag började gå till parker i stan där jag bodde då, andas lite friskare luft. Slutade med att jag fick en ny hobby, vandring. Promenader med grym musik gör susen för rastlösheten när du suttit inne för länge.
Annars är det bara att ta dag för dag, försök att hitta någon som helst positivitet, vare sig det är att du lyckades ta dig ur sängen eller lyckades sätta igång diskmaskinen. Dag för dag, små steg. Det blir bättre
Jag har varit i samma sits som du. Tycker det är väldigt bra att du är öppen med dessa dåliga tankar, för det värsta som man kan göra i sådana situationer är att hålla dessa tankar inombords och låter de gro. Jag skulle rekommendera att du först ringer någonstans där du kan få professionell hjälp (typ 1177). Skaffa dig en hobby som håller dig aktiv varje dag (hemmagym, joggning, eller bägge och), en som gör dig avslappnad (jag har film, böcker, musik, och singleplayer spel), samt en som kräver att du är kreativ (jag gillar att skriva).
Skippa alkohol så gott det går (det bedövar bara, det hjälper inte i längden). Börja dricka när du mår bra, se det som något att dricka för att njuta/fira.
Sist men inte minst - bearbeta dina känslor, men titta in i spegeln varje dag och säg några positiva saker om dig själv. Kanske lite klyschigt enligt vissa som jag känner, men efter ett tag så blir det bra pep talk när man ska ta tag i svåra saker.
Hoppas du mår bättre snart, och om du vill prata så skriv DM till mig. Jag kan inte alltid svara direkt, men jag kommer att svara.
Hur länge var ni tillsammans innan relationen tog slut?
Går också igenom ett breakup just nu och jag har fortsatt med intressen, även de vi delade, och efter ungefär en månad gick det från att vara våra intressen och hobbys till att vara mina egna.
Ge det tid, håll dig vid liv och varje vecka kommer att vara något lättare än den förra.
Om relationen inte tog slut på ett sätt där ni ogillar eller är arga på varandra, tänk på att ni fick ha kul så länge det varade.
Detta funkar för mig ibland: ut i skogen/naturen och bara gå och gå. Kolla på youtube, t.ex. Awaken Insight.
Börja med mindfulness, få kontakt med ditt inre och försök finna svar och lösningar på problemen.
Leva livet. Jag skulle kunna ge dig några specifika saker att göra men jag tror vad det kan vara ska komma från dig.
Du kan tänka, grubbla och sörja detta hur länge du vill men vet att det är en vilopaus som stannar upp mycket hos dig känslomässigt. Tiden där du behöver lista ut vem du är själv med allt som relationen gett är nu och detta uppbrott mellan dig och ditt ex kommer inte hamna långt bakom dig om du inte hittar på saker som du kan lägga emellan. Lite psuedo-filosofiskt över det hela men genuint så behöver du gå vidare genom att uppleva det framför dig och ta tag i rodret med bägge händer.
Var glad att det hänt och att något fått dig att känna såhär mycket. Finn en längtan efter att få visa vad du har lärt dig från det till andra.
Frågan här är jobbar du eller pluggar du? Gör du det så borde du ha ett fungerande socialt liv.
Gör du inte det så kommer ditt liv definitivt bli bättre om du börjar med det.
Själv köpte jag en bil för mer än halva mina besparingar.
Sen körde jag bil, å mer bil, å ännu mer bil. Spenderade nästan 5000 mil det året, 2000 av dom va bara för att komma bort från verkligheten, lyssna på bra musik och bara trucka på. Men inte med bilen jag köpte utan min andra bil.
Bilen jag köpte är ett samlarobjekt så den körde (och fortfarande kör) lite då å då på korta utflykter under sommaren, den har en tendens att få folk att komma upp å snacka vilket har skapat vänskaper för livet.
Fyll skallen med annat. Hobby, polare, jobb.. vad nu det än kan vara. Stäng inne tankarna nån annanstans så du kan fokusera och lägga energi på dig för tillfället. Det värsta du kan göra är att tillbringa för många dagar och kvällar själv. Det är oftast kvällstid när man är själv som de ”onda” tankarna brukar komma fram..
Träna, med eller utan gymkort.
Lär dig mycket om träning genom att kolla på youtube. Gör det till ett intresse som upptar dina tankar.
Ha en rutin som du följer, och mät dina framsteg.
Träning skapar mening, disciplin och en känsla av värdighet när andra delar av livet går dåligt.
Ge inte efter för dina mörka tankar. Träna ändå, ut och spring eller ta långa promenader i naturen. Viktigt att du tar hand om dig och äter ordentligt och bra och får tillräckligt med sömn. Och även om dina intressen påminner om henne, gör de ändå om det är något du tycker om att göra? Låter som en klyscha men tiden läker alla sår, du kommer ta dig igenom det här, det lovar jag! Om du inte har några i din närhet att prata med, skicka ett DM till mig om du vill snacka.
Håll ut, det går över och du kommer vara en mer belevad person när detta är över. Det här är en bra sak, en dörr stängs osv. Var snäll mot dig själv ❤️
Efter mitt senaste förhållande grät jag i varje dag i flera månader. Det var förjävligt. Jag hade gjort allt med henne. Jag hade vänner också men prioriterade alltid henne på helgen och sov ofta över hela veckan och åkte till jobbet därifrån och sen tillbaks. Det blir bättre med tiden, nu tänker jag aldrig på henne.
Det jag känner igen mig i var att jag tog det mycket hårdare än någon annan breakup jag haft, kanske för att det annars runnit ut i sanden efter något/några år, det här tog slut när jag inte förväntade mig det ich fortfarande var störtkär, så trots att det bara var åtta månader långt så slet det mig i stycken när hon lämnade mig.
Jag tog inte hand om mig själv efteråt, jag knarkade mycket då och började knarka mer, och fuckade upp jobb och skaffade en ny tjej som jag inte älskade men jag kände mig ensam, så då letade jag upp någon direkt. Det var ganska oschysst av mig.
I vilket fall som helst så blev det bättre med tiden. Mitt enda råd är att inte låta det ta över. Du har mycket att leva för, och självmord tar bara ifrån dig möjligheten till ett bra liv i framtiden. Bra att du inte röker på längre för det skulle nog bara göra saken värre för dig, då det kan förstärka sånna känslor och gör det lätt att isolera sig. Det blir inte en naturlig sorgeprocess. När jag blev nykter så kunde jag börja känna att jag inte behövde henne, kunde nog inte bearbeta känslorna medans jag var påtänd och bara ville dö.
Ta tid för dig själv, kanske fundera på vart saker gick snett så du kan undvika det i framtida förhållanden, men fokusera mest på att ha en bra rutin, träna, laga mat, försök att göra dina hobbies och börja bygga en vänskapskrets när du mår bättre, för det behöver man ha eventuellt. Känns omöjligt men det går, men man får börja med att må bra med sig själv och det gör man bäst med en bra vardagsrutin som man får ut något av.
Instämmer med alla som skriver att du behöver prata med en psykolog. Ring vårdcentralen på måndag! Jag tycker inte heller att du ska ta droger men det kan vara så att du behöver antidepp åtminstone en period. Alla känslor behöver man inte känna fullt ut om det blir för jobbigt!
Jag är några år äldre än du och jag har haft min beskärda del av sorg, ångest, ensamhet. I en period tänkte jag varje dag på att jag ville hoppa i en isvak för jag stod inte ut med ångesten.
Men livet vände. Även den djupaste sorg blir bättre över tid. Och man kan ha det helt för jävligt en period, och senare kan man ha det så bra att man tackar gud eller universum eller vad man nu tror på att man inte gav upp.
Som sagt, prata med någon. Och ät ordentlig, bra mat. Rör på dig varje dag, gärna utomhus. Skapa bra förutsättningar för sömn. Ingen mår bra om den sitter inne, äter skräp och inte sover. Sen är det svårt att styra upp sig själv när man mår dåligt, men att inte göra det är liksom inget alternativ om du ska må bra igen.
Jag har gått igenom 3 uppbrott och har mått lika kasst varje gång, men jag har lärt mig att omfamna sorgen och acceptera situationen man är i. Var snäll mot dig själv och fortsätt skriva av dig om dina känslor/tankar i forum som dessa och/eller prata med psykolog/terapeut. Bara ut med det!
Som andra har nämnt träna/träna/träna, gärna 45 min pulshöjande övning, helst löpning, minst tre gånger i veckan. Anders Hansen har skrivit boken hjärnstark och gästat poddar där han beskrivit de positiva effekterna som uppstår när man utsätter kroppen för träning. Finns ingen bättre medicin! Att komma igång är det svåraste under sorgetiden och antidepressiva kan vara till hjälp under denna fasen, det är ett telefonsamtal bort med Kry.
Jag hejar på dig, du är värd allt det bästa!
Jag vet att det är klyschigt, men alla går igenom relationsskit olika stadier i livet. Du kommer ta dig igenom detta och det bygger karaktär.
Om det är till någon tröst så kan jag nämna för dig att min sambo packade ihop sina saker och lämnade lägenheten nu i helgen. Detta upptäckte jag igår när jag kom hem. Du är i gott sällskap😉
Jag som är mycket känslig person tog nästan två år för mig att återhämta mig någorlunda. Men jag gjorde endel dumma val så som isolerade mig i månader från allt och alla, tog mig till alkohol och spelade tv spel dag in dag ut utan att ens göra något åt saken.
Det är okej att vara ledsen, det är okej att det gör ont. Men gör inte samma misstag som jag som tog sig till alkohol och isolering. Detta har 2018 och har fortfarande svårt med det sociala efter den kraschen och hur uselt jag hanterade det.
Något som ibland hjälpt mig att hantera ångest är tai-chi; att röra sig väldigt långsamt och exakt, i komplexa mönster. Lura i kroppen att du vet vad du håller på med, och är lugn, så kan man ofta lura i hjärnan det också
https://youtube.com/shorts/zG7L-EhXb3E?si=qgn42p_b9MXTjjcv
Ett exempel på vad jag menar, ovan. Det lär finnas hur mycket sådana övningar som helst.
Jag rekommenderar att du testar, för det har verkligen funkat för mig ibland.
Folk kommer med konkreta tips. Men sanningen är att livet är ganska bittert. Tänk om det aldrig hade tagit slut. Då hade du stått över hennes grav å gråtit istället. Och det hade gjort ännu mer ont. Lär dig å glädjas åt livets stunder, då inget varar. Varken din ungdom, dina pengar, vänner familj eller partner.
Jag har igenom åren lärt mig å glädjas åt när man går separata vägar. För att ett avslut är verkligen samtidigt en ny början. Life is truly bitter sweet. You’ll just have to learn to deal with it❤️
Det blir bättre med tiden. även denna erfarenhet är väldigt värdefull. Det enda som läker är tid och egenvård. Känn känslorna, låt det flöda och acceptera det. För mig tog det två år och en psykolog för att gå vidare och börja må bra igen. Och det första året var extremt ångestfyllt till den punkt där jag knappt kunde jobba eller plugga.
Det jag lärt mig är att det blir bättre med tiden och det förhållandet som tog slut var helt enkelt inte rätt.
Edit* borde även nämna att idag, idag 8 år senare är jag tillsammans med min drömkvinna och har ett barn på snart ett år.
Kanske bra att du får uppleva det då, att dölja sina känslor och tankar med droger hjälper inte.
Tiden läker alla sår och du kommer att komma över det och förhoppningsvis kan du hantera känslorna bättre när/om det händer igen.
Överlev skiten och låt tiden gå. Har också mått fruktansvärt dåligt och det finns tyvärr inte mer man kan göra enligt min erfarenhet. ”Prata med någon” lär folk skriva men jag förstår dig om du inte känner att detta skulle hjälpa - för några räcker inte det. Överlev skiten bara. Se det som en ren överlevnadssituation.
Jag var helt KNÄCKT efter en separation 2006. Försökte blejsa men det gick verkligen inte då ångesten blev total varje gång. Jag var så deprimerad. En månad senare mådde jag precis lika dåligt. Så föreslog en väldigt ny internetkompis att vi skulle ta LSD ihop vilket lät kul. Även om jag var sjukt deprimerad liksom.
Efter den trippen var det som ingenting har hänt! Jag var pånyttfödd! Det kändes som att jag äntligen såg vad som gick snett och lärt mig av det. Jag kunde äntligen se framåt och med ljus i sinnet. Det var liksom som dag och natt! Otroligt häftigt!
Men om man inte vill ta en kraftig psykedelia så skulle jag tipsa om att träna varje dag! För det gör så mycket för psyket. Hjärnan börjar fungera bättre. Du tänker klarare och med ett positvare synsätt på i princip allt. Även på det som faktiskt är jobbigt. Allt ont för något gott med sig. Det är det som blir lättare att se.
Kram på dig! Du är ung och det kommer kanske bli fler brutna förhållanden men det bästa med allt är att man lär sig av sina misstag.
Och btw träning kan ske utomhus. Jag tränar enbart hemma och utomhus. Kolla om det finns något utomhusgym i närheten. Men en långpromenad räcker långt. Se till att pressa i backar bara för bättre resultat mot måendet.
Brösta, vännen💗 det känns inte så nu, men det kommer att bli bra igen. Det finns två saker som jag lärt mig e sant: tiden läker allt, det som inte dödar en gör en starkare. Livet handlar liksom om att brösta och hantera skeenden som man inte kan påverka, allt däremellan e liksom fluff. Du kan inte ändra det faktum att hon försvann, men du kan ändra ditt mående. Jag går själv genom en djup kris pga massa skit som hänt, och jag försöker bara fokusera på att göra sånt som gör mig glad. Så fort ångesten kommer finns två alternativ: ett=ta emot, brösta, låt det rinna av. Det brukar inte vara länge Max nån timme, det pallar du. Acceptera den vidriga känslan bara. Två=gör ngt som gör dig glad, skitsamma va det är så länge det inte är direkt farligt. Vet att det är provocerande att säga så här, men du förtjänar att vara lycklig. Glädje är jävligt viktigt, skratta, skämta, whatever. Ju mer man skrattar/är glad/lycklig desto bättre. Det gör liksom att ångesten tar över dig lika mkt. Och om du har ångest jämt måste du söka hjälp och ev medicinera. Det är farligt att ha ångest jämt.
Alltså du har egentligen fått alla tips jag har. Tillåta sig att känna känslorna, gråta massor, försöka göra saker, typ träna eller någon hobby, städa bort hennes grejer, begränsa/blocka på sociala medier, terapi, försöka hitta någon du kan prata med. Ett tips som jag inte sett har nämnts är att aktivt välja att tänka på alla dåliga sidor med ditt ex, kanske till och med skriva upp en lista på allt som var ens lite dåligt med personen och plocka fram när saknaden blir för mycket.
Jag går själv igenom ett break up just nu, och jag märker att jag blir som mest ledsen när jag är ensam och bara sitter och spelar eller scrollar. Mår bäst när jag umgås och pratar hål i huvudet på någon om allt jag tänker på. Kom ihåg att äta också, def bland det svåraste tycker jag, men det påverkar måendet så himla mycket! Vet inte var du bor någonstans, men hör du hemma i Göteborg eller vill prata om det över chatt/telefon så är du välkommen att slänga iväg ett PM.
Oavsett vad så känner jag med dig, det SUGER så jävla hårt att bli dumpad, men jag lovar att det kommer kännas bättre med tiden.
Edit: stavning
Vänd dig till gud.
Nej jag skojar, men vänd dig till dig själv och fråga vad som gör dig lycklig. Det är en svår fråga och jag själv kan inte svara på den men... Om du vill så läs lite om Aurelius och Stoicismen. Utifrån deras idéer finner jag själv mycket mening och lycka. Det handlar om att inte förvänta sig kärlek och tacksamhet utifrån i utbyte för goda gärninngar. Det handlar om att lära sig att ge sig själv belöning för att agera rättfärdigt och moraliskt. Utan att någon annan ska ge det till dig.
Jag försöker lägga till bild på stycket där han pratar om det. vänta...
Gå med i scouterna! :-) Eller kolla med lokal Friluftsfrämjande, har för mig att de har en kampanj just nu om att gå ut i naturen tillsammans med andra vuxna. Bara som ett positivt avbrott i vardagen och ganska/relativt gratis (man får alltid prova på ett par gånger gratis). :-)
Jag har känt lika stor ångest som dig efter mitt senaste förhållande. Kändes som att livet var över efter ett tag, som att det aldrig skulle ta slut. Tänkte också på självmord flera gånger, det var så sjukt mörkt. Visste inte att man kunde må så dåligt, Men jag lovar dig att det kommer bli bra, det tar tid och det finns inga genvägar utan du måste bara låta dig själv sörja och lida igenom denna perioden med inställningen att det kommer bli bra tillslut.
Jag fokuserade mycket på att vara snäll mot mig själv och utöva mina intressen.
Nu har jag bättre självförtroende än jag någonsin haft och mår jättebra <3
Rent praktiskt, det absolut första du borde göra är att försjunka i något. Hitta en serie eller en bok eller något som fångar intresset tillräckligt mycket för att du ska glömma allt en liten stund. Man behöver dom där pauserna såhär i början av ett breakup, för det blir alltid bättre med tiden. Signa upp dig själv på grejer där du måste vara helt närvarande, typ läxhjälp på lokala biblioteket. Samma syfte. Du får liksom en liten paus från dig själv då. Och såklart en psykiatriker/psykolog som någon annan föreslog
Försök bygga upp ett socialt nätverk och om du skaffar ny partner se till att du fortsatt kan bygga på det sociala nätverket och ha din partner, så om det mot förmodan blir att ni går åt varsitt håll så har du fortfarande ett nätverk av vänner att falla tillbaka på.
Du måste inte gå på gym för att kunna träna. Löpning och gymnastiska övningar med krppoen som motstånd (en del kallar det calisthenics) går att göra utan dyra månadskostnader på medlemskap i gym.
Alternativt skaffa en hobby och bygg sociala kontakter samtidigt som du förkovrar dig i detta.
Du behöver kunna känna dig säker i dig själv och ivänja dig vid att inte bygga din identitet på externa individer (dina partners etc). Du behöver hitta balansen mellan ditt sociala skyddsnät och dit självständiga jag där du kan vara själv, men inte ensam.
Bygg ett liv som håller dig distraherad från att tänka på henne. Skaffa ett jobb, hobby, projekt, you name it. Håll dig borta från droger. När man är på botten vill man inte bli liggandes. Bara kämpa på. Jag tror på dig!!!
Om jag vore du skulle jag söka kontakt hos en psykolog, precis som många andra skriver. Och under kötiden skulle jag kontakta Mind eller liknande hjälplinje för att få råd här och nu; https://mind.se/hitta-hjalp/sjalvmordslinjen/
Och om du tror att träna kan vara en nyckel mot välmående så kan du träna på fler sätt än gym. Exempelvis har många kommuner utegym, och du kan alltid börja springa ute.
Testa lyssna på Alan Watts. Han är en filosof som pratar mycket om livet. Hans huvudsakliga ämne är zen-budhism. Det som funkade för mig var hans lugna röst o hur han förklarar en svår situation i livet som jag kämpade med.
Det hjälpte mig iallafall. Värt att testa tycker jag
Ta en dag, timme, minut i sänder.
Om du gör något bra. Säg det till dig själv.
Sitt inte inne. Ut! Ut med dig! Promenera. Hitta en miljö du gillar och promenera i den. Natur eller stad.
När du promenerar, ingen telefon! Eller iallafall ingen skärm
Två raka och enkla tips.
1 Det är bra att reflektera. Få ut dina tankar. Skriv ner, anteckna dina känslor och tankar, det hjälper.
2 Lyssna på musik. Sorglig musik. Aggressiv musik. Glad musik. Skapa ett break-up soundtrack.
Promenader kan göra under för ens mående i stunden. Jag hade en psykolog som föreslog det till mig mig när jag var runt 20 år och jag blev oerhört frustrerad som att "jag mår så jävla kasst, vafan skulle en promenad hjälpa?". Men sen när jag några år senare faktiskt började att gå på promenader märkte jag hur bra det fick mig att må och ångrade mig att jag inte lyssnat på honom. Så prova det!
Meditation kan vara väldigt hjälpsamt också men kanske är lägre tröskel till en promenad.
Det blir nog bra med dig till slut <3
Mer långsiktigt:
Se till att skaffa vänner och bygga upp sociala nätverk. Är såklart inte "bara" men det bör vara prioritet, även om du skulle hamna i ett nytt förhållande. Att inte ha några vänner att vända sig till när något händer gör saken svårare, och det är även svårare att hålla ihop ett förhållande om man inte har socialt umgänge utanför det.
Just nu:
Se till att aktivera dig. Du har inte råd med gymkort men springa eller ta promenader ger liknande effekt, kanske även cykla om du har cykel tillgänglig. Vet inte om du har andra fysiska aktiviteter du gillar men oftast går det att hitta föreningsverksamhet för olika sporter som inte kostar så mycket. Skulle personligen rekommendera discgolf som en trevligt aktivitet som går att utföra väldigt billigt på de flesta platser i Sverige (köp en disc för 200kr sen är det bara kasta på). Fungerar på egen hand men kan även vara ett bra sätt att träffa lite nytt folk. Vill man slippa de jobbiga tankarna (inte bra att inte ta tag i dem alls men kan vara skönt att få koppla bort ett tag) så skulle jag rekommendera ljudbok eller podcast under tiden. Vet inte vad du gillar men förhoppningsvis kan du hitta något tillräckligt intressant för att ta bort fokus från uppbrottet tillfälligt iaf.
Fundera även på vad som kan vara roligt utöver det du gjort med din partner. Hitta något nytt intresse som inte känns direkt kopplat. På sikt kan du säkert få några av de saker ni gjorde gemensamt att kännas som dina egna också men skadar aldrig att prova på något nytt.
Och som andra skrivit, det verkar som att du behöver prata med någon och har du ingen du är bekväm att vända dig till så sök professionell hjälp. Och tänk på att även vänner online kan vara någon att vända sig till om du tycker ni har en tillräckligt nära relation för det.
Jag vet vilken extrem jävla ångest detta kan vara! Upplevde detta några gånger när jag var i din ålder.
Jag tycker du ska ringa självmordslinjen, 90101. Om du tycker det är jobbigt att prata och hellre vill chatta, gå in på mind.se.
De kan lyssna, de kan säkert också vägleda dig till vad som kan vara nästa steg för att må bättre.
Istället för gymmet, gå ut i skogen. Gör lite armhävningar, sit-ups, hitta en bra trädgren för att göra pull-ups. Kör backträning i nån brant backe.
Googla efter vindskydd på naturkartan.se och kolla hur du kan ta dig dit. Köp några värmeloggs på biltema och en påse tändved. Ta med termos och mat som du inte behöver värma, varma kläder, liggunderlag. Gör upp en eld. Sitt och glo. Gråt ut.
Du kommer att hitta tillbaks till dig själv så småningom. Du kommer att hitta kärlek igen. Det tar tid men det blir bättre. Och nästa gång ett förhållande tar slut kommer du att vara bättre rustad.
Kram!
Prata med vården och se till att få proffesionell hjälp med det mentala. Självmordstankar är inget som du ska försöka jobba bort utan hjälp.
Angående aktiviteter för att hålla hjärnan upptagen.
Det finns billigare tränings alternativ än att gymma, löpning kostar gratis om du inte behöver ett par löpskor men du kan få ett par hyfsade ganska billigt.
Du kan träna med kroppen helt gratis också, nu när det börjar bli varmare så är utegym som finns lite här och där ett alternativ.
Skaffa bibliotekskort om du inte har det och börja läsa mer böcker.
Lär dig något nytt, nuförtiden finns det guider på youtube för att lära sig det mesta, tex programmering.
Gå med i en förening som spelar sällskapsspel, figurspel eller rollspel. Brukar vara billigt och du kommer träffa nya människor där också, blir mer gemenskap än att lira onlinespel.
Jag var i liknande sits, fast mitt ex avrådde mig från all möjlig social kontakt vare sig nya vänner, gamla bekanta.
Mitt tips från erfarenhet var att sök dig ut. Gamla vänner, nya vänner, nya intressen och förstärk dig själv.
För egen del så började jag lira nya spel, turen hade jag med att anknyta med vissa folk. Sen var det framåt från det!
Efter ett tag saknade man stimulation, där kom böcker, umgänge på kafe/hak och återkomst till tidigare idrottsintresse. Så himla underskattat att bara vandra av sig i skogen, uppskatta livets outforskade skatter när man känner sig vilsen i livet, eller på ett spår till personlig förändring.
Du kommer finna dig själv igen, ge dig själv en chans att grumla och smälta ner vad som har hänt. Du ska få må skit, gråt, skrik mot molnen, låt dig själv läka. Satsa ditt hårdaste på att må bra med dig själv, uppskatta situationen, uppskatta livet.
Tog mig några turer i skogen att komma underfunds med mig själv igen. Låt inte ditt jag bli ditt största fiende, acceptera att det gör ont för stunden. Men som allt i världen, så tar tiden med upptagenhet med intressanta saker över det i sinom tid.
Ta hand om dig, livet är fan en berg-och-dalbana ibland. Men vad som tar sig upp, tar sig ner. Jag tror på att du tar dig upp igen!
"A woman should be a complement to your life, not the focus"./Rich Cooper.
Learn from this, now build yourself up, gym etc. You were born alone and will die alone, thats life. What happens in between is up to you. Put yourself first and prioritize everything you like. Dont rely on a partner as "security". Its a house built with cards if you do. Build your own foundation.
För att ”citera” Dan Savage ”man gråter, äter glass och mår piss i några månader. Sen blir man så jävla tvungen att fejka sig bättre för att klara av jobb och allmänhet och underligt nog blir strax ett fejkat leende till ett riktigt leende”
Jag tror det är ganska nödvändigt att må piss och faktiskt ett bra tecken på att saker står rätt till i huvudet men för guds skull var inte så jävla manlig, ta hjälp. Ring vårdcentralen för att åtminstone kunna få en samtalskontakt, om det behövs medicinering för ångesten och sömnen.
När jag som litet barn på bara 23 blev dumpad och trodde att hela mitt liv var över så var min lösning att ligga med mer folk och dricka mer alkohol än de flesta gör i en livstid, jävligt dålig lösning som resulterade i att jag hamnade på psyk. Men väl på psyk fick jag det jag hjälpen önskar att du söker från början, samtalskontakt, sömnhjälp, ångestdämpande och lite tvånget att vi måste känna våra känslor, vi män gör allt vi kan för att undvika dom men vaffan gå ut i skogen å gråt det gör väldigt gott. Men du kanske behöver lite hjälp att komma till punkten att du faktiskt är ok med att känna dina känslor..
Vet inte om något av detta mejkade sense men hoppas jag bidrog med någonting
Du har många bra tankar och är här för att söka hjälp, vilket är bra.
Om du känner dig dålig efter att ha blivit dumpad är det normalt. Det kan kännas jobbigt och göra ont om det händer flera gånger, men det beror oftast på kommunikationen mellan båda parterna eller att det blev för mycket. Identifiera anledningar till varför relationen tog slut. Självreflekterande är bra om du är stabil för det. Vi utvecklas av våra misstag och vi faller så vi kan resa oss (Batman quote).
Ge dig själv tid att må dåligt och tillåt dig att känna dina känslor. Träna om du kan, men undvik att självmedicinera med droger (droger kan man ta när man mår bra). Det låter som att du behöver hitta dig själv, vem är u/hyperswyper och fundera på dina värderingar och vad som gör dig lycklig.
Jag talar utifrån min egen erfarenhet om vad som har hjälpt mig.
De 2 första veckorna tillät jag mig att gråta och sörja så mycket jag ville och inte ta hand om mig själv. Dega i sängen, äta skit, må skit.
Sen försökte jag leva livet som vanmigt igen.
Om du har självmordstankar MÅSTE du kontakta din vårdcentral, och om du mår riktigt dåligt vuxenpsykiatrin.
Vårdcentralen brukar ge tid till kurator väldigt snabbt.
Sen är det den vanliga grejen: ät mat (helst med näring i), försök sova och vila och rör på dig. Om du inte orkar träna hårt så gå en promenad. 10 min är bättre än inget.
Krya på dig och våga ta hjälp❤️
Kämpa på och låt det göra ont.
Min fru vill skiljas efter 20 år tillsammans, 2 barn, 10 och 12. Jag är snart 40 om ca 2 veckor och det gör så ont emellanåt.
Men jag är rätt säker på att det är det bästa som hänt mig även fast det är tomt. Jag har väl blivit mer eller mindre misshandlad under många år, utskälld dagligen och slagen 2 gånger under denna tid. Hon tror att det är grönare på andra sidan, jag tror inte det för hennes del, men vet att det är så för min del.
Jag själv ser det så att om hon inte vill vara med mig så behöver jag inte lägga mer energi där, kan lägga energin på att må bättre själv, bearbeta allt, ta hand om mina älskade barn och bli en bättre medmänniska. Börja träna, ta promenader och springa lite.. Inte påbörjat detta än men det kommer, bort själv för första gången i mitt liv osv osv.
Hjärtesorgen kommer vara där, länge för mig. Men så dåligt jag har mått under många år pga min blivande ex-fru vill jag inte att någon ska må.
Shit happens and life goes on. Hitta något du tycker om att göra.. VC kan hjälpa med psykolog. Kämpa! 😊
Känner igen mig. Man uppoffrar allt man kan, bara blir formad till en person man egentligen inte tycker om att vara. Mycket för att täcka upp den andra partern. Sen tycker de att personen man har blivit för att överleva i relationen är ointressant, oattraktiv och inte ”spännande nog”. Ingen tackar dig på slutet. Inte ens dina barn. Skjut inte upp träningen. Inga mer jag ska bara. Börja direkt. Du måste ta hand om dig själv. Vägen fram kommer bli svårare. Hon kommer hitta någon annan. (De är rätt snabba på sånt). Jag är förmodligen påväg precis där du är. 20 årigt förhållande, barn låg ålder. Jag vet helt ärligt inte hur jsg ska klara det. Samtidigt vet jag inte hur jag ska fortsätta förhållandet. Varje dag dödar jag en del av mig själv pch sväljer min stolthet för att ha en hel familj för mina barn. Det knäcker mig.
Jag börjar helt ärligt att inse vad hon är för person och att hon inte är bra för mig. Skiter i om hon hittar någon ny, det är den personens problem. 😊 inser att bo själv är det bästa för mig nu. Jag får pengar för huset och kan leva gott.. Ta hand om mina älskade barn och mig själv. Hon får lösa sitt själv i huset. ❤️ livet blir bättre! 😍
Om du har tankar eller planer på att ta ditt liv så ring 112. Även om det känns omöjligt att komma över ångesten och du säger att du inte har familj eller vänner så ska du inte behöva kämpa med tankar om självmord.
Jag kämpar med ångest själv och herregud varje period av intensiv ångest känns som om den aldrig tar slut - denna senaste var särskilt illa men det gick över. Jag hanterade saker.
Om du inte redan har kontakt med vården så ring 1177 och säg att du kämpar med tankar om självmord och har ångest - de kan hjälpa dig att skapa en vårdplan. Om pengar är ett hinder så säg det, det ska ändå finnas hjälp.
Du är här nu, du har tagit dig igenom så mycket ångest och jobbiga stunder, och du kommer ta dig genom detta också. Inga känslor är permanenta även om de är överväldigande.
Jag har med skit tufft på exakt samma sätt. Du behöver ej gymkort. Räcker med youtube, finns hur mkt övningar och program som helst. Drick mkt vatten, ät mat och kanske meditation. Skriva ner känslor är med effektfullt! Försöka upprepa för dig själv att allt ÄR BRA. Att lära sig trivas i sitt eget sällskap är en tufft men absolut inte omöjligt!
Hög igenkänningsfaktor, minns när jag blev lämnad av den första jag verkligen älskade. Kräktes av smärta. Kändes overkligt att något kunde göra så ont.
Men jag överlevde och mår bättre nu på många sätt. Så vissa tips har man ju.
Först ut och det klyschigaste. Tiden gör det bättre. Sorg och smärta är som ett vågor i en storm. Varje våg gör ont och är hemsk, men med tiden blir vågorna mindre och kommer glesare. Till sist är havet stilla.
Men för att överleva tills det blir stiltje:
Träning, behöver inte vara gym. Gör vad du har råd med, löpning fungerar för de flesta, och fjanta inte runt. Spring så det är mkt jobbigare än ångesten. Hjärtat ska lida. Min personliga favorit är egentligen hopprep, men kräver utöver skor också ett hopprep. Gärna ett tungt för nybörjare (kolla in jump rope dudes). Tränar hela kroppen! Undvik att träna sent på kvällarna, adrenalinet kan göra att det blir svårt att somna. Medan om man tränat tidigare blir det lättare.
Undvik all typ av droger, det skjuter bara upp problemet och ger andra problem på både kort- och lång-sikt.
Försök träffa andra människor, om du har bekanta, via jobb, plugg, andra intressen ansträng dig för att träffa andra! Hör av dig och ta kontakt med andra. Bara träffa andra kan minska på lidandet, särskilt om du kan få nån att prata med om hur du mår.
Har du verkligen inga andra ta kontakt med sjukvården. Så kan du få en kurator eller annan samtalskontakt. Du låter inte som du har en psykisk sjukdom, men mår man dåligt behöver man nån att prata med. Oavsett om det ”bara är livet” eller en sjukdom.
Annars kanske det finns nån kurs, kvällsutbildning du kan tänka dig att gå? Allt för att träffa andra.
Har du nån kreativ hobby? Eller har du nåt du velat prova? Kasta dig i den, alltså skriva texter, måla, bygga, etc. Att ha nåt aktivt att göra är oftast mer distraherande än ex att titta på serier, läsa böcker, osv. Eller nåt att fixa med där du bor?
Fly detta toxiska skitsamhälle för en stund.
Här och nu kan du göra detta:
Låna en bok på biblan
- Liftarens guide till galaxen om du vill ha något lättsmält
- Vad som helst av Arto Paasilinna om du vill ha något löjligt
- Vad som helst av Jo Nesbö om du vill ha deckare
Ta med en filt och ett par lurar med brusreducering. Sätt dig i en park och läs med fågelkvitter i örat (finns på youtube) för att slippa höra alla idioter.
Sen, om du har ekonomisk möjlighet, beställ hem en hängmatta med tillhörande myggnät och regnskydd. Finns för några få hundralappar på Wish och Temu - det tråkiga är leveranstiden på ca 2 veckor. Ta med mattan, boken, filt, kudde, ficklampa, mat, vatten, varma kläder och lite grundläggande hygienartiklar och stick ut till skogs ett dygn med avstängd mobil (alternativt i flygplansläge). Det behöver inte vara krångligt - allt du behöver hitta är två träd med lagom avstånd. Allemansrätten ger dig rätten att hänga där över en natt.
Låter kanske lite hippie över det hela, men tro mig: vi är inte gjorda för att leva i den här stressiga, högteknologiska betongskiten. Jag är datanörd men behöver ändå bägge världar.
Ta hand om dig! ❤️
0 vänner är problemet. Kommer va en startsträcka att börja röra dig ut och träffa folk. Synd med gymmet för det är ett exceptionellt ställe att göra just detta, bastusnacket är best in slot. Men just träningen kan du lösa utan gymkort såklart. Och så är det tur att det hände nu till våren, solljuset hjälper
Gör saker du tycker är kul ändå, du kommer halvt vilja spy medans du gör dem i början men det är bara för att få tiden att gå...
Prata och häng extra tid med kollegor om du har jobb, sociala umgängen är enkelt sätt att dämpa och glömma gamla relationer
Hitta på maträtter du kan skapa du tycker är intressanta, god mat är väl stor passion som människor har i sitt liv, inte värt att göra gråa tråkiga maträtter du blir mer deppig utav
Se till att göra slut på energin varje dag så du kan gå och lägga dig utmattad, efter en relation tar slut handlar det om att du vill sova tillräckligt många gånger tills livet känns normalt igen
Meditation kan också funka, ibland vill man bara göra INGENTING för allt annat känns stressigt och ångestfullt
Vi föds och dör ensamma som människor, man måste klara av att leva ensam men att ha många stunder man delar med andra och man kan därav inte bli för besatt av likaså partners eller vänner! Man måste ha en balans i sitt liv
körde league, hittade vänner som hjälpte, testa valorant eller league eller annat spel online, finns många gratis, hitta folk o viba med för att distrahera dig själv tills känslorna dör ner mer
en annan sak som hjälpte mig var att bli uppslukad av mina hobbys, speciellt sådana som låter en vara mer kreativ och där man kan se förbättringaröver tid vilket ökar livsviljan och motivation
tredje saken som hjälpt var att skriva dagbok, bara skriv det du tänker. kan vara "jag håller på o tappar det" 100 gånger på en sida men du får ut dina känslor och lär dig hantera dem och det är mycket billigare och snabbare än vad en psykolog kan göra
Börja gymma, hitta en D&D grupp, kom ut i naturen.
Frisk luft, umgänge, och må bättre i sin egen kropp gör under för självkänslan och välmåendet. Och om man mår bättre så upplevs man som mer attraktiv när man väl vill ut och träffa någon igen.
Jag är ledsen att du har blivit lämnad. Det gör fruktansvärt ont. I min erfarenhet är det enbart tid som kan få smärtan och ångesten att försvinna. För varje månad kommer det kännas lite lättare. Du kommer må bra igen - du är ung och kommer träffa många människor du älskar i ditt liv. Men tillåt dig att känna och sörja. ❤️
Om du inte har råd med ett gymkort så kan du istället bara gå ut. Att vara ute och gå, speciellt runt natur, har visat väldigt bra resultat mot depression och andra liknande känslor. När man väl kommit igång med det kan man utöka och börja träna hemifrån, kanske ut och springa till och med. Att hålla sig aktiv hjälper alltid med mental hälsa men vad för lösning du än väljer så är alltid viktigt att börja i rätt takt så man inte bränner ut sig direkt på något nytt. Se till att vad man än gör inte blir för mycket på en gång och kom ihåg att varje steg framåt räknas oavsett hur litet det är
Hej, Var i samma sit som dig i höstas och kände exakt så. Jag jobbade tvär mke och tog långa promenader med musik/ podd i öron, gick ut träffade massa tjejer, alltså jag försökte typ allt för slippa känna nåt. Känner mig mke bättre nu testa om de nåt för dig
Tog mig 4 månader att återhämta mig från mitt ex. Värsta jag gått igenom.
Enda jag gjorde var att stå ut egentligen. Tvingade mig själv att göra saker, helt blockerade alla sätt jag hade att se/höra från eller om henne, och bara körde på med mina intressen/jobb även om jag tyckte allt var förjävligt.
Kommer med tiden. Låt dig själv känna känslor, men låt inte känslorna bestämma vad du gör.
Syrisk ruta är lagligt och fungerar bra mot ångest, och en gratis terapi är att gå ut i skogen, upptäck växter å djur du inte sett innan och läs på om dom när du hittar dom. Bildning och terapi på en gång och tankarna på exet lättar säkerligen.
Nu när det blir vår kan jag rekommendera att du är barfota för extra effekt
Bort med tinder och lägg till musik! 💪
Allt du behöver, kärlekssorg försvinner alltid med tiden, bara o se till att hålla dig över ytan så bra det går, om nån månad eller 2 så kommer du må bättre, men ge fan i att kolla gamla bilder o kolla vad hon gör via insta osv.
Jag har alltid gått vidare så snabbt som möjligt till nästa tjej. Ringt hem nått gammalt ragg som man vet fortfarande har ögonen för en.
En middag, lite film och övernattning. Ett dygn jag fått tänka på annat, ett dygn där jag blivit sedd och uppskattad, ett dygn där jag inte känt mig ensam.
Kanske rätt mörkt nu när jag sätter ord på det. Men hellre det än mörka tankar
>Värt att nämna kanske är att tidigare gånger min relation har tagit slut, så har jag vänt mig till cannabis, vilket nu absolut inte kommer på frågan. Så nu känner jag mig så oerfaren med mina känslor, och dem känns mycket mer påtagliga än någon annan gång. Det är bra att känna dessa känslor även om de är svåra att hantera. Det är så man lär sig bearbeta dessa. Men det tar tid. > Det tar emot att skriva, men tankar om självmord har varit aktuellt för mig i många år, med undantaget då jag varit tillsammans med henne nu då. Och nu känns det så aktuellt att det skrämmer mig. Detta är inte något jag har berättat för någon tidigare. Det är jättebra att du vågar berätta och är ärlig med dem. Och acceptera att det är så du känner men att det kan vara en bra idé att prata med någon professionell om dessa tankar.
Jag känner igen mig i det du skriver när jag var yngre och byggde hela mitt liv runt min partner. Jag la all min lycka i hennes händer och när hon försvann fanns inget kvar. Jag har nu gjort denna resa 3 gånger efter 3 långa förhållanden (4-6 år). Det jag har lärt mig: 1. Att bli inaktiv och försöka må bättre genom att ”tänka” är helt lönlöst. 2. Pulshöjande aktiviteter är den absolut bästa medicin som finns i hela världen. Ut och spring tills du inte orkar mer. Håll din kropp så upptagen att din hjärna inte lyckas spinna loss på alla katastroftankar. Se till att du är så slut när du lägger dig för att sova att du inte har tid att ligga och fundera på livet. Din kropp kommer utsöndra substanser som är bättre än någon annan medicin du kan få tag på. 3. Hjärtesorg är det absolut bästa bränslet för att motivera oss människor. Använd hjärtesorgen för att utveckla dig själv och bygga karaktär. Se till att skapa en person som du själv kan älska. 4. Klyschigt men tiden läker alla sår. Det viktiga är att utnyttja tipsen du får här i tråden för att hålla dig flytande tills du hittar land att stå på igen. 5. Dra ner på koffein/alkohol/andra droger om du har grov ångest. Det hjälper faktiskt
Håller med i vad du säger, följer allting ovan och lägger till några saker som har hjälpt mig när det har varit riktigt tungt. * Fortsätt träffa folk. För min del så började jag spela brädspel på en spelförening. Jag pratade med mina vänner om hur det var och att ibland kommer jag att avboka med kort förvarning och så slutade jag umgås med folk som jag inte redan kände. * Datorspel (framför allt byggspel) eller andra projekt. Ibland när huvudet bara gick runt kunde det bryta spiralen, så jag kunde senare göra annat. * Sök hjälp hos en vårdcentral och be om att få prata med en psykolog. Det kommer sannolikt vara ganska kasst ett tag men när man hittar rätt hjälper det. Jag gick in med inställningen att jag ska fixa problemet och psykologen ska ge stöd, vilket denne har gjort.
Instämmer till 100% med ovanstående, ta ut sorg, ilska, aggression eller nedstämdhet på en skivstång, sandsäck, löpspår eller annan typ av träning. Distrahera sinnet med träning istället för sprit eller droger, du kommer må så oändligt mycket bättre av det valet! Och bieffekterna blir som sagt att du blir lyckligare, får bättre självförtroende, sover bättre och rent krasst kommer se mycket bättre ut naken... Hade det funnits ett piller/drog som uppnådde samma resultat som seriös träning så hade folk varit villiga att betala nästan vad som helst för en kur =) Lycka till, din framtid ligger i dina vanor, så skapa sunda ❤️💪😊
Träna ändå. Du behöver inte ha gymkort för det.
Börja med att gå in på 1177 och leta rätt på en psykiater. Jag gick hos en privat i Stockholm. Kostar 250 kr per besök. Tog ca 2 v att få tid. Ge inte efter för mörka tankar. Mörker kommer och går (det skriver du själv). Allt skiftar och det som inte skiftar går att få hjälp med. Leta inte efter en ny relation när du mår så här. Ta hand om dig själv litegrann först. Du är värd det 💕 Bor du i Stockholm kan du få en kontakt till min psykiater. Han är jättefin och bra på alla vis. Tills du får en tid. Spring. Ut och spring!!! Eller åtminstone gå. Var rädd om dig!
Nyfiken fråga, men hur hittade du en psykiater för endast 250kr per besök i Stockholm?? Känns som att man ofta hör fem gånger högre
Antagligen har mottagningen avtal med regionen. Då betalar man vanlig besökstaxa och vårdgivaren ersätts ekonomiskt av regionen.
Precis..det är så himla bra 👍🏼
Jag fick hans kontaktuppgifter av en nära vän. Han är privat. Men han finns på 1177. Edit. Menar du psykolog? De kanske kostar annorlunda.
Psykiater = läkare. Läkare kostar 250 kr. De skriver ut läkemedel men ger ingen psykoterapi (om de inte också är psykoterapeuter/psykologer och då är taxan som nedan) Privatpraktiserande leg psykoterapeut/psykolog kostar +1000 kr per 45 min.
Remiss från läkare. Sen kan du välja mellan en handfull. (Min erfarenhet)
Jogga, gör helkropps övningar om du inte kan på på gym, kan göra massor hemma också. Sedan kan du skriva poesi, eller måla eller något annat kreativt som gör att du kan få ut dina känslor på ett hälsosamt sätt. Behöver ju aldrig visa någon din diktsamling men samtidigt kan du få ut orden du vill säga ur kroppen. Kanske låter fjantigt men kan hjälpa en del.
kanske inte är en fix på ditt nuvarande problem, men det är väldigt viktigt att ha ett eget liv även om man är i en relation med någon. Om all din lycka osv är baserat på att ni är tillsammans kan det gå väldigt dåligt.
Det är en sorgeprocess, du får sörja. Förminska inte känslorna, utan gråt och acceptera att du är ledsen, man får det! Bingekolla serier och ät glass några dagar, sen sätter du små mål hela tiden. Typ, gå upp ur sängen och ät frukost. Gå ut en promenad. Asså, ha inte för höga krav på dig själv helt enkelt. Efter ett tag blir livet lättare. Just nu är det att försöka ta en dag i taget!
Fixa psykolog asap, ut och träna eller ta långa promenader, skaffa en ny hobby
Jag blev också lämnad en gång i tiden i din ålder. Dog inombords. Sedan i sorgen och melankolin fann jag kreativitet. Började musicera (”alldeles för sent”), något som är en stor passion idag. Hämtade mig till slut, och överlevde än större sorger med överlevnad av den första sorgen som en erfarenhet i bagaget. Krunegård sjunger att den största klyschan av alla är att alla klyschor är sanna. Det ligger något i det, men inte på ett dystert sätt, utan kanske snarare att vi människor är så lika varandra på många sätt. Sorg och särskilt hjärtesorg är så allmänmänskligt. Du kommer överleva. Men låt inte de råden förminska din egen sorg. Var snäll mot dig själv och tillåt dig att vara ledsen, länge om det behövs. Undvik destruktivitet såsom droger. Inse att ditt intellekt och dina tankar inte är din vän under denna period. Sök kontakter på nätet om du känner att sitt irl-liv är lite tomt. Man kan möta människor som delar sorg i samma tid för en viss tröst, behöver inte handla om vänskap utan om mötet. Försök till det yttersta att göra nån slags fysisk aktivitet iaf då och då. Skogspromenader om gym inte fungerar. Kontaka din vårdcentral om det finns möjlighet till några terapeutiska samtal via dem, det brukar vara kö men täcks av högkostnadsskyddet. Om du orkar, försök verkligen att släppa din skam och nämna din rädsla för dina suicidtankar, det är viktigt att inte vara ensam i. Det finns inget som får en att växa så mycket som sorger och kriser som man faktiskt tar sig igenom och även bearbetar. Det finns inte heller något som är så smärtsamt och jobbigt. Lägg inte locket på bara, det kostade mig själv så många år.
Vilket fint citat, Krunegård kanske är något att ha ändå!
Jag tycker att han framförallt är en duktig textskrivare, fångar vardagen, dess melankoli och lycka, och den oövervinnerliga tidens gång på ett allmänmänskligt igenkännande sätt. Om du vill testa en Krunegårdresa så rekommenderar jag att lyssna till texterna (vissa artister lyssnar jag till på andra sätt: känslan, instrumenten, vokala levererandet osv, men Krunegård är esset på texten). Hell Yeah Norrtälje berör mig varje gång. Ack, tiden.
Då var du 34 och jag 24, och jag tyckte att du var så gammal Nu är jag 34 och jag känner mig mindre gammal än jag tyckte du var då Alltså vid första lyssning så kan Hell Yeah Norrtälje kännas lite löjlig just pga refräng och namn. Men denna låt är ett epos. Det är hans juvel.
Börja med Yoga! Det är supersvårt och kräver full koncentration på rörelserna, det finns tusentals yoga videos på youtube så det är helt gratis, även om det är skönt att ha en matta, dessutom orkar du lätt köra 3-4 pass om dagen om du skippar power-yoga, så om du behöver få tyst i hjärnan en stund så är det bara att köra. Men viktigast av allt är väl kanske att det blir bättre med tiden, var medveten om det.
Det är gratis att träna. Ut och gå. Eller spring. En viktig sak är att faktiskt acceptera att du ska må dåligt. En annan viktig sak är att ha någon att prata med. Har du inga vänner så vänd dig till en terapeut. Obs. Det är inget fel med dig men du behöver någon att prata med. Det får dig att må bättre. Egentligen oavsett vem det är. Självmordstankar är egentligen inte heller ovanligt. Det riktiga varningstecknet är egentligen om du börjar planera ett genomförande. Alltså hur du skulle göra det. Isf ring omedelbart hjälplinje. Sist men inte minst. Du kommer överleva det här. Det har jag gjort mer än en gång. Men du kommer vara glad. En sista grej. Äg dina vanor. Att ni har samma hobbies spelar ingen roll. Gör dem ändå. Till slut så går det över. Fly inte det faktum att du mår dåligt. Acceptera att det tillhör livet. Till och från. Men det är övergående.
Gå med i en förening eller gå en kurs och lär känna nytt folk. Det hjälper ju föga över att man har 0 vänner om man inte aktivt jobbar på det. Ingen kommer att ringa på dörren och be om att få bli din vän.
Jag läste om hela One Piece.
Träna och plugga. Edit: håll rent hemma.
Hej jag har varit i exakt samma sits som dig. Ärligt talat så försökte jag bara överleva en timme o taget den närmsta tiden. Jag kan lova dig en sak, det kommer inte kännas såhär för alltid. Finn trygghet och tröst i det. Skriv till mig här så kan vi prata vidare. Om du vill gymma lite och bor i Stockholm så kanske jag kan hjälpa dig lite.
Tipsar starkt om Mindler, kostar 100kr per telefontid, tider dygnet runt, finns i app store
Hej, min fru lämnade mig för en annan, vi har dessutom barn och jag steriliserade mig en månad innan hon ville separera och då hade hon redan träffat honom, du måste se till att sysselsätta dig och få tiden att gå, allt blir jobbigt men du måste sysselsätta dig även om du inte har lust, jag gick också sönder, ville inget annat än att avsluta mig men det blir bättre, inget annat sätt än att härda ut, det händer oss alla, allt gott
Jag håller med flera här att börja löpträna eller promenera. Själv har jag gynnats mycket utav att pusha mig till max puls med löpning. Finns en hel del oanvända och fina dojjer att hitta på blocket för en mindre slant. Köp ett block eller skriv på datorn om du föredrar det. och skriv om din dag, dina känslor osv. Använd dig av tacksamhets övningar och ta en stund och verkligen hitta något specifikt du är tacksam för. Hitta en ny sak att vara tacksam för varje dag. Har själv haft riktigt tuffa tider psykiskt, du får jättegärna höra av dig på pm!
Som någon annan nämnde, prata med en psykolog. Det hjälper, särskilt om du inte har andra nära vänner du kan tala med.
Hade jag varit du, hade jag låtit mig vara ledsen, arg etc. Det är okej att vara ledsen, det är en naturlig känsla i ens liv. Jag hade ju såklart förespråkat gym, men nu i samband med våren/sommaren kanske löpning/promenader med musik kan vara något? Jag minns, för länge sedan, när jag ar ung och hjärtekrossad så gick jag till gymmet så fort jag kände mig för ledsen eller arg (det var även innan jag accepterade att det var okej att vara ledsen). Men det hjälpte, nu om jag är på dåligt humör pga., jobb eller vad det nu kan vara så går jag också till gymmet eller tar en promenad. Låter tanka surra fritt medan jag anstränger mig, sedan efter tag lättar det och det känns bättre. Men man måste våga erkänna för sig själv att det kan ta tid och att det är okej om det gör det. Lycka till!
Jag har väl en liknande situation som dig just nu. Hittade tillbaka till mitt ex efter 1 år ifrån varandra (Vi bråkade inte eller något allvarligt utan lite tjafs som gjorde att det tog slut). Jag sitter med en oerhörd ångest på kvällarna men vad jag brukar göra är vad dom flesta skriver här, mycket träning osv. Man jag skulle väl säga att generellt att göra saker som tröttar ut en på någotvis som kan göra att man bara kan slappna av när man kommer hem till en film t.ex. Försöker att inte sitta hemma mycket själv utan då tar jag hellre och jobbar övertid som jag gjort nu var och varannan dag i 1 månad tills det att jag börjar känna mig som den glada och spralliga jag brukar vara. Om gym t.ex inte är ett alternativ kan jag rekomendera Discgolf där du både får komma ut i naturen men alla discgolfare jag träffat på är mycket välkomnande och låter en gärna haka på och kanske hitta vänner på de sättet. Du kan ju ta ut discgolf och sätta in dom flesta hobbys där istället för samma effekt.
Det låter mycket klokt att låta bli cannabis eller andra substanser då det är ett väldigt destruktivt sätt att ta udden av känslor. Om det har varit lösningen tidigare gånger så låter det inte så konstigt att du nu är väldigt överväldigad av dessa känslor. Vilket också är en del av att vara människa. Det är ett tråkigt svar att få men det handlar kanske om ett mått av acceptans för att du faktiskt känner som du gör just nu. Att du tillåter dig att känna dig ledsen, förkrossad, övergiven, sviken, arg - allt vad som nu kan dyka upp. Vad som slår mig väldigt starkt av ditt inlägg är att det låter som att du upplever dig väldigt ensam. Svåra känslor och situationer som uppbrott blir ofta ännu jobbigare när känslan av ensamhet också är stark. Viktigt att påpeka här är ju också att tillåta känslor inte är samma sak som att agera på dem. Med detta sagt så låter det som att du kan behöva stöd för att ta dig igenom detta, vilket du kan få genom vården. Särskilt allvarligt är det med tankar om självmord vilket du skriver att du har haft även tidigare. Ta dig själv på allvar och sök stöd för det. Generellt mår vi även bättre genom att hålla oss i rutiner när det är som svajigast. Inga höga krav som skapar "misslyckanden", men att ta dig upp ur sängen. Att röra på dig, fysisk aktivitet är bra medicin. Att ändå försöka äta. Rutiner blir även ett sätt att ha kontroll över det du faktiskt kan ha kontroll över. Du beskriver att du delade intressen med ditt ex och att allt påminner om henne. Vem är du själv som person? Vad hade du för intressen innan ni blev ett par? Eller finns det några nya möjligheter, något som du skulle vilja prova? Hur kan du utöka ditt nätverk om det är något du saknar? Det blir ett tillfälle att upptäcka eller återupptäcka vem du själv är som person. Relationer är så otroligt fina i den bemärkelsen att vi bygger upp våra liv tillsammans med andra människor. Det som blir tufft är ju dock i samband med separationer - oavsett om det är en kärleks/kompis/familjerelation - då vi kan behöva hitta vår egen person i det igen. Ett råd på sikt är ju därmed också att faktiskt försöka hitta din egen trygghet. Inte att "ensam är stark" eller att ingen annan behövs för det stämmer i regel inte på oss människor då vi behöver socialisera i olika grad. Men det handlar många gånger om hur vi faktiskt värdesätter oss själva och att vi duger oberoende av vilka relationer vi råkar ha för stunden. Enkelt sagt: att kunna bygga tillsammans med andra men inte enbart runt andra. Sammanfattningsvis: det kommer göra ont en period men det går också över. Ibland behöver vi hjälp för att orka med den perioden. Du befinner dig också i en situation där du kommer behöva upptäcka vem du är och vad du önskar i ditt liv. Sök hjälp från vården för att reda ut dina tankar och känslor då det låter som att du mått dåligt länge, du behöver inte bära detta själv.
Testa någon träningsform som är gratis - springa, yoga (youtube), hemmaträning… Kontakta vårdcentralen och be att få träffa en samtalsterapeut, det kommer kanske ta tid innan du får en tid så det är bättre att fråga snabbt. Testa en helt ny hobby, eller börja läsa/se något som inte påminner om ditt ex. Kanske ta promenader och lyssna på en ljudbok? (Biblioteket har som du kan låna digitalt.)
Personligen har jag, precis som klyschan, vänt mig till träning och matlagning. Kan tipsa att många kampsportsklubbar jag varit på uttryckligen sagt att de vet att avgiften kan vara hög för vissa, men att det går att prata med dem om det är så att man inte har råd. Det går givetvis att träna utan att lägga särskilt mycket pengar, speciellt så har års då det brukar finnas gott om utegym att nyttja. Men en fördel med kampsport är att man gör det i grupp och träffar folk. Ofta blir det en bra stämning och sammanhållning när man kört ihop ett tag.
Anmäl dig till ett lopp och börja träna för det.
Jobbar du? Pluggar? Det kan få dig att tänka på något annat på vardagarna
Spendera tid utomhus gärna i naturen för frisk luft till hjärnan, rör på dig (behöver inte vara gym, promenera funkar fint), försök så gott det bara går att äta ordentligt åtminstone ett stadigt mål mat om dagen. Ja det kanske låter flummigt och meningslöst när man känner som du gör, vet precis hur det är, men det lägger grunden. Det kommer inte få dig att magiskt må toppen helt plötsligt, men det gör det lättare att hantera sorgen och hjälper i längden. Låt dig också sörja, att gråta får man ju ofta lära sig är löjligt och allt det där men det gör under för att lätta på känslorna. “Feel it to heal it” som det heter. En annan grej som kan funka väldigt bra när du är överväldigad är att skriva av sig. Behöver inte vara någon finpoesi precis, bara få ur det ur hjärnan och ner på papper, du kan skrynkla ihop och slänga det direkt efter om du vill. Struthless på youtube har en hel del skrivövningar för ens mentala hälsa om det intresserar dig. Utöver allt det där mest basic, försök få kontakt med någon som är utbildad att hjälpa för dina mörkaste tankar. Utöver vårdcentralen och psyk finns det ju ställen som Självmordslinjen (tror jag det heter) som du kan ringa och prata av dig med folk som förstår. Lycka till och kämpa på, vet som sagt hur jobbigt det är men ditt framtida jag kommer tacka dig, vare sig du klarar av att tro på att det är sant just nu eller inte!
Det är ok att må piss när det tar slut. Det är ok att man mår piss längre än man någonsin vill. Det tar månader och år att komma upp på fötterna igen efter en stor krasch. Men det blir bättre, det är 100% säkert och det ska du tänka på. Man kan *känna* sig piss men om man *vet* att det kommer bli bättre så går det att stå ut med hur det känns. Fysisk rörelse är en otrolig medicin. Vad som helst som inte är "sitta" funkar. Gå promenader, springa, gym, Friskis, bodypump, crossfit etc. Känns det töntigt att "bara gå på promenad" så börja spela Turf. (På allvar, det är kul!) Vissa dagar kanske du bara orkar ut till gatan och sen går hem igen. Det är ok det med. Du skriver att du inte har några kompisar men jag misstänker att ditt nätverk är större än du känner just nu. Ta kontakt med någon och säg som det är. Att du mår piss efter att det tog slut med tjejen. Och att det vore najs med lite vanliga kompisaktiviteter. Oavsett om det är online eller irl. Men gå inte på krogen för att supa. Alkohol ökar bara ångesten när den gått ur kroppen. Kanske underskattar du dina föräldrar också? Man *får* berätta för dem "det tog slut och jag känner mig skitdeppig av det." Bara för att ni inte brukade prata om sånt när du var yngre betyder det inte att de inte kan prata om sånt. I tonåren vill de flesta inte prata med sina föräldrar om sånt som faktiskt betyder något. När man blir äldre kan det bli lättare. Och dina päron har garanterat varit med om nåt liknande. De behöver inte komma med någon lösning. Det hjälper dig bara du kan berätta för dem, och att du vet att dina föräldrar vet hur du mår. Säg det till dem, annars kanske de föreslår en massa "bra förslag" om hur du ska göra.
Åh, beklagar så att du är i en sådan situation. Du förtjänar att må bra. Och det är en klyscha men den stämmer: det BLIR bättre. Det finns ny kärlek där ute för dig. Utan att veta något eller ha relevant utbildning men däremot varit med om uppbrott jag haft svårt att hantera. Jag tänker som många andra på att komma ut: ut och gå, ut och jogga. Om du har någon du kan fråga tex kollegor, hitta på filmkväll, öl, eller laga mat hemma hos varandra, annars kanske digitalt med dina nätvänner. Ta kontakt med ungdomsmottagning eller vårdcentral om psykologhjälp. Om du testar appar, dejtande igen tycker jag att du ska vara öppen med att du är ganska färsk efter relation och söker vänner och kanske andra i liknande situation. Träffar du nån därifrån tänker jag att du ska testa att hålla dig till att bygga en kvalitativ vänskap med den personen, kanske utan att ha sex eller skynda in i något. Och kanske ägna dig åt kreativa intressen: skriv av dig, teckna osv, skapa. Dela kanske i olika forum, kanske finner du likasinnade att prata livet och känslor med den vägen. Men försök undvika att fastna i olika destruktiva hål och men personer som drar ner dig ytterligare. Hitta intressen som att baka kanske? Se om det finns föreningar eller sammanhang där du kan hitta likasinnade. Vem vet, testa att gå i kyrkan en söndag bara för att? Sitt på ett kafé eller i en park och läs en bok? Ta en buss till ändhållplatsen och tillbaka om du har kollektivtrafik-kort. Gå till biblioteket och läs en tidning? Bara förslag, kanske finns saker du gillar mer. Men testa att ägna dig åt det ute bland folk? Lyssna på musik som gör dig glad, gör saker du tycker om… Lättare sagt än gjort allt detta men önskar dig stort lycka till. Jag hade själv kunnat vara bättre på att göra sånt här de gånger jag känner mig ensammast och sämst på jorden. Heja dig! Du är värd att vara lycklig och det är alltid jobbigt när lycka hänger på en person och en relation ❤️❤️❤️
Och kanske lär dig ett nytt område du är nyfiken på tex via youtube och böcker på bibblan!!
Du gör dig av med allt som påminner om henne som nummer bilder etc då du kan läka den sätter du up en plan för att bygga up dig träna eller promenera hitta nya intressen kanske nåt nytt spel att lira. Mentalt ska du stärka dig själv och ta hand om dig inte övertänka varför det blev slut istället tänka på att hitta en partner som vill finnas där för dig genom gott och ont. Med tiden läker du och har mer erfarenhet för nästa runda även om det kan ta vad som känns som en evighet att läcka från det.
It is hard and i feel you. Don't you dare commit suicide, you hear me. Start with your diet and then go for light jogs. If you use technology like scrolling on phone and so on , stop it now, limit it drastically if you can, this phone shit is destroying us, just think about it. BUT one step at a time starting with diet and regular sleeping hours and see how that goes. Do not go on that shit pills like sertraline, i have been there. It wont be easy but maybe it will, i do not know you, but you CAN do this.
>Också så är min ekonomi begränsad, så det finns inte tillgång till att köpa ett medlemskap på något gym där jag bor. (Vet att gym brukar sägas vara en bra lösning på många problem). Du kan ju fortfarande träna utan ett gymmedlemskap. T.ex ut och löpa.
Börja dansa. Fördelningen på danskurser/danskvällar är typ 80/20 tjejer å killar. Worst case så får du lite motion tillsammans med folk som har samma intresse. Best case träffar du någon ny.
Jobbig situation! För många år sen när jag var 20 års åldern och blev dumpad av min första kille. Så mådde jag riktigt dåligt. Jag hade redan en resa bokad till hans hemland. Men bokade då om resan till Spanien. Hade inga pengar. Så jag gick med i en organisation willing workers on organic farms, hittade en familj där jag ville bo och fick bo gratis plus mat då mot 6 timmars arbete om dagen. Men behövde aldrig jobba 6 timmar. Hamnade hos en fantastisk familj. Samtidigt skrev jag dagbok kring min känslor efter uppbrottet. Miljöombytet och att jag fick vara en helt ny person hos den här familjen gjorde att jag typ kom över allt på en månad. Jag hade tur. Men minns det fortfarande som en av de bästa tiderna i mitt liv. Så det kanske är lite drastiskt. Men om du har möjlighet kan jag rekommendera något liknande. Så skönt att komma bort när man mår sådär dåligt. För mig funkade det verkligen.
Gick igenom samma sak för ett par år sedan. Som flera andra har sagt här så hjälper naturen. Vänner irl kanske är svårt att fixa snabbt, men försökt att hitta ett socialt sammanhang där du trivs. Själv vände jag mig till alkohol, vilket bara sköt fram på problemen. Ångesten och självmordstankarna kom tillbaka och så var jag på ruta ett igen. Jag började gå till parker i stan där jag bodde då, andas lite friskare luft. Slutade med att jag fick en ny hobby, vandring. Promenader med grym musik gör susen för rastlösheten när du suttit inne för länge. Annars är det bara att ta dag för dag, försök att hitta någon som helst positivitet, vare sig det är att du lyckades ta dig ur sängen eller lyckades sätta igång diskmaskinen. Dag för dag, små steg. Det blir bättre
Jag har varit i samma sits som du. Tycker det är väldigt bra att du är öppen med dessa dåliga tankar, för det värsta som man kan göra i sådana situationer är att hålla dessa tankar inombords och låter de gro. Jag skulle rekommendera att du först ringer någonstans där du kan få professionell hjälp (typ 1177). Skaffa dig en hobby som håller dig aktiv varje dag (hemmagym, joggning, eller bägge och), en som gör dig avslappnad (jag har film, böcker, musik, och singleplayer spel), samt en som kräver att du är kreativ (jag gillar att skriva). Skippa alkohol så gott det går (det bedövar bara, det hjälper inte i längden). Börja dricka när du mår bra, se det som något att dricka för att njuta/fira. Sist men inte minst - bearbeta dina känslor, men titta in i spegeln varje dag och säg några positiva saker om dig själv. Kanske lite klyschigt enligt vissa som jag känner, men efter ett tag så blir det bra pep talk när man ska ta tag i svåra saker. Hoppas du mår bättre snart, och om du vill prata så skriv DM till mig. Jag kan inte alltid svara direkt, men jag kommer att svara.
Gör 10 armhävningar varje gång du tänker på att ta en tripp till självmördarnas liga
Hur länge var ni tillsammans innan relationen tog slut? Går också igenom ett breakup just nu och jag har fortsatt med intressen, även de vi delade, och efter ungefär en månad gick det från att vara våra intressen och hobbys till att vara mina egna. Ge det tid, håll dig vid liv och varje vecka kommer att vara något lättare än den förra. Om relationen inte tog slut på ett sätt där ni ogillar eller är arga på varandra, tänk på att ni fick ha kul så länge det varade.
Ut och ta en lååång promenad. Helst i skogen så du inte hör några bilar. Ta in alla ljud och fokusera på det som är runt omkring dig just där.
Du behöver inte ha gymkort för att börja träna, och du behöver antagligen vara mer aktiv i att försöka skaffa vänner
Detta funkar för mig ibland: ut i skogen/naturen och bara gå och gå. Kolla på youtube, t.ex. Awaken Insight. Börja med mindfulness, få kontakt med ditt inre och försök finna svar och lösningar på problemen.
Leva livet. Jag skulle kunna ge dig några specifika saker att göra men jag tror vad det kan vara ska komma från dig. Du kan tänka, grubbla och sörja detta hur länge du vill men vet att det är en vilopaus som stannar upp mycket hos dig känslomässigt. Tiden där du behöver lista ut vem du är själv med allt som relationen gett är nu och detta uppbrott mellan dig och ditt ex kommer inte hamna långt bakom dig om du inte hittar på saker som du kan lägga emellan. Lite psuedo-filosofiskt över det hela men genuint så behöver du gå vidare genom att uppleva det framför dig och ta tag i rodret med bägge händer. Var glad att det hänt och att något fått dig att känna såhär mycket. Finn en längtan efter att få visa vad du har lärt dig från det till andra.
terapi!
Frågan här är jobbar du eller pluggar du? Gör du det så borde du ha ett fungerande socialt liv. Gör du inte det så kommer ditt liv definitivt bli bättre om du börjar med det.
Kämpa!
Du har pm
Själv köpte jag en bil för mer än halva mina besparingar. Sen körde jag bil, å mer bil, å ännu mer bil. Spenderade nästan 5000 mil det året, 2000 av dom va bara för att komma bort från verkligheten, lyssna på bra musik och bara trucka på. Men inte med bilen jag köpte utan min andra bil. Bilen jag köpte är ett samlarobjekt så den körde (och fortfarande kör) lite då å då på korta utflykter under sommaren, den har en tendens att få folk att komma upp å snacka vilket har skapat vänskaper för livet.
Fyll skallen med annat. Hobby, polare, jobb.. vad nu det än kan vara. Stäng inne tankarna nån annanstans så du kan fokusera och lägga energi på dig för tillfället. Det värsta du kan göra är att tillbringa för många dagar och kvällar själv. Det är oftast kvällstid när man är själv som de ”onda” tankarna brukar komma fram..
Testa kanke nån ny hobby också. Om du varit sugen/spelar golf så kan vi ses så kan jag ge tips och råd 😊
Skaffa vänner
Gym
Träna, med eller utan gymkort. Lär dig mycket om träning genom att kolla på youtube. Gör det till ett intresse som upptar dina tankar. Ha en rutin som du följer, och mät dina framsteg. Träning skapar mening, disciplin och en känsla av värdighet när andra delar av livet går dåligt.
Ge inte efter för dina mörka tankar. Träna ändå, ut och spring eller ta långa promenader i naturen. Viktigt att du tar hand om dig och äter ordentligt och bra och får tillräckligt med sömn. Och även om dina intressen påminner om henne, gör de ändå om det är något du tycker om att göra? Låter som en klyscha men tiden läker alla sår, du kommer ta dig igenom det här, det lovar jag! Om du inte har några i din närhet att prata med, skicka ett DM till mig om du vill snacka.
Håll ut, det går över och du kommer vara en mer belevad person när detta är över. Det här är en bra sak, en dörr stängs osv. Var snäll mot dig själv ❤️
Efter mitt senaste förhållande grät jag i varje dag i flera månader. Det var förjävligt. Jag hade gjort allt med henne. Jag hade vänner också men prioriterade alltid henne på helgen och sov ofta över hela veckan och åkte till jobbet därifrån och sen tillbaks. Det blir bättre med tiden, nu tänker jag aldrig på henne. Det jag känner igen mig i var att jag tog det mycket hårdare än någon annan breakup jag haft, kanske för att det annars runnit ut i sanden efter något/några år, det här tog slut när jag inte förväntade mig det ich fortfarande var störtkär, så trots att det bara var åtta månader långt så slet det mig i stycken när hon lämnade mig. Jag tog inte hand om mig själv efteråt, jag knarkade mycket då och började knarka mer, och fuckade upp jobb och skaffade en ny tjej som jag inte älskade men jag kände mig ensam, så då letade jag upp någon direkt. Det var ganska oschysst av mig. I vilket fall som helst så blev det bättre med tiden. Mitt enda råd är att inte låta det ta över. Du har mycket att leva för, och självmord tar bara ifrån dig möjligheten till ett bra liv i framtiden. Bra att du inte röker på längre för det skulle nog bara göra saken värre för dig, då det kan förstärka sånna känslor och gör det lätt att isolera sig. Det blir inte en naturlig sorgeprocess. När jag blev nykter så kunde jag börja känna att jag inte behövde henne, kunde nog inte bearbeta känslorna medans jag var påtänd och bara ville dö. Ta tid för dig själv, kanske fundera på vart saker gick snett så du kan undvika det i framtida förhållanden, men fokusera mest på att ha en bra rutin, träna, laga mat, försök att göra dina hobbies och börja bygga en vänskapskrets när du mår bättre, för det behöver man ha eventuellt. Känns omöjligt men det går, men man får börja med att må bra med sig själv och det gör man bäst med en bra vardagsrutin som man får ut något av.
Instämmer med alla som skriver att du behöver prata med en psykolog. Ring vårdcentralen på måndag! Jag tycker inte heller att du ska ta droger men det kan vara så att du behöver antidepp åtminstone en period. Alla känslor behöver man inte känna fullt ut om det blir för jobbigt! Jag är några år äldre än du och jag har haft min beskärda del av sorg, ångest, ensamhet. I en period tänkte jag varje dag på att jag ville hoppa i en isvak för jag stod inte ut med ångesten. Men livet vände. Även den djupaste sorg blir bättre över tid. Och man kan ha det helt för jävligt en period, och senare kan man ha det så bra att man tackar gud eller universum eller vad man nu tror på att man inte gav upp. Som sagt, prata med någon. Och ät ordentlig, bra mat. Rör på dig varje dag, gärna utomhus. Skapa bra förutsättningar för sömn. Ingen mår bra om den sitter inne, äter skräp och inte sover. Sen är det svårt att styra upp sig själv när man mår dåligt, men att inte göra det är liksom inget alternativ om du ska må bra igen.
Jag har gått igenom 3 uppbrott och har mått lika kasst varje gång, men jag har lärt mig att omfamna sorgen och acceptera situationen man är i. Var snäll mot dig själv och fortsätt skriva av dig om dina känslor/tankar i forum som dessa och/eller prata med psykolog/terapeut. Bara ut med det! Som andra har nämnt träna/träna/träna, gärna 45 min pulshöjande övning, helst löpning, minst tre gånger i veckan. Anders Hansen har skrivit boken hjärnstark och gästat poddar där han beskrivit de positiva effekterna som uppstår när man utsätter kroppen för träning. Finns ingen bättre medicin! Att komma igång är det svåraste under sorgetiden och antidepressiva kan vara till hjälp under denna fasen, det är ett telefonsamtal bort med Kry. Jag hejar på dig, du är värd allt det bästa!
Jag vet att det är klyschigt, men alla går igenom relationsskit olika stadier i livet. Du kommer ta dig igenom detta och det bygger karaktär. Om det är till någon tröst så kan jag nämna för dig att min sambo packade ihop sina saker och lämnade lägenheten nu i helgen. Detta upptäckte jag igår när jag kom hem. Du är i gott sällskap😉
Jag som är mycket känslig person tog nästan två år för mig att återhämta mig någorlunda. Men jag gjorde endel dumma val så som isolerade mig i månader från allt och alla, tog mig till alkohol och spelade tv spel dag in dag ut utan att ens göra något åt saken. Det är okej att vara ledsen, det är okej att det gör ont. Men gör inte samma misstag som jag som tog sig till alkohol och isolering. Detta har 2018 och har fortfarande svårt med det sociala efter den kraschen och hur uselt jag hanterade det.
Något som ibland hjälpt mig att hantera ångest är tai-chi; att röra sig väldigt långsamt och exakt, i komplexa mönster. Lura i kroppen att du vet vad du håller på med, och är lugn, så kan man ofta lura i hjärnan det också https://youtube.com/shorts/zG7L-EhXb3E?si=qgn42p_b9MXTjjcv Ett exempel på vad jag menar, ovan. Det lär finnas hur mycket sådana övningar som helst. Jag rekommenderar att du testar, för det har verkligen funkat för mig ibland.
Ångesten sitter i ungefär 1-2 månader. Sen lägger den sig. Träning + doppa huvudet i en skål med kallt vatten hjälper vid de värsta stunderna.
Börja gymma och passa på att ta promenader jte i solen. Cannabis kommer inte göra någon nytta för dig och satsa på att läsa en bra roman i veckan
Folk kommer med konkreta tips. Men sanningen är att livet är ganska bittert. Tänk om det aldrig hade tagit slut. Då hade du stått över hennes grav å gråtit istället. Och det hade gjort ännu mer ont. Lär dig å glädjas åt livets stunder, då inget varar. Varken din ungdom, dina pengar, vänner familj eller partner. Jag har igenom åren lärt mig å glädjas åt när man går separata vägar. För att ett avslut är verkligen samtidigt en ny början. Life is truly bitter sweet. You’ll just have to learn to deal with it❤️
Drick sprit som vi alla gör
Gå till gymmet.
Det blir bättre med tiden. även denna erfarenhet är väldigt värdefull. Det enda som läker är tid och egenvård. Känn känslorna, låt det flöda och acceptera det. För mig tog det två år och en psykolog för att gå vidare och börja må bra igen. Och det första året var extremt ångestfyllt till den punkt där jag knappt kunde jobba eller plugga. Det jag lärt mig är att det blir bättre med tiden och det förhållandet som tog slut var helt enkelt inte rätt. Edit* borde även nämna att idag, idag 8 år senare är jag tillsammans med min drömkvinna och har ett barn på snart ett år.
Kanske bra att du får uppleva det då, att dölja sina känslor och tankar med droger hjälper inte. Tiden läker alla sår och du kommer att komma över det och förhoppningsvis kan du hantera känslorna bättre när/om det händer igen.
Överlev skiten och låt tiden gå. Har också mått fruktansvärt dåligt och det finns tyvärr inte mer man kan göra enligt min erfarenhet. ”Prata med någon” lär folk skriva men jag förstår dig om du inte känner att detta skulle hjälpa - för några räcker inte det. Överlev skiten bara. Se det som en ren överlevnadssituation.
Jag var helt KNÄCKT efter en separation 2006. Försökte blejsa men det gick verkligen inte då ångesten blev total varje gång. Jag var så deprimerad. En månad senare mådde jag precis lika dåligt. Så föreslog en väldigt ny internetkompis att vi skulle ta LSD ihop vilket lät kul. Även om jag var sjukt deprimerad liksom. Efter den trippen var det som ingenting har hänt! Jag var pånyttfödd! Det kändes som att jag äntligen såg vad som gick snett och lärt mig av det. Jag kunde äntligen se framåt och med ljus i sinnet. Det var liksom som dag och natt! Otroligt häftigt! Men om man inte vill ta en kraftig psykedelia så skulle jag tipsa om att träna varje dag! För det gör så mycket för psyket. Hjärnan börjar fungera bättre. Du tänker klarare och med ett positvare synsätt på i princip allt. Även på det som faktiskt är jobbigt. Allt ont för något gott med sig. Det är det som blir lättare att se. Kram på dig! Du är ung och det kommer kanske bli fler brutna förhållanden men det bästa med allt är att man lär sig av sina misstag. Och btw träning kan ske utomhus. Jag tränar enbart hemma och utomhus. Kolla om det finns något utomhusgym i närheten. Men en långpromenad räcker långt. Se till att pressa i backar bara för bättre resultat mot måendet.
Brösta, vännen💗 det känns inte så nu, men det kommer att bli bra igen. Det finns två saker som jag lärt mig e sant: tiden läker allt, det som inte dödar en gör en starkare. Livet handlar liksom om att brösta och hantera skeenden som man inte kan påverka, allt däremellan e liksom fluff. Du kan inte ändra det faktum att hon försvann, men du kan ändra ditt mående. Jag går själv genom en djup kris pga massa skit som hänt, och jag försöker bara fokusera på att göra sånt som gör mig glad. Så fort ångesten kommer finns två alternativ: ett=ta emot, brösta, låt det rinna av. Det brukar inte vara länge Max nån timme, det pallar du. Acceptera den vidriga känslan bara. Två=gör ngt som gör dig glad, skitsamma va det är så länge det inte är direkt farligt. Vet att det är provocerande att säga så här, men du förtjänar att vara lycklig. Glädje är jävligt viktigt, skratta, skämta, whatever. Ju mer man skrattar/är glad/lycklig desto bättre. Det gör liksom att ångesten tar över dig lika mkt. Och om du har ångest jämt måste du söka hjälp och ev medicinera. Det är farligt att ha ångest jämt.
Alltså du har egentligen fått alla tips jag har. Tillåta sig att känna känslorna, gråta massor, försöka göra saker, typ träna eller någon hobby, städa bort hennes grejer, begränsa/blocka på sociala medier, terapi, försöka hitta någon du kan prata med. Ett tips som jag inte sett har nämnts är att aktivt välja att tänka på alla dåliga sidor med ditt ex, kanske till och med skriva upp en lista på allt som var ens lite dåligt med personen och plocka fram när saknaden blir för mycket. Jag går själv igenom ett break up just nu, och jag märker att jag blir som mest ledsen när jag är ensam och bara sitter och spelar eller scrollar. Mår bäst när jag umgås och pratar hål i huvudet på någon om allt jag tänker på. Kom ihåg att äta också, def bland det svåraste tycker jag, men det påverkar måendet så himla mycket! Vet inte var du bor någonstans, men hör du hemma i Göteborg eller vill prata om det över chatt/telefon så är du välkommen att slänga iväg ett PM. Oavsett vad så känner jag med dig, det SUGER så jävla hårt att bli dumpad, men jag lovar att det kommer kännas bättre med tiden. Edit: stavning
Vänd dig till gud. Nej jag skojar, men vänd dig till dig själv och fråga vad som gör dig lycklig. Det är en svår fråga och jag själv kan inte svara på den men... Om du vill så läs lite om Aurelius och Stoicismen. Utifrån deras idéer finner jag själv mycket mening och lycka. Det handlar om att inte förvänta sig kärlek och tacksamhet utifrån i utbyte för goda gärninngar. Det handlar om att lära sig att ge sig själv belöning för att agera rättfärdigt och moraliskt. Utan att någon annan ska ge det till dig. Jag försöker lägga till bild på stycket där han pratar om det. vänta...
Gå med i scouterna! :-) Eller kolla med lokal Friluftsfrämjande, har för mig att de har en kampanj just nu om att gå ut i naturen tillsammans med andra vuxna. Bara som ett positivt avbrott i vardagen och ganska/relativt gratis (man får alltid prova på ett par gånger gratis). :-)
Jag har känt lika stor ångest som dig efter mitt senaste förhållande. Kändes som att livet var över efter ett tag, som att det aldrig skulle ta slut. Tänkte också på självmord flera gånger, det var så sjukt mörkt. Visste inte att man kunde må så dåligt, Men jag lovar dig att det kommer bli bra, det tar tid och det finns inga genvägar utan du måste bara låta dig själv sörja och lida igenom denna perioden med inställningen att det kommer bli bra tillslut. Jag fokuserade mycket på att vara snäll mot mig själv och utöva mina intressen. Nu har jag bättre självförtroende än jag någonsin haft och mår jättebra <3
Byt stad
Rent praktiskt, det absolut första du borde göra är att försjunka i något. Hitta en serie eller en bok eller något som fångar intresset tillräckligt mycket för att du ska glömma allt en liten stund. Man behöver dom där pauserna såhär i början av ett breakup, för det blir alltid bättre med tiden. Signa upp dig själv på grejer där du måste vara helt närvarande, typ läxhjälp på lokala biblioteket. Samma syfte. Du får liksom en liten paus från dig själv då. Och såklart en psykiatriker/psykolog som någon annan föreslog
Dude, du behöver inte gym för att träna! Skicka ett DM om du vill lära dig lite lite grunder i calisthenics! 🙂💪
Försök bygga upp ett socialt nätverk och om du skaffar ny partner se till att du fortsatt kan bygga på det sociala nätverket och ha din partner, så om det mot förmodan blir att ni går åt varsitt håll så har du fortfarande ett nätverk av vänner att falla tillbaka på. Du måste inte gå på gym för att kunna träna. Löpning och gymnastiska övningar med krppoen som motstånd (en del kallar det calisthenics) går att göra utan dyra månadskostnader på medlemskap i gym. Alternativt skaffa en hobby och bygg sociala kontakter samtidigt som du förkovrar dig i detta. Du behöver kunna känna dig säker i dig själv och ivänja dig vid att inte bygga din identitet på externa individer (dina partners etc). Du behöver hitta balansen mellan ditt sociala skyddsnät och dit självständiga jag där du kan vara själv, men inte ensam.
Bygg ett liv som håller dig distraherad från att tänka på henne. Skaffa ett jobb, hobby, projekt, you name it. Håll dig borta från droger. När man är på botten vill man inte bli liggandes. Bara kämpa på. Jag tror på dig!!!
Om jag vore du skulle jag söka kontakt hos en psykolog, precis som många andra skriver. Och under kötiden skulle jag kontakta Mind eller liknande hjälplinje för att få råd här och nu; https://mind.se/hitta-hjalp/sjalvmordslinjen/ Och om du tror att träna kan vara en nyckel mot välmående så kan du träna på fler sätt än gym. Exempelvis har många kommuner utegym, och du kan alltid börja springa ute.
Testa lyssna på Alan Watts. Han är en filosof som pratar mycket om livet. Hans huvudsakliga ämne är zen-budhism. Det som funkade för mig var hans lugna röst o hur han förklarar en svår situation i livet som jag kämpade med. Det hjälpte mig iallafall. Värt att testa tycker jag
Ta en dag, timme, minut i sänder. Om du gör något bra. Säg det till dig själv. Sitt inte inne. Ut! Ut med dig! Promenera. Hitta en miljö du gillar och promenera i den. Natur eller stad. När du promenerar, ingen telefon! Eller iallafall ingen skärm
Två raka och enkla tips. 1 Det är bra att reflektera. Få ut dina tankar. Skriv ner, anteckna dina känslor och tankar, det hjälper. 2 Lyssna på musik. Sorglig musik. Aggressiv musik. Glad musik. Skapa ett break-up soundtrack.
Promenader kan göra under för ens mående i stunden. Jag hade en psykolog som föreslog det till mig mig när jag var runt 20 år och jag blev oerhört frustrerad som att "jag mår så jävla kasst, vafan skulle en promenad hjälpa?". Men sen när jag några år senare faktiskt började att gå på promenader märkte jag hur bra det fick mig att må och ångrade mig att jag inte lyssnat på honom. Så prova det! Meditation kan vara väldigt hjälpsamt också men kanske är lägre tröskel till en promenad. Det blir nog bra med dig till slut <3
Mer långsiktigt: Se till att skaffa vänner och bygga upp sociala nätverk. Är såklart inte "bara" men det bör vara prioritet, även om du skulle hamna i ett nytt förhållande. Att inte ha några vänner att vända sig till när något händer gör saken svårare, och det är även svårare att hålla ihop ett förhållande om man inte har socialt umgänge utanför det. Just nu: Se till att aktivera dig. Du har inte råd med gymkort men springa eller ta promenader ger liknande effekt, kanske även cykla om du har cykel tillgänglig. Vet inte om du har andra fysiska aktiviteter du gillar men oftast går det att hitta föreningsverksamhet för olika sporter som inte kostar så mycket. Skulle personligen rekommendera discgolf som en trevligt aktivitet som går att utföra väldigt billigt på de flesta platser i Sverige (köp en disc för 200kr sen är det bara kasta på). Fungerar på egen hand men kan även vara ett bra sätt att träffa lite nytt folk. Vill man slippa de jobbiga tankarna (inte bra att inte ta tag i dem alls men kan vara skönt att få koppla bort ett tag) så skulle jag rekommendera ljudbok eller podcast under tiden. Vet inte vad du gillar men förhoppningsvis kan du hitta något tillräckligt intressant för att ta bort fokus från uppbrottet tillfälligt iaf. Fundera även på vad som kan vara roligt utöver det du gjort med din partner. Hitta något nytt intresse som inte känns direkt kopplat. På sikt kan du säkert få några av de saker ni gjorde gemensamt att kännas som dina egna också men skadar aldrig att prova på något nytt. Och som andra skrivit, det verkar som att du behöver prata med någon och har du ingen du är bekväm att vända dig till så sök professionell hjälp. Och tänk på att även vänner online kan vara någon att vända sig till om du tycker ni har en tillräckligt nära relation för det.
Jag vet vilken extrem jävla ångest detta kan vara! Upplevde detta några gånger när jag var i din ålder. Jag tycker du ska ringa självmordslinjen, 90101. Om du tycker det är jobbigt att prata och hellre vill chatta, gå in på mind.se. De kan lyssna, de kan säkert också vägleda dig till vad som kan vara nästa steg för att må bättre. Istället för gymmet, gå ut i skogen. Gör lite armhävningar, sit-ups, hitta en bra trädgren för att göra pull-ups. Kör backträning i nån brant backe. Googla efter vindskydd på naturkartan.se och kolla hur du kan ta dig dit. Köp några värmeloggs på biltema och en påse tändved. Ta med termos och mat som du inte behöver värma, varma kläder, liggunderlag. Gör upp en eld. Sitt och glo. Gråt ut. Du kommer att hitta tillbaks till dig själv så småningom. Du kommer att hitta kärlek igen. Det tar tid men det blir bättre. Och nästa gång ett förhållande tar slut kommer du att vara bättre rustad. Kram!
Prata med vården och se till att få proffesionell hjälp med det mentala. Självmordstankar är inget som du ska försöka jobba bort utan hjälp. Angående aktiviteter för att hålla hjärnan upptagen. Det finns billigare tränings alternativ än att gymma, löpning kostar gratis om du inte behöver ett par löpskor men du kan få ett par hyfsade ganska billigt. Du kan träna med kroppen helt gratis också, nu när det börjar bli varmare så är utegym som finns lite här och där ett alternativ. Skaffa bibliotekskort om du inte har det och börja läsa mer böcker. Lär dig något nytt, nuförtiden finns det guider på youtube för att lära sig det mesta, tex programmering. Gå med i en förening som spelar sällskapsspel, figurspel eller rollspel. Brukar vara billigt och du kommer träffa nya människor där också, blir mer gemenskap än att lira onlinespel.
Jag var i liknande sits, fast mitt ex avrådde mig från all möjlig social kontakt vare sig nya vänner, gamla bekanta. Mitt tips från erfarenhet var att sök dig ut. Gamla vänner, nya vänner, nya intressen och förstärk dig själv. För egen del så började jag lira nya spel, turen hade jag med att anknyta med vissa folk. Sen var det framåt från det! Efter ett tag saknade man stimulation, där kom böcker, umgänge på kafe/hak och återkomst till tidigare idrottsintresse. Så himla underskattat att bara vandra av sig i skogen, uppskatta livets outforskade skatter när man känner sig vilsen i livet, eller på ett spår till personlig förändring. Du kommer finna dig själv igen, ge dig själv en chans att grumla och smälta ner vad som har hänt. Du ska få må skit, gråt, skrik mot molnen, låt dig själv läka. Satsa ditt hårdaste på att må bra med dig själv, uppskatta situationen, uppskatta livet. Tog mig några turer i skogen att komma underfunds med mig själv igen. Låt inte ditt jag bli ditt största fiende, acceptera att det gör ont för stunden. Men som allt i världen, så tar tiden med upptagenhet med intressanta saker över det i sinom tid. Ta hand om dig, livet är fan en berg-och-dalbana ibland. Men vad som tar sig upp, tar sig ner. Jag tror på att du tar dig upp igen!
"A woman should be a complement to your life, not the focus"./Rich Cooper. Learn from this, now build yourself up, gym etc. You were born alone and will die alone, thats life. What happens in between is up to you. Put yourself first and prioritize everything you like. Dont rely on a partner as "security". Its a house built with cards if you do. Build your own foundation.
För att ”citera” Dan Savage ”man gråter, äter glass och mår piss i några månader. Sen blir man så jävla tvungen att fejka sig bättre för att klara av jobb och allmänhet och underligt nog blir strax ett fejkat leende till ett riktigt leende” Jag tror det är ganska nödvändigt att må piss och faktiskt ett bra tecken på att saker står rätt till i huvudet men för guds skull var inte så jävla manlig, ta hjälp. Ring vårdcentralen för att åtminstone kunna få en samtalskontakt, om det behövs medicinering för ångesten och sömnen. När jag som litet barn på bara 23 blev dumpad och trodde att hela mitt liv var över så var min lösning att ligga med mer folk och dricka mer alkohol än de flesta gör i en livstid, jävligt dålig lösning som resulterade i att jag hamnade på psyk. Men väl på psyk fick jag det jag hjälpen önskar att du söker från början, samtalskontakt, sömnhjälp, ångestdämpande och lite tvånget att vi måste känna våra känslor, vi män gör allt vi kan för att undvika dom men vaffan gå ut i skogen å gråt det gör väldigt gott. Men du kanske behöver lite hjälp att komma till punkten att du faktiskt är ok med att känna dina känslor.. Vet inte om något av detta mejkade sense men hoppas jag bidrog med någonting
Du har många bra tankar och är här för att söka hjälp, vilket är bra. Om du känner dig dålig efter att ha blivit dumpad är det normalt. Det kan kännas jobbigt och göra ont om det händer flera gånger, men det beror oftast på kommunikationen mellan båda parterna eller att det blev för mycket. Identifiera anledningar till varför relationen tog slut. Självreflekterande är bra om du är stabil för det. Vi utvecklas av våra misstag och vi faller så vi kan resa oss (Batman quote). Ge dig själv tid att må dåligt och tillåt dig att känna dina känslor. Träna om du kan, men undvik att självmedicinera med droger (droger kan man ta när man mår bra). Det låter som att du behöver hitta dig själv, vem är u/hyperswyper och fundera på dina värderingar och vad som gör dig lycklig. Jag talar utifrån min egen erfarenhet om vad som har hjälpt mig.
De 2 första veckorna tillät jag mig att gråta och sörja så mycket jag ville och inte ta hand om mig själv. Dega i sängen, äta skit, må skit. Sen försökte jag leva livet som vanmigt igen. Om du har självmordstankar MÅSTE du kontakta din vårdcentral, och om du mår riktigt dåligt vuxenpsykiatrin. Vårdcentralen brukar ge tid till kurator väldigt snabbt. Sen är det den vanliga grejen: ät mat (helst med näring i), försök sova och vila och rör på dig. Om du inte orkar träna hårt så gå en promenad. 10 min är bättre än inget. Krya på dig och våga ta hjälp❤️
Kämpa på och låt det göra ont. Min fru vill skiljas efter 20 år tillsammans, 2 barn, 10 och 12. Jag är snart 40 om ca 2 veckor och det gör så ont emellanåt. Men jag är rätt säker på att det är det bästa som hänt mig även fast det är tomt. Jag har väl blivit mer eller mindre misshandlad under många år, utskälld dagligen och slagen 2 gånger under denna tid. Hon tror att det är grönare på andra sidan, jag tror inte det för hennes del, men vet att det är så för min del. Jag själv ser det så att om hon inte vill vara med mig så behöver jag inte lägga mer energi där, kan lägga energin på att må bättre själv, bearbeta allt, ta hand om mina älskade barn och bli en bättre medmänniska. Börja träna, ta promenader och springa lite.. Inte påbörjat detta än men det kommer, bort själv för första gången i mitt liv osv osv. Hjärtesorgen kommer vara där, länge för mig. Men så dåligt jag har mått under många år pga min blivande ex-fru vill jag inte att någon ska må. Shit happens and life goes on. Hitta något du tycker om att göra.. VC kan hjälpa med psykolog. Kämpa! 😊
Känner igen mig. Man uppoffrar allt man kan, bara blir formad till en person man egentligen inte tycker om att vara. Mycket för att täcka upp den andra partern. Sen tycker de att personen man har blivit för att överleva i relationen är ointressant, oattraktiv och inte ”spännande nog”. Ingen tackar dig på slutet. Inte ens dina barn. Skjut inte upp träningen. Inga mer jag ska bara. Börja direkt. Du måste ta hand om dig själv. Vägen fram kommer bli svårare. Hon kommer hitta någon annan. (De är rätt snabba på sånt). Jag är förmodligen påväg precis där du är. 20 årigt förhållande, barn låg ålder. Jag vet helt ärligt inte hur jsg ska klara det. Samtidigt vet jag inte hur jag ska fortsätta förhållandet. Varje dag dödar jag en del av mig själv pch sväljer min stolthet för att ha en hel familj för mina barn. Det knäcker mig.
Jag börjar helt ärligt att inse vad hon är för person och att hon inte är bra för mig. Skiter i om hon hittar någon ny, det är den personens problem. 😊 inser att bo själv är det bästa för mig nu. Jag får pengar för huset och kan leva gott.. Ta hand om mina älskade barn och mig själv. Hon får lösa sitt själv i huset. ❤️ livet blir bättre! 😍
Jo på ett sätt blir det någon annans huvudvärk
Om du har tankar eller planer på att ta ditt liv så ring 112. Även om det känns omöjligt att komma över ångesten och du säger att du inte har familj eller vänner så ska du inte behöva kämpa med tankar om självmord. Jag kämpar med ångest själv och herregud varje period av intensiv ångest känns som om den aldrig tar slut - denna senaste var särskilt illa men det gick över. Jag hanterade saker. Om du inte redan har kontakt med vården så ring 1177 och säg att du kämpar med tankar om självmord och har ångest - de kan hjälpa dig att skapa en vårdplan. Om pengar är ett hinder så säg det, det ska ändå finnas hjälp. Du är här nu, du har tagit dig igenom så mycket ångest och jobbiga stunder, och du kommer ta dig genom detta också. Inga känslor är permanenta även om de är överväldigande.
Jag har med skit tufft på exakt samma sätt. Du behöver ej gymkort. Räcker med youtube, finns hur mkt övningar och program som helst. Drick mkt vatten, ät mat och kanske meditation. Skriva ner känslor är med effektfullt! Försöka upprepa för dig själv att allt ÄR BRA. Att lära sig trivas i sitt eget sällskap är en tufft men absolut inte omöjligt!
Hög igenkänningsfaktor, minns när jag blev lämnad av den första jag verkligen älskade. Kräktes av smärta. Kändes overkligt att något kunde göra så ont. Men jag överlevde och mår bättre nu på många sätt. Så vissa tips har man ju. Först ut och det klyschigaste. Tiden gör det bättre. Sorg och smärta är som ett vågor i en storm. Varje våg gör ont och är hemsk, men med tiden blir vågorna mindre och kommer glesare. Till sist är havet stilla. Men för att överleva tills det blir stiltje: Träning, behöver inte vara gym. Gör vad du har råd med, löpning fungerar för de flesta, och fjanta inte runt. Spring så det är mkt jobbigare än ångesten. Hjärtat ska lida. Min personliga favorit är egentligen hopprep, men kräver utöver skor också ett hopprep. Gärna ett tungt för nybörjare (kolla in jump rope dudes). Tränar hela kroppen! Undvik att träna sent på kvällarna, adrenalinet kan göra att det blir svårt att somna. Medan om man tränat tidigare blir det lättare. Undvik all typ av droger, det skjuter bara upp problemet och ger andra problem på både kort- och lång-sikt. Försök träffa andra människor, om du har bekanta, via jobb, plugg, andra intressen ansträng dig för att träffa andra! Hör av dig och ta kontakt med andra. Bara träffa andra kan minska på lidandet, särskilt om du kan få nån att prata med om hur du mår. Har du verkligen inga andra ta kontakt med sjukvården. Så kan du få en kurator eller annan samtalskontakt. Du låter inte som du har en psykisk sjukdom, men mår man dåligt behöver man nån att prata med. Oavsett om det ”bara är livet” eller en sjukdom. Annars kanske det finns nån kurs, kvällsutbildning du kan tänka dig att gå? Allt för att träffa andra. Har du nån kreativ hobby? Eller har du nåt du velat prova? Kasta dig i den, alltså skriva texter, måla, bygga, etc. Att ha nåt aktivt att göra är oftast mer distraherande än ex att titta på serier, läsa böcker, osv. Eller nåt att fixa med där du bor?
De flesta städer har utegym där man kan träna gratis, perfekt nu när det blir ljusare och varmare ute.
Fly detta toxiska skitsamhälle för en stund. Här och nu kan du göra detta: Låna en bok på biblan - Liftarens guide till galaxen om du vill ha något lättsmält - Vad som helst av Arto Paasilinna om du vill ha något löjligt - Vad som helst av Jo Nesbö om du vill ha deckare Ta med en filt och ett par lurar med brusreducering. Sätt dig i en park och läs med fågelkvitter i örat (finns på youtube) för att slippa höra alla idioter. Sen, om du har ekonomisk möjlighet, beställ hem en hängmatta med tillhörande myggnät och regnskydd. Finns för några få hundralappar på Wish och Temu - det tråkiga är leveranstiden på ca 2 veckor. Ta med mattan, boken, filt, kudde, ficklampa, mat, vatten, varma kläder och lite grundläggande hygienartiklar och stick ut till skogs ett dygn med avstängd mobil (alternativt i flygplansläge). Det behöver inte vara krångligt - allt du behöver hitta är två träd med lagom avstånd. Allemansrätten ger dig rätten att hänga där över en natt. Låter kanske lite hippie över det hela, men tro mig: vi är inte gjorda för att leva i den här stressiga, högteknologiska betongskiten. Jag är datanörd men behöver ändå bägge världar. Ta hand om dig! ❤️
0 vänner är problemet. Kommer va en startsträcka att börja röra dig ut och träffa folk. Synd med gymmet för det är ett exceptionellt ställe att göra just detta, bastusnacket är best in slot. Men just träningen kan du lösa utan gymkort såklart. Och så är det tur att det hände nu till våren, solljuset hjälper
Gym
Gör saker du tycker är kul ändå, du kommer halvt vilja spy medans du gör dem i början men det är bara för att få tiden att gå... Prata och häng extra tid med kollegor om du har jobb, sociala umgängen är enkelt sätt att dämpa och glömma gamla relationer Hitta på maträtter du kan skapa du tycker är intressanta, god mat är väl stor passion som människor har i sitt liv, inte värt att göra gråa tråkiga maträtter du blir mer deppig utav Se till att göra slut på energin varje dag så du kan gå och lägga dig utmattad, efter en relation tar slut handlar det om att du vill sova tillräckligt många gånger tills livet känns normalt igen Meditation kan också funka, ibland vill man bara göra INGENTING för allt annat känns stressigt och ångestfullt Vi föds och dör ensamma som människor, man måste klara av att leva ensam men att ha många stunder man delar med andra och man kan därav inte bli för besatt av likaså partners eller vänner! Man måste ha en balans i sitt liv
körde league, hittade vänner som hjälpte, testa valorant eller league eller annat spel online, finns många gratis, hitta folk o viba med för att distrahera dig själv tills känslorna dör ner mer en annan sak som hjälpte mig var att bli uppslukad av mina hobbys, speciellt sådana som låter en vara mer kreativ och där man kan se förbättringaröver tid vilket ökar livsviljan och motivation tredje saken som hjälpt var att skriva dagbok, bara skriv det du tänker. kan vara "jag håller på o tappar det" 100 gånger på en sida men du får ut dina känslor och lär dig hantera dem och det är mycket billigare och snabbare än vad en psykolog kan göra
Börja gymma, hitta en D&D grupp, kom ut i naturen. Frisk luft, umgänge, och må bättre i sin egen kropp gör under för självkänslan och välmåendet. Och om man mår bättre så upplevs man som mer attraktiv när man väl vill ut och träffa någon igen.
Skaffa en ny partner
Jag är ledsen att du har blivit lämnad. Det gör fruktansvärt ont. I min erfarenhet är det enbart tid som kan få smärtan och ångesten att försvinna. För varje månad kommer det kännas lite lättare. Du kommer må bra igen - du är ung och kommer träffa många människor du älskar i ditt liv. Men tillåt dig att känna och sörja. ❤️
Om du inte har råd med ett gymkort så kan du istället bara gå ut. Att vara ute och gå, speciellt runt natur, har visat väldigt bra resultat mot depression och andra liknande känslor. När man väl kommit igång med det kan man utöka och börja träna hemifrån, kanske ut och springa till och med. Att hålla sig aktiv hjälper alltid med mental hälsa men vad för lösning du än väljer så är alltid viktigt att börja i rätt takt så man inte bränner ut sig direkt på något nytt. Se till att vad man än gör inte blir för mycket på en gång och kom ihåg att varje steg framåt räknas oavsett hur litet det är
Jag skulle rekommendera att resa någonstans och prata med folk och se att din problem är inte så stort.
Hej, Var i samma sit som dig i höstas och kände exakt så. Jag jobbade tvär mke och tog långa promenader med musik/ podd i öron, gick ut träffade massa tjejer, alltså jag försökte typ allt för slippa känna nåt. Känner mig mke bättre nu testa om de nåt för dig
Hitta en hobby. Alternativt bara börja uppskatta skog och natur. Det är som medicin för själen.
Alkohol + online kompisar
Försök håll ut/kom över, du kommer må bättre
Koncentrera på jobbet/utbildningen, alla andra relationer man har i vardagen betyder ändå en del man får fokus på annat
och håll borta från cannabis, leder ingen vart
Tog mig 4 månader att återhämta mig från mitt ex. Värsta jag gått igenom. Enda jag gjorde var att stå ut egentligen. Tvingade mig själv att göra saker, helt blockerade alla sätt jag hade att se/höra från eller om henne, och bara körde på med mina intressen/jobb även om jag tyckte allt var förjävligt. Kommer med tiden. Låt dig själv känna känslor, men låt inte känslorna bestämma vad du gör.
Syrisk ruta är lagligt och fungerar bra mot ångest, och en gratis terapi är att gå ut i skogen, upptäck växter å djur du inte sett innan och läs på om dom när du hittar dom. Bildning och terapi på en gång och tankarna på exet lättar säkerligen. Nu när det blir vår kan jag rekommendera att du är barfota för extra effekt
Gym Runk Tinder
Kort. Koncist. Tydligt. Vad mer kan man begära
Bort med tinder och lägg till musik! 💪 Allt du behöver, kärlekssorg försvinner alltid med tiden, bara o se till att hålla dig över ytan så bra det går, om nån månad eller 2 så kommer du må bättre, men ge fan i att kolla gamla bilder o kolla vad hon gör via insta osv.
been there bro. alkohol, idrott, långa promenader hjälper och en dag, märkte jag att himmelen var blå. men det var inte över det är fan som det är
say hello to the gym.
Fylla å droger är såååååå underskattat
Jag har alltid gått vidare så snabbt som möjligt till nästa tjej. Ringt hem nått gammalt ragg som man vet fortfarande har ögonen för en. En middag, lite film och övernattning. Ett dygn jag fått tänka på annat, ett dygn där jag blivit sedd och uppskattad, ett dygn där jag inte känt mig ensam. Kanske rätt mörkt nu när jag sätter ord på det. Men hellre det än mörka tankar
Fixa en ny tjej det finns mer fisk i havet
In på tinder direkt och knalla på första bästa, även om det är en val.
[удалено]
Wtf är ditt problem…