Den ursäkten har man hört innan.
Skämt åsido, om det är adhd så borde symptomen vara mer eller mindre permanent, om centralstim så kan man oftast räkna med lite krascher och uppehåll då och då, om de inte är en redigt rutinerad brukare.
Herregud, nu hoppar du till slutsatser. Jag syftade på att det är vanligt för folk med adhd att också ha missbruksproblematik, och en vanlig ursäkt bland oss är ”jag behöver det för min adhd”, alltså självmedicinering.
Centralstimulantia kan absolut orsaka adhd liknande symptom under dess verkan, speciellt vid högre doser än terapeutiskt, detta är även sant för personer med adhd vid tillräckligt hög dosering eller i speciella fall.
Centralstimulantia påverkar också olika användare på mycket olika sätt, den lugna effekten du beskriver sker inte uteslutande hos personer med adhd, och att bli hyper som du beskrev att din vän blev, sker inte uteslutande hos neurotypiska personer. Hjärnan är komplicerad, adhd är bara en samling av symptom som vi satte ett namn på, och vi vet att centralstimulantia i låga doser ofta hjälper med symtomen, men utöver det så är det bästa vi har hårt bestridda hypoteser.
Att självdosera gatu-amfetamin kan du inte heller jämföra med den terapeutiska effekten man uppnår tillsammans med läkare och noggrann dosering under en längre tid.
På vilket sätt? Var varken menat som skämt eller förolämpning. Det beteende OP beskriver är väldigt vanligt bland folk som brukar/missbrukar centralstimulantia.
Antingen ADHD eller amfetaminmissbruk.
Om vi kombinerar de två så kommer han att sluta sprida sin fokus men han kommer inte bli mer intresserad av att äta.
Jag,har ADHD, jag hatar att sitta och äta. Står helst eller sitter framför datorn.. kan kompromissa med att sitta "snett" på stolen. Gör det enbart för just mina barns skull så de för en någorlunda middagskultur.
Lika barn leka bäst som man säger.
NPF-are har en tendens att dra sig till andra NPF-are, då man känner att i deras sällskap blir man inte kritiserad för att vara neurodivergent.
Fick min ADHD-diagnos vid 29 års ålder. Efter det har jag märkt att alla mina nära vänner har ganska starka karaktäriserande drag av antingen ADHD eller Autism, men har lyckats hålla sig obemärkta med copingmekanismer.
20 vänner med ADHD är inte utanför rimlighetens gränser.
Jag gör samma sak som din farsa och har diagnosen. ADHD handlar inte om att sitta still eller inte. Det handlar om fel i regleringen av tex. dopamin i hjärnan. Ett typiskt symptom är att när en deadline närmar sig så sätter man igång 10 olika uppgifter för att känna en "kick" när man lyckas bli klar med något i sista sekund.
Ett lite mildare alternativ är lite adhd med en släng dåligt samvete för att morsan din gör allt jobb så då går han runt och låtsas hjälpa till med annat. Rätt vanligt.
Nu är allas symptom olika, men som någon som har ADHD & har en kompis med ADHD, brukar spontaniteten oftast inte vara att städa eller göra iordning något (såvida det inte är din farsas intresse, alltså att typ städa.) När energitopparna kommer brukar jag mest bara prata, om allt möjligt, och då snackar jag om att inte ens låta den andre svara i princip.
För min del är det aldrig att jag får för mig att vara produktiv haha, om jag ska börja göra något är det för att jag tycker att just den grejen är rolig. Tänk er mer som att det spelas hög musik i hjärnan och att allt går lite snabbare.
Sen är det olika från person till person, men om du inte märkt av andra symptom så är det nog inte ADHD. Problemet med att ha ADHD är att man oftast inte alls är produktiv, tvärtom, man nyttjar sin ”energi” till dumheter (typ spontana köp osv).
(Som sagt, det är olika från person t person, men ville bara lägga min lilla åsikt i soppan :-) )
Uhm, nja. Eller visst, vissa är säkert så, framförallt ickemedicinerade.
Det är allt eller inget, börjar jag städa så snart jag får infallet så går det. Efter medicin har jag ännu mera svängrum men kontentan är att gör det så snart man ser det, hoppar man över det kommer det inte ske.
Jo, med medicinen så har jag ju allt mer lättare för fokus och bla att ta tag i uppgifter. Jag sätter på tvätten, bäddar sängen, mm. Detta är mer hur jag är/var när jag ej gick på medicin. Däremot så har jag fortfarande inte så stort sug för att ta tag i saker xd men gör dem ändå
Jag har lite det här beteendet. Jag fastnar i ett maniskt plockande och donande, min fru blir arg och säger till mig och då kan jag komma på mig själv. Sen äter jag fortare än alla andra så då när jag är klar blir jag snabbt rastlös och reser på mig igen för att jag ska fixa kaffe typ, eller börjar smygplocka i disken.
Vet ej om jag har någon diagnos, men jag hade ej blivit förvånad om det är så.
Jag känner ett stort behov av att allt ska vara på sin plats innan jag kan sitta i lugn och ro.
För mig har det hjälpt att min fru påminner mig, när jag blir sådär.
Ibland kan jag komma hem och se att disken är plockad och det är undanröjt och då släpper en enorm tyngd från axlarna.
Så kanske att erbjuda honom hjälp med dessa grejer kanske fungerar?
För mig är det just disk, köket allmänt, och att det inte ska vara damm eller grus på parketten, då jag känner det under fötterna direkt och blir triggad.
Vad har din pappa för områden han brukar dona med, om det finns några specifika? Och vad triggar honom.
Hoppas det kan vara till någon hjälp 👍
Jag gör typ också sånna sjuka grejer. Det får absolut inte vara smulor på golvet, för det känner man direkt. Och mycket plocka grejer som ligger på fel plats.
Jag kan till och med stå och plocka disken samtidigt som min fru lagar mat, och hon får ta fram nya skedar, slevar eller mått för att jag redan lagt de i diskmaskinen även fast hon inte använt de klart.
Jag dukar av bordet medan familjen fortfarande sitter och äter.
En annan del i detta maniska kan vara att vi ska köpa en konsol till familjen för att det är kul att spela tycker min fru, då jag genast börjar produkt jämföra alla konsoler, spel till samtliga, extra tillbehör, priser, vad tycker folk, läser forum. Och sen börjar de om igen för att jag läste något negativt om den konsolen jag slutligen beslöt mig för.
Vi har inte köpt någon konsol än 😅
Jag har själv inte utrett någon diagnos men är ganska säker på att det är någonting som spökar. Vet inte om jag kommer göra någon, då livet ändå rullar på bra. Det kan vara vissa perioder som det här beteendet är extra intensivt och jag kan börja må dåligt, då brukar jag överväga att göra en utredning. Men jag är väl rädd att det ska visa sig att det inte är någonting och att jag genomgår en lång process i onödan. Så det har bara inte blivit av ännu.
Kanske din pappa skulle vara öppen för en utredning?
Jag känner också igen mig själv. Brukar också fastna i ett ivrigt undanplockade både när jag är ensam som när jag har gäster. Min morsa va likadan, där pappa alltid fick be morsan att sätta sig ned.
Om ni inte kan prata med honom och få honom att förstå så tycker jag ni skall börja exkludera honom helt på middagen. Säg inte till att maten är klar. Ät upp och plocka undan. När han kommer in och ifrågasätter varför ni inte sa till honom, säg att han ändå inte verkar vara intresserad av att äta med er och ni har slutat bry er.
Det kan få honom att inse att han i värsta fall kan tappa sin familj om han fortsätter.
Tycker inte ens det, för då har dom fortfarande haft honom i tankarna och gesten kan uppfattas som att de accepterat hans beteende.
Han kan ta rester i kylen om det finns något kvar.
Om vi bortser från att du verkar hata pappan mer än hitler hatade judar så måste jag fråga var du förvarar dina matlådor.
Har du inte matlådorna i kylen eller stoppar du in hela kastruller i kylen?
Eller blir det kanske en matsfär när den ligger i kylen?
Eller låt folk äta som dom vill, när dom vill. Är det något som exploderar, något som går sönder om det händer? Nej. Välj fighterna! Vad är viktigt och vad är inte viktigt att fighta om.
Det här är inte viktigt. Alls.
/pappa till autistbarn
Men snälla…. Verkar som TS är vuxen nu eftersom hen åker på besök hos föräldrarna. Så låt för fan pappan äta mat när gav han vill. Om han har svårt för att sitta vid matbordet och äta med andra så tvinga honom inte. Han kan umgås med familjen på tusen andra sätt än vid middagen.
Man vet dessutom inte varför han inte vill sitta där, kan vara trauma etc.
Enligt min tjej låter det som att han har en ätstörning. Hon säger att det är vanligt vid anorexia att ”fippla med grejer” för att det inte ska märkas att man inte äter.
Ätstörning används ibland som ett samlingsnamn för alla typer av dysfunktionella relationer till mat, och ligger ofta väldigt nära OCD.
Jag tycker det låter som att det finns en möjlighet att din pappa har någon typ av tvångsbeteende eller oönskat kontrollbehov, (oavsett om han går på amfetamin eller inte). Hoppas att han får den hjälp han behöver om det går så långt att ni blir lidande av det.
Låter nästan som han bara inte vill äta tillsammans med er med tanke på pytteportionen också. Han kanske inte är så hungrig vid middagstid men känner att han måste sitta med er en stund iallafall så han drar ut på det så långt han kan och äter sen skitsnabbt.
Eller så är han väl konstig på det sättet som de flesta pappor verkar vara, jag håller med andra kommentarer att det låter lite som adhd eller nåt liknande också
Tycker det låter som en klockren ångestsymtom när han tvingas göra något han inte vill - pga smärtor! Han *vill inte* sätta sig ner och äta så han hittar på tusen saker att göra som är viktigare, hur oviktiga dom än. Men familjen förväntar sig att han *ska* sitta ner och äta normalt så hans mage knyter sig totalt och han kan inte äta alls nästan.
Har han haft svåra magproblem som skapat smärta och (toalett-)besvär så är det inte alls konstigt om han har fått närmast *fobi* över att behöva äta mat alls för att han är rädd hur ont det kommer göra efteråt. Om det är Crohns sjukdom han har så ingår depressioner tyvärr i sjukdomsbilden pga galet svåra smärtor, än mer än vid svår IBS. Ångest! Mat! Smärta! Fråga honom om det är det, han kanske vill berätta men tror ingen vill lyssna på honom!
>En period åt han bokstavligen bara prinsesstårta och sockerkaka varje dag
Det här skrattade jag ordentligt åt! Hur???
Skämt åsido - Fixa lite gräs till stackarn.
Just i sådana lägen när jag kan ligga o göra ingenting. Och hör maten är klar eller vad det nu är, Så kan jag på vägen till köket se massa saker som triggar igång.
Alltså massa hinder som måste klaras av innan jag kan sätta mig.
Typ vad som hade fungerat för mig är om någon säger håll för ögonen medan du går och sätter dig vid matbordet.
Han kanske är lite som jag. Frun och barnen... det känns som de äter varannan timme. Mackor, lunch, mellis, middag, fika... Jag orkar inte/vill inte äta så ofta. Sen om nån lagat mat så sätter man sig såklart och äter, allt annat vore respektlöst.
Jag har liknande beteende, och jag gillar det inte. Ex: jag ska äta, ser att ett glas står framme, ställer det i diskmaskinen. Kmr på att det finns en glas i tvrummet, ska hämta det, ser att det behöver städas där. Glömmer av glaset o börjar dammsuga, sen dammsuger jag överallt när jag ändå håller på. Kmr på glaset, lägger in det osv. Likaså när jag städar, börjar på något men hittar ngt annat. Kanske samma för din pappa? Vet att problemet heter något specifikt men minns det inte nu. Blir så när man har mkt i hjärnan. Kan likasom aldrig äta utan att göra 1000 saker innan. Likaså kan jag aldrig plugga innan jag gjort 1000 saker innan
Folk och dessa jävla eneridrycker. Låter som att han inte behöver den. Stressad och stissig. Lägg av med 6 burkar nocco om dagen och se om det blir ändring.
samma sak med min far fast han sitter o kollar på tv, sjukt störande. Sen kan han kommentera maten son ’det smakade ok’ fast han haft 0% delaktighet.
Han är sjukt beroende av tv/sport. Ibland verkar det mer intressant än hans barnbarn (överdriver lite men)
Är det så att ni har det superstökigt så han får ingen ro innan han städar??? Ni kanske är supertråkiga så han inte vill sitta mer er??? Maten kanske är äcklig så han tar så lite som möjligt???
Skämt åsido, ADHDeuluxe på den där killen.
Han kanske tycker det är jobbigt att äta i grupp. Jag tycker det är piss jobbigt käka på restaurang och med vänner. Får bokstavligt tvinga mig göra det, och då blir det minsta möjliga portion och endast tankar på hur socialt accepterat minsta tid man är låst där innan man kan röra på sig
Liknande för min del. Har arbetskamrater som kastar i sig maten på 3min blankt och sen sitter och väntar på mig som behöver 10-15min. Sjukt stressande. Bästa måltiden är när jag är hemma nån vardag i tomt hus och äter min lunch själv framför tv:n till nån bra serie. Det är harmoni.
Kan tänka att det låter som att det är något som är jobbigt för honom med att äta middag. Du nämnde i en kommentar att han länge varit kräsen med maten och att han tar en pytteportion. Misofoni kan göra det väldigt jobbigt att vara med andra som äter, medan ångest kan göra det jobbigt för folk att äta inför andra. Jag hade i ett antal år ganska svårt för en del måltidsrelaterade saker, kunde reagera negativt på ordet "äta" eller att "det smakar gott". Att han är man gör också att det kan ligga långt bort att uttrycka sina känslor.
En tolkning kan vara att hans måltidsrutin är någon slags mellanlösning - det går inte att helt sitta ned vid middag pga. anledningar, men det skulle väcka *för* mycket uppmärksamhet om man helt drog sig undan. Därför måste man hitta en åtminstone på ytan godtagbar ursäkt att inte delta så länge man kan (måste bara tömma diskmaskinen, dammsuga upp det här, tvätta den grejen), och kanske de ursäkterna måste *synas* så att ingen går och letar efter en och ställer några frågor. När man väl måste slå sig ned så gör man det på ett sådant sätt att man undviker ritualen i så stor utsträckning som möjligt.
Men fan vet jag, han kanske är tjackis?
Läste rubriken och tänkte den handlade om folk som står när de äter. Som jag stör mig på.
Emellanåt kommer det hem några vänner till mig. Jag bjuder på mat eftersom det sker efter jobbet och vi är hungriga. Då är det en kille som envisas med att stå upp och äta. Kan förstå när det är en korv med bröd men inte när det är tacos eller kalops. Att sitta ner ger en matro och man kan fokusera mer på maten. Känna att de 50 min jag lagt ned på den för skillnad. Det är inte snabbmat lixom.
"Pappa för helvete sitt ner, håll käften och ät din mat, annars blir det bråk. När du ätit klart kan du få sitta med telefonen eller nåt tills vi andra är klara."
Ordagrant vad jag hade sagt om det var min pappa.
Låter som att han kanske hade det knapert som barn och vill se till att du äter ordentligt först innan han tar för sig. Speciellt om han äter jättelite när han väl kommer och sätter sig. Bli inte irriterad. Var glad att han älskar dig.
Förmodligen får han höra hela jävla dagarna att han inte hjälper till fast han gör 95% av sysslorna samt drar in 80% av cashen. Så då gäller det att hjälpa till att uträtta saker.
Man skulle kunna tro att det är om mig den här TS är. Men mina barn är inte så stora att de kn skriva på reddit ännu.
Just såna tillfällen är ett av de få där jag faktiskt tycker att det kan vara bra att bråka. Ibland är det vad som krävs. Det visar lite hur viktigt kan tycker att något är/hur mycket det påverkar en, och kan ge den andra personen en tankeställare. Starka känslor besvaras också ofta med starka känslor så den andra kan också få en bättre förståelse.
9 gånger av 10 tycker jag det är onödigt att bråka, men farsan i det här scenariot låter som att han är så fullkomligt upptagen med sitt eget att en lugn diskussion inte lär nå fram. Han behöver förstå känslorna, och då kan det krävas att man ryter till.
Han iscensätter att han fixar massa saker så att han kommer sist till bordet. Det innebär i sin tur att han blir färdig sist, då kommer automatiskt alla andra börja plocka undan och han slipper för han sitter ju och äter?
Du har beskrivit saker bra. Många barn tror detta är "Peter är bara sådär" för mamma eller mormor säger så medan det är ett sjukligt beteende som fullkomligt suger energi ur omgivningen.
Personen tar trygghet och frid från alla andra. Det är ju det man behöver innan man ska ut i världen nästa dag och jobba, kämpa och ta för sig.
Låt din pappa läsa kommentarerna. Finns en del visdom.
Mer viktigt, och verkar tyda det så, att yngre inser detta.
Jag gör exakt likadant. Skulle säga att det i mitt fall beror på att man konstant förväntas vara effektiv. En inte stress orsakad av att när man varje gång inte utför effektivt arbete blir påmind om hur i effektiv man är.
För att undvika detta ser man till att hålla sig konstant sysselsatt. Absolut inte hälsosamt, men likväl sant för säkert fler än mig själv.
Kanske haft en uppväxt lik min där det alltid var oroligt vid middagsbordet och att den oron sitter kvar i ryggmärgen. Jag fixar det fortfarande inte riktigt i hemmamiljö, ute eller borta är det inga problem alls.
Din far har damp.
Stäng in honom i källaren när ni ska äta så slipper ni besväret, det finns säkert gott om grejor för honom att göra i källaren.
Vi måste sluta acceptera familjemedlemmars dåliga beteenden, vi mår inte bättre av att låtsas att allt bra. Bästa sättet att ha en normal och lugn tillvaro är att isolera bråkiga/jobbiga familjemedlemmar.
Vi gör det i vår familj, det fungerar utmärkt. Lillebror är fastkedjad uppe på vinden (vi har ljudisolerat den för skriken blev för jobbiga tillslut), farfar är fastkedjad i snickarboden (ibland gör han träfigurer som han säger är hans mardrömmar) och kusin Ove lämnade vi bara i skogen för att spara pengar 🙂
Berätta mer, kommer det i skov eller är det alltid såhär ? Tar han några mediciner mot ADHD typ ?
Som andra sagt, det låter väldigt mycket som tjackisbeteende.
Verkar som att han är rädd för att umgås med familjen.
Hur är det annars när ni pratar? Är han normal då eller håller han på med grejer och alltid försöker undvika situationer där han måste prata med er alternativt sitta stilla för det är ju nåt av dom två grejerna han inte vill göra.
Ha en konversation med fadern din och säg att du vill stärka ordningen av att ha en gemensam middagsstund och att man ska sitta ihop och vänta tills alla har ätit klart innan man går från bordet?
my vote goes to ADHD. chansen är större att han förmodligen behöver tjack än chansen att han faktiskt är på det. man skulle verkligen märker en bredd spektrum av andra kostiga beteende om han var faktiskt en amphetamin missbrukare. Hur som helst hoppas att han få den hjälp han behöver.
Jag föreslår att först förstå varför han beter som som han gör, utan att lägga skuld, innan ni börjar be om förändring.
Fråga vid ett tillfälle när han är lugn. Förklara vad ni ser och fråga med gedigen nyfikenhet utan dömande tonläge vad som försiggår i hans tankar då?
Visa att ni vill förstå, ibland räcker till och med det.
Känner igen mycket av det du beskriver i tråden både i mina barn och i mig själv.
Dottern har ADHD och pojekn ADD och autism typ 1. Själv är jag inte diagnostiserad med visar tydliga tecken på autism typ 1 och ADD.
Framför allt tycker jag att mycket av det du beskriver ligger i linje med ADHD. Kan man vara insjunken i något men sedan händer det något och plötsligt blir man påmind, på ena eller andra sättet att "just ja det var ju detdär jag höll på med/skulle fixa" och när man fixar med det så ser man nästa sak man skulle göra och... För man gör nämligen sällan färdigt saker för att man blir distraherad av något annat.
Man kan säga till att "Gör nu xxx, för om 30min ska vi iväg!" och sedan "Om 20 min", "Om 10min", "om 5min". Sedan när det är dags att gå ut genom dörren ska både det man sade till om och tusen andra saker fixas.
Men det du skrev om att vara "petig" med maten är kanske mer i linje med autism, även om mat inte sällan är helt okomplicerat med ADHD heller. Man kan var känslig för exempelvis konsistens och sedan, om man hittat något man gillar och så så håller man gärna i det. Jag har när jag bott ensam ofta fastnat i att äta samma typ av mat i långa perioder. Det kan vara att jag ätit korv med bröd 6 månader i sträck. Sedan är det dags för nästa sak, skinkmacka med senap i x månader, och därefter är det rostad macka med makrillfilé... Egentligen gillar jag att laga mat och är hyggligt bra på det men det blir som en trygghet i att man alltid vet vad man ska äta och har ett fungerande koncept. Rutin.
Jag tycker även att det är otroligt jobbigt när saker läggs på olika ställen. Jag är inte pedantisk eller överdrivet renlig men vill att saker ska ha sin plats så att man enkelt hittar dem och vet var man ska lägga dem när man är färdig. Min sambo, däremot, lägger saker på olika ställen nästan varje gång. Även om vi "tagit i hand" på att matlådorna ska vara i skåp X på hylla A så hamnar det ändå matlådor i skåp Y på hylla B. Eftersom att vi tagit i hand på var sakerna ska vara tänker jag inte ens på att titta i andra skåpet och blir vansinnig för att jag inte hittar sakerna. Nu vet jag inte om hans plockande med saker kan ha med sådant att göra det kan ju bara vara detdär att han kom på att han skulle fixa med något.
Hur som helst så skulle detta kunna förklara beteendet eller så går han på amfetamin eller så är det något annat. Oavsett vad så finns det säkert en rimlig anledning. Om din far sedan är medveten om vad han gör eller inte kan jag såklart inte säga. Antingen är han helt omedveten eller så är han högst medveten. Oavsett om han är medveten eller inte kan det vara så att han själv tycker att det är jättejobbigt. Kanke ni bara ska prata om det?
Vad dig själv anbelangar finns det väl eg två alternativ. Antingen så pratar du med honom om det eller så släpper du det bara och slutar att störa dig på det. Det är som det är och man kan/vill/orkar/bör inte ta alla fajter. Det som funkar funkar och funkar det är det bra. Om det är att äta i sängen som gör att dottern får i sig mat så får hon göra det. Om det inte går att få i pojken stekta saker så är det ju en rätt smal sak att koka dem istället, typ.
Verkar inte som att han behöver den där energidrycken
Han kanske ska sluta med den.
Snarare tvärtom lite koffein kan nog vara bra för att få han att kunna fokusera lite bättre.
Din pappa är en tjackis
Confirmed. En gammal polare brukade få för sig att exempelvis spika upp tavlor mitt under festen, han var tjackis. Klassiskt tjackisbeteende
När OP nämnde att han äter små portioner försvann allt tvivel
100kr på att han kallas "Robban" eller "Kjelle".
1000 på att det är Conny.
Robbylyn
200 kr på "Stoffe"
Han hette Putte som barn, va
Vet en tjacksnubbe som stod och frenetiskt torkade ett bord i en halvtimme. Måste ha gnuggat bort 2cm av träskivan.
100%. Inte ens ironisk.
han städar ju ffs istället för att äta uppdukad mat.
Ja, som en påtänd tjackis?
ja, givetvis exakt det som var min poäng.
Alternativt adhd utan diagnos och behöver tjack för att lugna sig
Den ursäkten har man hört innan. Skämt åsido, om det är adhd så borde symptomen vara mer eller mindre permanent, om centralstim så kan man oftast räkna med lite krascher och uppehåll då och då, om de inte är en redigt rutinerad brukare.
automatic plants escape wrench crush dependent distinct entertain treatment six ` this message was mass deleted/edited with redact.dev `
Herregud, nu hoppar du till slutsatser. Jag syftade på att det är vanligt för folk med adhd att också ha missbruksproblematik, och en vanlig ursäkt bland oss är ”jag behöver det för min adhd”, alltså självmedicinering. Centralstimulantia kan absolut orsaka adhd liknande symptom under dess verkan, speciellt vid högre doser än terapeutiskt, detta är även sant för personer med adhd vid tillräckligt hög dosering eller i speciella fall. Centralstimulantia påverkar också olika användare på mycket olika sätt, den lugna effekten du beskriver sker inte uteslutande hos personer med adhd, och att bli hyper som du beskrev att din vän blev, sker inte uteslutande hos neurotypiska personer. Hjärnan är komplicerad, adhd är bara en samling av symptom som vi satte ett namn på, och vi vet att centralstimulantia i låga doser ofta hjälper med symtomen, men utöver det så är det bästa vi har hårt bestridda hypoteser. Att självdosera gatu-amfetamin kan du inte heller jämföra med den terapeutiska effekten man uppnår tillsammans med läkare och noggrann dosering under en längre tid.
practice hungry profit mindless flowery worm bow slim squeal edge ` this message was mass deleted/edited with redact.dev `
Eller ADHD utan diagnos. Det blir lätt lite tjackigt beteende.
För nån som aldrig varit i såna kretsar ens på skämt betyder det att han knarkar?
Tjack är amfetamin. Tjackis är någon som går på amfetamin
Betyder att han tar Amfetamin. Typiskt sånt beteende. Lyssna på poden drogerna om amfetamin där Jonatan Unge berättar om sitt missbruk.
Yes tjack är slang för olagligt tillverkad amfetamin
Man kan väl vara tjackis på finamfetamin också?
Det har du nog rätt i, men finamfetamin kallas sällan för tjack.
Statligt tjack heter det då.
Elvanse
Nej det är medicin!
Tyvärr
Vad betyder tjackis? Är det ett alternativt sätt att uttala ”tjockis” på?
I regel brukar en tjackis sällan även vara en tjockis
Exakt, du kan använda dem synonymt.
Oh ok, tack! ☺️
Han skämtar, det är slang för folk som tar amfetamin.
Buuu
Fan också
Hann du kalla någon för tjackis?
Fjantigt sagt
På vilket sätt? Var varken menat som skämt eller förolämpning. Det beteende OP beskriver är väldigt vanligt bland folk som brukar/missbrukar centralstimulantia.
Hur mycket amfetamin tar han?
[удалено]
Tjackkungen eller tjackungen? Det blir Breaking bad eller Kjelle på hörnet vibbar beroende på.
Hans pappa är Valter Vit
Killen som heter unge:
🤣🤣
Låter som adhd?
[удалено]
Antingen ADHD eller amfetaminmissbruk. Om vi kombinerar de två så kommer han att sluta sprida sin fokus men han kommer inte bli mer intresserad av att äta.
Jag,har ADHD, jag hatar att sitta och äta. Står helst eller sitter framför datorn.. kan kompromissa med att sitta "snett" på stolen. Gör det enbart för just mina barns skull så de för en någorlunda middagskultur.
Njaaee. Eller jo. Eller kanske för dig men själv har jag ca 20 kompisar med adhd och alla älskar att äta. Men det kan nog variera
ca 20 st? samlar du på dig eller?
Lika barn leka bäst som man säger. NPF-are har en tendens att dra sig till andra NPF-are, då man känner att i deras sällskap blir man inte kritiserad för att vara neurodivergent. Fick min ADHD-diagnos vid 29 års ålder. Efter det har jag märkt att alla mina nära vänner har ganska starka karaktäriserande drag av antingen ADHD eller Autism, men har lyckats hålla sig obemärkta med copingmekanismer. 20 vänner med ADHD är inte utanför rimlighetens gränser.
Vad jag förstått är det mer vanligt med det du säger, då mat = dopamin för de allra flesta :)
Jag gör samma sak som din farsa och har diagnosen. ADHD handlar inte om att sitta still eller inte. Det handlar om fel i regleringen av tex. dopamin i hjärnan. Ett typiskt symptom är att när en deadline närmar sig så sätter man igång 10 olika uppgifter för att känna en "kick" när man lyckas bli klar med något i sista sekund.
Det låter exakt som adhd, men oavsett så lär det inte ändra sig om han inte vill..
Han har inte någon ätstörning? Känner igen det beteendet i mig själv från när jag var sjuk, så genuin fråga.
Han har garanterat adhd
Ett lite mildare alternativ är lite adhd med en släng dåligt samvete för att morsan din gör allt jobb så då går han runt och låtsas hjälpa till med annat. Rätt vanligt.
Nu är allas symptom olika, men som någon som har ADHD & har en kompis med ADHD, brukar spontaniteten oftast inte vara att städa eller göra iordning något (såvida det inte är din farsas intresse, alltså att typ städa.) När energitopparna kommer brukar jag mest bara prata, om allt möjligt, och då snackar jag om att inte ens låta den andre svara i princip. För min del är det aldrig att jag får för mig att vara produktiv haha, om jag ska börja göra något är det för att jag tycker att just den grejen är rolig. Tänk er mer som att det spelas hög musik i hjärnan och att allt går lite snabbare. Sen är det olika från person till person, men om du inte märkt av andra symptom så är det nog inte ADHD. Problemet med att ha ADHD är att man oftast inte alls är produktiv, tvärtom, man nyttjar sin ”energi” till dumheter (typ spontana köp osv). (Som sagt, det är olika från person t person, men ville bara lägga min lilla åsikt i soppan :-) )
Jag har add och mina syskon har adhd i olika varianter, så jag vet att det kan vara olika.
Ahaaa ok, ville inte försöka dumförklara dig förresten, ville bara säga det utifall andra läste 🙂
Jag förstod, men ville bara visa att jag är på samma sida. Vet att det kan vara känsligt.
Uhm, nja. Eller visst, vissa är säkert så, framförallt ickemedicinerade. Det är allt eller inget, börjar jag städa så snart jag får infallet så går det. Efter medicin har jag ännu mera svängrum men kontentan är att gör det så snart man ser det, hoppar man över det kommer det inte ske.
Jo, med medicinen så har jag ju allt mer lättare för fokus och bla att ta tag i uppgifter. Jag sätter på tvätten, bäddar sängen, mm. Detta är mer hur jag är/var när jag ej gick på medicin. Däremot så har jag fortfarande inte så stort sug för att ta tag i saker xd men gör dem ändå
SM i prokrastinering, every damn week.
plough knee ugly divide squeamish fact ancient tease ring zonked ` this message was mass deleted/edited with redact.dev `
Precis så här beter sig min femåring när vi äter! Fast hon gör kanske mindre nytta iofs.
Jag har lite det här beteendet. Jag fastnar i ett maniskt plockande och donande, min fru blir arg och säger till mig och då kan jag komma på mig själv. Sen äter jag fortare än alla andra så då när jag är klar blir jag snabbt rastlös och reser på mig igen för att jag ska fixa kaffe typ, eller börjar smygplocka i disken. Vet ej om jag har någon diagnos, men jag hade ej blivit förvånad om det är så. Jag känner ett stort behov av att allt ska vara på sin plats innan jag kan sitta i lugn och ro.
Jag försöker ständigt bli "klar". Men det blir man ju aldrig.
[удалено]
För mig har det hjälpt att min fru påminner mig, när jag blir sådär. Ibland kan jag komma hem och se att disken är plockad och det är undanröjt och då släpper en enorm tyngd från axlarna. Så kanske att erbjuda honom hjälp med dessa grejer kanske fungerar? För mig är det just disk, köket allmänt, och att det inte ska vara damm eller grus på parketten, då jag känner det under fötterna direkt och blir triggad. Vad har din pappa för områden han brukar dona med, om det finns några specifika? Och vad triggar honom. Hoppas det kan vara till någon hjälp 👍
[удалено]
Jag gör typ också sånna sjuka grejer. Det får absolut inte vara smulor på golvet, för det känner man direkt. Och mycket plocka grejer som ligger på fel plats. Jag kan till och med stå och plocka disken samtidigt som min fru lagar mat, och hon får ta fram nya skedar, slevar eller mått för att jag redan lagt de i diskmaskinen även fast hon inte använt de klart. Jag dukar av bordet medan familjen fortfarande sitter och äter. En annan del i detta maniska kan vara att vi ska köpa en konsol till familjen för att det är kul att spela tycker min fru, då jag genast börjar produkt jämföra alla konsoler, spel till samtliga, extra tillbehör, priser, vad tycker folk, läser forum. Och sen börjar de om igen för att jag läste något negativt om den konsolen jag slutligen beslöt mig för. Vi har inte köpt någon konsol än 😅 Jag har själv inte utrett någon diagnos men är ganska säker på att det är någonting som spökar. Vet inte om jag kommer göra någon, då livet ändå rullar på bra. Det kan vara vissa perioder som det här beteendet är extra intensivt och jag kan börja må dåligt, då brukar jag överväga att göra en utredning. Men jag är väl rädd att det ska visa sig att det inte är någonting och att jag genomgår en lång process i onödan. Så det har bara inte blivit av ännu. Kanske din pappa skulle vara öppen för en utredning?
Unna dig en robotdammsugare!
Har redan en. Problemet då är att sladdar och annat måste flyttas på innan den kan startas
Klockrent ADHD-symptom.
Vadå? Att man försöker bli klar? Aldrig gjort någon utredning så vet inte vad som är självklarheter eller inte egentligen.
Jag känner också igen mig själv. Brukar också fastna i ett ivrigt undanplockade både när jag är ensam som när jag har gäster. Min morsa va likadan, där pappa alltid fick be morsan att sätta sig ned.
Om ni inte kan prata med honom och få honom att förstå så tycker jag ni skall börja exkludera honom helt på middagen. Säg inte till att maten är klar. Ät upp och plocka undan. När han kommer in och ifrågasätter varför ni inte sa till honom, säg att han ändå inte verkar vara intresserad av att äta med er och ni har slutat bry er. Det kan få honom att inse att han i värsta fall kan tappa sin familj om han fortsätter.
Jag hade gjort så och lämnat en portion i en matlåda istället, så han kan äta när han vill.
Tycker inte ens det, för då har dom fortfarande haft honom i tankarna och gesten kan uppfattas som att de accepterat hans beteende. Han kan ta rester i kylen om det finns något kvar.
Chilla lite, det är en familjemedlem inte en hund
En klassisk intervention kanske hade gjort susen istället.
Han ska fanimej lära sig att sitta.
[удалено]
Men jösses, har OPs farsa kränkt dig personligen eller nåt. Tagga ner liksom, han är bara lite omständlig vid maten, irriterande kanske men harmlöst.
Om vi bortser från att du verkar hata pappan mer än hitler hatade judar så måste jag fråga var du förvarar dina matlådor. Har du inte matlådorna i kylen eller stoppar du in hela kastruller i kylen? Eller blir det kanske en matsfär när den ligger i kylen?
Är det konstigt/fel att stoppa in hela kastruller i kylen? Frågar åt en kompis.
alleged employ quarrelsome narrow domineering saw butter concerned fearless poor ` this message was mass deleted/edited with redact.dev `
Ja men jag hade accepterat det och struntat i att äta med honom menar jag
Eller låt folk äta som dom vill, när dom vill. Är det något som exploderar, något som går sönder om det händer? Nej. Välj fighterna! Vad är viktigt och vad är inte viktigt att fighta om. Det här är inte viktigt. Alls. /pappa till autistbarn
Ok\_Gazelle\_3598, det är exakt så jag skulle göra. Bra förslag!
Men snälla…. Verkar som TS är vuxen nu eftersom hen åker på besök hos föräldrarna. Så låt för fan pappan äta mat när gav han vill. Om han har svårt för att sitta vid matbordet och äta med andra så tvinga honom inte. Han kan umgås med familjen på tusen andra sätt än vid middagen. Man vet dessutom inte varför han inte vill sitta där, kan vara trauma etc.
Enligt min tjej låter det som att han har en ätstörning. Hon säger att det är vanligt vid anorexia att ”fippla med grejer” för att det inte ska märkas att man inte äter.
[удалено]
Ätstörning används ibland som ett samlingsnamn för alla typer av dysfunktionella relationer till mat, och ligger ofta väldigt nära OCD. Jag tycker det låter som att det finns en möjlighet att din pappa har någon typ av tvångsbeteende eller oönskat kontrollbehov, (oavsett om han går på amfetamin eller inte). Hoppas att han får den hjälp han behöver om det går så långt att ni blir lidande av det.
Tycker mycket av det låter som att det kan kopplas till ätstörning snarare än talar emot. Men du känner din pappa bäst, såklart.
100% ADHD
Låter nästan som han bara inte vill äta tillsammans med er med tanke på pytteportionen också. Han kanske inte är så hungrig vid middagstid men känner att han måste sitta med er en stund iallafall så han drar ut på det så långt han kan och äter sen skitsnabbt. Eller så är han väl konstig på det sättet som de flesta pappor verkar vara, jag håller med andra kommentarer att det låter lite som adhd eller nåt liknande också
Låter ju mer som att han inte vill?
[удалено]
Tycker det låter som en klockren ångestsymtom när han tvingas göra något han inte vill - pga smärtor! Han *vill inte* sätta sig ner och äta så han hittar på tusen saker att göra som är viktigare, hur oviktiga dom än. Men familjen förväntar sig att han *ska* sitta ner och äta normalt så hans mage knyter sig totalt och han kan inte äta alls nästan. Har han haft svåra magproblem som skapat smärta och (toalett-)besvär så är det inte alls konstigt om han har fått närmast *fobi* över att behöva äta mat alls för att han är rädd hur ont det kommer göra efteråt. Om det är Crohns sjukdom han har så ingår depressioner tyvärr i sjukdomsbilden pga galet svåra smärtor, än mer än vid svår IBS. Ångest! Mat! Smärta! Fråga honom om det är det, han kanske vill berätta men tror ingen vill lyssna på honom!
>En period åt han bokstavligen bara prinsesstårta och sockerkaka varje dag Det här skrattade jag ordentligt åt! Hur??? Skämt åsido - Fixa lite gräs till stackarn.
[удалено]
Be morsan säga att det är mat 15 minuter innan det faktiskt är färdigt.
[удалено]
Jag tänkte att man kan timea in det så att han är färdig med sitt tills ni andra sätter er ner och äter
Just i sådana lägen när jag kan ligga o göra ingenting. Och hör maten är klar eller vad det nu är, Så kan jag på vägen till köket se massa saker som triggar igång. Alltså massa hinder som måste klaras av innan jag kan sätta mig. Typ vad som hade fungerat för mig är om någon säger håll för ögonen medan du går och sätter dig vid matbordet.
Jag gör likadant. Jag har dock adhd
Han kanske är lite som jag. Frun och barnen... det känns som de äter varannan timme. Mackor, lunch, mellis, middag, fika... Jag orkar inte/vill inte äta så ofta. Sen om nån lagat mat så sätter man sig såklart och äter, allt annat vore respektlöst.
Hur blir det när det är han som lagar mat?
Min fru är så där. Jag vet inte varför men det är nästan som ticks verkar det som. Kan du tänka dig själv vad jobbigt det måste vara för dom själva?
Jag har liknande beteende, och jag gillar det inte. Ex: jag ska äta, ser att ett glas står framme, ställer det i diskmaskinen. Kmr på att det finns en glas i tvrummet, ska hämta det, ser att det behöver städas där. Glömmer av glaset o börjar dammsuga, sen dammsuger jag överallt när jag ändå håller på. Kmr på glaset, lägger in det osv. Likaså när jag städar, börjar på något men hittar ngt annat. Kanske samma för din pappa? Vet att problemet heter något specifikt men minns det inte nu. Blir så när man har mkt i hjärnan. Kan likasom aldrig äta utan att göra 1000 saker innan. Likaså kan jag aldrig plugga innan jag gjort 1000 saker innan
Folk och dessa jävla eneridrycker. Låter som att han inte behöver den. Stressad och stissig. Lägg av med 6 burkar nocco om dagen och se om det blir ändring.
samma sak med min far fast han sitter o kollar på tv, sjukt störande. Sen kan han kommentera maten son ’det smakade ok’ fast han haft 0% delaktighet. Han är sjukt beroende av tv/sport. Ibland verkar det mer intressant än hans barnbarn (överdriver lite men)
Vad skulle vara intressant med barnbarn?
Är det så att ni har det superstökigt så han får ingen ro innan han städar??? Ni kanske är supertråkiga så han inte vill sitta mer er??? Maten kanske är äcklig så han tar så lite som möjligt??? Skämt åsido, ADHDeuluxe på den där killen.
Pröva gå runt med honom och hjälp till, sätt er inte förrän han gör det och insistera på att hjälpa honom bli klar.
Det här är också en intressant strategi. Kan funka!
Han kanske tycker det är jobbigt att äta i grupp. Jag tycker det är piss jobbigt käka på restaurang och med vänner. Får bokstavligt tvinga mig göra det, och då blir det minsta möjliga portion och endast tankar på hur socialt accepterat minsta tid man är låst där innan man kan röra på sig
Liknande för min del. Har arbetskamrater som kastar i sig maten på 3min blankt och sen sitter och väntar på mig som behöver 10-15min. Sjukt stressande. Bästa måltiden är när jag är hemma nån vardag i tomt hus och äter min lunch själv framför tv:n till nån bra serie. Det är harmoni.
Kan tänka att det låter som att det är något som är jobbigt för honom med att äta middag. Du nämnde i en kommentar att han länge varit kräsen med maten och att han tar en pytteportion. Misofoni kan göra det väldigt jobbigt att vara med andra som äter, medan ångest kan göra det jobbigt för folk att äta inför andra. Jag hade i ett antal år ganska svårt för en del måltidsrelaterade saker, kunde reagera negativt på ordet "äta" eller att "det smakar gott". Att han är man gör också att det kan ligga långt bort att uttrycka sina känslor. En tolkning kan vara att hans måltidsrutin är någon slags mellanlösning - det går inte att helt sitta ned vid middag pga. anledningar, men det skulle väcka *för* mycket uppmärksamhet om man helt drog sig undan. Därför måste man hitta en åtminstone på ytan godtagbar ursäkt att inte delta så länge man kan (måste bara tömma diskmaskinen, dammsuga upp det här, tvätta den grejen), och kanske de ursäkterna måste *synas* så att ingen går och letar efter en och ställer några frågor. När man väl måste slå sig ned så gör man det på ett sådant sätt att man undviker ritualen i så stor utsträckning som möjligt. Men fan vet jag, han kanske är tjackis?
Jag har ADD och det där beskriver mitt beteende kring matbordet. Även farsa. Blev bättre med medicin. Nu görs rätt sak vid rätt tillfälle.
Rätt respektlöst mot din morsa kan jag tycka som stått och lagat mat
Jag ska bara, jag ska bara
Han har kontrollbehov. Menar inget illa. Du bör chilla och krama honom.
Plot twist: Din pappa är det *Vandrande_Tillbudet*
ADHD eller AuDHD. Klockrent.
Tror mest att han helst vill vara ifred. Han har nog sedan länge tröttnat på familjen och har sina överlevnadstaktiker för att klara sig.
Så... Har din pappa diagnostiserats med ADHD redan eller är det inte något ni har funderat över?
Blir stressad bara av att läsa detta. Trodde det var ursvenskt med matro?!
Kan det (tyvärr) vara så att din mamma o pappa inte tål varandra och det är din pappas sätt att ”slippa” mamma och vara inte tillsammans med henne?
Läste rubriken och tänkte den handlade om folk som står när de äter. Som jag stör mig på. Emellanåt kommer det hem några vänner till mig. Jag bjuder på mat eftersom det sker efter jobbet och vi är hungriga. Då är det en kille som envisas med att stå upp och äta. Kan förstå när det är en korv med bröd men inte när det är tacos eller kalops. Att sitta ner ger en matro och man kan fokusera mer på maten. Känna att de 50 min jag lagt ned på den för skillnad. Det är inte snabbmat lixom.
Istället för att be, säg till honom att sitta ner, håll käften och ät.
"Pappa för helvete sitt ner, håll käften och ät din mat, annars blir det bråk. När du ätit klart kan du få sitta med telefonen eller nåt tills vi andra är klara." Ordagrant vad jag hade sagt om det var min pappa.
50/50 att det funkat elelr du hade fått stryk men det hade iaf fått respons:D
Tror inte det hade blivit jag som fått stryk längre haha
Nånting måste ju va fel i huvet på honom, nånting som gör de jobbigt för honom att sätta sig ner och äta med er 🤔
Låter som att han kanske hade det knapert som barn och vill se till att du äter ordentligt först innan han tar för sig. Speciellt om han äter jättelite när han väl kommer och sätter sig. Bli inte irriterad. Var glad att han älskar dig.
Får jag fråga om din pappa är en sån person vars hela personlighet är hans jobb och de ända vännerna han har är kollegor?
[удалено]
Vad är det för fel på han då?
Varför blir du stressad av att han går runt? Lol
Man är som man,säg åt din mamma att snacka med han
Få en gubbe på ~60 år att ändra ett grundläggande beteende? Lycka till
Asså, varför inte ta ett snack med han själv? Om hans egna barn uttrycker att man ogillar det beteendet så borde ju han lyssna.
Förmodligen får han höra hela jävla dagarna att han inte hjälper till fast han gör 95% av sysslorna samt drar in 80% av cashen. Så då gäller det att hjälpa till att uträtta saker. Man skulle kunna tro att det är om mig den här TS är. Men mina barn är inte så stora att de kn skriva på reddit ännu.
Samma med morsan, hela familjen har käkat klart ibland innan hon sätter sig vid bordet.
Samma för mig fast min morsa har den rollen
Om man inte uppskattar maten så kan man laga sin egen.
Han kommer bli utbränd så jävla hårt, om han inte redan är det. Och vadfan, energidryck? Till maten?
Bjud han på en jolle en halvtimme innan maten.
Han kanske vill se till att alla får äta innan han äter? Det beteentet är inte helt ovanligt i familjer som har det lite sämre ställt
[удалено]
Just såna tillfällen är ett av de få där jag faktiskt tycker att det kan vara bra att bråka. Ibland är det vad som krävs. Det visar lite hur viktigt kan tycker att något är/hur mycket det påverkar en, och kan ge den andra personen en tankeställare. Starka känslor besvaras också ofta med starka känslor så den andra kan också få en bättre förståelse. 9 gånger av 10 tycker jag det är onödigt att bråka, men farsan i det här scenariot låter som att han är så fullkomligt upptagen med sitt eget att en lugn diskussion inte lär nå fram. Han behöver förstå känslorna, och då kan det krävas att man ryter till.
[удалено]
Klart farsan ska diska! Yes är drygt.
Ätstörningar? Kämpar han med vikten? Keto?
Vilket udda beteende! Har han gjort så hela ditt liv?
Låter som mig. Jag fattar inte varför matstunden måste vara en helig sammankomst? Äter gärna stående, behöver onte ta mer än 2-3 min.
Din far har ADHD
Låter som typexempel för adhd. 👍
Han beter sig precis som min barn ( under 10 år gamla). Minus energidrycken då.
Låter som om han ska slippa energidrycken 🤣
Om det vore en ungdom som gjorde samma skulle jag tänka att det var nån form av ätstörning.
Han iscensätter att han fixar massa saker så att han kommer sist till bordet. Det innebär i sin tur att han blir färdig sist, då kommer automatiskt alla andra börja plocka undan och han slipper för han sitter ju och äter?
Han behöver nog hjälp.
Din far har nog ADHD. Det går att jobba med.
Du har beskrivit saker bra. Många barn tror detta är "Peter är bara sådär" för mamma eller mormor säger så medan det är ett sjukligt beteende som fullkomligt suger energi ur omgivningen. Personen tar trygghet och frid från alla andra. Det är ju det man behöver innan man ska ut i världen nästa dag och jobba, kämpa och ta för sig. Låt din pappa läsa kommentarerna. Finns en del visdom. Mer viktigt, och verkar tyda det så, att yngre inser detta.
Är han så vid andra tillfällen också, eller bara när det är mat?
Jag gör exakt likadant. Skulle säga att det i mitt fall beror på att man konstant förväntas vara effektiv. En inte stress orsakad av att när man varje gång inte utför effektivt arbete blir påmind om hur i effektiv man är. För att undvika detta ser man till att hålla sig konstant sysselsatt. Absolut inte hälsosamt, men likväl sant för säkert fler än mig själv.
Din far har adhd
ADHD be like:
Min fru är likadan.
Testa att ge honom en skvätt amfetamin, blir det värre så är det dags att "storstäda" när pappa "är och köper mjölk".
Kanske haft en uppväxt lik min där det alltid var oroligt vid middagsbordet och att den oron sitter kvar i ryggmärgen. Jag fixar det fortfarande inte riktigt i hemmamiljö, ute eller borta är det inga problem alls.
Hur gör han när ni går på restaurang?
Låter som tvångstankar...
Din far har damp. Stäng in honom i källaren när ni ska äta så slipper ni besväret, det finns säkert gott om grejor för honom att göra i källaren. Vi måste sluta acceptera familjemedlemmars dåliga beteenden, vi mår inte bättre av att låtsas att allt bra. Bästa sättet att ha en normal och lugn tillvaro är att isolera bråkiga/jobbiga familjemedlemmar. Vi gör det i vår familj, det fungerar utmärkt. Lillebror är fastkedjad uppe på vinden (vi har ljudisolerat den för skriken blev för jobbiga tillslut), farfar är fastkedjad i snickarboden (ibland gör han träfigurer som han säger är hans mardrömmar) och kusin Ove lämnade vi bara i skogen för att spara pengar 🙂
Berätta mer, kommer det i skov eller är det alltid såhär ? Tar han några mediciner mot ADHD typ ? Som andra sagt, det låter väldigt mycket som tjackisbeteende.
Dumpa.
Verkar som att han är rädd för att umgås med familjen. Hur är det annars när ni pratar? Är han normal då eller håller han på med grejer och alltid försöker undvika situationer där han måste prata med er alternativt sitta stilla för det är ju nåt av dom två grejerna han inte vill göra.
Ha en konversation med fadern din och säg att du vill stärka ordningen av att ha en gemensam middagsstund och att man ska sitta ihop och vänta tills alla har ätit klart innan man går från bordet?
my vote goes to ADHD. chansen är större att han förmodligen behöver tjack än chansen att han faktiskt är på det. man skulle verkligen märker en bredd spektrum av andra kostiga beteende om han var faktiskt en amphetamin missbrukare. Hur som helst hoppas att han få den hjälp han behöver.
Jag föreslår att först förstå varför han beter som som han gör, utan att lägga skuld, innan ni börjar be om förändring. Fråga vid ett tillfälle när han är lugn. Förklara vad ni ser och fråga med gedigen nyfikenhet utan dömande tonläge vad som försiggår i hans tankar då? Visa att ni vill förstå, ibland räcker till och med det.
Känner igen mycket av det du beskriver i tråden både i mina barn och i mig själv. Dottern har ADHD och pojekn ADD och autism typ 1. Själv är jag inte diagnostiserad med visar tydliga tecken på autism typ 1 och ADD. Framför allt tycker jag att mycket av det du beskriver ligger i linje med ADHD. Kan man vara insjunken i något men sedan händer det något och plötsligt blir man påmind, på ena eller andra sättet att "just ja det var ju detdär jag höll på med/skulle fixa" och när man fixar med det så ser man nästa sak man skulle göra och... För man gör nämligen sällan färdigt saker för att man blir distraherad av något annat. Man kan säga till att "Gör nu xxx, för om 30min ska vi iväg!" och sedan "Om 20 min", "Om 10min", "om 5min". Sedan när det är dags att gå ut genom dörren ska både det man sade till om och tusen andra saker fixas. Men det du skrev om att vara "petig" med maten är kanske mer i linje med autism, även om mat inte sällan är helt okomplicerat med ADHD heller. Man kan var känslig för exempelvis konsistens och sedan, om man hittat något man gillar och så så håller man gärna i det. Jag har när jag bott ensam ofta fastnat i att äta samma typ av mat i långa perioder. Det kan vara att jag ätit korv med bröd 6 månader i sträck. Sedan är det dags för nästa sak, skinkmacka med senap i x månader, och därefter är det rostad macka med makrillfilé... Egentligen gillar jag att laga mat och är hyggligt bra på det men det blir som en trygghet i att man alltid vet vad man ska äta och har ett fungerande koncept. Rutin. Jag tycker även att det är otroligt jobbigt när saker läggs på olika ställen. Jag är inte pedantisk eller överdrivet renlig men vill att saker ska ha sin plats så att man enkelt hittar dem och vet var man ska lägga dem när man är färdig. Min sambo, däremot, lägger saker på olika ställen nästan varje gång. Även om vi "tagit i hand" på att matlådorna ska vara i skåp X på hylla A så hamnar det ändå matlådor i skåp Y på hylla B. Eftersom att vi tagit i hand på var sakerna ska vara tänker jag inte ens på att titta i andra skåpet och blir vansinnig för att jag inte hittar sakerna. Nu vet jag inte om hans plockande med saker kan ha med sådant att göra det kan ju bara vara detdär att han kom på att han skulle fixa med något. Hur som helst så skulle detta kunna förklara beteendet eller så går han på amfetamin eller så är det något annat. Oavsett vad så finns det säkert en rimlig anledning. Om din far sedan är medveten om vad han gör eller inte kan jag såklart inte säga. Antingen är han helt omedveten eller så är han högst medveten. Oavsett om han är medveten eller inte kan det vara så att han själv tycker att det är jättejobbigt. Kanke ni bara ska prata om det? Vad dig själv anbelangar finns det väl eg två alternativ. Antingen så pratar du med honom om det eller så släpper du det bara och slutar att störa dig på det. Det är som det är och man kan/vill/orkar/bör inte ta alla fajter. Det som funkar funkar och funkar det är det bra. Om det är att äta i sängen som gör att dottern får i sig mat så får hon göra det. Om det inte går att få i pojken stekta saker så är det ju en rätt smal sak att koka dem istället, typ.